Om jourfrågan

Det har inte gått att lyssna på radio Vega här i Österbotten de senaste dagarna utan bli mer eller mindre hjärntvättad med och i byket kring jourreformen och det att Vasa sjukhus inte får fullskalig jour. Jag orkade lyssna ett par timmar, sedan blev det helt enkelt bara för mycket. När samma sak kommer fjärde eller femte gången i samma eller lite varierad tappning under samma förmiddagssändning klarar åtminstone inte jag mera. Jag får det intrycket att radiojournalisterna gör allt de kan för att få till stånd någon form av masshysteri eller upprorsstämning kring detta. Sluta nu redan!

Själva saken är förstås bedrövlig och ett ypperligt skolexempel på hur det går när politik går före det sunda förnuftet och hur annars förståndiga människor (riksdagsledamöter) förvandlas till inget annat än viljelösa fårskallar när partipiskan viner. Men om man försöker se nyktert på detta elände – vilket man kanske klarar om man inte låtit media fullborda sin hjärntvätt – så framstår ett par saker som ganska tydliga. För det första, och det som de flesta som kommenterar i de olika kommentarfälten helt tycks missa (tack vare hjärntvätten?), kommer inte Vasa centralsjukhus att läggas ner som ett resultat av detta. Sjukhuset kommer att finnas kvar, och förutom hjärtkirurgin som det var ekonomiskt ohållbart att hålla kvar, kommer det knappast att bli några större förändringar i sjukhusets verksamhet. Hela denna jourreform handlar, för Österbottens del, om på sin höjd ett par hundra patienter på årsbasis som i stället för i Vasa (ifall Vasasjukhuset skulle ha fått status som fulljoursjukhus) nu kommer att få vård i Seinäjoki.

För det andra, och detta tycks vara en sak som speciellt SFP-politikerna har svårt att ta in och förstå, är riksdagens beslut inte i sig grundlagstridigt. Beslutet är idiotiskt och ekonomiskt ohållbart, men inte grundlagstridigt. Grundlagsutskottet konstaterade att de svenskspråkiga har rätt att få vård på svenska, och denna vård på svenska kan (än så länge bara i teorin, men dock) lika bra ges i Seinäjoki som i Vasa. Med detta faller också allt tal om att vi svenskspråkiga finländare efter detta skulle vara någon form av "andra klassens medborgare". De som använder sådana ord kommer bara att väcka ont blod bland de finskspråkiga och bidra till att piska upp stämningarna och eventuellt starta en ny språkstrid – en språkstrid som INGEN i dagens läge är betjänt av. Nej, grundlagsutskottet förutsätter att vi ska få vård på svenska i Seinäjoki, och med detta uppfylls grundlagens krav. Sant, rätt och riktigt.

Men, och det blir då punkt tre i denna utgjutelse, beslutet att ge Seinäjoki och inte Vasa statusen som fulljoursjukhus är alltså idiotiskt och ekonomiskt ohållbart. Märk väl detta sista när drivkraften bakom sjuk- och hälsovårdsreformen de facto är att spara tre miljarder euro. Idiotiskt i den meningen att vi i och med Vasa centralsjukhus redan har en fungerande vårdapparat på båda språken som med ytterst små medel och förändringar skulle ha kunnat anta rollen som fulljoursjukhus. Att i stället välja att ge sjukhuset i Seinäjoki denna status kommer att, för att grundlagens bokstav ska kunna uppfyllas och grundlagsutskottets krav ska kunna mötas, kräva stora förändringar. Jag ser inte att detta kan åstadkommas med mindre än att en stor del av sjukhusets personal antingen åläggs att genomgå en omfattande språkutbildning med tillhörande språkprov eller att en stor del av personalen helt enkelt byts ut mot personal som behärskar också det svenska språket. Oavsett vilket alternativ som väljs här kommer detta att bli ytterst kostsamt och innebära stora omställningar både för sjukhuset och framför allt för den personal som man tvingas friställa. Det är alltså inte konstigt om detta beslut väcker oro också bland de anställda på sjukhuset i Seinäjoki. Allt detta kunde ha undvikits om man i stället skulle ha gjort ett annorlunda val mellan två i övrigt lika starka alternativ och gett Vasa statusen som fulljoursjukhus. Men så här går det som sagt när idiotin får råda och partipiskan viner.

Susanna Koski var för övrigt en av en handfull kandidater som ännu på upploppet kämpade om min röst i senaste riksdagsval. Jag tyckte att hon framstod som en tänkande och självständig politiker. Nåväl, nu visade det sig att hon inte är annorlunda än de flesta andra i fårakören. Det är ju bra att veta inför nästa val.