Om bastufeber och Melodifestivalen

Det råder Bastu-feber i Österbotten, och febern sprider sig. Inte bara till Sverige och det finska Finland, utan prognosen är att febern kommer att drabba hela Europa och även Australien inom maj. Min gissning är att KAJ kommer att vinna hela ESC och, som någon sade, ESC år 2026 kommer att ordnas i Vörå. Nåja, det sista kommer förstås inte att ske, men vinna, det kommer Vöråpojkarna nog att göra.

Jag har redan länge närmast bojkottat svenska Melodifestivalen, och orsaken är förstås uppenbar. Hela evenemanget har blivit en ormgrop av sexualisering och hbtq-propaganda där tvetydiga (och ibland inte ens tvetydiga) skämt avlöser varandra. Dessutom hör det idag till att tävlingsbidragen (om man alls kan tävla i musik) nästan alltid har något mer eller mindre illa dolt politiskt eller annat budskap. Ett bra, eller rättare sagt ett rent bedrövligt, exempel på detta var Måns Zelmerlövs mellobidrag "Revolution" som anspelade på en klimatrevolution.

Nå ja. I år såg jag faktiskt på Melodifestivalen. Inte för att något har ändrat, utan för att det kunde höras Vörå-dialekt på scenen. Och som det hördes sen! Melodifestivalen var Melodifestivalen med allt vad det innebär, men att Vörå-pojkarna lyckades vinna med ett bidrag, på dialekt, som helt saknar dolda budskap och som gör den som lyssnar glad i stället för, som med många andra bidrag, betryckt är anmärkningsvärt. Jag unnar pojkarna all framgång även i ESC i maj!

Med det sagt går det ändå inte att göra vissa andra iakttagelser. Svenska Yle har skrivit en mängd artiklar om KAJ och Melodifestivalen, och i en av artiklarna använde skribenten (Eva Franz) ordet "barnvänlig" om Melodifestivalen. Att så skulle vara fallet är en ren och skär lögn. Melodifestivalen är allt annat än barnvänlig. Med den över(homo)sexualisering som den innehåller borde den vara barnförbjuden. Det att delar av den är barnvänlig gör inte att den som helhet är det. För t.ex. en film räcker det med ett blodigt mord (eller en explicit sexscen) för att filmen ska klassas K-18. Sedan spelar det ingen roll ifall resten av filmen är hur barnvänlig som helst. Samma sak med Mello.

Jag påtalade detta i en kommentar, men den blev givetvis censurerad, och ingenstans i kommentarfälten under Mello-artiklarna på Svenska Yle finns det ens någon kritik av denna sexualisering. Tydligare än så kan det knappast bli att vårt propagandainstitut (Yle) vill förstöra barnen. "Vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han ej av från den när han blir gammal" visste redan den vise Salomo. (Ordspr. 22:6). Detta gäller förstås både på gott och ont.

Men den fördelen har detta censurerande ändå med sig: Igen blir det fullständigt klart vad (Svenska) Yles agenda är. Och att censurverktyget används för att ingen ska inse det.