Den centrala figuren i midsommarens bibeltexter är förstås Johannes Döparen, den siste gammaltestamentliga profeten. (För ja, han är faktiskt det, även om det berättas om honom i NT!)
När jag läste igenom texten i Matt. 3 som berättar om Döparen slog det mig hur oerhört starkt tidens slut kommer fram i hans förkunnelse. Han talar om att "Guds rike är nära", om den kommande vredesdomen och om rensandet av säden och om agnarna som ska brännas upp i en eld som aldrig slocknar.
Tyvärr har förkunnelsen om tidens slut och Jesu återkomst starkt tonats ner idag. Ja, t.o.m. så till den grad att man nästan kunde säga att den helt har tystnat. Men det är egentligen inte alls konstigt, när vi ser på kyrkan överlag. Det att det förkunnas om Jesu återkomst och tidens slut är ett sundhetstecken i kyrkan. Och omvänt: När denna förkunnelse blir sällsynt och t.o.m. tystnar är det ett tecken på att allt inte står rätt till. Således är det som sagt inte förvånande att denna förkunnelse idag långt lyser med sin frånvaro.
För det är ju så: Om Evangeliet inte förkunnas rent och klart blir talet om Jesu återkomst till dom något mycket skrämmande. Bara den som har fått del av Guds nåd och som har förstått vad nåden innebär kan se fram emot Jesu återkomst och domen med frimodighet och glädje. För alla andra är talet om tidens slut och om domen något skrämmande - och så ska det förstås också vara. Ve den, nämligen, som tvingas stå inför Guds domstol i sin egen rättfärdighets fläckade kläder! För den människan går det mycket illa. "Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och
alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?" (Upp. 6: 15-17)
Men vi som har greppats av Guds nåd, för oss är det vår bäste vän som kommer! Och vem är rädd för att möta sin bäste vän?
Jag tror att vi som lever idag och 'är satta att förvalta och förkunna evangeliet borde tala mycket mer om Jesu återkomst och tidens slut. Vi kan inte förvänta oss att sådana som inte tror att Jesus verkligen kommer att återvända ska göra det, och inte heller sådana som vet att de har all orsak att frukta den dagen. Men vi som är Jesu vänner och som väntar på att vår bäste vän ska komma igen, vi borde tala med stor frimodighet om detta hopp. Visst. Många som inte är beredda kommer att bli rädda, men det kanske inte är en helt dålig sak. Om någon blir rädd kanske denne förstår förbereda sig. För det är faktiskt det allra viktigaste idag. Att vi skulle vara beredda, för den dagen, den kommer som en tjuv om natten. Plötsligt och oväntat.
Rätt så!
SvaraRaderaNär någon rädes för döden och domen,
bör han strax tänka på Frälsarens död,
ty att vår frid skulle bliva fullkommen
dömdes och dog han i yttersta nöd.
Är det vår tröst
att han oss löst,
blir domsbasunen en glädjefull röst. (Sionsharpan)
Nonymos
Nå det är väl inte så konstigt att pratet om Jesus återkomst tystnat. Paulus trodde att Jesus skulle komma tillbaka när som helst, och han verkade ca år 40-65. Han sa att han fått allt direkt från Gud (jfr Galaterbrevet) men rimligen så var det vad Jesus andra efterföljare också trodde. Låt gå då för att han och många andra judar hörde till de judar man kan kalla apokalyptiska judar, dvs de hade en apolalyptisk världsbild redan utan/innan Jesus (jfr Esséerna). Men Paulus hade fel, väldigt fel faktiskt. Jesus kom inte då och har inte kommit på 2000 år. Så i ödmjukhetens namn så vill de flesta kristna inte slå på några trummor (ursäkta, blåsa i några basuner), hur ska vi veta nåt överhuvudtaget när en person så nära Jesus tog enormt fel. Evangelisterna (troligen något efter Paulus men med anspråk på Jesu ord) verkar också ha tolkat det som en återkomst nära inpå då. Vi har efter detta ingen ytterligare information eller uppenbarelse...och då frånser jag medvetet Upp vars innehåll med största tydlighet är en mockup av Romarriket. Eller jo, det har i tid o otid dykt upp de som sagt att de har information baserat på än det ena eller än det andra tecknet adderar med nåt ur Daniel multiplicerat med nåt ur evangelierna dividerat med nåt i uppenbarelseboken. Bara att läsa Lagerlöfs Jerusalem. Det har bara blivit dumheter av det. De har ju alla haft fel, det mesta tyder ju faktiskt på det, ja Paulus hade de facto helt fel. Här står vi. Vad gjorde lärjungarna i Jerusalem enligt Paulus? Jo, de tog hand om varandra och andra, samlade in pengar för de fattiga.
