Pk-pandemi

Ordet "Corona" är årets modeord hittills. Det finns knappast någon som inte har registrerat att vi står inför en pandemi. Lyckligtvis tycks viruset i fråga vara mindre dödligt än både Sars och framför allt Mers, men om, eller snarare när, viruset börjar sprida sig okontrollerat kommer det nog att bli väldigt otrevligt.

Igår sade en talesperson för THL i Finland att de närmaste dagarna kommer att bli avgörande för om det blir en pandemi eller inte. När man ser på hur viruset har spridit sig under bara några få veckor och framför allt när man betraktar den nonchalans som myndigheterna har uppvisat skulle jag våga påstå att de avgörande dagarna redan har varit. Det avgörande skedet var när viruset tilläts ta sig ut ur Kina.

Som jag ser det har det inte funnits någon vilja hos olika myndigheter att stoppa denna pandemi. Rädslan för att på något sätt framstå som rasister har gjort att väldigt få har vågat ta till de åtgärder som skulle ha krävts för att stoppa viruset. T.ex. WHO har t.o.m. gett rådet att INTE införa inreseförbud för personer från Kina. Igen: Av rädsla för att framstå som rasister. Det mest infantila uttrycket för denna rädsla hittade jag just i en debattartikel på ÖT där Laura Fagerlund och Svenska Ungdoms internationella utskott ger uttryck för denna oerhörda naivitet som är orsak till att vi idag står inför en pandemi. "En epidemi är ingen ursäkt för rasism eller för att särbehandla människor." Samtidigt konstaterar hon att detta ännu inte är någon pandemi eftersom "99% av alla rapporterade fall har upptäckts i Kina".

Det är oerhört att människor som har drabbats av den politiskt korrekta sjukan inte klarar av att se skillnad på rasism och sunt förnuft. Det är INTE rasism att stoppa ett virus. Inte ens om det är så att det bara är ett land som har drabbats av detta virus och det innebär att man stoppar allt resande till och från det landet. Men nu har pk-folkets brist på förnuft och deras extrema rädsla för att framstå som rasister gjort att vi står inför en pandemi.

Tack och grattis, säger jag!  

Om medias enögdhet i klimatfrågan

För tre veckor sedan publicerade tidskriften "Ny Teknik" en mycket avslöjande och intressant artikel om klimatförändringen under rubriken "Ifrågasatt klimatscenario har använts i tusentals studier". I denna artikel visar man hur en rapport som togs fram inför att IPCC skulle släppa sin femte klimatrapport 2014 har missbrukats inom det vetenskapliga samfundet. I rapporten ingick fyra klimatscenarier som laborerade med olika utfall beroende på hur mycket koldioxid som släpps ut under de kommande åttio åren. Det mest vidlyftiga av dessa, RPC8,5, var ett "worst case scenario" som gick ut på att koldioxidutsläppen skulle öka okontrollerat kombinerat med i princip inga som helst regelverk för att reglera utsläppen. Forskarna ansåg att sannolikheten för att detta scenario skulle bli verklighet var i det närmaste obefintlig.

Men vad har hänt? I artikeln avslöjas att detta scenario okritiskt har använts i över 2000 (!) vetenskapliga arbeten. Kritiker hävdar nu att dessa forskare har "gjort antaganden utan att kontrollera sitt underlag". Detta scenario, som de som skissade upp det insåg aldrig kommer att bli verklighet, har använts i vetenskapliga arbeten som ett "business as usual-scenario". Och detta alltså bland forskare! Hur journalister har använt det vågar jag inte ens tänka på.

Detta är en stor nyhet som visar på hur klimatforskare arbetar idag. Märk väl att det inte är fråga om någon liten skara som har använt sig av dessa felaktiga uppgifter. Man kan också, på goda grunder, anta att många av dessa "vetenskapliga" arbeten har granskats och godkänts av andra klimatforskare som inte heller de har granskat uppgifterna. Eftersom uppgifterna kommer från IPCC har de ju en stämpel av ofelbarhet. Eller hur?

Jag har nu väntat i tre veckor på att t.ex. Svenska Yle skulle slå upp denna stora nyhet. Men vad har hänt? Inte ett pip har hörts! Samma sak gäller i princip alla andra mainstream-mediahus också. Det här är uppenbarligen något som man inte vill röra ens med tång. Varför? Svaret torde vara att detta skulle rasera förtroendet för klimatforskningen, och det vill man verkligen inte riskera att göra. Det kunde ju leda till att läsarna inte längre lika okritiskt tar in och tror på alla domedagsprofetior som presenteras. Saken är den att vår media idag är så väldigt enögd och driver en så oerhört vinklad propaganda i klimatfrågan att det helt enkelt inte finns rum för fakta som talar om motsatsen till den agenda som drivs. Inte ens när det, som nu, har bevisats att det sker stora övertramp inom klimatforskningen.

Om att inte se det uppenbara

Det är ibland väldigt jobbigt att kunna se lögnerna som presenteras för att få västerlutande värdeliberala projekt att se ut som om de var goda och människovänliga. Men det måste vara betydligt jobbigare att inte se de här lögnerna och i stället svälja dem med hull och hår. Viveka Dahls kommentar i ÖT igår är ett typexempel på det senare. I artikeln presenteras Plan International som en biståndsorganisation som "befrämjar barns rättigheter". Detta sägs alltså på fullt allvar om en organisation som sysslar med "sexuell och reproduktiv hälsa" och som dessutom är öppen med att de gör det. ("Sexuell och reproduktiv hälsa" är bara ett mera neutralt namn för abort.)

Så denna organisation "befrämjar barns rättigheter". Enligt ÖT och Viveka Dahl. Jag skulle vilja ställa frågan: Gör de verkligen det? Svaret på frågan kan vi få om vi frågar alla de miljoner barn som har blivit mördade på organisationens kliniker. Hur blev deras rättigheter "befrämjade"?

I texten finns också ett ytterst avslöjande stycke som visar vad den här organisationen sätter störst vikt vid. Organisationens ledare Anne-Birgitte Albrechtsen klagar över hur USA:s nya och ytterst välfungerande (mitt tillägg) "Gagrule" ödelägger hälsostation efter hälsostation i "ekonomiskt svagare länder". Dessa stationer försvinner eftersom de inte bär sig ekonomiskt sedan den amerikanska regeringen under Trump beslutit att hälsostationer inte kan få stöd av USA ifall klienter får abortrådgivning. "Och det är inga abortkliniker utan hälsostationer", säger Albrechtsen. Detta betyder att de måste läggas ner, sägs det vidare i artikeln.

Är det någon annan som ser hur vi som läsare blir förda bakom ljuset här? Varför lägger Plan ner dessa "hälsostationer"? Om det viktigaste för Plan skulle vara att verkligen hjälpa dessa människor så skulle de förstås se till att hälsostationerna kunde hållas öppna. Hur kan det åstadkommas? Svar: Det är mycket enkelt: Sluta ge råd om abort! Men det kan Plan inte göra eftersom detta uttryckligen är det viktigaste för denna organisation! Skulle det inte vara det, och människornas väl skulle vara det som driver organisationen, skulle dessa "hälsostationer" givetvis sluta ge abortråd och så kunna få stöd och hålla öppet. Men nej. I stället lägger man hellre ner än slutar ge abortråd.

