Robert Gustavsson och Pk-fascismen

Jag tittar inte på "Skavlan". För bara ett par månader sedan visste jag inte ens vad "Skavlan" var för någonting. Nu vet jag att det är någon form av talkshow i SVT, och för en tid sedan sändes ett avsnitt som jag gärna skulle ha tittat på. Har jag förstått nu i efterhand. Robert Gustavsson, komikern alltså, gästade programmet och sade något som har skakat om det vänsterliberala mediaetablissemanget ganska ordentligt - av reaktionerna att döma. Gustavsson, som har setts som en rolig figur men som knappast har haft så mycket seriöst att säga, tog bladet från munnen och kritiserade åsiktsklimatet i Sverige ganska ordentligt när han talade om den "Pk-fascism" som råder i landet idag.

"Snart vågar inte en journalist, eller en programledare, en konstnär, en skådespelare eller en vanlig person som skriver en insändare... Om det inte tydligt framgår att du bakar ditt eget bröd på morgonen, att du sorterar sop­orna, att du är med i Greenpeace, att du är feminist, att du älskar barn, springer Stockholm Marathon och går i Pride­festivalen – då är du en dålig människa. Om du inte uppfyller de här kraven blir du uthängd på sociala medier. Du måste be om ursäkt och krypa till korset. Det börjar tendera till att bli ungefär som när man jagade kommunister i USA på 50-talet. Det är därför jag menar fascism. Pk-fascism."

Robert Gustavsson är ingen dumbom. Verkligen inte. Han ser vad som håller på att ske, och han vågade säga som det är. Kritiken har givetvis inte låtit vänta på sig. Nå, det kunde man givets räkna med. Jag, för min del, tycker det är oerhört befriande att någon som den vanlige svensken lyssnar på vågar ta till orda på detta sätt. Dessutom tycker jag att Gustavssons ordval är synnerligen intressant. Jag var nämligen inne på samma saker - och använde samma terminologi - i våras. För den som vill rekapitulera det jag skrev då finns texterna här, här och här.  

Den stora avundsjukedagen

Igår var det "Den stora avundsjukedagen" - alltså den dag på året när senaste års skatteuppgifter publiceras och media vältrar sig i alla tänkbara former av listor och (som pliktskyldigast) ansatser till analyser av de siffror som publiceras. Det är de som har förtjänat mest i hela landet, i de olika landskapen och de olika kommunerna. Förvärvsinkomster och kapitalinkomster. Företag och privatpersoner. Ja, och så vem som har betalat mest skatt. Så har vi ännu samma listor när det gäller unga, konstnärer, idrottsmän, författare, politiker osv, osv. Det är ingen ände på de många listorna.

Varför? Varför ska dessa uppgifter publiceras? Jag kallar alltså den här dagen för "Den stora avundsjukedagen", och det är nog, menar jag, en adekvat benämning. Dessa listor göder avundsjukan, missunsamheten och förstör både grannsämjor och byagemenskaper. Motiveringen som ges för att publicera dessa siffror är att siffrorna behövs för att kunna göra analyser av vad som är på gång i samhället, och det stämmer säkert till en del. Men som vi vet så är statistiken väldigt bra på att ljuga. Kapitalinkomserna, till exempel, säger egentligen ingenting. Den som under året har sålt ett företag ligger vanligen i topp, och av en sådan sak kan man inte slå fast några trender. Det finns, liksom, inte så alldeles många av oss som har ett företag att sälja varje år.

Ja, och så motiveras publiceringen med offentlighetsprincipen. "Vi lever i ett öppet samhälle, och detta vill vi värna om", som en av motiveringarna lydde. Visst. Samhället ska vara öppet, och vi bör värna om genomskinligheten. Denna motivering kan, nästan, användas för att publicera företagens inkomst- och skatteuppgifter, men denna motivering håller inte när vi kommer till de privata inkomste- och skatteuppgifterna. De är, som ordet säger, privata. Alltså motsatsen till offentliga. Mina privata inkomster är en sak mellan mig och min arbetsgivare. Att skattemyndigheterna behöver få dessa uppgifter är en självklarhet, men där slutar listan på de instanser och personer som ska ha tillgång till dessa PRIVATA uppgifter. Jag, och min arbetsgivare, lämnar över dessa uppgifter till skattemyndigheterna i förtroende - ett förtroende som sedan alltså missbrukas å det grövsta. År efter år.

