Om krocken mellan världsbilder

Den senaste tiden har det varit en enorm kommentartrafik här på bloggen. Många anonyma kritiker av vad jag har skrivit har härjat vilt i kommentarfältet. Ja, jag kan förstå att det kan vara oerhört provocerande att konfronteras med åsikter och en världsbild som är fullständigt annorlunda än den man själv har. Men då får jag bara säga: Välkommen till min värld! Detta är precis vad jag, och många andra, tvingas genomlida varje gång vi slår upp en tidning eller går in på olika nyhetssajter på nätet. Då konfronteras vi med åsikter och en världsbild som är fullständigt annorlunda än den världsbild vi har.

Nu ska jag säga något viktigt. Den här världen skulle vara en mycket bättre plats om också de värdeliberala människorna skulle lära sig att inte brusa upp och låta sig provoceras när de träffar på sådant som är annorlunda än det de är vana med i sin egen bubbla och bland de människor de vanligen umgås med. Om de skulle klara av att lära sig det vi värdekonservativa har tvingats lära oss redan för länge sedan. Alltså att leva i korsdraget mellan de egna värderingarna/den egna världsbilden och en fullständigt främmande och annorlunda världsbild. Och att göra detta utan att låta sig provoceras. Men det tycks vara oerhört svårt. Speciellt när man ser på vilka kommentarer som har lagts upp här på bloggen de senaste dagarna.

Ett stort problem som jag har lagt märke till i de diskussioner som har förts här de senaste dagarna är att det är så oerhört svårt att mötas när man har fullständigt olika världsbilder. När vi dessutom kryddar detta med en aktiv vilja att missförstå, misstolka och att läsa in annat än det som uttryckligen sägs så blir det en ganska illasmakande soppa. Men jag förstår också det här. På något sätt. Kanske. De anonyma kommentatorerna har i många fall en förhandsinställning vad en värdekonservativ människa anser och vad som hör till en värdekonservativ världsbild. Givetvis en felaktig sådan, och det är där skon många gånger klämmer. För att ta ett väldigt konkret exempel. Eftersom jag, på mitt sätt här på bloggen och annars också i media, försöker kämpa mot den värdenihilism och den människofientliga ideologin som vi ofta möts av i media idag – och som många värdeliberala människor hyllar – MÅSTE jag ju hata de homosexuella. Det är ju så det är. Men det är givetvis fel. Jag hatar inga människor. Orsaken till att jag försöker kämpa (mot väderkvarnarna) är att jag BRYR mig om människorna. Också om de homosexuella.

Men som sagt, när det finns en vilja att missförstå är det lätt hänt att man missförstår.