Om överheten, del 7

Det här blev som sagt en lång text som beskriver de tankar jag fick efter att jag lyssnade på ett bibelstudium på nätet. Av olika anledningar hade min syn på överheten och hur vi som kristna ska förhålla oss till överheten över tid glidit bort från det som Guds ord säger, och när så sker (oberoende av vilken fråga det gäller) behöver vi omvända oss. När vi inser att vi har fel uppfattning i någon fråga kan uppvaknandet till att inse detta vissa gånger beskrivas närmast som ett paradigmskifte. Så var det för mig i denna fråga.  

Så här långt alltså mina reflektioner kring detta med överheten, upproret och den kristna människans inställning till dessa. Nu återstår förstås många svåra frågor. Inte minst frågan om vad överheten är och vilka instanser som kan klassas som överhet. Är t.ex. EU en laglig överhet och en överhet som vi förväntas underordna oss? Här finns det bibliska argument som kan anföras till försvar för både ett ja och ett nej på frågan. Hur är det om och när makthavarna i en demokrati, där makten anses utgå från folket, ger bort den nationella bestämmanderätten i olika frågor utan att ha mandat från folket? Vilka följder får detta för frågan om underordnande, och i vilken grad kan och bör vi protestera mot en sådan process? Och hur är det när kyrkan blir offentligträttsligt samfund och börjar agera överhet i stället för att vara en andlig organism som den är tänkt att vara? Hur ska vi som kristna förhålla oss till en sådan situation när kyrkliga ledare börjar agera som världsliga herrar och vår kyrka tappar bort sin primära uppgift att förkunna evangelium till själarnas frälsning och börjar agera för att, vad som knappast kan beskrivas som annat än att, bygga himmelriket här på denna sida av evigheten? Och hur ska vi förhålla oss när kyrkan under dessa sina försök kommer i konflikt med den världsliga överheten och trotsar denna?

Som sagt: Många svåra frågor återstår, och jag får säkert orsak att återkomma till dessa.