Ännu om kallelsen och utkorelsen

Vi hade en fin mötesserie i Esse i helgen, och det var anmärkningsvärt hur låg medelåldern på mötesdeltagarna var. Jag hade förmånen att få predika i gårdagens möte, och jag hade valt att utgå ifrån aposteln Petrus "andliga testamente", mer känt som andra Petrusbrevet och speciellt det avsnitt där han håller fram att Jesus inte är någon myt (och den kristna tron inte är någon saga) utan att det han och de andra apostlarna förkunnar är sådant som verkligen har hänt.

Efter mötet blev jag ännu att reflektera över de ord av Petrus jag behandlade i slutet av min predikan. I texten skriver den åldrige aposteln: "Var därför desto ivrigare, bröder, att befästa er kallelse och utkorelse. Gör ni det ska ni aldrig någonsin falla, för ni får en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike."

Jag ställde frågan: Hur ivrig är du att befästa din kallelse och din utkorelse? Efter det konstaterade jag att det här är lite krångliga ord, men att det handlar om att se till att vi lever i trons gemenskap med Herren Jesus Kristus. Det handlar om att aldrig någonsin gå bort från honom och tro lögnen i stället för sanningen. Och det här är viktigt, så oerhört viktigt. Detta eftersom vi idag lever i en värld som på så många områden är bedragen av lögnen och av Lögnens fader, Djävulen. Vi lever mitt i denna av lögnen förförda värld. Och det bästa Djävulen vet är när han lyckas förföra och lura ett Guds barn att tro lögnen. Att tro att Jesus bara är en myt och att kristendomen är en saga.

Det jag sedan blev att fundera på har att göra med inget mindre än dopet. Vårt dop. I dopet bekände nämligen Gud sig till oss, till dig och mig. Dopet handlar inte om att vi bekänner oss till Gud – åtminstone inte i första hand. Det handlar inte ens om att dopprästen överlämnar oss åt Gud. Det absolut viktigaste som händer i dopet är att Gud bekänner sig till oss. Han binder sig själv till oss. Märk väl detta: Det är Gud som handlar i dopet. Inte vi.

Där har vi kallelsen och utkorelsen! När Petrus uppmanar oss att vara ivriga att befästa vår kallelse och utkorelse handlar det alltså om att se till att vi hålls kvar i dopets nåd. Gud överger oss inte! Han går inte bort ifrån oss. Om det band som knöts i dopet ska brytas är det vi som måste göra det. Vi kan välja att gå bort från Gud. Det är aldrig han som går bort ifrån oss de gånger bandet mellan den döpte och den som handlade i dopet bryts.  

Den fria och öppna ingången till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike finns alltid där för oss om vi vill. Han förvägrar oss den inte om vi inte väljer att förvägra oss själva den, och det ska vi ta oss i akt för att göra! Och som sagt ska vi inte låta någon lura oss bort ifrån den med lögnaktiga ord om Jesus som en myt och den kristna tron som en saga.

Det här är så oerhört viktigt. Så viktigt att allt annat bleknar i jämförelse. Låt dig inte luras! Det är evigheten det handlar om! Jesus - han som levde och dog för dig – han uppstod från de döda och han lever, och det är ett faktum. Han är din Frälsare och din Herre. Du och jag, vi får leva i trons gemenskap med honom. Redan här och sedan för alltid där. Vi ska inte låta någon lura oss bort från detta med lögner om att det handlar om myter och sagor!