Om fredagskvällens händelser

Jag hade först nu tillfälle att se hela mötet mellan USA:s och Ukrainas presidenter, och det som framför allt slår mig är hur oerhört olika det går att se på det som hände. Skiljelinjen går så gott som helt mellan de som hatar Trump (och enligt vilka inget han gör kan vara bra) och de som inte hatar honom. (Ordet "hat" är kraftigt, men här tänker jag att det är befogat.)

De som redan före mötet på fredagskvällen, finländsk tid, ogillade Trump såg mobbning på hög nivå, trakassering av en hjälte (Zelensky) och ett sammanbrott som helt berodde på Trump (och Vance). De som a priori saknar dessa antipatier mot Trump såg hur Zelensky var ohyfsad, respektlös och hur han på egen hand sköt fredssamtalen i sank genom sitt otacksamma och burdusa beteende.

Det är fascinerande hur olika man kan se på samma händelse!

Som sagt har jag nu haft möjlighet att se debaclet själv. I sin helhet. Det var förfärliga scener som utspelade sig i det Ovala rummet. I en så känslig situation som världen, och framför allt Europa, just nu befinner sig borde det som utspelade sig framför TV-kamerorna ha skett bakom stängda dörrar. Trump och Zelensky är uppenbarligen inga goda vänner, vilket tydligt märktes, och även i höga politiska kretsar kan det förekomma hårda ord. Det är verkligen inget nytt. Men detta borde INTE ha skett inför allas ögon. Skulden för att så skedde faller helt och hållet på Trump-administrationen.

Det jag såg var å ena sidan en oerhört frustrerad Zelensky som fick bita sig i tungan många gånger tills han inte klarade av att göra det längre. Å andra sidan såg jag en Trump som verkligen vill försöka medla fred och som har ställt sig mellan de två stridande parterna (vilket i Europa på många håll helt galet tolkas som att han tagit Putins och Rysslands parti), men som – sin vana trogen – har så oerhört svårt att låta bli att pladdra och skrävla och lyfta fram sig själv (och skälla på den förra administrationen).

Men det som jag framför allt såg var två helt väsenskilda sätt att se på kriget i Ukraina och vägen till fred. Zelensky litar, fullt förståeligt, inte alls på Putin och på Ryssland. Han ser därför inte diplomati som någon väg ut ur kriget, och ett vapenstillestånd utan omfattande säkerhetsgarantier är för honom en omöjlighet. Trump igen litar så helt på sin egen förmåga och sin egen person och sina möjligheter att tygla Putin att han anser att det viktiga är att få till ett avtal och att säkerhetsgarantierna inte är nödvändiga. Putin har ju inte brutit några avtal med honom. För Zelensky är kompromisser med Ryssland inget alternativ medan Trump ser sådana som helt nödvändiga för att åstadkomma ett avtal.

Det var väl närmast oundvikligt att denna totalt oförenliga syn på situationen skulle leda till någon form av kris i samtalet, men att det blev ett så totalt sammanbrott – och det dessutom framför kamerorna – var kanske en överraskning. Dock borde Zelensky, som jag ser det, ha haft tillräckligt med kyla för att inse att han inte hade något att vinna på det som nu skedde. För Trump har helt rätt. Ukraina/Zelensky har mycket dåliga kort på hand, och utan USA:s hjälp kommer de inte att klara sig länge mot övermakten.

Jag tror också att Zelensky borde ha tonat ner talet om säkerhetsgarantier, hur viktiga dessa än är för honom och för hans land. Mineralavtalet skulle i sig ha inneburit långtgående garantier eftersom historien har visat att USA aldrig är så aggressivt mot sina fiender som när dessa hotar amerikanska ekonomiska intressen. Många gånger har jag, säkerligen aningen cyniskt, tänkt att människoliv för USA inte betyder lika mycket som dessa intressen.

Det som ännu ligger bakom sammanbrottet vi såg i fredags är också som sagt helt olika syner på kriget i sig och på Rysslands avsikter. Men detta får jag återkomma till i en senare text.

Denna tågkrasch inför öppen ridå riskerar också att få oerhört negativa följder för Europa och EU. I massmedia och bland ledande politiker höjs nu röster och ställs krav på att Europa måste stiga in och ta den roll som USA har övergett, alltså att driva kriget i Ukraina vidare och tvinga ner Putin och Ryssland på knä. Detta kommer att kräva enorma satsningar, såväl rent militärt som ekonomiskt, och förutom att detta riskerar att tvinga fram öppet krig mellan EU/Nato och Ryssland (som med lätthet kan eskaleras till ett tredje världskrig) kan sluga unionsivrare i kulisserna se till att använda detta för att tvinga fram reformer som tar sikte på ett Europas förenta stater. Detta helt utan demokratiskt mandat och utan de olika medlemsländernas medborgares godkännande. Det finns säkert också orsak att återkomma till detta i ett senare skede.