Om självcensur och krypande för Islam

Islam är en svärdets religion. Det fick vi lära oss redan i högstadiet på 80-talet. Jag vet inte om dagens skolelever får lära sig detta, men det skulle inte förvåna om också detta är något som vår självcensur har dragit fram med rödpennan över. Men även om så skulle vara fallet förändrar det givetvis inte det faktum att Islam ÄR en svärdets religion. 

Det som har förändrats sedan 80-talet är att många muslimer har lämnat den muslimska världen och invandrat till väst. Detta har på många sätt förändrat vårt förhållningssätt till Islam - inte minst när det gäller självcensur och även när det gäller hur rättsväsendet behandlar islam. 

Jag skrev för en tid sedan om den österrikiska kvinnan som höll två föreläsningar om Islam i vilka hon kallade en man som har sex med en nioårig flicka för vad han är. Hon använde alltså på p-ordet. Detta borde hon inte ha gjort eftersom det som gäller för alla andra män uppenbarligen inte gäller för Muhammed. Och det som gäller för alla andra religioner idag inte längre gäller för Islam. Kvinnan dömdes för detta, och hennes överklaganden, ända upp i Europadomstolen för mänskliga rättigheter, förkastades. I motiveringarna till förkastandet sades bl.a. de ytterst avslöjande orden att domen "served the legitimate aim of preserving religious peace in Austria." Avsikten med domen var alltså att "bevara den religiösa freden i Österrike" - och detta vara enligt människorättsdomstolen helt legitimt. Alltså att döma en kvinna för förtal när hon sade sanningen, och det endast för att säkerställa att Österrikes muslimer inte skulle ställa till med upplopp.   

Det anses alltså idag rätt att inskränka våra mänskliga rättigheter (yttrandefriheten) för att "bevara den religiösa freden". I klartext handlar alltså detta om att vi lägger oss platt inför hotet om muslimskt våld. Tyvärr är detta inte det enda exemplet på denna undfallenhet och detta krypande för islam. I Sverige är det lagligt att bränna religiösa skrifter. Detta har den senaste tiden skapat feta rubriker och ett Svenskt utrikespolitiskt problem i.o.m. att den danske uppviglaren Rasmus Paludan passade på att bränna Koranen offentligt utanför Turkiets ambassad. Detta var förstås extremt ovist, men alltså fullt lagligt. Nu har dock den svenska polisen bestämt att det är förbjudet att bränna Koranen. Men endast Koranen - t.ex. Bibeln får fortfarande brännas. Orsaken till denna fullständigt ologiska hållning är förstås uppenbar: Hotet om muslimskt våld. 

För några dagar sedan nådde nyheten om att en nederländsk muslimsk man stämmer Rasmus Paludan på 44 miljoner euro för att han har "orsakat ett otryggt samhällsklimat för allmänheten" över nyhetströskeln. Denna stämning är givetvis fullständigt galen eftersom det INTE är Paludan som har orsakat det otrygga samhällsklimatet utan detta har orsakats av de muslimer som reagerar med våld och hot om våld på Koranbränningen, men det ska bli intressant att se om det svenska rättsväsendet vågar (och överhuvudtaget klarar av att) se verkligheten för vad den är. Det skulle inte alls förvåna om domstolen väljer att (igen) krypa för Islam. 

Förvisso kan det kosta att göra det som är rätt. Men det är något som hör till om man vill värna om ett fritt och öppet samhälle. Det var visst Benjamin Franklin som konstaterade att ett samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet förtjänar varkendera och kommer att förlora bägge. 

Frågan är om vi inte redan är där.