Efterlyses: Kärnvapenkrig?!?

Jag läste för några dagar sedan en insändare på ÖT (skriven av journalisten Robert Björkenwall och den "diplomerade omvärldsanalytikern" Jaan Ungerson) som gav mig kalla kårar. Den första tanken som slog mig var att det kanske skulle vara skäl för en "omvärldsanalytiker" att ha en viss historisk bildning också. Rubriken för insändaren lyder "I Orwells 1984 finns både Ryssland och Kina", och det är speciellt avslutningsorden som ger mig de kalla kårarna. "Med Orwells stat i minnet måste den demokratiska världen satsa på att aldrig göra sig beroende av länder som Ryssland och Kina. Men väl stå beredd att när hoten och aggressionen växer kunna möta det med såväl ännu hårdare ekonomiska medel som med kraftig vapenmakt."

Förstår de två skribenterna vad de skriver. På riktigt? Det de efterlyser är nämligen inget annat än ett kärnvapenkrig. När vi ser på historien ser vi nämligen att en kärnvapenmakt ALDRIG har förlorat ett krig, och särskilt inte ett krig på eget territorium. (Man kan givetvis hävda att USA förlorade Vietnamkriget, men faktum är att de inte förlorade utan att de drog sig ur kriget. Kriget utspelade sig dessutom långt från USA:s territorium.)

När vi betraktar hur USA och väst har fört sitt proxykrig mot Ryssland i Ukraina kan vi se en gradvis upptrappning. Inledningsvis vågade USA inte, av rädsla för att Ryssland skulle uppfatta det som direkta krigshandlingar, stöda Ukraina med annat än förnödenheter som inte bidrog desto mer till Ukrainas stridsstyrka. Men gradvis har USA trappat upp vapenhjälpen, och nu diskuteras t.o.m. sändande av stridsflyg. USA har, som det brukar heta, "sonderat med bajonetten", och hittills har det fungerat. Men att möta Rysslands aggressioner med, som insändarskribenterna efterlyser, "kraftig vapenmakt" skulle – särskilt om detta skulle få Ryssland att hamna i kraftigt underläge i kriget – utan tvekan sänka tröskeln för användandet av kärnvapen i kriget. Som sagt, en kärnvapenmakt har aldrig förlorat ett krig på eget territorium. Eller ens legat under i ett sådant krig.

Krig är alltid ett stort elände, och det måste så långt det går alltid undvikas. Speciellt ett sådant krig där kärnvapenmakter är involverade eller, ännu värre, ställs mot varandra eftersom ett sådant krig bara kan sluta med att ingen förlorar (vilket är synnerligen osannolikt) eller att alla förlorar. Detta betyder givetvis inte att den demokratiska världen kan tillåta skurkar som Putin att göra vad som helst mot sina grannar, men om och när någon efterlyser beredskap att möta sådana aggressioner med  "kraftig vapenmakt" bör vi vara medvetna om vad som sägs och vad detta sannolikt får för följder.