Intressant intervju!

Jag ska avsluta diskussionen angående amerikansk politik och Trump för den här gången (men jag kommer givetvis att återkomma till saken genast det finns orsak att göra det) med att länka till en mycket intressant diskussion jag hittade på Youtube. I klippet diskuterar journalisten Piers Morgan Trump och hans chanser i presidentvalet med psykologen och uttalandeautomaten Jordan Peterson.

Hela intervjun är mycket belysande och intressant (tyvärr är den på engelska), men jag vill speciellt lyfta fram det Morgan säger om Trump och Petersons reaktion på det. Det hela börjar med att Peterson säger det samma som jag har påtalat, nämligen att Trumps problem är att hans person är så oerhört splittrande. På detta fortsätter Morgan:

"När jag gjorde "The Celebrity Aprentice" år 2008 [som Morgan vann] såg jag Trump över styrelserumsbordet i tre timmar per dag i sex veckor. Och när man gör det lär man känna en person ganska bra, faktiskt. Mycket av det som sades kom inte med i programmet. Om Trump nu skulle visa ens ett uns av den empati som han visade mot människorna där då, om han skulle visa ens lite av den humor han har utan den elakhet [som han visar upp idag]. Om han skulle visa mindre av det att "slå alla på käften" och i stället sätta en metaforisk arm runt axlarna på människor skulle det hur han uppfattas förändras dramatiskt. Men han tycks tro att det enda sättet att vara en politisk ledare är att vara en [swaggering, trashtalking very aggressive person]. Och det är tråkigt. Tråkigt för honom, och tråkigt för sådana som mig som ser så mycket gott i Trump. Jag menar, han var väldigt god mot mig. När jag lämnade USA, när jag lämnade CNN, och återvände till Storbritannien så kan jag räkna de människor på en hand – inom branschen alltså – som höll kontakt med mig. Trump var en av dem. Han ringde åt mig på relativt regelbunden basis för att kolla hur det gick för mig och om han kunde hjälpa mig med något. Du vet, det fanns inget som sade att han måste göra det, men han gjorde det. Så, han har de här kvaliteterna. Det är bara det att jag ser inte mycket av detta i honom nu som en politisk ledare. Han har helt enkelt tagit en annan väg."

Petersons svar på detta är oerhört intressant. Han konstaterar att vänstern har gett de mjuka värdena, som t.ex. empati, dåligt rykte ("a bad name"). "När Trump står emot, speciellt de radikala, har han hamnat i en position där han tvingas stå emot [hela det sätt som vänstern byggt upp synen på människan i termer av offer och förövare], så en del av hans image bygger på ett ideologiskt problem. Jag vill också säga att det har inte funnits någon politiker, förutom då kanske Nixon, som har blivit mer konsekvent och på ett synnerligen lögnaktigt sätt, utmålad som en skurk ("more villified")."

Så långt denna mycket intressanta intervju. Se den gärna i sin helhet!

---

Det Morgan och Peterson alltså säger är att Trump har valt att spela rollen av den hårde och slagkraftige skitstöveln för att han har bedömt att det är det bästa sättet att vinna val. Hela den bild han ger ut av sig själv är en roll han spelar och något som alltså är ett medvetet val från hans sida.

Detta säger förstås mycket mera om det amerikanska samhället (och också, om än kanske inte i lika stor utsträckning, om hela västerlandet idag) än det säger om Trump. Den som spelar teater – och gör det bra – kan nå sina mål och t.o.m. vinna ett presidentval. Men till vilket pris? Det är den stora frågan.

Som sagt är Trump idag, som ett resultat av den bild av sig han valt att föra fram, en person som splittrar det amerikanska samhället något enormt. Hans politik är utan tvekan så oerhört mycket bättre än demokraternas och Bidens politik, men priset är ett folk som är splittrat till gränsen av ett inbördeskrig. Som jag tidigare konstaterade har demokraterna och vänstermedia utmålat Trump (och republikanerna) som ett allvarligt hot mot demokratin, och en Trump-seger i valet i november kan mycket väl utlösa någon form av maktövertagande från vänsterns sida, allt för att "bevara demokratin". Manegen är helt klart krattad för detta.

Jag undrar om Trump och republikanerna inser vilken fara USA står inför här? Om Trump skulle veta det, och han verkligen skulle drivas av vad som är bäst för USA (och hela världen), skulle han dra tillbaka sin kandidatur och låta någon annan kandidat med samma politik men med mycket mindre detonationsrisk ta över. DeSantis och Ramaswamy är två helt gångbara namn som utan tvekan skulle sopa golvet med Biden i valet i november.

Men den stora frågan är om Trump klarar av att sätta landet och dess väl före sitt eget ego och sin egen framgång. Som det nu är har jag lite svårt att se att det skulle ske. Tyvärr.