Om att (avsiktligt) missa sitt uppdrag

Yle har som, åtminstone outtalad målsättning, att vara hela befolkningens medieaktör. Detta kommer dock, tyvärr, varje sommar på skam när Svenska Yle har sitt populära program "Sommarprat".

Ja, jag vet att jag säkert låter som en trasig grammofonskiva - jag skriver en liknade text varje år efter att sommarpratarna har offentliggjorts. Men orsaken är givetvis att det varje år finns exakt samma orsak till kritik mot urvalet. Varje år finns det nämligen i listan ett antal vänstermänniskor/kommunister, värdeliberaler, normnihilister och givetvis åtminstone en kvothomosexuell. Detta år är inget undantag. Det som varje år däremot lyser med sin totala frånvaro är högermänniskor, värdekonservativa och (väckelse)kristna. Så också detta år. 

Problemet är inte att det inte skulle finnas sådana människor som skulle ha enormt intressanta historier att berätta. I Svenskfinland har vi t.ex. en biskop i Burmas evangelisk-lutherska kyrka som i decennier har arbetat för förföljda kristna ute i världen. Vi har "Samburu-folkets Mikael Agricola" som har skapat ett skriftspråk för ett Afrikanskt folk som hittills varit utan ett sådant. Vi har en lång rad missionärer som skulle ha mycket intressant att berätta om sitt möte med en helt ny kultur. Men nej. Svenska Yle är helt enkelt inte intresserat av att låta annat än normnihilister, vänsterpåverkare och sexuellt avvikande komma till tals. Och därmed struntar de totalt i en stor del av det samhälle de är satta att betjäna. 

Detta är ytterst beklagligt, men ack så symptomatiskt.