Dags att tänka om?

Förra veckan presenterade finansministeriet sitt förslag till nästa års budget. Trots det stora nedskärningspaketet som regeringen sjösatt landar budgeten på erbarmliga minus 12,2 miljarder. Detta är siffror som säger väldigt mycket om Finlands ekonomi, och alla torde förstå att detta inte kommer att kunna fortsätta på detta sätt. Oppositionen har anklagat regeringen för bristande insatser när det gäller att få ekonomin att växa, och det finns helt säkert fog för denna kritik. Men frågan är vad som kunde ha gjorts annorlunda i den situation vi nu befinner oss i? Vissa kosmetiska saker kunde säkert har gjorts, men den stora bilden förblir ändå oförändrad. Något det faktum att oppositionen, när de partierna var i regeringsställning, inte heller visade sig ha några redskap för att vända på skutan tydligt visar.  

Framtiden ser dessutom mycket dyster ut. Konkursvågen bland små och medelstora företag (och stora byggföretag) tilltar fortsättningsvis, arbetslösheten ökar och vårt "nya Nokia" - skogsindustrin - är i kris p.g.a. de höga råvarupriserna. Vilket i sin tur beror på att importen från Ryssland har strypts.

Jag tror att vi i denna situation behöver säga det som ingen får eller vågar säga. (Även om jag har varnat för detta flera gånger här på bloggen.) De ekonomiska sanktionerna mot Ryssland har drabbat den finländska ekonomin oerhört hårt. Detta samtidigt som Ryssland, som har förvandlat sin ekonomi till en krigsekonomi, inte alls lider av sanktionerna på ett sådant sätt som tanken var. Frågan är: Är Finland det land som har drabbats allra hårdast av dessa sanktioner? 

Detta är något som absolut borde undersökas - grundligt och förutsättningslöst - och om det visar sig att så faktiskt är fallet borde något göras. Jag säger givetvis inte att sanktionerna borde avskaffas. Rysslands anfall på Ukraina kan inte nonchaleras och bör få följder på alla områden, men ifall sanktionerna inte fungerar och det visar sig att det är andra länder som får ta smällen borde en korrigering i hur sanktionerna utförs absolut övervägas. Kanske också EU borde upprätta någon form av krisfond som skulle stöda de länder som drabbats hårdast av sanktionerna? Detta skedde i samband med Corona-pandemin, så varför inte också nu? 

---

Sedan noterar jag med tillfredsställelse att Tyskland har utfärdat en efterlysning på en ukrainsk man som misstänks för Nordstream-sabotaget. Jag skrev, när det begav sig, att Ryssland (som sitter på stängkranarna) inte hade någon som helst orsak att spränga sina egna gasledningar, men de "experter" som intervjuades i media (liksom de flesta av den kritiska kommentatorerna här på bloggen) hävdade att det måste vara Ryssland som ligger bakom. 

Nå, vad kan vi lära oss av detta? Ja, kanske framför allt att det, inte ens i en krigssituation, lönar sig att kasta logiken och det kritiska tänkandet över bord...