Oviljan att se saker för vad de är kan vara väldigt jobbig. Lyckligtvis för Dahl och andra som hon tycks de vara ovetande om att de inte ser. Då är det kanske lite enklare. Men det är oerhört beklämmande att vi som läsare blir lurade.

Märklig okunskap

Det är beklämmande när vi gång efter annan tvingas läsa om vänsterlutande värdeliberala, främst journalister, som inte tycks veta hur ett barn blir till. Idag fick vi igen ett par exempel på just detta när ÖT:s ledarskribent Viveca Dahl gör sig till tolk för denna okunskap i både en ledare och en redaktionell kommentar. I ledaren, som liksom kommentaren blir ett synnerligen hätskt utfall mot hela Pro Life rörelsen, skriver hon att "vad kunde 16 miljoner flickor/unga kvinnor åstadkomma om de inte födde barn då de var mellan 15 och 19 år gamla?"

Det här är ju en mycket bra fråga, och den sätter sökljuset på ett stort problem idag. Ett problem som så gott som alla torde kunna vara överens om. Men Dahl tappar fullständigt all trovärdighet när hon inte tycks inse (eller åtminstone nämner hon det inte, vilket borde kunna tolkas som att hon inte förstår det, eller?) att en 15-årig flicka inte föder barn om inte en 14-årig flicka först har haft sex. För en 14 åring blir inte gravid av att äta en glass eller av att läsa en bok. Eller? Problemet är att DET är vad 14-åringar ska göra. Flickor OCH pojkar. Bland andra liknande saker. En 14-åring ska INTE ha sex.

Dahl, och hennes gelikar som ropar i högan sky så fort någon vågar ifrågasätta den heliga aborträtten, har gjort den kardinalmissen att de har gjort sex till en rättighet. En rättighet som inte ska få ha några negativa följder. Men saken är den att en människa bör vara beredd på att det hon gör får följder. Om man läser en bok kan resultatet kanske bli att man lär sig någonting. Om man har sex kan resultatet kanske bli att ett barn blir till. Om man inte är beredd att ta ansvar för följderna ska man inte ägna sig åt det som kan åstadkomma dessa följder. I klartext: Om man inte är beredd att ta emot ett barn ska man inte ha sex.  

Nu nämner inte Dahl i sin ledare det vanligaste mantrat som abortförespråkare svänger sig med, alltså detta med kvinnans rätt till sin kropp. Men även när det gäller detta mantra finns samma svaghet när det gäller att förstå hur ett barn blir till. Kvinnan har absolut rätt till sin egen kropp. MEN när hon väljer att ha sex väljer hon, och den man/pojke hon har sex med, samtidigt att öppna för möjligheten att ett barn blir till. Och om, eller när, det sker handlar det inte längre om kvinnans rätt till sin kropp utan framför allt om det lilla barnets rätt till liv. Valet kvinnan hade var att välja om hon hade sex eller inte. För det är så, newsflash!, ett barn blir till.

Jag vet inte om jag är den ende som tycker att nivån på ledarna i ÖT har fallit på ett närmast katastrofalt sätt de senaste åren. Tack och lov finns det undantag, men exempelvis gårdagens ledare var bedrövlig. Dagens var ännu mycket värre. Frågan är om inte ÖT/Vbl/HSS borde överväga att byta ut en stor del av sina ledarskribenter. För denna oerhört låga nivå på ledartexterna tjänar ingen på. Jag vill inte att mina barn, för att ta ett nära exempel, ska läsa dylikt skräp som Viveka Dahl presterade idag. Och inte heller det som Sofie Stara presterade igår. Om det inte sker en ordentlig skärpning måste vi nog igen, hur ogärna vi än vill göra det, överväga att avsluta vår prenumeration på ÖT.  

Dåligt!

Det är ett välkänt faktum att de flesta av journalisterna som arbetar inom så kallad mainstreammedia är fångar i en vänsterlutande värdeliberal bubbla. Detta så till den grad att de inte klarar av, och inte heller vill, anlägga något annat perspektiv än det de lever och andas i dag ut och dag in.

Sofie Stara, ledarskribent på ÖT, har flera gånger gett uttryck för precis detta. Särskilt i den ledare hon skrev i höstas (13/8) där hon drog lansar för den "moraliska revolution" vi har sett äga rum i samhället under de senaste åren och samtidigt rackade ner på klassisk kristendom. Nu passar hon på att, i en ledare som väcker mycket flera frågor än den ger svar, utmana högerextremismen.

Först ska jag påpeka att jag inte har någonting alls emot att extremt tankegods utmanas och avslöjas. Oberoende av om det är höger- eller vänsterextremistiskt. Det senare lär vi dock få vänta förgäves på. Åtminstone från Sofie Staras penna. Men extremt tankegods bör utmanas och avslöjas. Det är också vad jag sätter mycket tid på här på bloggen. Låt sedan vara att t.ex. Stara och jag knappast är överens om vad som är extremt. Jag kan gott tänka mig att hon, åtminstone till vissa delar, anser att jag är extrem. Liksom jag anser att hon är det.

I dagens ledare försöker hon på ett nytt grepp. Hon gör sig till tolk för högerextremistiska tankar (som framställs så att alla förstår att det inte är hennes tankar utan att det är "någon" som ligger bakom dem). Mycket av det hon lägger i munnen på denne "någon" är säkert sådant som träffar de flesta högerextremister. Men samtidigt lyser hennes eget "sitta-i-den-vänsterlutande-värdeliberalism-bubblan" igenom väldigt starkt. Där finns t.ex. inte alls något problematiserande av det faktum att hon helt tydligt anser att tankarna om att den okontrollerade invandringen ligger bakom mycket av de problem som exempelvis Sverige har idag hänförs till den högerextrema planhalvan. Tankar att den massiva invandringen är ett problem sätts i Staras text på samma nivå som tankar om att man borde göra något åt saken genom att ta till vapen.

Det kan ju hända att det inte är vad Stara avser att säga, men det blir åtminstone resultatet av hennes litterära försök. Det kunde kanske vara skäl att inte göra dylika ansatser att göra sig själv till tolk för en livssyn och för åsikter man inte delar och inte förstår samtidigt som man sitter fången i den egna bubblan i det motsatta diket.      

De grönas utmarsch?

Österbottens Tidning rapporterar idag att de grönas ordförande Maria Ohisalo marscherade ut från ett möte med de andra av regeringens ledande ministrar i början av februari. Efteråt höll de gröna ett krismöte angående fortsatt regeringsmedverkan. Resultatet av detta krismöte blev uppenbarligen att de ännu fortsätter i regeringen.

Men ändå, är någon förvånad? Detta med utmarscher och smällande dörrar är, precis som jag skrivit tidigare, något av de grönas modus operandi. Det är helt enkelt så de gör när de inte får som de vill. Denna gång handlade det om de så kallade "kolsänkorna", alltså om hur mycket avverkning vi ska tillåta i våra skogar. På äktkommunistiskt manér vill de gröna begränsa privata skogsägares rätt att göra med sin egendom som de finner bäst. Tack och lov satte centern hårt mot hårt, och vi får verkligen hoppas att de fortsätter med det.

Hur som helst kommer vi garanterat att få se mera av dessa utmarscher och detta dörrsmällande så länge de gröna är kvar i regeringen. Frågan är bara hur länge till de är med. Min gissning är att de inte är med mera när sommaren blir höst. Men det kan gå fortare än så. Den här regeringen har ju inte gjort någonting än. När de svåra besluten ska börja tas torde dörrsmällarna bli vanligare och till sist smäller dörren för sista gången. Det kan som sagt gå fortare än jag förutspår. Kanske redan innan sommaren?

