lördag 14 september 2019

Ett Guds under!

Det är kyrkhelg den här helgen. I Karleby. Den tolfte i ordningen. Vi som var där fick vara med på ett härligt öppningsmöte i går kväll där det bjöds på god undervisning och skön sång. Guds heliga och rena ord i många former. Det var en sann glädje att få vara med! Det finns mycket man kunde säga om det som sades och sjöngs, men det var speciellt en sak som talade till mig. Historiker som jag är. :)

Hans Weichbrodt berättade en anekdot, en legend som han kallade det, i samband med sin predikan. Denna legend lydde ungefär så här: När Jesus kom upp till himlen efter sin himmelsfärd blev det stort jubel i himlen. Miljarder änglar jublade och sjöng när de tog emot Jesus. Men mitt i all denna himmelska glädje var det en ängel som inte kunde låta bli att fundera på en sak. Han viftade med handen och påkallade Jesu uppmärksamhet och Jesus såg honom och undrade om han hade något han ville fråga om. Ängeln tog mod till sig och ställde sin fråga: "Jesus, nu när du är här – och jag är förstås lika glad åt det som alla andra här – men när du är här, vad händer då på jorden? Hur ska de klara sig där? Vad är din plan där nere?" Alla insåg att det här var en mycket bra fråga, så det blev helt tyst i himlen medan alla väntade på att få höra Jesu svar.

Jesus böjde sig ner och förde lite moln till sidan med sina händer så att det blev ett hål i molntäcket och så det gick att titta ner på jorden. Där nere stod fortfarande lärjungarna kvar på Oljeberget och tittade upp mot himlen. Där var Petrus som hade förnekat Jesus, Tomas som inte kunde tro med mindre än att han fick se spikhålen och sticka handen i Jesu sidosår. Där var Filippos som tyckte att det var nog för dem om de fick se Fadern utan att förstå att han hade varit hos dem hela tiden i Jesus. Och så vidare. Elva män som inte precis hade utmärkt sig under de år de varit tillsammans med Jesus. Jesus log med hela ansiktet och pekade på de elva som stod där nere och sade: "De där. De är min plan!" Ängeln såg bekymrad ut och kunde inte låta bli att tvekande ställa en fråga till: "Och vad är plan B?"

Så långt Hans Weichbrodt. Jag har ofta tänkt på det här, speciellt sedan jag hörde Gunnar af Hällström (på Kyrkhelgen för några år sedan) tala om lite samma sak och säga att "Det att kyrkan finns på jorden är det största undret av alla!" Och så är det faktiskt. Att det av dessa elva män, före detta fiskare största delen av dem, blev en världsomspännande kyrka som räknar miljarder troende, det är kanske det största undret av alla! Om vi talar gudsbevis, så här har vi det största och kraftigaste av dem alla: Att det överhuvudtaget uppstod en kristen kyrka på jorden och att den finns kvar efter snart 2000 år. Detta trots allt motstånd, trots alla förföljelser, trots otron som gör allt den kan för att motarbeta Evangeliet. Trots vår synd, trots våra hårda hjärtan och trots Själafienden som, i maskopi med vår synd och vårt onda hjärta, gör allt han kan för att bedra oss människor och tysta ner Evangeliet. Att det trots allt detta finns en kristen kyrka på jorden är ett Guds under och ett gudsbevis utan dess like.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar