Dåligt!

Det är ett välkänt faktum att de flesta av journalisterna som arbetar inom så kallad mainstreammedia är fångar i en vänsterlutande värdeliberal bubbla. Detta så till den grad att de inte klarar av, och inte heller vill, anlägga något annat perspektiv än det de lever och andas i dag ut och dag in.

Sofie Stara, ledarskribent på ÖT, har flera gånger gett uttryck för precis detta. Särskilt i den ledare hon skrev i höstas (13/8) där hon drog lansar för den "moraliska revolution" vi har sett äga rum i samhället under de senaste åren och samtidigt rackade ner på klassisk kristendom. Nu passar hon på att, i en ledare som väcker mycket flera frågor än den ger svar, utmana högerextremismen.

Först ska jag påpeka att jag inte har någonting alls emot att extremt tankegods utmanas och avslöjas. Oberoende av om det är höger- eller vänsterextremistiskt. Det senare lär vi dock få vänta förgäves på. Åtminstone från Sofie Staras penna. Men extremt tankegods bör utmanas och avslöjas. Det är också vad jag sätter mycket tid på här på bloggen. Låt sedan vara att t.ex. Stara och jag knappast är överens om vad som är extremt. Jag kan gott tänka mig att hon, åtminstone till vissa delar, anser att jag är extrem. Liksom jag anser att hon är det.

I dagens ledare försöker hon på ett nytt grepp. Hon gör sig till tolk för högerextremistiska tankar (som framställs så att alla förstår att det inte är hennes tankar utan att det är "någon" som ligger bakom dem). Mycket av det hon lägger i munnen på denne "någon" är säkert sådant som träffar de flesta högerextremister. Men samtidigt lyser hennes eget "sitta-i-den-vänsterlutande-värdeliberalism-bubblan" igenom väldigt starkt. Där finns t.ex. inte alls något problematiserande av det faktum att hon helt tydligt anser att tankarna om att den okontrollerade invandringen ligger bakom mycket av de problem som exempelvis Sverige har idag hänförs till den högerextrema planhalvan. Tankar att den massiva invandringen är ett problem sätts i Staras text på samma nivå som tankar om att man borde göra något åt saken genom att ta till vapen.

Det kan ju hända att det inte är vad Stara avser att säga, men det blir åtminstone resultatet av hennes litterära försök. Det kunde kanske vara skäl att inte göra dylika ansatser att göra sig själv till tolk för en livssyn och för åsikter man inte delar och inte förstår samtidigt som man sitter fången i den egna bubblan i det motsatta diket.