SvaraRaderaKristi återkomst
Radera1 Detta är nu det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag med mina påminnelser velat väcka ert rena sinne, 2 så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.
3 Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er 4 och säger: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början."
5 De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. 6 Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. 7 Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.
8 Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. 9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. 10 Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna✱ upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till✱.
11 När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva 12 medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! 13 Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
Slutförmaningar
14 Därför, mina älskade, när ni nu väntar på detta, gör allt ni kan för att bli funna rena och fläckfria inför honom i frid. 15 Och räkna med att vår Herres tålamod innebär frälsning.
Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått, 16 och så gör han i alla sina brev när han talar om detta. I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna.✱
17 Mina älskade, ni vet ju redan detta. Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. 18 Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag. Amen.
2Petr.3
RaderaAnonym 1:12, vad försöker du säga? Paulus "tog fel" - ja, på ett personligt plan och i sin mänskliga otålighet väntade och förväntade han sig kanske en snarare återkomst. Så också de andra apostlarna och kristna över huvud taget - även idag.
RaderaMen du skriver också som om Skriften misstagit sig (så måste man förstå dina ord "Paulus hade fel, väldigt fel") och som om vi där, och i Pauli brev, skulle finna något missvisande datum för den yttersta dagen.
Och det är ju inte sant, tvärtom betonas ständigt att den tidpunkten är okänd. I samtliga fall i evangeliernas liknelser och i Jesu undervisning heter det att den kommer oväntat, i en stund när Jesu återkomst inte väntas. När man lever som på Noas tid, när jungfrurna som väntar på brudgummens ankomst - både de visa och de ovisa - somnat.
De tvåtusen åren är verkligen två dagar, två snabbt förbiilande dagar.
Det vi vet är att stunden kommit närmare! Att sekter och svärmeandar under dessa två dagar (eller tusen) gjort sig alla slags föreställningar har skett i konflikt med det Bibelns ord, som de sagt sig vilja följa.
Paulus tog inte fel! Han visste att han inte visste.
Nonymos
Anonym 06:13.
RaderaAtt citera andra Petrusbrevet bekräftar bara vad jag skrev ovan 01:12. Brevet är pseudepigrafiskt, dvs skriven av en okänd författare efter Paulus död (detta även vanligen accepterat av mer konservativa forskare som Bauckham). Så nån har tyckt sig behöva ta vid där Paulus slutade och hålla lågan brinnande. Det säger något om hur investerade man var i en snar återkomst. Även pseudepigrafikern hade fel.
Nonymos 07:43.
RaderaDu skriver om skriften som vore det en egen organism, eller som den fjärde delen av treenigheten. Ja "skriften", dvs den som eventuellt först sade det eller den som nedtecknade det, hade fel. Som du själv kan se sker friskrivningar redan i NT skrifterna, med betoning på de som skrevs senare. Även i Paulus autentiska (oomstridda) brev sker en uppmjukning i de senare breven. Ja de tog fel, nåt i det de hade hört, tolkat och/eller förstått gick snett. Så gick det även för pseudepigrafikern som skrev andra petrusbrevet. Nej, tvåtusen år är inte två dagar utan 730 000 dagar, utan skottårsdagarna. Det är en enorm skillnad. Att du inte ser nån betydelse är bara din personliga obryddhet och/eller projicering. Ja Paulus lärde sig under sin livstid åtminstone nåt om att han inte visste. Men hur hade han fått för sig att det skulle ske omgående, det säger han inte. Tips, det kan ha att göra med den apokalyptiska tidsandan som formade sin tids judendom. Inte konstigt att texter som Enoks bok var populär, och inspirerade även NT författare (åtm direkt i Judas brev men även åtminstone tematiskt i petrusbreven).
Anonym 19:31 och 19:55.
RaderaDetta med "pseudepigrafer" är ett till synes imponerande namn på beskyllningen mot Bibelns författare att vara förfalskare och lögnare.
