Ingen hejd på klimathetsarna

Aftonbladet utmärker sig igen. Inte nog med att de stiftat ett pris som delas ut till sådana som under året bäst lyckats hetsa upp människor att tro att en katastrof är nära förestående, nu slår de också ner på allt och alla som försöker göra livet drägligare mitt i den extrema dyrtid som vi är på väg in i. Vissa av dessa klimathetsare tycks anse att allt som gör livet svårare och dyrare är bra. Detta t.o.m. så att de helt bortser från den (när)historiska situationen. Men detta är förstås inget nytt. När grafer om uppvärmningen görs upp bortser de förstås alltid från det faktum att den tid som vår jämförs med i historieböckerna kallas för "den lilla istiden". Men effekten blir förstås mycket mer dramatisk på det sättet. 

Nu har en klimatforskare uttalat sig och menar att Sverige, när den nya regeringen hjälper människorna genom att vilja sänka drivmedelsskatten med en krona litern (vilket skulle göra att bensin- och dieselpriserna kom ner ens lite mot de priser som gällde före denna dyrtid inträdde), har gjort att "Sverige skämmer ut sig internationellt". 

Det här är förstås bara löjligt. Men Aftonbladet hakar på och försöker, genom att göra denna lilla sänkning till en stor sak, skrämma de svenskar som bryr sig om vad som sägs i deras "syskonkretsar" utomlands. Nu ska ingen få för sig att påstå att jag för fram konspirationsteorier, men det här luktar nog faktiskt som en sammansvärjning mellan likasinnade inom journalistskrået för att dels svärta ner Sveriges nya högerregering och dels för att, genom på falska grunder frammanad klimatskam, påverka opinionen.

 

Lögner om valfusk?

Som jag många gånger har konstaterat är vår media idag, när det gäller nyheter från USA, närmast ett eko av det som vänsterpressen i USA skriver. Således får vi så gott som alltid demokraternas och vänsterns version av vad som händer i USA. Och, behöver jag kanske inte tillägga, denna är många gånger totalt annorlunda än högerns version. Sanningen torde ligga någonstans mitt emellan dessa två versioner. Men den får vi alltså vanligen inte oss till livs när vi tar dela v media rapportering idag. 

Två av den amerikanska vänstermedians käpphästar den senaste tiden är "republikanernas hot mot demokratin" och "lögnerna om valfusket". Och eftersom detta är vad vänstermedia i USA skriver om är det vad vår media skriver om. Ett närmast komiskt exempel på det senare fick vi för en tid sedan på Svenska Yle där det i Anna Bäcks artikel riktigt nöttes in om "lögnerna om valfusk". Du kan själv försöka räkna hur många gånger den satsen, och andra liknande formuleringar, förekommer i artikeln! 

Det falska med detta sätt att bedriva journalistik, förutom det faktum att vi som nyhetskonsumenter inte får en korrekt bild av skeendet, är att en lögn, genom att upprepa den gång på gång, kommer att uppfattas som vedertagen sanning. 

Faktum är att det fortfarande finns orsak att betvivla att allt gick rätt till i presidentvalet 2020. Eller rättare sagt, vi VET att allt inte gick rätt till. Det är nämligen mer regel än undantag att val i USA inte går rätt till. Röstköp, korruption och t.o.m. manipulerande av valreglerna är vardag. Den stora frågan, som ännu inte är besvarad, är huruvida fusket var så omfattande att det påverkade valutgången eller inte. Något svar på den frågan lär vi kanske aldrig få. Men så mycket vet vi att vi kan slå fast att de som påstår att det är bevisat att det inte förekom något valfusk i valet 2020 ljuger. Men om man upprepar lögnen tillräckligt många gånger kommer speciellt de som vill tro den att göra just det.

Om den gröna ideologins huvudlöshet

Den närmaste åren kommer det inom EU att föras en hård kamp om skogen. Denna kamp har redan börjat, och diverse klimathysteriker ropar redan i högan sky, och ett EU-förslag om "återställande" av mark är på tapeten. Om detta förslag blir godkänt kommer EU att stjäla åt sig beslutanderätten om en stor del av den finländska skogsmarken. Enligt Svenska Yle har Sverige redan sagt nej till förslaget, och Finlands hållning är, av allt att döma, ännu under arbete. Denna fråga splittrar regeringen och har i sig en regeringsvältande potential. 

Det har redan en längre tid talats om att den finländska skogen har gått från att vara en kolsänka till nettoutsläpp av koldioxid, något som skapat djup förstämning hos alla klimataktivister. Detta beror på flera faktorer, men den faktor som lyfts fram är den ökade avverkningen. Detta har i sin tur lett till att klimataktivisterna har kommit med krav på minskad skogsavverkning och förändrat skogsbruk. Och inte nog med det. Denna huvudlösa ideologi har dessutom lett till ett förslag om att skogsbiprodukter inte längre skulle betraktas som förnyelsebara och därför inte kunna användas inom energiproduktionen.  

Men det finns många problem med detta. En sak som utmålas som en stor bov i dramat är kalhyggena. Klimataktivisterna tycks tro att kalhyggen är något ont, men så är det förstås inte. En stor orsak till att Finlands skogar binder mindre koldioxid är att man har FRÅNGÅTT kalhyggen till förmån för en typ av skogsbruk där man hugger bara en del (= de största) träden och låter resten vara kvar (= "kontinuerlig beståndsvård"). Denna typ av skogsbruk bidrar dock till den minskade kolbindningen i.o.m. att man tar bort de träd som växer bäst (medan de ännu väser som mest) medan sådana träd som inte växer lika bra lämnas kvar. Alla som klarar av att tänka utan ideologiska bindningar förstår att detta är synnerligen kontraproduktivt ur klimathänseende. 

