Queerideologins modus operandi

Det blir hela tiden tydligare hur hbt-lobbyn jobbar för att få igenom sin agenda. Deras "modus operandi" heter kort och gott TVÅNG. De som är av annan åsikt ska antingen tvingas ändra sig eller så tvingas bort från positioner där de kan påverka. Den senaste tiden har vi fått ett par mycket tydliga exempel på just detta. I den föregående texten var jag inne på vad tidskriften Världen idag skrev om den amerikanska toalettlagen. Där uppmärksammade jag det faktum att de som motsätter sig nyordningen – alltså att transsexuella ska ha rätt att använda toaletter och omklädningsrum som motsvarar deras upplevda och inte deras naturliga kön – ska tvingas, under hot om uteblivet ekonomiskt stöd och till och med fängelsestraff, att acceptera nyordningen. Inte ens kyrkor och privata aktörer gavs frihet att själva bestämma, utan alla måste böja sig för den nya lagens krav och ordningar.

Sedan kan vi se lite på vad som händer i Sverige idag. Bruno Edgarsson, numera före detta stiftsfullmäktigeordförande i Växjö stift, ställde upp på en intervju i tidningen Smålänningen i vilken han gav uttryck för sin åsikt att homosexualiteten är en trend idag, och att han inte kan förlika sig med hbtq. Dessutom uttalade han sig negativt om Pride-evenemangen. Biskopen i Växjö, Fredrik Modéus, och Per Schöldberg, distriktsordförande i Centerpartiet, fick därpå säga sitt och gav uttryck för sitt ogillande av Edgarssons åsikter i tidningen. Nå, nu är alltså hbt-ideologins modus operandi tvånget, och helt följdriktigt tvingades Bruno Edgarsson bort från sin position som ordförande i stiftsfullmäktige. Om du inte spelar med så får du inte spela alls. Det här vet t.ex. biskop Modéus, och han spelade således med. Eller kanske vi ska säga gick med, för det var väl det han gjorde. I Pride-paraden alltså. Tack och lov finns det ännu sådana i Sverige som inte är så rädda om sin position att de böjer sig hur som helst, och Edgarsson har fått en hel del stöd. Givetvis inte så mycket att han skulle ha kunnat vara kvar, men dock.

Sommaren är Pride-tider, och när det är Pride ska det flaggas. Regnbågsflaggan vajar i dagarna över stadshus, biskopsgårdar och de syns överallt i stadsbilden där det är aktuellt med någon av dessa högmodsfestivaler. Också på t.ex. stadsbussar. Nå, nu finns det tack och lov ännu självständigt tänkande busschaufförer – också i Sverige – och ett par av dessa har uttryckt sin tveksamhet, eller t.o.m. motvilja, mot att flagga med regnbågsflaggan på den buss de kör. Men en sådan åsikt får man givetvis inte ha. Det var det där med tvånget. Gillar du inte hbt-agendan så måste du vara tyst. Eller så får du göra något annat. Någon annanstans. Trafikchefen för bussbolaget i fråga (Bergkvarabuss), Mats Knutson, säger: Det här är oacceptabelt. Trist att personer inte sköter sig. Vi måste ta tag i det här." Detta sades alltså efter att ett par busschaufförer hade uttryckt sitt ogillande över att tvingas köra under Pride-flaggan. Pride-generalen i Karlskrona, Sophia Ahlin, får också uttrycka sin besvikelse över att alla bussar inte kör med Pride-flaggor. Sedan försvann ett par av dessa flaggor under nattens mörka(re) timmar, och då blandade sig facket i saken också. I Sverige är det alltså tvång att rätta sig i ledet och låta regnbågsflaggan vaja över allt som rör sig. Och ve den som inte fogar sig i detta.

Vad skulle nästa steg kunna vara? Att alla tvingas gå i Pride-paraden? Nej, det var sant. Där är vi redan. Nå, det är väl bara fantasin som sätter gränserna!