Behovet av en intressebevakningsfullmakt

Låt dig inte skrämmas av rubriken. Det här är en text som alla behöver läsa, speciellt om du är gift och tror att äktenskapsförbundet betyder någonting ifall du, eller din maka/make, skulle bli inkapabel att sköta dina/sina egna ekonomiska ärenden. Men nu ska jag ta det här från början.

Min fru (som för övrigt, fick vi höra idag, är sjunde kusin med McGyver...) hörde det på jobbet av någon som hade hört det av någon som hade varit på en kurs med min mors kusin. Det där låter som det värsta inavlade skvallret, jag vet, men det här är faktiskt sant. År 2007 infördes en lag i Finland vars avsikt var att skydda en persons ekonomiska intressen i fall att personen i fråga, på grund av olycka eller sjukdom, skulle bli i sådant tillstånd att han/hon inte längre kan sköta sina egna ärenden. För att säkerställa att de ekonomiska ärendena sköts på ett önskvärt sätt och av en person som "myndlingen" (som det tydligen heter) vill ska sköta dessa ärenden bör det finnas en intressebevakningsfullmakt som är både underskriven och bevittnad och som reglerar dessa saker.

Så långt är det här en bra sak. Men när den här lagen stiftades inkorporerade lagstiftaren, antingen avsiktligt eller oavsiktligt, också personer som är gifta inom lagens verkningsområde. Det här innebär t.ex. att om jag skulle bli inkapabel att sköta mina egna ärenden har inte min fru automatiskt rätt att göra det för min räkning. För att hon ska ha rätt att förvalta mina bankkonton och t.ex. sälja egendom som är i mitt namn behöver också jag, trots att vi är gifta, ha uppgjort en intressebevakningsfullmakt.

Det här var något helt nytt för mig, och när jag hörde det tänkte jag först att detta måste vara någon form av mycket dåligt skämt. Men en sökning på nätet gav vid handen att det inte är det. I ett dokument jag hittade konstaterades att "magistraterna har ganska bra koll på detta, men hos vanliga medborgare tar det vanligen ett par generationer innan detta blir allmänt känt och praktiserat." (Citatet ur minnet.)

Som sagt är detta en bra sak för sådana som är ensamstående och som själva behöver reglera vem som ska sköta ens ärenden ifall man blir så dålig att man inte längre klarar av det själv. Men lagstiftarens avsiktliga eller oavsiktliga blunder att inkludera även gifta par i detta är ren galenskap. Ett äktenskapsförbund BÖR ABSOLUT OCKSÅ INKLUDERA DETTA så att behovet av att göra upp en dylik intressebevakningsfullmakt försvinner.

Här har vi något för våra politiker att arbeta på! Men till dess skulle det vara viktigt att göra upp ett dylikt dokument. Eller två dylika dokument blir det ju i ett äktenskap.

Dumheternas dumheter! För att säga det snällt.

Föreläsningar på nätet

När jag växte upp teologiskt (om man kan använda det uttrycket) var den klart viktigaste boken jag läste professor Siegbert W Beckers bok "Skriften och saligheten". Jag har sedan dess läst den så många gånger att jag har läst sönder den. Boken ger goda insikter i speciellt Bibeln och Bibelns betydelse och Becker utlägger i boken rättfärdiggörelsen på ett mycket lättförståeligt och tydligt sätt.

Nu fick jag höra att Ola Österbacka tillsammans med några andra har lagt upp flera av Beckers föredrag från hans resa i Sverige-Norge i slutet av 70-talet på nätet. Jag har inte hunnit lyssna igenom alla dessa, men de jag har lyssnat på är oerhört givande och nyttiga att lyssna på. Föreläsningarna hittas på Biblicums hemsida på nätet. 

Vad borde Gud göra?

Det finns en intressant mekanism som man kan se allt som oftast när det har skett saker som alla kan vara överens om är onda. Som t.ex. olyckor, mord, våldtäkter och annat liknande. Sådana som annars inte vill ha något med Gud att göra träder fram i nyheterna eller på sociala medier och beskyller Gud för det som har hänt. Är det någon annan än jag som ser inkonsekvensen här? Lite på samma linje gick en anonym kommentar igår när diskussionen, som så ofta förr, kom in på de pedofilbrott som har begåtts inom den katolska kyrkan. Anonym skrev: "och er skapare sitter där bara och ser på är barnen våldtas i kyrkans namn? vad är det för skapare riktigt?"

Jag vill lyfta fram den här kommentaren eftersom den är mera än bara inkonsekvent. Den visar dessutom på en mycket stor okunskap om den kristna tron. Jag kunde ha ställt frågan: Vad anser den anonyme att Gud borde göra? Komma ner hit till jorden och ställa sig själv i bräschen och gå in i vad dessa barn råkar ut för? Newsflash! Det har han faktiskt redan gjort. Gud blev människa i Jesus och gick in i precis allt vi människor kan tänkas råka ut för. Ja faktiskt, precis allt. Vi har lite svårt att tänka oss att Jesus skulle ha råkat ut för också en sådan sak som den anonyme kommentatorn talar om, men Bibeln säger faktiskt att han (Jesus) var "prövad i allt, men utan (att begå någon) synd". Därför kan han, skriver Hebreerbrevets författare (4:15), "känna medlidande med våra svagheter".    

Eller vill den anonyme att Gud ska komma ner hit och ställa alla pedofiler till svars och döma dem så som de har förtjänat? Newsflash! Det kommer han att göra! Problemet, ur både min och den anonymes synvinkel, är att han inte bara kommer att döma mördarna, pedofilerna, knarklangarna och rånarna utan också alla de som har sårat sin fru genom hårda ord, alla de som en gång i vredesmod kanske har slagit henne eller sina barn. Och inte bara det, utan också alla de som någon gång har tänkt onda tankar, alla de som har bidragit till människors lidande genom att porrsurfa, alla de som har fuskat med deklarationen eller som har snattat och så vidare i alla oändlighet. Kort sagt: Ingen av oss kommer att undgå den domen. (Rom. 3:23) Så är det faktiskt vad den anonyme vill? Att den Helige ska komma ner hit och hålla dom? För se, Gud är inte en människa. När Han kommer för att döma sker det inte enligt vår syn på vad som är fel och vad som inte är det. När Han kommer dömer han ALLT som inte har varit i enlighet med hans heliga lag och vilja. Och då är vi ALLA illa ute.

Men, kanske den anonyme vill invända, borde inte de som har våldfört sig på barn få en strängare dom än de som "bara" har slagit sin fru eller, ännu mera, de som "bara" har sårat henne med ord? Saken är den att Gud i sitt ord inte graderar synden. Om så kommer att ske vet vi inte. Det har han nämligen inte berättat för oss. Men det finns ett ord som visar att han bryr sig väldigt mycket om de små och att de som beter sig illa mot dem nog kommer att få sitt straff. Om det sedan blir hårdare än för andra synder kan vi inte säga utifrån Guds ord, men det ordet har vi fått att "för den som förleder en av dessa mina små vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havets djup". (Lk 17:2) Om det att få en kvarnsten runt halsen och bli kastad i havet "är bättre" vill nog ingen av oss tänka på vad som väntar den som beter sig på detta sätt.