Finländskt ekonomiskogsbruk är idag ansvarstagande, hållbart och uthålligt i den meningen att ca 1% av skogsbeståndet kalhyggs varje år och kalhyggen alltid måste beskogas på nytt. Denna sorts skogsbruk maximerar tillväxten och därmed också kolbindningen - detta i motsats till den typ av skogsbruk den gröna ideologin vill tvinga på det finländska skogsbruket. Bevarandet och skyddandet av gamla skogar, som är ett av målen i EU:s förfelade kamp för skogarna (och mot en sund skogshushållning) gör dessutom att skogarna slutar växa och därmed ta upp koldioxid, varför skogens förmåga att fungera som kolsänka ytterligare försvagas. 

Men det känns bra att göra det rätta! Därför kämpar de gröna klimataktivisterna för, vad de inbillar sig, skogens och klimatets väl. Problemet är bara det att om man sätter in felaktiga uppgifter i ett korrekt dataprogram blir slutsatsen/resultatet galet. Det är vad som håller på att ske just nu, och följderna för såväl Finlands ekonomi (som till stor del bygger på vårt effektiva och klimatvänliga skogsbruk), sysselsättningen, skogen själv och även för klimatmålen kommer att bli mycket negativa om de "goda" vinner kampen om skogen.

Om de underliga argumenten i abortdebatten

De värdeliberala opinionsbildarna i media förnekar sig inte. Sofie Stara kommenterar riksdagens diskussion angående abortlagstiftningen i en ledare under rubriken "Underliga argument mot rätten till abort". Problemet är förstås bara det att hon inte lyckas hitta några sådana. Om man bortser från Toimi Kankaanniemis (Sannf.) lapsus om fadern som "barnets ägare". De underliga argumenten finns förstås på abortförespråkarnas sida, men det säger inte Stara ett ord om. Låt mig, ännu en gång, lyfta fram dessa och visa varför de inte håller. Varför de är "underliga".

Argumentet att abort handlar om kvinnans rätt till sin egen kropp, som abortförespråkarna frekvent använder sig av, är galet på mer än ett sätt. För det första handlar aborten inte om kvinnans kropp. Det handlar om det lilla barnets kropp. Kvinnans kropp finns kvar efter en fullgången graviditet och är fortfarande helt underställd kvinnans egen vilja. Den vilja som, by the way, ligger bakom graviditeten. Det (och detta är för det andra) är nämligen så att en graviditet inte tar sin början utan samlag - och enligt finländsk lagstiftning kan ett sådant inte äga rum om inte kvinnan vill det. Så när abortförespråkarna talar om kvinnas rätt att bestämma så bör, för alla som begriper hur ett barn blir till, det vara självklart att denna rätt att själv bestämma över sin kropp redan har utövats när ett barn väl har blivit avlat. Men kvinnans kropp finns alltså kvar efter en fullgången graviditet. Det aborterade barnets kropp finns inte. Således handlar detta om det lilla barnets kropp. Inte om kvinnas kropp. 

Abortförespråkarna försöker, likt Sofie Stara, slå dunster i ögonen på oss. Och tyvärr lyckas de med detta. Orsaken är givetvis att det är lätt att lura och bedra den som vill bli lurad och bedragen.

Om det stundande församlingsvalet

 Församlingsvalet närmar sig, och det är givetvis en sak som intresserar media. I en artikel i dagens ÖT ondgör sig Bo-Göran Åstrand över att så liten andel av kandidaterna i församlingsvalet har fyllt i valkompassen. Detta är, enligt honom, "anmärkningsvärt och iögonenfallande" eftersom "tydligheten och öppenheten gentemot väljarna är viktig". 

Så är det givetvis. Men den kritik mot valkompassen som ges i artikeln är tyvärr mer än korrekt. Denna valkompass ger en ytterst ytlig bild av kandidaterna. Dessutom är flera av frågorna sådana att det är svårt att förstå vad som avses. Mera om detta senare. Det stora problemet är dock själva behovet av en dylik valkompass, något som Åstrand givetvis helt förbigår. Nu är det alltså fråga om ett församlingsval. Ordet "församling" kommer från det grekiska ordet "koinonia" som betyder gemenskap, delaktighet och att dela med varandra. Detta betyder att en dylik valkompass i själva verket borde vara helt onödig. Om man som väljare inte känner kandidaterna, eller åtminstone ett par av dem, så bra att valkompassen inte behövs är något allvarligt på tok. Då har antingen man själv, kandidaterna eller bådadera försummat att delta i den gemenskap som församlingen är och ska vara. Detta är det stora problemet som vår kyrka och våra församlingar idag har att kämpa med.

Men detta är som sagt något som Åstrand förbigår med total tystnad. I stället för att tala om församlingsmedlemmar talar han om "väljare" och i artikeln sägs, helt utan att någon påtalar det horribla i utsagan att: "För församlingarna som brottas med låga valdeltaganden är det digitala verktyget dessutom viktigt för att nå ut till väljare som saknar en naturlig koppling till kyrkan."

Mina frågor i detta sammanhang är: A. Varför är oviljan att lyfta fram detta problem så totalt kompakt? I anslutning till församlingsvalet skulle det finnas ypperliga möjligheter att göra detta. B. Varför ska sådana som inte på något sätt är delaktiga i gemenskapen (koinonia) anses behöva vara med och besluta om hur denna gemenskap ska skötas och ledas? Svaret är givetvis självklart: Det ska de inte heller. Men det sägs förstås inte. I stället försöker församlingarna/domkapitlet få så många totalt ointresserade på pappret-medlemmar som möjligt att rösta i valet. Vad detta innebär för församlingarnas trohet mot Kyrkans Herre är självklart, men det är idag tyvärr en icke-fråga. Alldeles speciellt för domkapitlet, syns det som. 

