Om "The Benedict Option" i finländska förhållanden, del 3

På grund av hälsoproblem blev det en längre paus än det var tänkt mellan den andra och den tredje (och avslutande) delen i denna textserie. Listan fortsätter här från punkt tre.

3. Vår kulturs dekadens och förestående krasch drivs idag väldigt långt på av vår vänsterorienterade och värdeliberala media. Vi är många som redan en längre tid har påtalat detta stora problem och det faktum att de nyheter (och framför allt den opinionsbildning) vi får oss till del genom våra medier är väldigt vinklade och att vi, om vi ska kunna få en rätt bild av skeendet i samhället runtomkring oss, måste se till att vi får nyheterna också genom andra kanaler än de etablerade medierna. Märk väl ordet "också". Det finns i dag redan en del alternativa nyhetskanaler som inte bedriver samma censur och samma styrning av nyhetsmaterialet som de etablerade mediehusen gör. Det oaktat finns det behov av ytterligare satsningar på detta område. Detta speciellt som många av dessa nya alternativmediekanaler dras med vissa trovärdighetsproblem. (Därav ordet "också" ovan.)

4. När klimatet i samhället blir allt hårdare i.o.m. den stundande kulturkraschen kommer många kristna människor att tvingas välja mellan att kompromissa med sin tro och sina värderingar eller att byta yrke. Detta har redan realiserats för oss teologer, och det kommer att gälla för de kristna lärarna, vilket jag nämnde ovan, men inte bara för oss/dem. Läkare och sjukvårdare, statliga och kommunala tjänstemän, domare och andra som jobbar inom rättsväsendet, poliser mm, mm. De som väljer att inte kompromissa kommer att behöva både stöd och rent konkret hjälp med att hitta nya arbeten. Frågan är om vi som kristna kommer att bli tvungna att, åtminstone delvis, skapa parallella strukturer där vi själva upprätthåller vissa funktioner. Detta gäller förstås de områden jag varit inne på i punkterna ett till tre, men det kan också bli aktuellt på andra områden. Här har jag inga färdiga lösningar att erbjuda, men jag inser att vi behöver börja fundera på våra möjligheter. Gärna förr än senare.    

5. När klimatet hårdnar och många riskerar att "tröttna på vägen" är det viktigt att vi s.a.s. "jobbar inåt" med både undervisning i den kristna trons grunder och i apologetik. Apologetiken kan förstås också vändas utåt, mot den otroende världen, men den blindhet mot sanningen och det hat mot sådana som talar ut sanningen som finns i världen, och som kommer att tillta ytterligare i takt med att kulturen förråas och fördärvas, kommer detta tyvärr, misstänker jag, att vara som att kasta pärlor för svin. Säkert inte i alla fall, men i många.

6. Det samma gäller förstås också för evangelisationsverksamheten. Men likväl är mission och evangelisation inte något vi kan eller får välja bort. En frisk kristen församling missionerar. Så är det bara. Men i takt med kulturens/samhällets förfall blir det allt viktigare att satsa på att vara "finderfriendly" (inte "seekerfriendly"), alltså att vi bjuder med sådana som letar efter mening i livet och som är öppna för att ta reda på vad den kristna tron handlar om. Detta inte så att vi, för att få nya människor med, på något sätt prutar på sanningen eller på vad vi är och vad vi gör som kristna, men så att vi är öppna för att välkomna nya människor in i det vi gör. Men detta på våra villkor, inte på deras.

7. Rod Dreher poängterar att "The Benedict Option" inte handlar om att dra sig undan och bort från samhället. Vi ska inte gå i kloster, utan vi ska fortsätta att verka i samhället alltid och överallt där det låter sig göras utan att kompromissa med vår tro. Han nämner som ett exempel på detta de tre vännerna Sadrak, Mesak och Abed-Nego. De, om några, var engagerade i det gudsfientliga samhället och i dess funktioner. Men, och detta är oerhört viktigt, utan att kompromissa med Guds vilja. Detta t.o.m. så att de var beredda att dö hellre än att överge den Gud de trodde på och hans vilja. Dreher menar att vi i den kristna undervisningen behöver inskärpa det riktiga i det sätt de handlade. De var engagerade i det samhälle där de levde, men samtidigt hade de klart och tydligt definierat en gräns som de inte var beredda att gå över. Om det så skulle kosta dem livet. Dreher menar att de tre vännernas exempel kan bli väldigt aktuellt i den tid av gudsfientlighet och barbari som vi är på väg in i när den kristna tron försvinner från vår kultur. Det här är synnerligen otrevligt att säga, men ändå något vi behöver lyfta fram och tala om så att ingen blir överraskad när de hamnar i en liknande situation.

8. Allt det här jag har skrivit om här låter ganska mörkt och dystert, det måste jag medge. Men, som Rod Dreher säger, har vi inte någon orsak att vara optimistiska när vi ser framåt. Inte optimistiska, men nog hoppfulla. För om vi vet något alls om framtiden så är det det att Jesus har segrat, och en dag kommer denna seger att manifesteras fullt ut när han kommer tillbaka. Vi har ingen orsak till optimism, men all orsak att vara hoppfulla. Och glada! För som sagt, Jesus har segrat! Och vi tillhör honom. Vem kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus? Om vi har förstått Evangeliet inser vi att vi får vara glada. Också mitt i alla motgångar och i allt motstånd vi kan tänkas få möta. Glädjen är den kristnes grundstämning. Alltid och överallt. Oberoende av omständigheterna. Detta är något vi också behöver inskärpa, både för vår egen del och för alla våra bröder och systrar.