Sedan handlar den kristna tron om nåden. Om Jesu ställföreträdande lidande. Om syndares frälsning. Men eftersom man inte kan, och inte heller ska, säga allt i alla texter kanske jag inte skriver om det här och nu. Den som vill läsa om hur domen och frälsningen fungerar kan läsa här.  

För planetens bästa!?

Jag snubblade över bedrövligt tankegods när jag navigerade nätet för en tid sedan. En australiensisk professor, Patricia MacCormack, har nyligen gett ut en bok, "A Ahuman Manifesto", i vilken hon propagerar för att människosläktet borde avsluta sin egen existens. Inte på en gång, utan genom att helt enkelt sluta reproducera sig själv. Detta eftersom det skulle vara bäst för planeten jorden ifall människorna försvann. Det här är ju fullständigt skräp, men när man studerar denna MacCormack lite närmare ser man att denna ståndpunkt egentligen är ganska konsekvent.

MacCormack har varit aktiv inom en rad människofientliga discipliner och också publicerat böcker rörande dessa ämnen. Listan är lång: Ockultism, veganism, djurrättsaktivism, ateism, queer-teori, hbt-ideologi ... Som sagt, det som denna lista har gemensamt är att det handlar om idel människofientliga ideologier. Är det då så alldeles överraskande att hon kommer till den ståndpunkten att människosläktet borde utrotas?

Denna MacCormack må vara professor, men hon är väldigt extrem och knappast är det (ännu) så alldeles många som tar henne på allvar. Men i klimathysterins spår blir det allt vanligare att se människan som något ont och något som borde begränsas – eller t.o.m. utrotas – för jordens bästa. Speciellt under de senast månaderna tycker jag mig ha sett att kommentarer som går i den stilen har blivit allt vanligare på olika nyhetssajter. Det kan ju förstås hända att det är en lite grupp som skriver mycket och på många ställen, men oavsett så är detta en tankeströmning som breder ut sig och griper omkring sig. Det kinesiska Coronaviruset har av anhängare till denna ideologi (om vi kallar det så) också hyllats som något gott.

Dan Brown, den mästerlige författaren som gärna utmärker sig genom att lyfta fram olika teman som går på direkt kollisionskurs med Bibeln och en biblisk människo- och världssyn, har i sin bok "Inferno" också lyft fram denna problematik och framställt ett terrordåd (utsläppande av ett virus) som syftar till att radikalt minska jordens befolkning som något gott.  

Jag har under de senaste dagarna speciellt (men också tidigare sedan jag läst Browns bok och sett hur radikala många av dessa klimathysteriker är) tänkt tanken att det inte skulle vara överraskande ifall någon galenpanna skulle bryta sig in i någon facilitet där det förvaras tidigare utrotade, eller nya, dödliga virus och släppa ut dessa. Givetvis för planetens bästa. Eller varför inte, om galenpannan är någon som redan arbetar på ett sådant ställe eller – ännu värre – en vetenskapsman som specialiserat sig på att ta fram nya virus, skapa ett nytt virus och släppa ut det? Det här är inte ett omöjligt scenario i dagens läge när klimathysterin breder ut sig och människan ses som roten till det onda som drabbar planeten jorden.

Vem tar ansvaret i fall något sådant sker? Jag kommer då alldeles säkert att peka finger mot både media och det vetenskapliga samfundet om det sker. Om man sprider klimatlögner och skapar rädsla och ångest hos människor som redan är drabbade av "HNE-ideologin" (Human Non-Exeptionalism) spelar man med höga insatser och stora risker. Detta är kanske något vår media borde tänka på INNAN det är för sent?

Djur och människor

Jag ska börja med en varning. Den här texten kan, om den läses av personer som inte förstår vad det är att vara en kristen, uppfattas som synnerligen störande. Så jag skulle rekommendera sådana att INTE läsa den här texten. Den är ändå inte riktad till er.

Jag har har börjat läsa en bok som, redan i och med de inledande kapitlen, fick mig att börja tänka. Boken heter "Fader Elia", och den är skriven av en Michael O´Brien. (Tack än en gång för boken, de som känner sig träffade!) Tankarna har kanske inte så mycket med boken att göra, men boken så att säga satte tankarna på rätt spår.

C.S. Lewis skriver i sin "inte så mycket allegori som tankeexperiment" (eller vad han kallade det) Narnia-serie om de djur som Aslan gjorde till talande djur att de kunde välja att gå tillbaka till att vara vanliga djur om de övergav det som han gett dem (i "Min morbror trollkarlen") och i "Caspan, Prins av Narnia" låter han dvärgen Trumpkin säga att "nästan alla djur har blivit fiender och stumma". Det jag tror (utan att veta) är att Lewis här var ute efter är det samma som också O´Brien berör i de inledande kapitlen av sin bok, nämligen det att en människa bara kan bevara (och det inte fullt ut eftersom vi trots allt lever i en fallen värld) vad det är att verkligen vara människa om hon lever i gemenskap med sin Skapare. Om vi inte lever i denna gemenskap kommer vi att bli mera och mera djuriska. Och nu ska vi notera att detta är sagt utifrån vad Bibeln säger om att vara människa fullt ut, sådana vi är tänkta att vara. Människor som har tappat bort denna sin fulla mänsklighet ser fortfarande ut som människor, låter som människor och kan "dresseras" till att bete sig som människor, men det som gör dem till människor finns inte inom dem utan det är något yttre, något de har lärt sig eller blivit dresserade till.

Vad är det egentligen jag pratar om nu, tänker kanske någon. Eller kanske alla? Nåväl, jag ska försöka förklara genom att ge några exempel. (Några få av många man kunde ge.) Jag såg för ett par dagar sedan en artikel i Iltalehti som visade hur djurisk människan blir när hon tappar kontakten till sin Skapare. Artikeln handlade om hur många sexpartners finländska kvinnor har under sitt liv. Och siffrorna var oerhört chockerande. En bra bit över 50% som hade svarat på enkäten hade angett att de haft över tio sexpartners. (Och då kan man med fog anta att männens siffror är ännu bedrövligare.) Nästan 30% av de svarande hade haft över 30 partners. Min poäng? Så här är beter sig djur, inte människor. Skaparen har designat oss att vara trogna och att hålla oss till. En partner. Inte två, inte tre och sannerligen inte 30. Utan en.

Djur kan, i vissa fall, äta sin egen avkomma. Det gör inte människor. Likväl sker det idag t.o.m. ofta att vi människor medvetet dödar våra egna barn. I Finland görs årligen över 10 000 aborter. I USA, som vi diskuterade på en annan tråd, görs det årligen nästan en miljon aborter. I Ryssland och det forna östblocket är siffrorna ännu bedrövligare. Djur äter ibland sin egen avkomma för att förbättra sina egna chanser att överleva (=ha ett sådant liv de vill ha), människor gör det inte.

När det gäller pengar och ekonomi råder idag en fullständig djungelns lag. "Krafsa åt dig så har du." Dagens klimat på det ekonomiska området påminner till inte några små delar om hur det kan se ut när en utsvulten lejonflock river ihjäl och äter upp en buffel någonstans på den afrikanska savannen. Vi har alla sett hur det kan se ut.