En annan sak som domkapitlet i Borgå tycks vara ovillig att ta itu med idag är prästbristen ute i stiftet. Om detta beror på att domkapitlet under Åstrand är helt funktionsodugligt (som det tycks vara) eller om det beror på något annat må kanske vara osagt här. Men faktum är att stiftet har prästbrist idag, och flera församlingar går närmast på knäna. Den djupaste orsaken till detta är klar och tydlig: Många unga män som har en kallelse från Gud att gå in i prästämbetet stoppas, och har stoppats under de senaste decennierna, och detta har lett fram till dagens situation. Hur illa situationen är (och ytterligare kommer att bli) illustreras tydligt av hur många österbottningar som inledde sina studier vid ÅA i höst. Om jag är rätt informerad är antalet noll. Noll! Detta från de prosterier som alltid har varit stiftets "prästfabrik" och som traditionellt har försett stiftet med präster. Men när vägen till,prästämbetet idag är stängd för unga män från våra väckelserörelser är detta resultatet. Och församlingarna får lida. 

Prästbristen inverkar också på församlingsvalet. Det är, eller borde åtminstone vara, en självklarhet att ett kyrkligt val är nära förbundet med församlingens gudstjänstliv. Detta förstås helst så att det är den gudstjänstfirande församlingen som utför valet. Men åtminstone så att det i samband med valet firas en gudstjänst på alla platser där val försättas så att församlingen har en möjlighet att be för valet och för kandidaterna. Som det nu ser ut kommer detta inte att lyckas på alla håll just p.g.a. prästbristen.  

Klockren analys av samtiden!

I ledaren i det senaste numret av den kristna veckotidningen "Uusi Tie" skriver Leif Nummela om tre svenska kristna samhällspåverkare och deras tankar om tron. Nummela har intervjuat dessa tre; Stefan Gustavsson, Curt A Westman och Ola Hössjer, för kommande program i serien Café Bibeln. 

Även om alla tre har intressanta saker att berätta (t.ex. Gustavsson talar om en emotionellt inriktad kristendom som orsaken till kristendomens nedgång i de nordiska länderna) är det speciellt det som Westman säger som fångade mitt, liksom Nummelas, intresse. "Det att i vår tid det onda har förklarats vara gott har i sin tur lett till att det goda har förklarats vara ont". Det Westman talar om är alltså att det som Bibeln kallar ont och synd i fråga efter fråga idag betraktas som gott och hur detta i sin tur har lett till att den gode och älskande Guden och hans goda ord har kommit att betraktas som något ont.

Detta är förstås inget nytt. Vi ser detta t.ex. här i kommentarfältet på bloggen så gott som varje dag, men det nya är att detta fenomen kläs i ord. Slagfärdiga sådana, dessutom.

Det är förstås så här det blir när människan avviker från Gud och från Bibeln. Hon blir krokig, snedväxt och förvriden, som CS Lewis beskriver vår situation utan Gud, och det som är rakt kommer för denna krokiga och förvridna människa att se krokigt ut. Och så kommer vi att gå allt längre på avfallets och fördärvets väg, fördärvandes både oss själva, våra medmänniskor och det samhälle vi lever i. 

Tack och lov finns det ett botemedel mot detta! Den Gud som vi har förkastat och, med Westmans ord, kommit att betrakta som ond står ännu där med öppna armar och välkomnar oss in i sin kärleksfulla gemenskap. När vi tackar ja till hans kallelse kommer vi därför också att tvingas genomgå ett tyvärr ganska smärtsamt, men ack så nödvändigt, paradigmskifte. Det blir så när man byter ut mörkret mot ljuset, lögnen mot sanningen och synden mot rättfärdigheten. 

Vi kan tänka att det är en svår tid vi lever i idag, och det är det säkert. Men en bra sak med denna tid är att kontrasterna mellan det sanna goda och det på riktigt onda blir allt tydligare. Liksom även skiljelinjen mellan Guds rike och världen. Vi får be att allt fler skulle få se verkligheten sådan den är och inte så som vår tid utmålar den som och att de skulle få ta steget från "The Upside Down" till det verkliga livet. (Om jag får använda en referens till Netflix-serien Stranger Things...)    

Det möjligas konst och partiell blindhet

Så har nu Sverige fått en ny regering. Efter mycket möda och stort besvär, som det syns. Vänsterpressen ropar och ojar sig, förstås, och talar om hur bedrövligt det nu kommer att bli med en "högerregering". Och det är förstås svårt att argumentera emot. Speciellt den här vintern kommer att bli tuff. I Sverige och i hela Västeuropa, men inte för att Sverige fått en ny regering utan av helt andra orsaker. 

I samband med ministeromröstningen i riksdagen skedde en liten protest som avslöjar en, åtminstone, partiell blindhet hos den svenska allmänheten och hos vänstermedia i synnerhet. En man ställde sig upp och ropade i protest mot att Kristersson nu väljs till statsminister med stöd av Sd. "Du lovade en förintelseförnekare att aldrig samarbeta med Sd!" 

Åsikterna går i sär huruvida Kristersson har utfärdat ett sådant löfte, men otänkbart är det förstås inte. Det har svängt så snabbt i svensk politik de senaste åren att det är svårt att hänga med. Även för politikerna själva. Men blindheten handlar inte, åtminstone inte i första hand, om vilka löften de ledande politikerna har gett eller inte gett, utan igen är det de olika partiernas historiska bakgrund som spökar. Närmare bestämt handlar det om Sd:s nazistiska förflutna. 

Som historiker är jag den förste att skriva under att det historiska arvet har betydelse. T.o.m. stor sådan, och denna betydelse ska och får inte undervärderas eller negligeras. Men, men. För det första: Om vi talar om det historiska arvet kan vi inte bara se på ett parti. Den förra svenska regeringen regerade med stöd från Vänsterpartiet, ett parti som för bara trettio år sedan hette "Vänsterpartiet Kommunisterna". Varför blundar media, och allmänheten, för detta? Kommunisterna har, liksom nazisterna, oerhört mycket blod på sina händer. Men detta blundas det som sagt för. 

