Tacksamhet

Varje år är det samma sak som kommer för mig när jag tänker på upplevelserna från Kyrkhelgen, nämligen tacksamhet. Tacksamhet för att det finns sådana som ställer upp och sätter ryggen under ett dylikt mastodontevenemang. Tacksamhet till Karleby svenska församling för att de öppnar sina dörrar för oss som vill samlas kring Guds ord och för att dryfta aktuella fenomen i Guds ords ljus. Tacksamhet för många goda vänner som vi får träffa och samtala med. Tacksamhet för den goda förkunnelsen och undervisningen som Kyrkhelgen är mättad med. Och framför allt tacksamhet till Herren för de välsignelser Han ger oss genom den här samlingen ännu i denna sena tid.

Vi som, så att säga, får komma till "dukat bord" inser inte vilket enormt arbete det innebär att arrangera ett evenemang som detta. På alla plan, men inte minst på kökssidan. (Det här är, bortsett från LFF:s sommarsamlingar, den största kyrkliga samlingen i Borgå stift.) Jag pratade lite med en broder (som inte är Karlebybo) som hjälpte till i köket för n:te året i rad, och hans inställning är, tycker jag, berömvärd: "Jag ställer upp så länge de ringer och frågar!" Det är en sådan beredvillighet som gör att ett evenemang som detta överhuvudtaget går att ordna.

Ofta, speciellt när jag rör mig här på bloggen men också annars, får åtminstone jag intrycket att vi är så få kvar. Så få som vill försöka hålla oss till Guds ord. Men när vi får samlas på detta sätt inser vi att det inte stämmer. Vi är inte alls få! Vi är många! Det här är en enorm källa till tacksamhet och det ger även stor frimodighet. Speciellt för oss som har blivit mer eller mindre "tilltufsade" i media. Det är som en vapenbroder konstaterade: "Här får vi vara bland vänner!" Jag hade strax innan han sade detta hunnit tänka precis samma sak: När vi rör oss i vimlet på Kyrkhelgen behöver vi inte snegla oss över axeln och undra över varifrån nästa slag ska komma. Det är oerhört gott att få vara bland vänner på detta sätt! Så oerhört tacksamt.