Min poäng är alltså att vi människor, likt djuren i Lewis Narnia-serie som hade övergett det de kallades att vara, har blivit mera djur än människor. För att vi har övergett Skaparen, hans bud och hans goda vilja. Och observera nu mycket noggrant: Nu talar och tänker jag inte som vi människor överlag tänker. Alltså så att det som är ganska bra duger. Det är också något som vi behöver komma bort ifrån, tror jag. Det är Skaparens måttstock som gäller, och vi behöver öva oss på att tillämpa den och inte de måttstockar som vi människor har tillverkat och där det som är "ganska bra" duger.

Det värsta är att också vi, som genom dopet och tron är förenade med Herren Jesus och därmed med vår Skapare, har drabbats av det klimat vi lever i. Det här är förstås inte så konstigt eftersom vi lever mitt i den här världen och i den lavin av orenhet och djuriskhet som finns här. Men det är inte så här det ska vara. I stället är vi kallade att vara heliga. (1Petr. 1:16) Ordet "helig" betyder, översatt till dagens svenska, "avskild för Herren" eller "annorlunda". Som döpta och troende människor är vi kallade att vara rena från denna världens djuriska smitta. Vi är kallade att vara annorlunda. Vi ska inte gå i kloster, även om det på ett sätt kanske skulle vara enklast, utan vi är kallade att leva mitt i denna smutsflod av gudsfientlighet och djuriskhet. Det här är inte lätt, och vi klarar inte av att göra det utan att påverkas. Åtminstone en aning. Men vi har fått redskapen till både rening och ny kraft för att klara av att leva här. Då talar jag förstås om Guds ord, nattvarden, bönen och de heligas gemenskap.  

Här har vi alla, också jag, mycket att öva på ännu.Och ännu även mycket osett.

Donald Trump vs Amy Klobuchar?

Som jag tidigare har konstaterat så är abortfrågan oerhört het i USA. Så het att den kommer att spela en avgörande roll i höstens presidentval. Donald Trump tog t.o.m. i sitt "State of the Union"-tal upp frågan om aborter och uppmanade, till stort jubel,  kongressen att vidta lagliga åtgärder för att förhindra sena aborter. (I USA kan i vissa stater aborter utföras ända fram till födseln.) Dessutom deltog Trump, som första sittande president någonsin, i årets "March for Life". Nu kan man förstås alltid, speciellt när det gäller Trump, diskutera huruvida han verkligen menar det han säger, men det är ändå en bisak. Hans gärningar talar samma språk som hans ord i den här frågan, och det är imponerande.

Man kan med fog säga att republikanerna, speciellt genom Trumps ord och gärningar i abortfrågan, har tagit initiativet i denna fråga i USA. Men samtidigt finns det över 20 miljoner pro Life-demokrater i USA. Dessa röster kan mycket väl bli tungan på vågen i det kommande valet. Kristen Day, ordförande för organisationen "Democrats for Life" ställde en direkt fråga till Pete Buttigieg (som uttryckligen har gått till primärvalen som en kristen kandidat) om han är intresserad av dessa 20 miljoner röster. Hans svar var synnerligen inlindat, men det enda riktiga sättet att tolka det är att han svarade "Nej!" på hennes fråga. Bernie Sanders gick ännu längre och konstaterade att det inte finns rum för "pro lifers" i det demokratiska partiet år 2020.

Detta innebär att det finns en nisch för en demokratiska kandidat att profilera sig i just abortfrågan. Amy Klobuchar tog denna chans. I de tidiga valundersökningarna (fram till fyra dagar före valet) inför valet i New Hampshire låg hon hopplöst långt efter de fyra i topp. Men i själva valet placerade hon sig som en solid trea, inte alls långt efter Sanders och Buttigieg. Till saken hör att en stor del av väljarna bestämde sig för vem de skulle rösta på bara timmar före valet. Vad hände som gjorde att hennes understöd steg så oerhört kraftigt strax före valet? Svaret är entydigt: Hon gick ut och positionerade sig långt till höger (för att vara demokrat) i abortfrågan. Hon sade inte att hon vill arbeta för att förbjuda aborter, men hon sade sig vilja arbeta tillsammans för att se till att antalet aborter blir så litet som möjligt och så talade hon för möjligheten att i stället för aborter arbeta för att adoptioner skulle underlättas.

Det här är förstås politik. Men en skicklig politiker kan göra politik. Och vem vet, kanske detta verkligen är hennes uppriktiga åsikt? Men faktum kvarstår: När de andra huvudkandidaterna har målat in sig i ett hörn i abortfrågan finns det en möjlighet för Klobuchar att utnyttja situationen. Vilket hon tycks vara beredd att göra, som den skickliga politiker hon är.

Det skulle inte förvåna om hon fortsätter att överraska. Speciellt om Joe Biden fortsätter att underprestera. Vem vet, kanske vi har Trump mot Klobuchar i valet i november? Sett till hur oerhört stor abortfrågan är i USA – och sett till de andra demokratiska primärvalskandidaternas totala tondövhet i den här frågan – skulle det faktiskt inte förvåna. Speciellt som både Sanders och Buttigieg också annars positionerat sig så att de inte kan vinna över Trump. Klobuchar kan faktiskt vara den demokratiska kandidat som har de bästa chanserna att göra det.

Ny kommentarpolicy. Igen.

Den senaste tiden speciellt har det förekommit oerhört många anonyma kommentarer här på bloggen som har varit av sådan kvalitet att jag inte borde ha bevärdigat dem med ett svar. Kommentatorer som aktivt missförstår, som smädar eller som inte vill diskutera utan snarast tycker att de behöver få ge uttryck för sin frustration över att det finns människor som jag som vågar vara av annan åsikt i värdefrågor. Jag försökte för en tid sedan införa en ny kommentarpolicy, men tyvärr blev det på hälft. Nu ska jag försöka igen. Från och med nu svarar jag inte på sådana anonyma kommentarer som jag bedömer att aktivt missförstår det jag har skrivit, som inte för diskussionen framåt eller som går förbi det ämne texten handlar om. Kommentarer skrivna under eget namn kan här utgöra ett undantag. Eftersom jag anser att censur är samhällskadlig kommer jag inte att radera kommentarer, annat då än sådana som innehåller svordomar och reklam för afrikanska häxdoktorer samt givetvis sådana som smädar eller förolämpar namngiven tredje person. Sådana kommentarer har jag alltid raderat, och det tänker jag fortsätta med.

Så om du som svar på en kommentar har fått en länk till denna text beror det på att jag inte tänker svara på din kommentar. Av ovan nämnda orsaker.

Om krocken mellan världsbilder

Den senaste tiden har det varit en enorm kommentartrafik här på bloggen. Många anonyma kritiker av vad jag har skrivit har härjat vilt i kommentarfältet. Ja, jag kan förstå att det kan vara oerhört provocerande att konfronteras med åsikter och en världsbild som är fullständigt annorlunda än den man själv har. Men då får jag bara säga: Välkommen till min värld! Detta är precis vad jag, och många andra, tvingas genomlida varje gång vi slår upp en tidning eller går in på olika nyhetssajter på nätet. Då konfronteras vi med åsikter och en världsbild som är fullständigt annorlunda än den världsbild vi har.