På den tiden hade man inte mindre respekt för det skrivna ordet och för sanningen än vi har, allt tyder på att det var tvärtom. Judarna traderade Gamla testamentets text med yttersta noggrannhet och avskrifterna var heliga förrättningar, där misstag och slarv inte tolererades.
Och så kommer vår tids teologer och påstår att det fanns lösligt sammansatta redaktionsgrupper som petat in litet ett och varje i t.ex. de brev som författats av Paulus och Petrus!
När teologerna började rumstera om med Skriftens ordalydelse och när det gav poäng och berömmelse att uppfinna olika upphovsmän, omstuvningar och tryck- och tyckfel överallt, ledde det naturligtvis till att vi numera har mängder av sådana korrigeringar i teologernas akademiska avhandlingar.
Vi kan jämföra med skönlitteraturen. Om Strindbergs skrifter var några sekel äldre och hade traderats till eftervärlden utan den kännedom vi har om hans biografi och deras tillkomsthistoria, skulle vi ha dussintals pseudostrindberg som författare till så disparata verk som de ungdomligt rabulistiska i Röda Rummet kontra de bittert resignerade i Giftasnovellerna, den indiska mystiken hos Indra eller den trosvissa kristna förkunnelsen i Påsk. För att inte nämna de som tillkom under hans förföljelsemaniska period i Paris.
Många teologer som börjat sin karriär med denna förstörelseverksamhet har på äldre dagar fått nåden att lära sig en grundläggande princip i litteraturkritiken (Thomas Thorilds): att varje verk skall bedömas inte för vad kritikern finner att det borde vara, utan för vad det är.
När man läser Skriften i frälsningsavsikt försvinner reporna och fläckarna och man finner till sin större eller mindre häpnad att den är vävd i ett stycke och alltför dyrbar att skäras sönder av de vandaler som samlats för att ta hand om den döda kroppen. Den är, som den själv säger, levande och kraftig och tränger igenom så att den åtskiljer själ och ande, märg och ben - och DEN är en domare över hjärtats uppsåt och tankar, inte tvärtom.
Teologer som börjat läsa på detta sätt, fria från karriärtvång och utanför jakten på akademiska meriter, har kunnat återföra många andra till den rätta förståelsen.
Skriften är inte, som du skriver, en fjärde del av treenigheten, lika litet som treenigheten har tre "delar". Gud är i Ordet, Han är Ordet från begynnelsen och det är det enda pålitliga ord vi äger i människornas värld. Det är sin egen uttolkare och försvarare mot alla villfarelser.
Ju äldre jag blir, ju mera jag studerar Skriften, desto mer övertygad blir jag om att den är ofelbar inte bara på det sätt som vi avser med korrekthet i världsliga sammanhang utan dessutom och därtill gudomligt självuppfyllande och sin egen tolk och och utläggare för den som nalkas den på rätt sätt.
Men de stora sönderplockarna i teologins historia förefaller mig däremot allt mera enfaldiga och enkelspåriga. De bygger sina teorier inte på fakta och kunskap utan på lös sand, på växlande modenycker och i sista hand på antagandet att textens författare och traderare varit lika falska och omdömeslösa som de själva.
Nonymos
Bra! Nonymus. H. T n u
RaderaAnonym 17:13. Långt och substansfattigt text. Men jag ska ändå kort kommentera
Radera"Judarna traderade Gamla testamentets text med yttersta noggrannhet och avskrifterna var heliga förrättningar, där misstag och slarv inte tolererades.".
Vad har du för belägg för ditt påstående? Jag kan svara redan i förväg. Visst kan man påstå att man åtminstone försökt anstränga sig med översättningar. Men inte oå nivån "yttersta noggrannhet". Ta tex översättningen av den hebreiska bibeln till gregiska (septuaginten) som skedde ca 300 fkr. Där justerades en hel del ord mellan hebreiska och grekiska som definitivt frångår "yttersta noggrannhet". Avhandlingar finns skrivna om det. Sen kan man se på dödahavsrullarna. Bland dem fanns flera kopior på vissa texter och redan dessa visar skillnader sinsemellan.
Nu kom vi till den detaljnivå där det är omöjligt att inom dessa ramar föra en djupare diskussion med argument enligt ditt mönster: "Avhandlingar finns skrivna om det."
