Om Anne Heche och om omvändelseterapi

Det blir riksdagsval om en månad i Sverige, och valtemperaturen håller så småningom att stiga. En fråga som de partier som står med fingret i vädret för att ha koll på i vilken samhällsvinden blåser har tagit ställning i (läs: för) är ett förbud mot så kallad "omvändelseterapi" för homosexuella. Fronten av partier som är för ett förbud i Sverige är nu så bred att ett sådant förbud med stor sannolikhet kommer under nästa regeringsperiod. Oberoende av vilket av blocken som vinner valet.

Som jag tidigare har konstaterat finns det mycket kvacksalveri förknippat med tomma löften på detta område. Sådant kvacksalveri kan orsaka stor skada. MEN. Homosexualiteten ÄR en störning i personligheten, och i likhet med de flesta andra störningar kan den hos åtminstone en del av de drabbade förbättras eller t.o.m. helt försvinna med rätt vård. Observera nu mycket noga att detta inte är att peka finger eller på något sätt nedvärdera någon människa. Vi har alla olika former av störningar i vår personlighet, och där dessa förekommer och uppfattas som oönskade kan det vara på sin plats med vård. Då talar jag alltså om sådan vård som en seriös själavårdare, psykolog eller psykoterapeut kan ge.

Men tyvärr är samhället i västvärlden just nu sådant att detta inte kan eller får sägas. Det vi gör när vi beter oss på detta galna sätt är att vi stänger dörren till helande, låser dörren och kastar bort nyckeln. Och de som lider av detta är först och främst de homosexuella.

Nu kanske någon vill protestera. Eller det är förstås fel uttryckt. Nu kommer många att vilja protestera. Men det är svårt att värja sig mot fakta. Får jag ställa en liten fråga? Har du någonsin läst en artikel som går på djupet i en homosexuell människas liv? Kvällstidningarna kan någon gång överträffa sig själva och publicera sådana artiklar. Inte alltid, men påfallande ofta, visar det sig att det någon gång i dessa människors barndom har förekommit någon mycket traumatisk händelse. Det handlar inte alltid, men också det påfallande ofta, om sexuella övergrepp. Alltså just sådana saker som orsakar, just det, störningar i personlighetsutvecklingen. Detta är förstås en sak som alla som inte bär dagens politiskt korrekta glasögon förstår. Men tyvärr är det allt för många idag som bär dessa glasögon, och därför blir denna fråga så oerhört inflammerad och snedvriden.

Ett alldeles nytt exempel på detta fick den som läste om Anne Heches tragiska olycka och bortgång. När man läser artikeln är det svårt att inte bli mycket illa berörd. Förutom att hon blev sexuellt utnyttjad redan som blöjbarn måste den fadersbild hon hade, både av hennes jordiske far och som en följd av detta också hennes himmelske far, ha blivit fruktansvärt förvriden. Detta eftersom hennes far, som alltså utförde övergreppen, levde ett på ytan kristet liv och på dagarna deltog i församlingens verksamhet. Detta samtidigt som han på nätterna, när familjen sov, besökte olika gaybarer. Hennes far var alltså både ett monster och en stor hycklare.

Människor som drabbas av dylika övergrepp kan ofta vara betjänta av någon form av terapi. Oftast är det just fadersbilden som blivit trasig och som behöver ges möjlighet till helande. Det finns många exempel på homosexuella människor som, när deras fadersbild har helats, också deras dragning till personer av samma kön har mildrats eller t.o.m. försvunnit. Givetvis önskar inte alla en sådan process, men de som önskar det bör inte förvägras denna möjlighet genom att en dylik förbudslag införs. Men tyvärr lever vi i dagens västvärld i en så förvirrad tid att det inte skulle förvåna om så skulle ske.

Det är tragiskt att se hur mycket elände vi ställer till för oss, vi människor, och hur vi sedan gör illa så mycket värre genom att vi låter lögnen och lögnens Fader regera och bestämma vad som är havligt och vad som inte är det.