Nu ska jag säga något viktigt. Den här världen skulle vara en mycket bättre plats om också de värdeliberala människorna skulle lära sig att inte brusa upp och låta sig provoceras när de träffar på sådant som är annorlunda än det de är vana med i sin egen bubbla och bland de människor de vanligen umgås med. Om de skulle klara av att lära sig det vi värdekonservativa har tvingats lära oss redan för länge sedan. Alltså att leva i korsdraget mellan de egna värderingarna/den egna världsbilden och en fullständigt främmande och annorlunda världsbild. Och att göra detta utan att låta sig provoceras. Men det tycks vara oerhört svårt. Speciellt när man ser på vilka kommentarer som har lagts upp här på bloggen de senaste dagarna.

Ett stort problem som jag har lagt märke till i de diskussioner som har förts här de senaste dagarna är att det är så oerhört svårt att mötas när man har fullständigt olika världsbilder. När vi dessutom kryddar detta med en aktiv vilja att missförstå, misstolka och att läsa in annat än det som uttryckligen sägs så blir det en ganska illasmakande soppa. Men jag förstår också det här. På något sätt. Kanske. De anonyma kommentatorerna har i många fall en förhandsinställning vad en värdekonservativ människa anser och vad som hör till en värdekonservativ världsbild. Givetvis en felaktig sådan, och det är där skon många gånger klämmer. För att ta ett väldigt konkret exempel. Eftersom jag, på mitt sätt här på bloggen och annars också i media, försöker kämpa mot den värdenihilism och den människofientliga ideologin som vi ofta möts av i media idag – och som många värdeliberala människor hyllar – MÅSTE jag ju hata de homosexuella. Det är ju så det är. Men det är givetvis fel. Jag hatar inga människor. Orsaken till att jag försöker kämpa (mot väderkvarnarna) är att jag BRYR mig om människorna. Också om de homosexuella.

Men som sagt, när det finns en vilja att missförstå är det lätt hänt att man missförstår.

Början till slutet?

För den som har missat det: Socialisten Bernie Sanders vann demokraternas premiärval i New Hampshire i natt. I sitt segertal skanderade han att "Den här segern är början till slutet för Donald Trump!"

USA kommer aldrig att välja en socialist till presidentposten. Speciellt inte en 78-årig socialist med hjärtproblem. Aldrig. Det kan hända att USA någon gång kommer att välja en 38-årig homosexuell krigsveteran till presidentposten, men inte ännu 2020. Demokraternas primärvalskarusell har hittills inte visat på annat än de demokratiska väljarnas fullständiga okunskap om vad som fungerar i USA och vad som inte gör det. Jag skulle snarare säga som så att Bernie Sanders seger i nattens primärval är början på fyra år till med Donald Trump som president.

Många kommentatorer har beskyllt Trump för att han har splittrat USA. Det stämmer inte. Han har synliggjort den splittring som finns, och säkert har han gjort den värre än den var för fyra år sedan, men splittringen fanns nog där före Trump. Splittringen i USA beror, om man frågar sådana som vet, på att vänstern (demokraterna) läser sina tidningar och högern (republikanerna) läser sina tidningar. Och ser på sina TV-program och lyssnar på sina favoritpoddar. Det har redan länge funnits en splittring av mediefältet i USA, och det är denna splittring som har gjort att landet har blivit så splittrat som det är idag.

Här i Europa, och i Finland, finns det en liknande splittring också, och den beror på det jag skrev i den senaste texten. Vår media, speciellt Yle, har kantrat något fruktansvärt i riktningen värdeliberal vänster, och därför har det funnits ett behov av att starta alternativa mediekanaler. Och så är vi snart i samma situation som man är i i USA. Här med en skillnaden att vänstern får sina mediekanaler finansierade av staten medan högern (den lilla som finns) tvingas finansiera sina kanaler själva.

Varför ska vi upprepa samma misstag de har gjort i USA? Vi behöver ställa den frågan till speciellt de ansvariga på Yle som ligger bakom den vänstervridning som har skett där. 

Om fakenews och Svenska Yle

För ett par dagar sedan publicerade Svenska Yle en i och för sig mycket viktig artikel angående fakenews under rubriken "Sju frågor du ska ställa för att veta om en nyhet är sann eller falsk". Detta är ännu en artikel i Svenska Yles kamp mot falska nyheter och mot alternativmedia. Mycket som sägs i artikeln är sant och viktigt, men jag noterade, och kommenterade, att artikeln missar två mycket viktiga aspekter av detta med fakenews. Jag skrev att man också kan sprida fakenews genom att bara publicera bara en del av en nyhet. Eller så kan man förvränga den bild som ges av verkligheten genom att konsekvent välja bort en viss typ av nyheter. Så konstaterade jag att detta är något som inte är ovanligt inom etablerade mediehus samt att dessa typer av fakenews också förekommer på Svenska Yle.

Jonas Jungar, kvalitetschef på Svenska Yle, svarade att han inte kommenterar mitt påstående att det förekommer fakenews på Svenska Yle. Behöver jag säga att detta är väldigt typiskt för ett skrå (journalister) som sitter i sin värdeliberala bubbla och inte klarar av att se sin egen blinda fläck? Samt att detta uttalande från Jungars sida visar exakt varför det behövs alternativmedia? Nej, egentligen behöver jag inte det. Men jag gör det ändå.

Det är inte svårt att sätta fingret på problemen. Om vi börjar med den senare typen av fakenews, alltså det att media ger en felaktig eller vinklad bild av verkligheten genom att bara publicera en viss typ av nyheter, så kan vi nämna frågekomplex som framför allt klimatförändringen, hela hbt-problematiken och nu senast Svenska Yles starka kantring i frågor om djurskydd och djurhälsa. I dessa frågor finns det ingen som helst objektivitet i rapporteringen på Svenska Yle. I frågan om djurhälsa (och hur hela skrået som håller på med djuruppfödning framställs) är det inte bara jag som har reagerat. T.ex. idag innehåller ÖT en insändare av riksdagsman Anders Norrback (sfp) i vilken han framför kraftig kritik mot ensidigheten och bristen på objektivitet i Svenska Yles rapportering.

När det gäller klimatförändringen finns det, om man skapar sin verklighetsbild utifrån vad Svenska Yle skriver om, en total konsensus bland både forskare och lekmän i den här frågan. Förutom att det finns de förhatliga och totalt okunniga klimatskeptikerna, förstås. Men dessa nämns bara i förbigående, och vad de bygger sitt case på sägs aldrig. När det gäller hbt-frågorna får man, när man läser Svenska Yle, intrycket att det bara finns en åsikt i vårt samhälle och bara ett sätt att se på dessa frågor. Det är givetvis inte sant, men sett till vad som skrivs och rapporteras om får man den fullständigt snedvridna bilden av verkligheten och åsiktsläget. Att skapa en sådan bild är också att sprida fakenews, och detta är precis vad Svenska Yle ägnar sig åt idag. Avsikten är givetvis att påverka den allmänna opinionen utifrån ideologiska ställningstaganden.

Speciellt när det gäller rapporteringen om vad som sker i Israel idag faller våra etablerade nyhetsmedier ofta i fällan att bara rapportera en halv nyhet. Åtminstone vad gäller rubriksättningen. Vanligen skriker rubriken ut något i stil med att "Israels armé besköt palestinskt bostadsområde" eller något liknande. Sedan beskrivs förödelsen efter den israeliska attacken, och sist (men ibland inte alls) kan det stå att den israeliska attacken var ett svar på palestinska raketattacker. Eller något dylikt. Det här är legio idag. Alltså att media, också Svenska Yle, bara rapporterar om halva nyheten i avsikt att framställa Israel i dålig dager. Detta är ideologiskt färgad journalistik, och ja, det är att sprida fakenews.