RaderaOch jag hävdar tvärtom att just dödahavsrullarna är ett bevis på att de fel som begicks vid avskrivningar är ytterst få - mycket, mycket färre än vad man spekulerat i innan de upptäcktes.
Men jag påstår ju inte att avskrivningsfel inte kan förekomma, liksom det kan finnas tryckfel i en modern bibelutgåva på svenska. För att till nöds komma över den här nivån - som i och för sig är intressant men ohanterligt omfattande här - efterlyser jag därför ett noga dokumenterat och preciserat exempel på hur ett sådant påstått fel skulle ha förändrat innebörden i ett textsammanhang?
Nonymos
Kristian skriver: ”Tyvärr har förkunnelsen om tidens slut och Jesu återkomst starkt tonats ner idag. Ja, t.o.m. så till den grad att man nästan kunde säga att den helt har tystnat.”
SvaraRaderaDet här beror på vilken förkunnelse man lyssnar till. Jag känner inte till folkkyrkans förkunnelse, och du har kanske tyvärr rätt där. Men i bekännelsekyrkornas förkunnelse är den yttersta tiden starkt framme. Och på Biblicum (se biblicum.se) har funnits en tydlig koncentration på undervisning om de yttersta tingen. Ge akt på vad ni hör och läser!
Ett är säkert efter att ha läst ovanstående kommentarer, vi närmar oss "med stormsteg" tidens slut... Upprepar Olas uppmaning, "Ge akt på vad ni hör och läser!"
SvaraRaderaPS. Lyssnade på radion tidigare idag ifall det skulle ha varit ngn Gudstjänst att lyssna till, det blev att hastigt knäppa av då det visade sig vara "ABBA-mässa" från kyrkslätt...
RaderaFöreställningen om Jesus återkomst vid tidens slut kan vara en trösterik tanke, låt vara, att ingen riktigt vill att den dagen ska komma på länge än - de flesta med växande arvingar vill väl helst att de ska få utvecklas till sitt fulla jag med allt vad därtill hör innan tiden förväntas ta slut.
SvaraRaderaFör alla är den inte trösterik, för en del är den skräckinjagande: i denna dag som är finns det skräckslagna människor som läser Uppenbarelseboken med alla dess fasor och söker tecken på att den konstiga bokens konstiga, för att inte säga obegripliga, förutsägelser skulle vara på väg att förverkligas i vår tid. Boken som skrevs till tröst för Roms förföljda kristna under det första århundradet skapar rädsla och vanmakt knappt tvåtusen år senare. Tryggheten har blivit skräck, hur mycket man än försöker bortförklara detta sakförhållande.
Men mest är den orättvis. Om bara de som tror på Jesus får evigt liv, medan det går sämre för alla andra, innebär det att jordens allra flesta invånare genom tiden, de som inte haft en chans att nås av evangeliet, utan egen förskyllan eller möjlighet till något alternativ, i så fall går under. För att inte tala om dem som kanske nåtts av någon variant av budskapet, kanske flera sinsemellan motstridiga varianter av samma budskap, och helt enkelt inte kunnat sluta sig till vad man egentligen i grund och botten borde tro på. Kanske den slutgiltiga och verkliga sanningen ännu bara är på väg, och hinner den ens fram innan liemannen kommer?
Den som trott och tror att Jesus Kristus är Guds Son är redan pånyttfödd och har i zhans namn som innefattar all frälsning och blodet ,syndernas förlåtelse. Efter det sköter man sin kallelse utan att vilja trampa ner andra.
RaderaMen sannerligen får många t o m sanningsägare säga som Paulus; jag lider döden varje dag genom Min svaghet och världens svek Men Gud vare Tack Han har inte takit sin helige Ande ifrån mig skriver Ulrik som är långtifrån perfekt i vittnesbördet; det dagliga
Vi lärde oss av Soldatpsalmboken att värdera nutiden i ljuset av den heliga Skrift. Det är få som läser uppenbarelseboken eller ens bibeln bland vanligt folk som inte öppnar bibeln så länge de tror att någon i folkkyrkan ber för dem så att de kan fortsätta , och om de är riktigt förhärdade och inte vill bekänna där de brutit att försöka döda dem som i livsnöd bett till Gud och Fadern och Herren Jesus i helig Ande och utan mellanhänder av olika kyrkliga och samfundssartade hinder som man reser upp så fort döden ser ut att vara nära. Ulrik
Radera