Nu undrar jag: Hur många gånger ska vi acceptera detta intrång i vår privata sfär och detta flagranta brott mot det förtroende vi visar skattemyndigheterna? Ja, och vad händer om jag, med dessa motiveringar, skulle vägra att sända över uppgifterna över mina inkomster detta år? Faktiskt så tror jag att jag, nästa gång jag sänder in min skattedeklaration, kommer att sätta med ett brev där jag förbjuder skattemyndigheterna att offentliggöra mina uppgifter. (Inte för att jag som privatperson figurerar på några listor, men jag har ju ändå en stark misstanke att skattemyndigheterna har läckt också mina privata uppgifter...) Så det så!

Det är allvar!

Jag har läst runt på nätet de senaste dagarna om förföljdelse av kristna, och det finns, tyvärr, mycket att hitta. IS och Boko Haram främst, men också helt "vanliga" muslimska länder, mobbar och människor som hotar, förföljer, misshandlar, våldtar och dödar kristna. Bara för att de är kristna. Jag hade tänkt sätta in ett par länkar, men det är för hemska saker för att dela. Så det får vara. Den som vill och som klarar av att köra Google hittar dessa saker själv.

Nu tänker jag inte klaga på Islam. Inte denna gång. Nej, utan det som har slagit mig när jag läst om alla dessa fruktansvärda saker som händer runt om i världen just nu är dels detta med JUST NU, dels att detta är ALLVAR. Kristna människor - våra bröder och systrar i Herren, som delar samma tro som vi har - utsätts just nu för dessa hemska förföljelser. En del till och med dödas eftersom de inte vill avsäga sig sin tro på Jesus. Och hur skulle de kunna göra det? Den som har sett och smakat att Herren är god, den som har fått del av den fullständiga friheten i Kristus - hur skulle den människan kunna gå tillbaka till fångenskapen och slaveriet hos avgudarna? Det går ju inte. Det inser vi alla. Eller hur?

Det börjar vara en tid sedan jag studerade i Åbo, och mycket av det jag läste, hörde och såg i teologutbildningen har jag saligen glömt bort. Inte allt, dock. En av de saker jag säkert kommer att komma ihåg så länge minnet spelar åtminstone lite är en diskussion jag och några andra studerande hade med en av lärarna i dogmatik. Hon hade talat om Richard Wurmbrand, och hon förundrade sig över hur han var så dum att han iddes sitta i fängelse för sin tros skull och bli misshandlad och torterad när han enkelt - bara genom att avsäga sig tron - kunde ha blivit frigiven. Vi kunde inte få den stackars föreläsaren att förstå varför Wurmbrand gjorde som han gjorde - och varför vi menade att alla kristna skulle göra likadant ställda i samma situation.

Här i Norden är vi idag i den oerhört tacksamma situationen att vi inte tvingas riskera livet för vår tros skull. Men allt för många kristna i vår värld idag har det inte lika bra ställt. Många kristna ställs idag inför valet att avsäga sig sin tro - eller att lida för den. En del av dessa riskerar till och med att dödas när de inte avsäger sig sin tro. Många går också - i den dag som nu är - i döden eftersom det att avsäga sig sin tro helt enkelt inte är något alternativ.

Det är allvar. Och detta gäller också oss. För vi är alla delar i samma kropp, och när en lem lider så lider alla. Det här får - och kan - vi inte glömma bort.

Pk-blindheten

Daniel Brunell har en mycket läsvärd insändare i dagens ÖT där han kritiserar Kennet Mynttis artikel med rubriken "Främlingsfientligheten är en farlig sak". Myntti blundar, liksom dagens mainstream-media överlag, fullständigt för den fara Islam innebär och de negativa följder - speciellt för kvinnorna och för de som konverterar från Islam - som Islam för med sig. Myntti svarar på Brunells insändare på ÖT:s webbplats, och med detta svar gräver Myntti bara ner sig djupare i sin pk-syn på Islam och på vad som idag händer i världen. Alla som har ögon att se med och öron att höra med ser här precis det som Brunell avslutar sin insändare med: "Att blunda för vad islam står för hjälper ingen... Dessutom bidrar det till att minska medias trovärdighet." Och vad säger då Myntti som svar på detta? Jo, han bekräftar sin blindhet för dessa frågor genom att konstatera att: "Lika lite förstår jag hur Brunell tänker då han uppfattar att åsikter i en krönika om främlingsfientlighet bidrar till minskad trovärdighet för media."