Sorglig faktaresistens

Jag skrev för några dagar sedan en kort text om demokraternas primärval i Iowa, och diskussionen under den texten spårade fullständigt ur. Det tenderar att bli så eftersom kristendomskritikerna här på bloggen tycks ha väldigt svårt att dels hålla sig till ämnet, dels har så förtvivlat svårt att läsa innantill. Diskussionen kantrade över till att handla om homosexualitet, om vad jag har skrivit om homosexualitet och om äktenskapet. Detta ledde en anonym kommentator att torgföra en idag väldigt populär lögn som jag väljer att lyfta fram här i stället för att bemöta det som skrevs i kommentarfältet. Anonym skrev: "så var det en överraskning att bla äktenskapet inte finns nämnt i bibeln, det är bara nånting som kommit långt senare. Dock tolkas bibeln så pass fritt, och hemåt, att många herrar påstår med uppsvälda artärer i pannan att äktenskapet visst finns skrivet i bibeln. Eftersom äktenskapet inte finns definierat i bibeln, bara "instiftat" (vad man velat få folket att tro med det) rinner hela motståndet med samkönade äktenskap ut i sanden."

Det finns många människor i dag som inte vill tro, och framför allt människor som vill att Bibeln ska säga det ena eller det andra – och kanske framför allt att det INTE ska säga vissa saker. Detta gör att dessa människor blir faktaresistenta. De påminner om människor som går omkring i livet med bindel framför ögonen och fingrarna i öronen och upprepar orden "det är mörkt, det är mörkt" tills de själva tror på det. I stället för att läsa och försöka förstå vad Bibeln säger talar de om tolkningar och om att tolka. De menar att det vi som kristna tror är resultat av att vi har tolkat och läst in saker i Bibeln som inte finns där och som egentligen nog, kanske, betyder något annat.

Anonyms tal om äktenskapet är ett typexempel på just detta. Den som läser Bibeln med öppna ögon ser givetvis att äktenskapet finns i Bibeln. Med definition och allt. Där talas om att människor gifte sig, och Jesus talar om äktenskapet på flera ställen och när han gör det hänvisar han till att Gud har instiftat (och ja, ordet instiftat betyder att äktenskapet har sitt upphov i Gud och i hans vilja) äktenskapet. När Jesus talar om äktenskapet använder han flera gånger orden "från början" (Matt. 19:4 och Mk. 10:6) och gör därmed klart att äktenskapet har funnits med från första början. Från det att Gud skapade människan.  Jesus gör också klart att redan före Noas dagar och floden "folk gifte sig och blev bortgifta". Det är förstås sant att äktenskapet är en allmänmänsklig institution och inget som är specifikt kristet eller judeokristet. Men det är inte alls förvånande. Tvärtom skulle det vara förvånande om det INTE skulle finnas överallt. Om det är så att äktenskapet funnits med redan från början av mänsklighetens historia bör det finnas överallt och inte bara hos det judiska egendomsfolket och hos oss kristna.

Saken är sällsynt klar, som finnarna säger. Men som sagt finns det en faktaresistens som tar sig uttryck just på det sätt som anonym ger uttryck för. Man vill inte att verkligheten ska vara så som den är, och så går man omkring med bindel för ögonen och fingrarna i öronen. Och gärna försöker man förleda också andra att bli lika faktaresistenta som man själv är.

Det är sorgligt att se.

Om domen

Jag tycker om att se västernfilmer. Tyvärr är det länge sedan jag haft tillfälle att göra det, men det förändrar inte det faktum att en bra västernfilm är något av det bästa man kan se på TV. De flesta västernfilmer handlar i någon form om brott och straff, antigen i form av något rån eller så om något brott mot liv. Helt enkelt för att den tid som avbildas i dessa filmer ofta var präglad av våldsamheter, och de ikoniska hjältarna i vilda västern i stort sett alla är förknippade med brott i olika form. Antingen då så att de, likt Wyatt Earp, var lagens väktare, eller också, likt Jesse James, fanns på andra sidan av lagens råmärken.

Sedan behöver det ju i alla bra västernfilmer också finnas en domare. Dessa domare reste ofta runt i olika städer och skipade rättvisa, och det fanns domare av alla sorter. De mest ökända var de så kallade "hanging judges", alltså sådana domare som ofta och mer än gärna utdömde dödsstraff åt brottslingarna. Dessa var ökända, och en brottsling kunde redan på förhand långt veta vad som väntade honom bara på basen av vem som satt som domare i rättegången. Så alltså enligt legenden. I verkligheten var det säkert inte riktigt så svartvitt.

Jag har tänkt på den domstol vi alla en dag kommer att stå inför när vi ska svara för våra liv inför Skaparen och den domare han har utnämnt för att döma vårt fall. Bibeln säger att det är Jesus som kommer att sitta som domare vid den yttersta domen. Som brottslingar som ska dömas är detta både en mycket dålig och en mycket bra nyhet för oss. Likt brottslingarna i vilda västern kan också vi på förhand veta vad som väntar oss med denna domare. Lagen är sträng. Den kräver dödsstraff för alla överträdelser, och den domare som har blivit tilldelad vårt case är obeveklig. Han är en "hanging judge", och det finns inget som helst tvivel om vad utslaget kommer att bli. Det blir en dödsdom. Absolut, och i alla fall. Det är vad du och jag har att se fram emot. Lagen är tydlig, bevisläget är otvetydigt och domaren är både rättvis och sträng och han har gjort klart att han ALDRIG kommer att tumma på lagens hårda krav. Utfallet kan därför inte bli annat än skyldig, och domen blir döden. Den eviga döden.

Det var de dåliga nyheterna. Men de dåliga nyheterna följs av mycket goda nyheter! Strax efter att domen har fallit stiger domaren upp och säger: "MEN! Jag har tagit denna dödsdom på mig. Om du vill", och då riktar han sig personligen till den dömde – till dig och mig – "om du vill så kan jag låta ditt straff drabba mig så att du inte behöver ta det. Vill du det?"

Du kommer en dag att stå där inför Guds domstol. Finns det någon som är så dum att han eller hon svarar nekande på domarens fråga? Man skulle ju inte tro det. Men likväl finns det sådana. Många till och med. Människor som väljer att inte låta domaren ta det straff han just har utdömt utan som väljer att bära det själv. Trots att domaren redan har tagit straffet för alla människor. Varför?

En del av svaret på frågan hänger kanske samman med att bilden av domstolsförhandlingen ovan är en aning felaktig. När domarens klubba har fallit är det tyvärr för sent för den fråga domaren ställer. Frågan ställs inte då, efter att domen har fallit, utan den ställs NU. Är du villig att låta den allsmäktige domaren ta det straff du har förtjänat och som du en gång, kanske ganska snart, kommer att drabbas av? Du har tid på dig så länge du lever här på jorden att svara på frågan. Men när du sedan ställs inför domstolen är det för sent. Då får du stå ditt kast. Men ännu idag är det nådatid. Tid att ta emot den nåd som erbjuds dig. Tid att låta domaren ta det straff du har förtjänat.