För det andra, och detta är den verkligt springande punkten: Trots att historien inte ska bortses från är det DAGENS politik som har den verkligt stora betydelsen. Och här är vänsterpartierna i Sverige i en särklass när det gäller antisemitism. Sverigedemokraterna skiljer de facto ut i POSITIV bemärkelse idag när det gäller synen på judar och den judiska staten Israel. Detta medan socialdemokrater, vänsterpartister och de gröna uttryckligen närmast osar av hat mot staten Israel - ett hat som svårligen kan anses motiverat med annat än just antisemitism.

Politik är det möjligas konst, heter det. Men det samma gäller absolut även för opinionsbildning. Det går nämligen att få allmänheten att blunda för det uppenbara. Och att se det media vill att den ska se. 

Mera förvirring och massmediala lögner

Vi såg för en tid sedan ett par säsonger av den numera närmast klassiska amerikanska komediserien "Dharma and Greg". I ett avsnitt medverkade den amerikanska komikerduon "Penn and Teller" - den senare spelade en man som trodde att han var en katt och som betedde sig precis som om han vore en katt. Greg, som är den mer normala av de två huvudpersonerna i serien, föreslog att mannen borde få vård, medan Dharma - som fick som hon ville - menade att de skulle behandla honom som en katt.

I riktiga livet skulle mannen givetvis ha fått psykvård. Om en man tror att han är en katt är det nämligen psykvård han behöver. Men tänk vilken oerhört galen tid vi lever i idag! Om en man tror att han är en katt behandlar vi hans huvud. Men om en man tror att han är en kvinna behandlar vi hans kropp. Alltså: Män, som rent fysiskt och genetiskt är män, men som av någon anledning fått för sig att de är kvinnor (och vice versa) ska inte ha psykvård. Nej, nej, nej! Deras villfarelse ska bejakas och de ska byta kön, såväl juridiskt, medicinskt som även kirurgiskt.

Det är beklämmande, ja rent av störande, att se hur mainstreammedia sprider hbtq-propaganda idag. Svenska Yle är här i framkant och rubriker som den över artikeln som berättade om den s.k. "translagens" behandling är tyvärr alltför vanliga. (Den bryter mot mänskliga rättigheter ochsjukförklarar friska människor – här är translagens historia och nutid i ett nötskal) Att den nu gällande translagen skulle "sjukförklara friska människor" är förstås inget annat än en ren och skär lögn, och dessutom en lättavslöjad sådan. (Se det jag skrev ovan.) Men likväl är detta sådant vi matas med idag.

Bilden i anslutning till artikeln på Svenska Yle är också talande. Plakatet på bilden säger "Självbestämmanderätt NU", och detta är också en av lögnerna som används för att driva de lagförändringar som nu planeras. Orden låter nämligen förstå att detta är en sak som bara rör den som har drabbats av könsdysfori. Skulle så vara fallet skulle det finnas mindre att säga om lagförändringen. Men nu vet vi att könsdysfori i själva verket är en sjukdom som sprider sig och som drabbar osäkra, framför allt, flickor i tonåren med stort lidande som följd. Det här är en sjukdom som sprids verbalt/genom skriven text. Alltså ju fler som drabbas och som talar om sin sjukdom, och ju mer det skrivs och talas om detta, desto fler drabbas. Så om samhället på det nu föreslagna sättet bejakar könsdysfori-epidemin kommer fallen och därmed problemen bara att öka.

Det är också oerhört skrämmande att läsa vad sådana som ansvarar för vård av könsdysfori har att säga om denna åkomma. I en artikel iden svenska Läkartidningen (där den kraftiga ökningen av barn med könsdysfori bekräftas) sägs, angående vården, att "Behandlingen utgörs av könsbekräftande åtgärder; inget stöd finns för psykologiska eller psykoterapeutiska behandlingar."

Detta är fullständigt fruktansvärt. Även om det sägs att vården behöver vara återhållsam när det gäller vård av unga barn och det nämns om användandet av reversibla könsbekräftande åtgärder talas det i artikeln mycket om användandet av pubertetsstoppande hormoner (= irrversibel behandling). Men psykologisk eller psykoterapeutisk behandling finns alltså inte ens på kartan. I stället ska alltså dessa stackars förvirrade människor medicineras så att de, på ett oåterkalleligt sätt, skadas i sin normala utveckling. För att sedan förstås inte alls tala om de irreversibla kirurgiska åtgärder som erbjuds.

Som sagt: Det är synd om människan idag. Så synd att man nästan kunde gråta.

Snedvriden mediarapportering. Igen.

Den amerikanska TV-showen/såpoperan kring den så kallade 6. januari-kommittén (som kallas en kongresskommitté men i själva verket är en demokrat-orkestrerad antiTrump-föreställning som saknar parlamentarisk legitimitet sitt namn till trots) fortsätter och kommer att kulminera precis lagom inför mellanårsvalet i november. Det senaste avsnittet publicerades igår och det gick ut på att Donald Trump själv kallades till förhör inför kommittén. Detta är givetvis endast en uppvisning inför väljarna - som vänstermedia i USA, och således vår dito, vältrar sig i. I själva verket har kommittén inga förhoppningar om att få Trump att vittna, och om han mot förmodan skulle infinna sig skulle han knappast säga något alls av värde. 

Det intressanta i detta senaste avsnitt av denna såpa är emellertid vad kommittén säger om sig själv och sitt arbete. Zoe Lofgren, en av medlemmarna i kommittén talar i Aftonbladet om hur kommitténs uppgift är att värna om demokratin och om hur "demokratin står på spel" i det kommande kongressvalet. Det Lofgren säger är givetvis väldigt kontroversiellt, liksom hela kommittén är kontroversiell, men detta är något som Aftonbladet, och hela vårt mediefält, helt ignorerar. I stället låter man förstå att det är så här det är, liksom även att kommittén skulle vara legitim och att den är något annat än den TV-såpa avsedd att påverka opinionen den är. 

