Mera om bön

Texten om bönesvar ledde till en diskussion som var mycket avslöjande. När den kristna trons kritiker närmar sig detta ämne (alltså bönen) tenderar det att bara bli så fel. Dessa får ofta bönen till att vara en automat som man sätter in en önskan i eller ett sätt att kommendera Gud att göra olika saker. Eller rättare sagt: Så menar de att vi ser på bön. Så byggs det en halmdocka som de kan skjuta ner genom att t.ex. efterlysa (eller visa på) undersökningar som visar att bönesvaren uteblir lika ofta som de kommer. Eller så kommer de dragandes med pseudoauktoriteter som Hitchens eller Dawkins och något förklenande som dessa sagt om bönen.

Det kritikerna missar fullständigt är att bönen inte är någon önskeautomat eller något redskap för att kommendera Gud att göra si eller så. Bönen är hjärtats samtal med Gud och som sådant ett uttryck för den gemenskap som ett Guds barn får ha med Gud. Givetvis finns det också löften, och stora löften, knutna till bön i Jesu namn, men bönens innersta väsen är ändå inte detta med svaren. Bönen handlar först och främst om en innerlig gemenskap mellan den kärleksfulle Fadern och hans dyrt köpta och högt älskade barn. Bönens största vinst är inte de svar vi får (för vi får alltid svar!) utan vinsten är gemenskapen och vad denna kärleksgemenskap gör med oss människor. I denna gemenskap förvandlas vi människor så att vi bland annat klarar av att ta också ett nej på våra böner. I bästa fall kommer vi också att förstå varför svaret blev ett nej. I själva verket är det ju faktiskt så att ett nej många gånger kan vara värdefullare för vår inre människa än aldrig så många ja.

Detta är förstås inget som går att mäta i någon förment avslöjande undersökning, och detta är inte heller något som den som inte lever i trons gemenskap med Herren Jesus kan förstå. Någonsin.

Till sist ett citat från Luthers stora katekes om just bönen som du/vi kan fundera kring: "Ty genom åkallan och bön blir Guds namn ärat och brukat till själens gagn".