Den söndervittrade grunden

Österbottens Tidning har haft en liten paus med nyhetsförmedlingen (läs: Opinionsbildningen) kring samkönade förhållanden den senaste tiden, men nu tar man i med nya krafter. Tidningen rapporterar om lagutskottets nej till samkönade äktenskap (man använder, följdriktigt nog, termen "jämlik äktenskapslagstiftning"), och på detta tar man in en artikel med intervjuer med två aktivister, Jeanette Östman och Oscar Ohlis under rubriken "Kärleken kommer att segra". Ohlis säger att utfallet i lagutskottet var väntat, men att det bara är en tidsfråga innan lagen går igenom i riksdagen.

Ohlis har helt säkert rätt. Tyvärr. För när grunden för en sund syn på manligt och kvinnligt, äktenskapet och barnens rättigheter har försvunnit från ett samhälle går det inte att i längden stå emot denna utveckling. Eller om du så vill: När propagandan är så här massiv och den tutas ut i flera års tid i alla kanaler kommer en majoritet av folket att bli så hjärntvättade att de inte längre klarar av att se skillnad på det som är naturligt och det som är onaturligt. Så är det bara, och därför har Ohlis rätt. Det är bara en tidsfråga. Om inget drastiskt inträffar som på ett avgörande sätt förändrar historiens gång, vill säga. Men det hoppas knappast någon på.  Inte ens jag.

Grunden har alltså försvunnit. Vittrat sönder. Att den vanlige medborgaren i republiken Finland inte klarar av att stå emot propagandamaskineriet är kanske ändå inte alls så konstigt. Men jag skulle ju gärna se att sådana som kallar sig kristna - och då i synnerhet kyrkans prästerskap - skulle ha en starkare grund att stå på. Men tydligen icke. Den tredje artikeln i ÖT - som av någon anledning snabbt försvann från nätutgåvan så snart jag hade kommenterat den (igen en gång) - kommer med nyheten att nästan hälften av alla präster i kyrkan är för en könsneutral äktenskapslag. I själva verket var över hälften av de som hade svarat på enkäten för denna lag. Nu säger artikeln inget om hur stort samplet för undersökningen är och hur tillförlitlig undersökningen är, men den visar hur som helst riktningen.

Så här går det alltså när grunden försvinner. När, i synnerhet kyrkans och prästerna fall, Guds ord inte längre får vara den auktoritet det borde vara. Detta är synnerligen skrämmande. Och ledsamt, givetvis. Jag har också vid flera tillfällen reagerat på att sådana som jag har vant mig att betrakta som kristna ungdomar, och numera unga vuxna och vuxna, på sociala medier också ger uttryck för denna samma inställning, alltså att man är för en könsneutral äktenskapslag. Min fråga blir så att: VART TOG LYDNADEN OCH AKTNINGEN FÖR GUDS ORD VÄGEN?

Detta är  som sagt synnerligen skrämmande. Speciellt som vi inte kommer ifrån den "grundlag" i detta som Petrus ger uttryck för i 1 Petr. 2:4-8. Här gör han klart att den som "inte lyder ordet" kommer att stöta sig mot hörnstenen, alltså Kristus själv. Alltså: Den som inte går in under Guds ord i lydnad kommer, förr eller senare, att komma på kollisionskurs med Herren. Detta handlar om inget mindre än om den frälsande tron. Homofrågan i sig må vara en bisak (som vissa vill få den till), men den är i sig bara ett symptom på den stora sjukan som grasserar i den kristna kyrkan idag - alltså att man inte bryr sig om Guds uppenbarelse, Bibeln. Och, som sagt, den som inte går in under lydnaden inför Guds ord kommer förr eller senare att komma i konflikt med Herren själv. Troligtvis så att man kommer att avfalla från tron. Är det ingen annan än jag som finner detta så oerhört tragiskt?

Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje. Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam. För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.(1 Petr. 2:4-8)