Det verkliga hotet mot demokratin i USA kommer i själva verket från ett helt annat håll, och även här är media i en central roll. Detta hot handlar om rätten till korrekt och tillräcklig information. 6. januari-kommittén låter förstå att de är ute efter sanningen om vad som hände i samband med Kapitolium-intrånget. I själva verket handlar kommitténs arbete om att omöjliggöra för Trump att återvända till dagspolitiken och att påverka kongressvalet i november. Om inte annat så tidpunkten för kommitténs tillkännagivanden avslöjar denna agenda. Det som däremot alltså skulle vara av stor vikt för demokratins fortbestånd i USA (och i hela västvärlden) är att media skulle rapportera sanningsenligt och tillräckligt omfattande om vad som sker. Tyvärr är vi idag långt från detta.

En av de största politiska nyheterna i USA den senaste tiden är att presidentkandidaten i det senaste valet (hon var med i demokraternas palett som var intresserad av att utmana Trump) Tulsi Gabbard har lämnat det demokratiska partiet i protest mot det elitiskt ledda partiet som, enligt henne, arbetar för att inskränka de "gudagivna friheter" USA är byggt på. Hon vill på detta sätt protestera mot den dominerande Woke-ideologin inom partiet och den fientlighet mot kristna och kristna värden som partiet idag står för liksom de antidemokratiska tendenser som finns inom dagens politiska makthavare (= demokraterna) i USA. 

Gabbards kritik mot makthavarna i USA och mot det demokratiska partiet är massiv och välformulerad. Men, men, men. De stora vänstertidningarna tiger som muren om detta. Och eftersom vår media endast reflekterar det som dessa tidningar skriver (de löner som betalas åt utrikeskorrespondenterna i USA är fullständigt bortkastade pengar!) får inte heller vi veta något om detta. DETTA, alltså att media mörkar sådant som skulle utmana eller ens se lite dåligt ut för demokraterna, är det överlägset största hotet mot den amerikanska demokratin. Och även om situationen är avsevärt bättre här i Finland är vårt mediefält inte fritt från denna samma åkomma heller.

 

Om hotbilden mot energiinfrastrukturen

Låt mig börja med att betona att vi ännu inte vet vem som attackerade Nordstream-ledningarna för ett par veckor sedan. Dock utgår de flesta bedömare i väst ifrån att det var Ryssland som stod bakom sprängningarna - och trappar upp säkerhetsläget kring energiinfrastruktur i enlighet med detta. 

Jag säger igen: Vi förstår oss inte alltid på hur Ryssland agerar. Det KAN vara Ryssland som ligger bakom sprängningarna. MEN. Ryssland hade inget logiskt skäl att spränga sina egna gasledningar! Resonemanget håller helt enkelt inte. Om Ryssland skulle ha velat göra ytterligare skada på Europas energiförsörjning skulle de ha sprängt andra gasledningar än sina egna som de kunde göra obrukbara (och de facto HADE gjort obrukbara) genom att helt enkelt vrida åt stängkranen i den egna änden av rören. 

Svenska Yle skriver idag om den upptrappade säkerheten kring de norska gasledningarna till den europeiska kontinenten. Hela artikeln ger tydligt för handen att man anser att det är Ryssland som ligger bakom sprängningen av Nordstream 1 och 2. Försiktighet i förhållande till Ryssland är givetvis helt på sin plats i nuläget, och de ökade säkerhetssatsningarna likaså. Det finns helt tydligt en hotbild här. Men det kan vara farligt att låsa sig vid en hotbild om man negligerar de övriga. Jag håller det fortfarande som mest troligt att sprängningen av gasledningarna utfördes av klimatterrorister. De har motivet och även om det när det handlar om medlen har ifrågasatts om de har dessa ska man inte underskatta dessa element. Det faktum att det var fråga om gasledningar som inte var i bruk (om än fyllda med gas) talar också för att det kunde tänkas handla om klimatterrorister som ville skada infrastrukturen med orsaka så lite utsläpp som möjligt. 

Det är intressant att media inte alls spekulerar i möjligheten av att klimatterrorister skulle ligga bakom sprängningarna. Vi kan förstå detta, och även det att Ryssland så tydligt utpekas i artikel efter artikel trots att vi alltså ännu inte vet vem som är skyldiga, när vi granskar det övergripande narrativ som alltid ska säljas. Det är: De goda får inte på något sätt misstänkliggöras eller hamna i dålig dager. De onda får och ska svartmålas. Nyanser är skadliga och därför långt bannlysta. I detta fall är klimataktivisterna de goda och ryssarna de onda. Och då blir resultatet artiklar som den jag länkade till.  

Bibeldagar Vid Mästarens fötter

Denna helg har vi igen våra varje höst och vår återkommande Bibeldagar i Ytteresse bönehus. Vi inleder ikväll kl 19 med ett möte i vilket Leo Byskata predikar och Mikaela Malmsten-Ahlsved står för det musikaliska, och så fortsätter vi i morgon (söndag) kl 14 med ett möte där Leif Erikson predikar och "Forsblommorna" och Bengt Forsblom står för det musikaliska. Efter båda mötena blir det servering. Ett lotteri till förmån för Klippan finns också, liksom ett bokbord. 

Välkommen med!

En bild säger mer än tusen ord

Jag har ofta påpekat att media av idag framför allt är opinionsbildare, t.o.m. mera än de är nyhetsförmedlare. Detta är förstås självklart när det handlar om ledarsidan, men har du tänkt på att även nyheterna idag långt kan användas, och även används, som opinionsbildning? 

Det handlar om vilka nyheter som publiceras (och vilka nyheter som inte når över den s.k. nyhetströskeln). Redan denna enkla sak kan skapa en önskad bild av verkligheten runtomkring oss. Här brukar jag ta exemplet den första kyrkhelgen på Kyrkbacken i Karleby. Vi var ca 1000 personer samlade på lördagen, men lokaltidningen nämnde inte detta med ett enda ord. Men samtidigt höll Marthorna i Karleby en tillställning på parkeringsplatsen (tror jag det var) på den samma Kyrkbacken med ca 50 deltagare. Denna samling slogs däremot upp på ett helt uppslag i tidningen. Jag säger inte att Marthornas tillställning inte var värd varje spaltmillimeter den fick, och lokaltidningen visste kanske inte ens om kyrkhelgen eftersom det var ett så nytt evenemang. Men detta är inte desto mindre ett bra exempel på hur media genom att välja vad de slår upp och vad de inte slår upp påverkar nyhetskonsumentens bild av verkligheten. 