Blindhetens blindhet.

Ja, behöver jag säga att jag fick en kommentar refuserad under denna text av Myntti. Den bröt inte mot några kommentarsregler, men den ifrågasatte vissa saker som sades i artikeln - och medias åsiktsjournalistik överlag - och det går tydligen inte för sig.

Sedan kan jag inte låta bli att sätta med en länk till en artikel som visar vad Islam är och vad Islam gör, speciellt mot kvinnorna, idag. (I artikeln kan man också se hur oerhörd skillnad det är mellan Islam och kristendom...) Läs och begrunda! Om du läste den första artikeln och vill läsa mera så kan du också läsa denna artikel. Observera nu mycket noga att detta ÄR Islam. Det är inte islamism, inte IS, utan kort och gott Islam. Visst kan vi blunda för det, men de enda vi lurar med detta är oss själva - samt de som eventuellt läser de texter som skrivs av dessa självvalt blinda. Om en blind leder en blind...

Men, och det är oerhört viktigt att påpeka, det är uttryckligen Islam som är problemet. Inte muslimerna. Muslimerna är våra bröder och systrar som har snärjts av en människofientlig och hatisk religion och därför närmast att betrakta som offer. Offer som behöver hjälp att komma ur det som de sitter fast i. Observera därför mycket noggrant att Islamkritik INTE är muslimkritik. 

Objektiv och oberoende?

Jag kom för någon dag sedan på mig själv med att inte lyssna på radio. I själva verket är det säkert ett halvår sedan jag senast haft på mig radiohörlurarna, så jag tänkte att detta är något som jag kanske behöver rätta till. Tänk så fel jag hade! Jag har nu, två morgnar i rad, lyssnat på radio Vega, och båda gångerna har det slutat med att jag har stängt av på grund av att jag blivit så fruktansvärt arg! Ja, och så kom jag igen på varför jag inte har lyssnat på så länge.

Igår lyssnade jag på "God morgon Österbotten!", och där lyckades Elin Willows få mig uppretad när hon kommenterade smygfilmerna från slakterierna. Utan att alls problematisera dessa filmer och det faktum att de är resultat av kriminell verksamhet och att den förening (Djurens Rätt) som ligger bakom har en historia av att förvränga verkligheten konstaterade hon kallt att "det är så här det går till på våra slakterier". Dessutom lyfte hon fram en (1) kommentar från svenska.yle.fi där en kommentator sade att hon på allvar börjar fundera på om inte vegetarianismen skulle vara ett alternativ. Punkt. Inget mera. Inget om att det finns också en annan sida och andra åsikter. Som sagt, inget problematiserande, inget "låt andra sidan komma till tals" och ingen som helst objektivitet.

Tyvärr finns det folk som lyssnar på detta program och som på detta sätt blir drabbad av denna propaganda. Skattefinansierad sådan, märk väl. Nå, jag kollade upp denna Elin Willows (hennes twitterflöde), och det visade sig att hon har varma känslor för vegetarianism och Straight Edge, så det är inte så konstigt att hon beter sig på detta oförskämda sätt. Men givetvis är det ingen som helst ursäkt.  

Idag lyckades jag få in "Andrum" med prästen (!) Fredrik Portin. Man kunde säga hur mycket som helst om det han hävdade om den mänskliga påverkan på klimatförändringen, men det ska jag inte göra. Jag nöjer mig med att konstatera att hans påståenden drar ett löjlighetens skimmer över både den kyrka han representerar och över prästämbetet. (Visst kan man spekulera om den mänskliga påverkan, men att så som här gjordes i sten hävda att det är vi, och endast vi, som ligger bakom är att gå alldeles för långt!) Jag håller givetvis med om att vi kan, och bör, kritisera konsumismen, men som präst, och kristen, i ett andaktsprogram, undrar jag om det inte skulle finnas viktigare saker att tala om? Det värsta kom ändå på slutet där talaren kommer in på den nya födelsen och låter förstå att detta handlar om att börja leva annorlunda och sluta påverka/förstöra jorden så som vi gör idag.

