Hellre en dålig fred än total undergång?

Igår höll Rysslands president Vladimir Putin sitt årliga "tal till unionen", och som väntat var fokus långt på kriget i Ukraina. Talet visade att Putin lever i en egen fantasivärld, alternativt försöker lura ryssarna att tro att kriget är västs fel. Troligtvis är sanningen lite av båda.

Det som dock är ytterst oroväckande i det Putin sade är beskyllningarna om att väst "förvandlat en lokal konflikt till en global konflikt" och om Rysslands respons på detta. I detta sammanhang talade Putin om att "vi nu talar om vårt lands existens". Vi ska observera att detta är just de ord som har använts när Putin tidigare har diskuterat möjligheten att kriget kunde tänkas utvecklas till ett kärnvapenkrig. "Ryssland kommer inte att använda kärnvapen om inte landets existens är hotad", sade han i fjol när kriget hade pågått en tid.

Som jag tidigare har konstaterat har väst stegvis ökat hjälpen till Ukraina, och detta har Ryssland hittills accepterat utan att agera som om detta skulle vara fråga om en krigshandling från västs sida. I och med detta tal har Putin nu dock skärpt tonläget avsevärt, och trots att han tydligt (åtminstone tycks) leva i sin egen värld har av allt att döma en gräns passerats i och med att väst/Nato-länderna lovat sända moderna stridsvagnar till Ukraina och USA talat om att hjälpa till att befria Krim.

Som läget nu är ser jag att det bara finns dåliga alternativ för väst. Om vi fortsätter på den inslagna vägen, vilket många av krigshetsarna bland ledarna i väst (Sanna Marin i främsta ledet) helt tydligt avser göra är risken för ett kärnvapenkrig uppenbar. Går det så långt blir också frågan om Kina öppet kommer att ställa sig på Rysslands sida eller om de fortsätter som hittills, alltså att stöda Ryssland i det fördolda, aktuell. Om vi däremot väljer att backa och ge upp vårt stöd kommer Ukraina att förlora kriget och Ryssland kommer att kunna gå vidare med sina (läckta) planer på fortsatta erövringar. Ukraina skulle i sådana fall också gå miste om sina östliga provinser.

Fördelen med det senare scenariot är att Ukraina och världen, åtminstone tillfälligt, skulle få fred. Putin (och Ryssland) skulle, innan han går vidare med sina galna planer, tvingas sluta sig i sitt skal och plåstra om sina stora sår. Detta skulle ge väst åtminstone ett par år att förbereda sig för nästa strid och dessutom kunde man hoppas att Putin, som är 70 år och inte helt frisk, skulle bli ersatt som president i Ryssland. Vi som var med då kommer dessutom kanske ihåg att det var de stora förlusterna av soldater i Afghanistan som starkt bidrog till Sovjets fall. Vi ska då komma ihåg att de ryska manskapsförlusterna i Ukraina har redan mångfalt har överstigit de förluster Sovjet genomled i Afghanistan. Detta att Putin försvinner från scenen skulle givetvis inte garantera en bättre ledare, men möjligheten finns.

Argumentet att Ryssland (och Putin) måste förlora detta krig för att inte nästa land sedan ska angripas är säkert sant i sig, men det är ett oerhört cyniskt sådant. Det bygger nämligen på att Ukraina tvingas ta hela smällen och offra sina soldater och hela sitt land (genom förstörelse) för att inga andra länder ska bli utsatta för rysk aggression. Dessutom, och det är det värsta av allt, har vi alltså hotet om ett kärnvapenkrig hängande över oss om och när Ryssland/Putin inser att kriget kommer att förloras och därmed "Rysslands existens" är hotad på allvar.

Som jag ser det är fredsalternativet, trots de problem detta för med sig, ändå klart att föredra i detta skede. De västliga ledare som talar för ett fortsatt krig (och inte försök till en fredlig lösning) riskerar nämligen inget mindre än hela civilisationens undergång. Ett hasardspel med så höga insatser kan inte försvaras.