Om "The Benedict Option" i finländska förhållanden, del 2

I den förra texten presenterade jag en kortfattad "samtidsanalys" för att orientera oss i dagens värld och vår situation som kristna i dagens situation. I det följande kommer jag att presentera några punkter om hur vi som kristna kan/ska verka i en situation som denna. Jag poängterar ännu en gång att denna textserie baserar sig på Rod Drehers bästsäljande bok "The Benedict Option". Överförd till finländska förhållanden med allt vad detta innebär, men dock. (Den första punkten finns, t.ex., inte alls i Drehers uppställning eftersom detta inte är ett problem på riktigt samma sätt i USA.)

1. Vi behöver säkerställa att vi har en andlig gemenskap där Guds ord förkunnas rent och klart och där sakramenten förvaltas i enlighet med Guds ord. Detta är prioritet nummer ett, och utan detta finns det ingen möjlighet att överleva som kristen i en kollapsande kultur. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära en församling i den mening vi idag talar om en församling, och alldeles speciellt inte en kyrka i den meningen vi idag tänker på en kyrka, men denna gemenskap (som förstås gärna får vara en församling eller en kyrka) behöver ha en klar och tydlig läroformulering och en lika klar och tydlig avgränsning mot villoläran. Om så inte är fallet kommer den felaktiga läran förr eller senare att ta över också här. (Den gör det, alltid, och mönstret är alltid det samma: Först önskar den att få vara med i rummet, sedan vid ändan av bordet, efter en tid vill den börja bestämma, och till sist kastar den ut den rena läran.) Det här innebär att en församling i folkkyrkan svårligen kommer att kunna svara mot detta behov, inte ens fast det idag finns en hel del församlingar med goda präster och arbetare. Detta eftersom en sådan församling ändå på längre sikt är beroende av biskoparnas och kyrkoledningens goda vilja. Denna goda vilja kommer förr eller senare att ta slut - om den alls existerar. Detta syns framför allt i tillgången på bibeltrogna präster – när sådana inte längre prästvigs och de som finns förr eller senare kommer att gå i pension kommer villoläran oundvikligen att erövra också de församlingar vi idag ser som trygga och trovärdiga.

Att se till att det finns en sådan andlig gemenskap/församling är emellertid ingen lätt sak att åstadkomma. Jag har i detta nu inget svar på frågan hur detta kan och ska ske (alltså i den omfattning som skulle krävas i vår situation), men detta är som sagt prioritet nummer ett och något vi måste få en lösning på. Gärna så fort som möjligt.

2. Som kristna kommer vi inte i det långa loppet att kunna sända våra barn till allmänna/kommunala skolor. Idag går detta ännu bra på många håll, men med den tilltagande klappjakten på bibelrotade och sunda värderingar kommer situationen snabbt att förvärras. Kulturens stundande kollaps kommer snart att manifesteras och bli synlig i skolsystemet. Troende lärare kommer att tvingas välja mellan att kompromissa med vad de tror på eller att byta yrke. Könsnihilismen tar nämligen inga fångar. Den kräver total underkastelse och de som vägrar underkasta sig måste bort.

Här är vi i speciellt Finland i en mycket sämre situation än vad de kristna i t.ex. USA. Där har det redan länge funnits ett system med kristna skolor, och i våra nordiska grannländer är situationen också något bättre än här. Här kommer vi att tvingas starta mer eller mindre från noll när vi tvingas börja sörja själva för våra barns grundläggande utbildning. Detta kommer att vara en enorm utmaning, och därför borde vi utan dröjsmål åtminstone börja fundera på vilka alternativ vi har.

Fortsättning följer ...