Om magiskt tänkande

 För en gångs skull har Anders Lindberg på Aftonbladet rätt. Eller åtminstone lite rätt. Ja, eller egentligen har han (som vanligt) helt fel, men han har rätt när han använder orden "magiskt tänkande". Men han använder orden helt fel. Så egentligen har han alltså igen helt fel. Men det var roligt att se att han använde samma ord som jag gjorde för en tid sedan när jag skrev om klimatfrågan. 

Lindberg skriver att "klimatpolitiken styrs av magiskt tänkande", och med det avser han den nuvarande svenska regeringens klimatagerande när utsläppen ökar samtidigt som klimatmålet är att Sverige ska bli klimatneutralt till år 2045. 

Det här kan förstås låta logiskt, men saken är den att det magiska tänkandet finns på helt annat håll. Problemet är nämligen inte regeringens åtgärder utan det faktum att vi i västvärlden har satt upp fullständigt orealistiska klimatmål. När så är fallet ser det förstås ut som om de som är ansvariga skulle tro på magi. Men i själva verket är det de som har satt upp klimatmålen som gör just det. Det går nämligen inte att trolla fram ett klimatneutralt samhälle när medlen för att nå målen saknas. Därför behövs det magiska tänkandet. "Vi slår fast målet om klimatneutralitet och så lyckas vi säkert uppnå det." Vad är det om inte magiskt tänkande? 

Media har under de senaste åren tutat ut glädjebudskapet om vind- och solenergi och fått både väljare och politiker att tro att det går att uppnå klimatneutralitet genom att övergå till dessa energiformer. Problemet är som sagt bara det att detta är en lögn. En lögn som bara kan bli sann genom att på något magiskt sätt få det att blåsa hela tiden och att få solen att lysa mitt i mörkaste vintern. 

Lösningen heter givetvis energilagring, men det är där problemets kärna sitter. Det finns nämligen inga fungerande sätt att lagra de enorma mängder energi det handlar om här. Om vi skippar ordet "magi" för en stund kan vi konstatera att klimatmålen bygger på den fromma förhoppningen att vi kommer att kunna lösa energilagringsproblematiken på ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart sätt inom en snar framtid, men detta är, än så länge, bara som sagt en from förhoppning. 

Nej, här behövs nog Harry Potter till hjälp. Tyvärr är han bara en sagofigur. Men kanske J. K. Rowling skulle kunna vara behjälplig? Men inte heller hon är tillgänglig eftersom hon tycks vara på väg i fängelse för att hon har kallat en kvinna för en kvinna...