Detta är inte kristendom! Vad det är vet jag inte, men det vet jag: En präst i den lutherska kyrkan ska inte uttala sig på detta sätt och låna sig till dylikt skräp!

Jag kastade igen radiohörlurarna i det hörn där de legat under det senaste halvåret, och där får de bli. Det kan vara rent av farligt att lyssna till denna propagandakanal. Om inte annat så för att blodtrycket riskerar att rusa i höjden. Det verkligt farliga ligger ju nog ändå på ett helt annat plan. Men när det är så här, att vårt eget skattefinansierade radio- och TV-bolag bedriver propaganda och gör sig till tolk och språkrör för bara ett segment av åsiktsfältet och bara en del av befolkningen, borde det inte då gå att, på allvar, initiera en diskussion om Yles finansiering? På denna grund, alltså. Jag har redan en längre tid frågat mig varför jag - och speciellt då som kristen - ska tvingas vara med och betala för detta elände. Yle är inte objektiv och oberoende. Verkligen inte. I själva verket är det precis tvärtom. Yle sitter fast i och gör sitt för att breda ut detta samma värderings- och åsiktsekosystem som all annan mainstream-media i Finland idag gör. Vi borde, hellre förr än senare, inse att detta inte handlar om objektiv nyhetsförmedling, utan detta är åsiktsjournalism, propaganda och hjärntvätt. Så igen: Varför ska jag, som kristen, tvingas vara med och betala för detta skräp? För det går ju inte precis att bara säga upp sin prenumeration.   

Förföljda kristna

Det finns mycket gott material på nätet. Givetvis mycket av motsatsen också, men det finns en hel del guldkorn bara man lyckas hitt dem. Nu råkade jag hitta ett sådant - en ledare i svenska DN av Erik Helmerson. Helmerson frågar sig varför ingen i väst bryr sig om att Mellanöstern töms på kristna - t.ex. har de 1,4 miljoner kristna som fanns i Irak för bara några få år sedan idag krympt till endast 260 000. Valet de har ställts inför har varit att fly, att betala en speciell skatt eller att dö. Många har dödats och ännu flera har tvingats fly. Och vi i väst mer eller mindre blundar för denna terror som Islam ligger bakom. Ledarskribenten nämner som en orsak "västliga politikers eviga känsla av postkolonial skuld". I en ledare i Kyrkpressen föreslog Maj Vikström för en tid sedan en orsak som Helmerson också är inne på: I väst tänker många att kristna inte kan vara de som blir förföljda. Tvärtom, menar man, är kristna alltid de som utsätter andra för förtryck i olika form. Det skulle utan vidare vara dags för det sekulariserade väst att vakna.

Synnerligen informativt!

Jag hittade en mycket läsvärd och informativ artikel på morgonbladet.se. André Juthe visar hur den höger/vänster-skala vi fått lära oss inte fungerar för att beskriva dagens politiska situation. Ja, att den kanske aldrig har gjort det. Detta helt enkelt för att alla dagens riksdagspartier i Sverige (och även i Finland) är mer eller mindre socialistiska. Juthe ritar i stället upp en annan politisk karta där, med rätta, kommunismen/marxismen och fascismen/nazismen förpassas längst till vänster. Hans tänkande går tillbaka på USA:s president Ronald Reagan och hans tes om att högervänster-skalan är irrelevant och att vi i stället för höger och vänster borde tala om "upp" och "ner", d.v.s. var man menar att besluten ska tas. Uppe på statsnivån eller nere på gräsrotsnivån. Juthes resonemang är ett resonemang som jag till alla delar kan skriva under. Kanske med den brasklappen att jag eventuellt skulle kasta om konservativismen och liberalismen? Läs gärna artikeln och bedöm själv!

Denna artikel är för övrig något som alla dagens politiska bedömare och kommentatorer skulle må bra av att läsa!