Jag har haft en intensivare arbetsperiod på farmen och dessutom har vi de senaste dagarna haft så mycket jobb med vår Harambee-samling att jag inte riktigt har hunnit skriva några bloggtexter. Men debatten kring den nya situationen vårt stift och vår kyrka befinner sig i efter pastorsinstallationerna i Risöhäll har fortsatt. Kyrkpressen lyfter fram det att Borgå stift har haft en mer tillåtande linje i förhållande till nattvardsmässor i bönehusen, och här lyfts också SLEF:s mässor och konfirmandundervisning fram. J-E- Andelin, som har sammanställt artikeln, lyfter också fram ärkebiskop Luoma, Åbobiskopen Leppänen och Esbobiskopen Hintikka som har krävt hårdare tag mot väckelserörelserna och framför allt Kajsamari Hintikkas påstående att "gummibandet" har tänjts långt och ifall det tänjs mera riskerar det att gå av. Med detta avser hon att biskoparnas tålamod så småningom börjar vara slut.
Problemet, ur Hintikkas perspektiv, är att det egentligen bara finns ett redskap i kyrkans/biskoparnas verktygslåda och det är ekonomiska påtryckningar. Kyrkan kan avsluta missionssamarbetet med väckelserörelserna (vilket troligen ändå kommer att ske när det nuvarande samarbetsavtalet löper ut nästa år) och dra bort kollekterna (vilket redan långt har skett) och därmed undergräva det goda missionsarbete som väckelserörelserna gör. Men där är det sedan slut. Det finns t.ex. inget i kyrkolagen som gör det möjligt för kyrkans ledning att sparka ut någon ur kyrkan, något som också äb Luoma konstaterar i "piispan kyselytunti" i Radio Dei.
Så vad kan biskoparna göra? De kan givetvis avkraga de präster som officerar i rörelsernas olika mässgemenskaper, och det skulle förstås vara ett hårt slag. Men skulle det göra någon skillnad? Jag misstänker att en sådan åtgärd bara skulle sätta mer fart på processen. Dessutom skulle det vara ytterst avslöjande ifall våra biskopar verkligen skulle vara beredda att gå så långt att de skulle försöka förbjuda kyrkans medlemmar att delta i mässan. Vilket en sådan åtgärd helt konkret skulle innebära. Skulle det gå så långt skulle vi vara i en situation som helt klart kunde beskrivas som ett "Konventikelplakatet 2".
Biskop emeritus Erik Vikström lyfter fram ännu en sak som kyrkan/biskoparna kunde tänkas ta sig för, nämligen att polisanmäla för "olovlig användning av ämbetstecken". Detta då alltså gällande sådana pastorer som vigts utanför kyrkans och biskoparnas jurisdiktion men som ännu är medlemmar i kyrkan. Det Vikström här avser är alltså det faktum att sådana pastorer inte har rätt att bära stolan runt nacken (i stället för över axeln som t.ex. prästdiakoner i Ingermanlands kyrka gör).
Som du som läser säkert har insett handlar detta om hårklyverier, men åtminstone jag utesluter inte att biskoparna i sina desperata försöka att kontrollera situationen också kan tänkas gå in för något sådant.
Det som är det stora problemet är förstås att biskoparna kan, som en stridsåtgärd, gå in för att riva ner och förstöra det fruktbara samarbete som väckelserörelserna och kyrkans församlingar på många håll har. Exempel på detta finns redan bl.a. i Länsi-Pori och Seinäjoki där församlingen ville låta SLEY:s mässor fortsätta men biskoparna sade nej och därmed olagligförklarade dessa mässgemenskaper. Också en sådan åtgärd skulle dock avslöja biskoparnas sanna avsikter. Alltså att detta handlar om makt och maktspråk, inte om att se till kyrkomedlemmarnas bästa.
"detta handlar om makt och maktspråk, inte om att se till kyrkomedlemmarnas bästa."
SvaraRaderaSå detta skulle vara uteslutande något som gäller bara biskoparna? Som om de som påstår sig värna om den rena tron och den rena gudstjänstgemenskapen skulle vara idel fromma lamm som vill "kyrkomedlemmarnas bästa"?
Agitation är maktutövning, så som i samhället, så ock i kyrka och församling. Se den pågående processen som en kraftmätning mellan två olika positioner, så ser till och med en blind att makt utövas på båda hållen. Metoderna varierar, men ogillandet och oviljan att förstå ger samma utslag på den mentala Richterskalan.
"Dessutom skulle det vara ytterst avslöjande ifall våra biskopar verkligen skulle vara beredda att gå så långt att de skulle försöka förbjuda kyrkans medlemmar att delta i mässan."
Konspirationsteorierna håller på att kulminera, men hallå, verkligheten kallar! Verkligheten är den, att det råder religionsfrihet i det här landet. Medborgarna har rätt att samlas under vilken laglig devis som helst. Det här gäller självfallet även kyrkans medlemmar, som har full rätt att gå på vilka religioners eller vilka religionsfientliga rörelsers möten som helst, utan kontroll av någon hemlig polis. En tanke på "Konventikelplakatet 2" skulle förutsätta att landet backar mentalt till minst 1850-talet för att fungera, så hur skulle det vara med lite is i hatten?
Vill man ha en konflikt så behöver man inte anstränga sig, det finns alltid folk som vill slåss. Det är betydligt svårare att söka samförstånd och samexistens, accepterande insikten om att människans livsmiljö ständigt förändras medan somliga hejar på och andra ställer sig på bromsen och att ingendera parten upphör att existera bara på grund av den andras motvilja.
håller den laestadianska väckelserörelsen på att splittras. I Karleby finns det medlemmar i LFF som godkänner kvinnliga präster och samkönade äktenskap. De är förbryllade över situationen i Risöhäll och kan inte godkänna det som händer där.
SvaraRadera