Om exitplanen

Vi deltog i helgen i en härlig missionsfest i Kronoby, och vid sidan av den goda undervisningen och den fina gemenskapen blev det också tid för en del mer allvarliga samtal. I flera av dessa kom situationen i världen upp, och i speciellt ett samtal kom vi in på den totala blindhet och ovilja till fred som tycks ha drabbat hela det politiska etablissemanget i väst. Vi kom också in på medias totala enkelspårighet och den rent av aggressiva hållningen mot allt och alla som försöker göra ens någon liten trevare efter fred.

Känslan just nu är, som jag har skrivit i tidigare texter också, att ledarna och media i väst springer blint rakt mot stupet och gör alla fel man kan göra på vägen mot den stora katastrofen. Det är precis som om de skulle vilja ha ett storkrig med allt vad det kommer att innebära av kärnvapenkrig och förstörelse. Samtidigt som de tycks tro att de för en god kamp och att de gör det rätta.

Jag vet förstås inte vad denna blindhet beror på, men den vishet vi människor kan få del av genom läsande av Guds ord kan eventuellt låta oss förstå att det inte till någon liten del handlar om en blindhet som kommer av att vi har förkastat Gud, hans vilja och av ett undertryckande av sanningen och det att vi har struntat i kunskapen om Herren Gud. Inte heller kan vi bortse från det faktum att de länder, och de ledare, som nu svamlar på i denna totala blindhet alla har förkastat den självklara vetskapen att det finns två kön och att äktenskapet är en institution som innefattar en man och kvinna. Den som har följt denna blogg under en längre tid har förstås läst att jag har varnat för att detta kommer att leda till någon form av dom, men jag kunde inte ens i min vildaste fantasi tro att detta straff skulle komma i denna form. Men när vi nu ser det hända går det förstås inte att säga att det på något sätt är konstigt eller i strid med Guds ord och hans handlande med oss människor i äldre tider. All möjlig blindhet har ofta följt på upproret mot Herren.

Efter denna långa inledning kommer jag nu till det som jag vill säga idag.

Vi vet förstås inte vad framtiden för med sig. Kanhända låter Herren denna smällknut vi har försatt oss i desarmeras och allt bara rinna ut i sanden. Eller så går vi rakt in i en stor katastrof. Men oberoende av vad som väntar oss är det just nu viktigare än någonsin tidigare att se till att vi har allt klart med Herren. Som jag har sagt vid ett flertal tillfällen också här på bloggen: Det är av yttersta vikt att vi alla har vår exitplan ur denna världen i skick.

Människan är nämligen en evighetsvarelse, och när detta livet är slut tar evigheten vid. Denna kan vi tillbringa antingen tillsammans med Herren i en evig härlighet och en härlig evighet – i det vi kallar himlen – eller så får vi tillbringa den utan Herren i vad som därför kommer att vara en evighet av mörker och elände – det vi kallar helvetet.

Allt handlar om Jesus och vår relation med honom. Inga goda gärningar och ingen egen förtjänst duger eller räknas. Allt vårt eget är nämligen fläckat av synden. Det enda som duger inför Guds domstol och hans tron är Jesu förtjänst och hans gärningar. Den som går in i evigheten tillsammans med Jesus får räkna hans fullkomliga gärningar och hans förtjänst som sin egen. Alla andra måste lita till sig själv och sina egna ofullkomliga gärningar och sin egen förtjänst. Och då går det illa.

Vi behöver därför alla pröva oss själva. Har vi vår exitplan klar? Lever du i trons gemenskap med Herren Jesus? Om du, liksom jag, gör det kan vi möta precis vad som än framtiden för med sig med stor förtröstan. Om du däremot inte lever i trons gemenskap med Herren Jesus, då vill jag råda dig att så fort som möjligt se till att få det rätt ställt med honom. Vi vet som sagt inte vad framtiden för med sig, men det ser inte bra ut. Det vi ser just nu är en massa blinda ledare som sitter på en hel hop kruttunnor och leker med elden. Om detta slutar med annat än en enorm smäll är det bara för att Guds nåd, barmhärtighet och tålamod visar sig vara så mycket större än vår galenskap.