Sedan kan media givetvis välja vad som sägs inom ramen för en nyhet. Här brukar jag ta ett exempel från rapporteringen om Israel. En nyhet vinklas så att Israel framstår som den stora busen, medan en annan nyhet - om samma händelse - kan berätta om hur Israel svarade på ett raketangrepp från Hamas. Samma händelse, två helt olika nyheter. 

Sedan har vi bilderna. Och det är de som inspirerade till denna text. Eller i själva verket EN bild. Nämligen den här. Klicka gärna på länken och se på bilden! Är det inte Hin Håle själv, tänkte åtminstone jag när jag såg bilden första gången. Men nej. Det är Turkiets president Erdogan. Men de som valt bilden lyckas oerhört väl med att förmedla ett mycket starkt budskap bara genom sitt bildval. Samma sak sker ofta när artiklar rörande gammaltroende präster publiceras - i den mån sådana artiklar publiceras numera. Bildvinkeln får gärna vara nerifrån, kanske så att prästen står i predikstolen och fotografen har tagit bilden stående på kyrkgolvet. Detta ger intrycket att prästen kommer von oben och att det budskap han förmedlar är auktoritativt, kanske t.o.m. lite hotfullt. 

Jag inser att det inte är något vi kan göra åt denna utveckling. Media har tagit rollen som opinionsbildare, och den opinion som vi ska bildas i är ofta sådan att en värdekonservativ kristen inte gillar den. Ja, t.o.m. så att vi ser hur falsk den är. Men detta är den verklighet vi lever i idag.

Men det hjälper redan en hel del om vi känner till hur media tyvärr alltför ofta jobbar. Det kan förhindra att vi går på en del blåsningar.

Fullständig förvirring

Det är synd om människan. 

Jag har följt debatten i riksdagen om den nya translagen, och det blir allt tydligare att vi lever i en oerhört förvirrad värld och tid. Förvirrad och förvirrande. Men det blir så när lögnen regerar och människorna låter sig luras och regeras av lögnens fader.

Vi var många som varnade för att förvirringen gällande kön och sexualitet skulle förvärras drastiskt när det hittills största brottet mot goda och mänskliga normer bröts i och med att äktenskapslagen deformerades och samkönade par tilläts gifta sig. Vi varnade för att det uppväxande släktet skulle bli de som lider mest av detta normernas sönderfall. Nu ser att det är precis så det har gått. Könsdysforin breder ut sig och smittar, ja just det: smittar, speciellt unga flickor som blir bestulna på sin av Skaparen givna könsidentitet och som därmed ofta störtas ner i psykisk ohälsa.

Nu erbjuder regeringen genom sitt lagförslag, kallat "Translagen", mer av samma elände för att bota denna förvirring. Det ska, om lagen godkänns, bli avsevärt lättare att "byta kön". Lyckligtvis har regeringen ännu förstånd att inte föreslå att denna "möjlighet" skulle erbjudas också minderåriga. Men det kommer förstås också så småningom. 

Debatten i riksdagen visar hur oerhört utbredd förvirringen är idag. Speciellt bland de rödgröna, men inte heller ledamöter i t.ex. Samlingspartiet och SFP har förskonats från förvirringen. Iris Suomela (Gröna): "Könet är inte en diagnos. Könet är allas egen sak. Det är inte myndigheterna eller läkarna som ska bestämma någons identitet och kön." Pihla Keto-Huovinen (Saml.) "kritiserade framförallt åldersgränsen, eftersom frågan är viktig för de transunga. En lägre åldersgräns skulle förbättra den psykiska hälsan och minska självmordsrisken bland de unga".

Hur förvirrad kan en människa bli? Tack och lov sitter Päivi Räsänen också i riksdagen, men tyvärr får man anta att hennes visdomsord klingade för döva öron. Hon konstaterade, helt riktigt, att könskorrigering inte är rätt hjälp för de unga som blivit förvirrade gällande sitt kön. De borde i stället få helt annan hjälp. Underförstått: Psykologisk sådan. 

Jag blir så oerhört frustrerad av att höra de lögner som ledamöterna Suomela och Keto-Huovinen presenterar. Eller snarare reflekterar. Lögnerna kommer givetvis från annat håll, ursprungligen från lögnens fader själv. Han hatar oss människor, och hans mål är att skada oss så mycket som möjligt. Könsdysfori är ett skarpt vapen i denna kamp mot oss människor och vårt välbefinnande, och tyvärr finns det allt för många så kallade nyttiga idioter som mer än gärna hjälper till i detta. 

Det är som sagt synd om människan. 

  

Farlig väg

EU:s regeringar kämpar hårt för att få bukt med de höga energipriserna - och med inflationen som skenar som ett resultat av de kraftiga prishöjningarna på energin. Som jag har konstaterat är de rätt så kraftiga räntehöjningar som har gjorts helt fel medicin i dagens situation eftersom inflationen inte beror på en överhettning av ekonomin (mot vilket räntehöjningar har visat sig vara ett bra vapen) utan på energikrisen. Således riskerar medicinen man erbjuder att inte kurera patienten utan snarare att förvärra sjukdomen eftersom både företagen och privatpersoner drabbas dubbelt: De höga energipriserna är redan de i sig ett stort problem, men därtill kommer nu då ännu kraftigt stigande räntekostnader. 

Nu har Tyskland informerat om att landet kommer att sjösätta ett enormt stödpaket (200 miljarder euro) för att mildra effekterna av energikrisen och de höga el- och gaspriserna. Som svar på kritiken från en del andra EU-länder har tyskarna svarat med att ett stödpaket som gäller hela EU borde lanseras. Observera nu detta noggrant: Detta alltså i en tid med närmast skenande inflation. 