Hur går det till, kanske du vill veta. Bibeln ger ett mycket tydligt svar från Jesu egen mun: Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror är redan dömd. (Mark. 16:16, Joh. 3:17-18)

Jesus har tagit ditt eviga straff på sig. Du är friköpt och frälst. Om du vill. Men Jesus tvingar dig inte. Om du vill får du ta ditt eget straff. Men varför skulle du göra det när det finns en så dyrbar och härlig frälsning?  

MEIS 2020

Den här helgen pågår Bibelhelgen Med evigheten i sikte på Evangeliska centret i Vasa. Jag kommer att få vara med på ett hörn också, kl 13.15 idag ska jag hålla ett seminarium kring temat "Brännpunkter 2020" som i foldern för evenemanget presenteras med orden "Klyftan mellan en biblisk, kristen, världsbild och en sekulär världsbild blir snabbt större, och ibland kan spänningen mellan dem bli ganska stark. I vilka frågor kan vi förvänta oss att det bränner till under den närmaste framtiden?"

Jag kommer med andra ord att komma in på delvis samma saker som jag skriver om här på bloggen. Sedan kommer jag också att predika på festkvällen ikväll (klockan 18), och då har predikan temat "Medan vi vakar".

Den som inte har möjlighet att närvara kan delta över nätet - åtminstone bibelstudierna (som hålls av Ville Auvinen - kanske för den stora allmänheten mest känd som kandidat i senaste ärkebiskopsval) och kvällsmötet livestreamas på adressen slef.fi.

Obegriplig censur

Det har varit primärval(skaos) i USA. En knapp vecka efter primärvalet i Iowa har demokraterna ännu inte lyckats få fram några slutgiltiga resultat på vem som vann nomineringsmötena. Knappast har någon missat att det står mellan två radikaler (men på olika sätt) Bernie Sanders och Pete Buttigieg (uttalas Buttidjedj). Svenska Yle frågade om "den homosexuelle krigsveteranen" Buttigieg kan ta sig ända fram till Vita huset. Jag skrev en kommentar där jag dels konstaterade att valresultatet i Iowa ännu inte är klart (vilket påstods i artikeln) samt att en homosexuell kandidat inte kan vinna ett presidentval i USA. Åtminstone inte ännu.

Min kommentar blev censurerad. Tydligen får man i dag inte ens längre säga en sådan sak. Trots att alla vet att det är sant. Rengbågsfascismens inflytande håller på att bli i det närmast skrattretande. Eller skulle hålla på att bli det om det inte skulle vara så oerhört förödande för såväl yttrandefriheten, demokratin och det fria utbytet av fakta och information.

Korrigering 9/2 kl 11:38. Efter en mycket lång fördröjning togs min kommentar ändå in. Tack för det!

Om torven och om rödmyllan

Regeringen har hållit sitt tvådagars klimatseminarium. Jag hade fruktat att det skulle leda till något drastiskt och långtgående, men slutresultatet blev väldigt tunt. Så jag är ganska nöjd, med andra ord. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka detta, liksom bristen på sysselsättningsåtgärder, men som jag ser det finns det två alternativ. Antingen bereder den här regeringen ärendena väldigt noggrant för att inte göra samma misstag som den förra regeringen, eller så klarar de fem partierna inte av att komma överens och därför sker det inget. Jag skulle gissa på det senare, och om det är rätt så torde det snart börja smälla i dörrarna. Vänstern och de gröna har en tradition att bete sig på det sättet när de inte får som de vill.

Det har under de här två dagarna varit mycket prat om torven. Förståsigpåare hävdar att vi absolut borde sluta bränna torv för att kunna nå klimatmålen. Men här finns stora problem. Dels det att det saknas goda alternativ till torven i energiproduktionen, dels att det i vårt land har gjorts stora investeringar i torvindustrin som då skulle vara helt bortkastade. För att inte tala om att torvindustrin ger ca 4000 arbetsplatser på landsbygden.

Vissa gånger blir jag så oerhört frustrerad när jag läser kommentarfältet på Svenska Yle. I anslutning till nyheten om att regeringen "inte kommit till skott" i torvfrågan (Varför ska det tolkas så? Kanske det är just vad de har gjort?) skrev signaturen Lizzylind – som har gjort det till något av sitt varumärke att prestera fullständigt huvudlösa kommentarer – att "alla borde väl fatta att man inte kan bevara skadliga verksamheter bara för att de sysselsätter folk".

Som sagt blir jag så oerhört frustrerad av dylika kommentarer. För det första är inte torvindustrin någon "skadlig verksamhet". Visst kan jag tycka både det ena och det andra om storskaliga torvtäkter och om hur dessa förändrar landskapet, och visst ger torvförbränning en del koldioxidutsläpp. Men saken är den att vi behöver energi i det här landet, och denna energi måste producerats på något sätt. Detta kan inte göras utan spår. Torven är en inhemsk och säker energikälla. Den ger arbetsplatser på landsbygden. Och framför allt, och det blir då för det andra i denna uppställning: Vilket är alternativet? Importerat brunkol? Stenkol? De används på andra håll där det inte finns tillgång till torv.

Det är lätt att ha en åsikt när man inte behöver bry sig om landsbygdens arbetsplatser och inte heller behöver bry sig om att säkra tillgången på säker och pålitlig energi.  

Men Räsänen har rätt, igen.

Regeringens förslag till ny familjeledighetslagstiftning publicerades igår. Päivi Räsänen har gått ut med ett pressmeddelande där hon kritiserar semantiken i förslaget, och jag håller fullständigt med henne här. Förslaget går ut på 1+7+7, alltså att föräldrarna får sju månader på var (varav tre månader kan överföras på den andra) och så får "den som föder" en månad före nedkomsten. Räsänen konstaterar att det är MAMMAN som föder. Att kalla henne något annat blir bara klumpigt språk. Jag skulle gå ännu längre: Det här är att förstöra språket. Något jag påpekade skulle komma att ske redan innan det könsneutrala äktenskapet klubbades igenom. Nu ser vi hur detta så småningom börjar slå igenom. 

Ok, jag hade fel!

Storbritannien har lämnat EU. Jag har uttalat mig väldigt skeptiskt om möjligheterna för ett land att överhuvudtaget kunna lämna EU. Nå, jag hade tydligen fel. Frågan, som jag ser det, blir då: Kunde EU inte stoppa detta eller ville de inte? Om man ser strikt till paragraferna är svaret givetvis att de inte kunde. Det finns klart reglerat hur ett land kan lämna unionen, och således är det alltså möjligt att göra det.

Frågan inför framtiden är hur detta nu kommer att påverka EU. Blir detta första utträdet i en rad av utträden, eller blir det med detta? Så som EU nu håller på att utvecklas – allt snabbare i riktning mot en federation som dränker sina medlemsstater i möjliga och omöjliga bestämmelser – hoppas jag att flera följer Storbritanniens exempel. Det är oerhört tråkigt, på ett sätt, om så sker och EU går under för som fredsprojekt har EU varit väldigt framgångsrikt. Men något Europas förenta stater ska vi INTE ha. Då är det bättre att EU går i graven. Förhoppningsvis var Brexit det första steget i denna process. Eller ännu hellre, första steget i en process där EU väljer att gå tillbaka till sina rötter som enbart ett fredsprojekt. Men det finns tyvärr inget som tyder på det. Med Storbritannien borta torde utvecklingen snarare eskalera i andra riktningen.