Detta är som att försöka släcka en eldsvåda genom att kasta bensin på den. Om man "pumpar in" så här mycket pengar i ekonomin i tider av inflation kommer det att leda till att inflationen skenar iväg ytterligare. Min stilla undran, när jag ser på både räntebesluten och dessa stödpaket - och framför allt på den oerhörda beredvilligheten att ta lån för att finansiera dessa stödpaket och i vissa fall t.o.m. den normala driften, är vart det grundläggande ekonomiska kunnandet har försvunnit hos dagens politiker. Det som gäller för en vanlig företagare gäller nämligen också i större sammanhang: Budgeten måste balanseras. Det går att, i extrema fall, köra ett eller två år medvetet på minus, men på sikt MÅSTE det finnas budgetdisciplin. Och de som har det ekonomiska ansvaret MÅSTE veta vilka följder olika åtgärder får. Annars slutar det illa. 

Intressant val av nobelpristagare!

I går kungjordes att årets nobelpris i medicin och fysiologi tilldelas den svenske biologen och evolutionsforskaren Svante Pääbo för hans "upptäckt" av Denisova-människan och hans forskning kring "utdöda hominiers arvsmassa och människans evolution". Detta är mer intressant än det kanske först verkar vara.

Denna prismotivering sätter nämligen sökarljuset på ett stort problem inom evolutionismen. Om man alltså vågar se problem inom nämnda vetenskapsgren och inte betraktar denna som en sanning som inte kan eller får rubbas eller ens ifrågasättas. Detta problem handlar om evolutionen som förklaringsmodell.

Det är ett faktum att man har hittat benfragment (en hörntand och ett finger) från vad som idag kallas Denisova-människan. Det är också ett faktum att Denisova-människans DNA uppvisar ett antal avvikelser från den så kallade moderna människans DNA. Det som sällan sägs är att detta är fråga om variationer, alltså mutationer, och inte några helt annorlunda/nya gener. (Detta är också något som Pääbos forskning har visat, men något som media gärna tiger om.)

Denisova-människan har, för att passa in i evolutionens förklaringsmodell, kommit att betraktas som en länk mellan Neandertal-människan och dagens moderna människa. Men det vi alltså behöver notera är att skillnaderna mellan Denisova och den moderna människan består i ett antal mutationer – och dessutom sådana mutationer som har visat sig orsaka diverse sjukdomar. Därför är det inte alls långsökt att, också på basen av det Pääbo har kommit fram till, hävda att Denisova, liksom Neandertalaren, inte alls är en tidigare människovariant utan att det i dessa båda fall helt enkelt handlar om en grupp helt normala människor som drabbats av olika sjukdomar. Men eftersom evolutionismens företrädare med ljus och lykta, men hittills fåfängt, försöker hitta mellanformer mellan apor och människor för att visa vårt ursprung i och släktskap med aporna har dessa sjuka människor betraktats som numera utdöda hominier, alltså förfäder till den moderna människan.

Detta handlar alltså om förklaringsmodeller. Eller om vi vill förklara det tydligare: Det handlar om vilken på förhand ritad schablon vi fäster olika arkeologiska, och nu alltså också genetiska, fynd på. Om vi använder oss av evolutionismens på förhand ritade schablon kommer dessa hominider att betraktas som den moderna människans förfäder. Inte människor, men inte heller apor. Om vi använder oss av kreationismens på förhand ritade schablon kommer de att betraktas som sjuka, men ändå helt ordinära medlemmar av människosläktet.

Problemet idag är att bara en av dessa schabloner tillåts i det offentliga samtalet. Detta trots att kreationismens schablon ofta, och särskilt i detta fall, är den klart mer trovärdiga. Det ska bli intressant att se om detta Nobelpris nu kan tänkas skaka om det status quo som länge rått på detta område. Av medias reaktioner att döma ska vi tyvärr inte ha för stora förhoppningar.   

 

Klimathetsarnas mål?

Det blir, som jag ser det, allt tydligare att inget annat än en total samhällskollaps kommer att duga för de klimathetsare som idag är verksamma i media och i samhället i stort. Man kan knappast komma till någon annan slutsats när man ser det massiva motstånd mot alla satsningar på en hållbar energiinfrastruktur och energiproduktion som förekommer idag. Det vi borde inse är att det helt enkelt inte finns den teknologi och de resurser som skulle behövas för att göra en lyckad övergång till användande av förnyelsebara och koldioxidutsläppsfria energiformer. Därför MÅSTE vi, åtminstone under en överskådlig framtid, också satsa på och använda oss av fossila energiformer. Alternativet är, just det, en total samhällskollaps. 

Med detta sagt måste man därför fråga sig: Är dessa klimathetsare bara korttänkta och rent av dumma i huvudet, eller är deras mål en samhällskollaps? Givetvis är det ofta unga och oerfarna människor som får komma till tals i media, och dessa kan man tänka sig att hör till den första gruppen. Men jag har oerhört svårt att tänka mig att alla t.ex. journalister och politiker som klimathetsar skulle höra till denna grupp.

T.ex. Aftonbladet, som hör till de värsta klimathetsarna, rapporterar att Internationella Energirådet har slagit fast att vi "omedelbart måste sluta öppna nya oljekällor om vi ska ha någon chans att klara målet från Parisavtalet." De som slår fast en sådan sak behöver absolut också presentera en hållbar och fungerande plan för hur vi ska klara energiförsörjningen utan dessa nya oljekällor. Annars är ett dylikt uttalande helt utan värde och bara ägnat att godhetsstämpla den som gör uttalandet. Eller så är målet, även med detta, att störta världen i en total kollaps.

Om omvändelse och om kvarnstensteologi

 "Jag säger er sanningen: Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som det här barnet, han är den störste i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig. Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom hade det varit bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli sänkt i havets djup. Ve över världen som förför! Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer." (Matt. 18:3-7)

Dessa ord är hämtade från dagens evangelietext där Jesus talar om omvändelse och om vår inställning. Barn har ofta lättare att tro än vad vi vuxna har. De har ofta inte stängt sitt sinne för det övernaturliga och inte begränsat sin världsbild till det strikt inomvärldsliga. Vi som vuxna har ´däremot en tendens att göra det och därmed stänga oss ute från Herren och allt det han vill ge oss. I klartext: Vi har ofta mött så mycket av de lögner som är i rörelse i denna av själafienden dominerade värld att vårt sinne har tagit skada. Att det har blivit begränsat. Inskränkt.

Det är därför Jesus ställer fram ett barn som modell för hur en människa bör närma sig livet. Ett barn ser inte räddhågat, misstänksamt och cyniskt på det som möter. Ett barn har ett öppet och mottagligt sinne. Ett barn klarar av att SE.

Vi vuxna har ofta gjort oss själva blinda för Herren och för hans stora gåva, liksom för skapelsen och allt det härliga Gud vill ge oss redan här i jordelivet. Vi har blivit lurade. Bedragna. Förförda. Det är därför vi behöver ödmjuka oss och omvända oss. Omvända oss från de bedrägliga lögner som regerar i denna syndens värld. Inte så att vi överger vårt intellekt, men snarare så att vi använder vårt förstånd på rätt sätt. Inte för att tänka ut ursäkter och undanflykter, utan för att SE, på riktigt SE, allt det Gud har att ge. För ännu i denna sena tid står Jesus där med öppna armar och en välkomnande famn, på samma sätt som han en gång välkomnade det lilla barnet han ställde fram som ett exempel för lärjungarna. Han välkomnar dig. Han visar inte bort dig. Det är bara du som kan välja att gå bort. Gör inte det!

Sedan blir tonen mycket hårdare i Jesu ord när han börjar tala om förförelserna och lögnerna. När han talar om de som förför och ljuger och som därmed drar bort människorna från Gud och från Guds gemenskap. För en sådan människa hade det varit bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli sänkt i havets djup, säger Jesus. Underförstått: Deras eviga öde kommer att bli så fruktansvärt att det skulle ha varit bättre för dem att dö genast utan att hinna utföra sitt förförelseverk.

Detta är ord som alla vi som använder våra ord för att försöka påverka människor har all orsak att ta på största allvar. För vi ska vara ärliga: Det är det vi gör. Försöker påverka människor. Oberoende av om vi är predikanter, opinionsbildare, lärare, bloggare eller sitter på "gubbdagis" och pratar. Vi påverkar varandra med våra ord. Den stora frågan blir då: För jag människor närmare Herren Jesus med mina ord, eller lurar och bedrar jag människorna och får dem att gå bort från Herren med mina ord?

Jag har ibland talat om det jag brukar kalla "kvarnstensteologi" när jag har skrivit om dagens präster och biskopar som öppet går emot Guds ord. Det är givetvis dessa ord från Jesus jag har haft i tankarna när jag har myntat detta uttryck. Jesu bror Jakob varnar i sitt brev de som vill bli lärare i Guds ord att de ska veta att de kommer att nagelfaras strängare än alla andra. (3:1) Det är en av de finaste uppdrag man kan få att undervisa i Guds ord, att predika. Men samtidigt är det ett stort ansvar man tar på sig när man stiger upp i en predikstol och framför allt när man går in i predikoämbetet. Den som gör detta, och som medvetet leder människorna fel, honom väntar ett gruvligt öde. "Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom hade det varit bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli sänkt i havets djup. Ve över världen som förför! Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer."

Om den intoleranta hegemonin

Jag konstaterade för en tid sedan att vi idag lever mitt i en värdeliberal vänsterbubbla. Detta gäller för hela västvärlden idag, och det är intressant att se hur oerhört intolerant denna värdeliberala vänsterhegemoni är. Det sägs att "europeiska värden" är demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet och minoriteters rättigheter, men tyvärr är det ofta så att dessa gäller bara så att säga i en riktning. Om dessa "europeiska värden" används för att utmana den idag allt dominerande hegemonin ses de närmast som hot som bör motarbetas.

Detta är huvudorsaken till EU:s kamp mot Ungern. Detta är orsaken till att EU-kommissionens ordförande Ursula vad der Leyen på ett oerhört flagrant sätt försökte påverka utgången av det italienska parlamentsvalet senaste vecka. Detta är orsaken till att svensk media har så oerhört svårt att svälja vänsterblockets förlust i riksdagsvalet och även orsaken till det ramaskri som valet av Julia Kronlid till andra vice talman i Sveriges riksdag orsakade - hon ifrågasätter rätten till fri abort och sväljer inte heller den idag allenarådande evolutionshypotesen. 

Idag kunde vi också läsa (på ÖT) om kritiken mot en Netflix-film ("Blonde") som, påstått, "bidrar till anti-abortpropaganda och stigmatiserar människors val av sjukvård". Detta för att det i filmen finns en scen där de trauman upprepade aborter lett till lyfts fram. Notera noggrant att detta handlar om EN scen i EN film. Det är synnerligen anmärkningsvärt att abortindustrin med medias goda minne (uttalandet ovan kommer från Caren Spruch vid Planned Parenthood) är så här oerhört intolerant, speciellt som Hollywood och nöjesindustrin så väldigt ofta lyfter fram abort och aborträtten som något positivt. Men de rådande dogmerna får inte utmanas! 

Det är nu en tid sedan Josh McDowells och Bob Hostetlers bok Den intoleranta toleransen utkom, men boken är idag mer aktuell än någonsin. Det nya i denna sena tid tycks vara att denna intoleranta tolerans har tagit stadigt säte också inom politiken och att, speciellt nu när vänsterhegemonin har varit så total i västvärlden, allt avfall från en närmast extrem värdeliberalism ska motarbetas med alla medel. 

Jag tror att jag behöver läsa om McDowells och Hostetlers bok...