Så oerhört tragiskt!

För en tid sedan kablades nyheten om en nederländsk flicka, Noa Pothoven (17), och hennes död ut över världen. Den här nyheten är tragisk på så många olika sätt. För det första: Det kan förvisso inte komma som någon överraskning för någon, men det finns mycket ondska i världen. Här har vi två män som förstörde en ung människas liv för all framtid (och då menar jag ALL framtid) genom att gruppvåldta henne. Skulle de ha gjort det om de hade vetat vad deras gärning ledde till? Det vet vi förstås inte, men troligt är att det ändå inte skulle ha stoppat dem.

Sedan har vi den fruktansvärda eutanasilagstiftningen i Nederländerna. Barn så unga som 12 år kan få dödshjälp om deras lidande uppfattas vara "outhärdligt". I Noas fall handlade det inte om någon fysisk sjukdom, utan om psykiska ärr efter gruppvåldtäkten. Ärr som säkert var både djupa och hemska, men som kunde ha botats om hon hade fått rätt och tillräcklig hjälp. Nu valde hon den till synes lätta vägen ut ur sitt lidande, och myndigheterna gav sitt ja till hennes val. Det här är bara så oerhört fruktansvärt och tragiskt – och en stark påminnelse och varning till oss att eutanasi är ett sluttande plan som aldrig slutar där det först är tänkt att det ska sluta.

Så har vi medias desperata försök att dölja vad som egentligen hände. När t.ex. Iltalehti först gick ut med nyheten hette det, vilket sedan visade sig vara korrekt, att det handlade om aktiv dödshjälp. Myndigheterna beslöt att Noa Pothoven skulle få rätt att dö. Sedan kom det en korrigering till detta som sade att det ingalunda handlade om någon aktiv dödshjälp, men denna korrigering var, har det sedan visat sig, fakenews i akt och mening att inte svärta ner eutanasin och försvåra för de krafter som argumenterar för införande av eutanasi i de länder där eutanasin ännu inte är laglig. Behöver jag säga att också detta är fruktansvärt? Vi nyhetskonsumenter förs bakom ljuset för att propagandakampanjen som bedrivs inte ska skadas.

Till sist, men inte minst, har vi så Noa Pothoven själv. 17 år gammal och redo att dö eftersom hennes lidande är "outhärdligt". Det är ju fullständigt självklart att ingen annan människa kan sätta sig in i hur hon upplevde sin situation. Men om det är något vi kan lära oss av historien och av andra människor så är det att det inte finns någon så mörk situation att det inte skulle finnas en möjlighet till en förändring till det bättre. Speciellt när det inte rör sig om någon fysisk sjukdom. Kyrkohistorien är fylld av exempel på människor som utsatts för enormt lidande (vissa för sin tros skull, andra "bara" på grund av människors ondska) men som har fått nåd och kraft att resa sig ur sitt elände. Och märk väl att jag skrev "kyrkohistorien". Någon kanske tänker att det var ett illa valt ord i sammanhanget, men jag ska visa varför så inte är fallet.

Nederländerna är idag ett av de mest sekulariserade länderna på jorden. Den kristna tron har, om inte utplånats i landet, så åtminstone marginaliserats och osynliggjorts. Jag vågar påstå att detta, lika mycket som den fruktansvärda gruppvåldtäkten, ledde till Noa Pothovens död. Sekularismen, scientismen och framför allt ateismen (som man med fog kan hävda har ersatt den kristna tron i Nederländerna) har inga svar på livets stora frågor. Där finns ingen tröst för den som drabbas av syndens ondska. Där finns inget helande för själens djupa sår. Det här gjorde att Noa Pothoven, och många, många andra med henne, inte har något hopp inför framtiden. Speciellt inte när hon, och andra, drabbas av ondska och elände. Utan Jesus Kristus finns det inget hopp, inget liv och ingen framtid. Då är det inte så konstigt att också en ung människa som drabbats så hårt av ondskan och syndens följder som Noa Pothoven hade gjort inte klarar av att se någon annan utväg än döden.

Det här är det mest tragiska av allt i denna oerhört tragiska historia.  

Om att skjuta budbäraren

En gammal sanning är att man inte ska skjuta budbäraren när denne kommer med dåliga nyheter. Denna gamla sanning tycks idag vara satt på undantag, åtminstone i Frankrike.

Jag vill börja med att säga att jag inte gillar Front National, och jag gillar heller inte Marine Le Pen. Det finns helt enkelt för mycket i garderoben där, om vi säger så. Men dagens nyhet på Iltalehti om att Le Pen riskerar tre års fängelse för att ha spridit våldsamma ISIS-avrättningsbilder lämnar nog en massa frågor obesvarade. Hon anklagas för uppvigling till terrorism samt för att ha spridit meddelanden som "allvarligt skadar människovärdet". Detta alltså för att hon spridit tre bilder på ISIS grymheter. Nyheten berättar också att detta spridande ledde till att en domstol i höstas beordrade henne till psykiska undersökningar.

Här skjuter man budbäraren. Jag kan inte se att detta handlar om något annat. Hur kan det vara "uppvigling till terrorism" att visa hur grym denna terroristorganisation är/var? Jag förstår det stötande i att sprida dessa grymma bilder, speciellt som det gick att identifiera offren, men den som sprider en dylik bild skadar inte människovärdet. Att bete sig som ISIS gjorde däremot, det skadar verkligen människovärdet.

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till diskussionen om abortlagstiftningen som rasar på sina håll just nu. Det finns grymma bilder som visar vad en abort är och vad den gör med det lilla barnet. Jag skulle givetvis tänka mig för både en och två gånger innan jag publicerade en sådan bild här på bloggen, men jag kan gott förstå sådana som väljer att göra det. Ibland kan det vara nödvändigt att ruska om en sovande mänsklighet genom att visa verkligheten i all sin hemskhet. Innebär det i så fall att den som publicerar en sådan bild uppviglar till mord? (Abort är ju mord i ordets rätta betydelse.) Eller att den som publicerar en sådan bild "allvarligt skadar människovärdet"? Givetvis inte. Det är aborten i sig som gör det. Eller i Le Pens fall: De grymma avrättningarna.

Vår kultur har gått sönder. Speciellt i sitt krypande för islam. Jag kan inte se att det finns någon annan förklaring till varför det franska rättssystemet på detta sätt väljer att skjuta budbäraren i stället för att sätta skulden där skulden hör hemma.      

När lögnen segrar

Lögn och lögnaktig propaganda. Sådant ogillar jag skarpt. Jag kommer ihåg från min barndom någon tidning, kanske det var EOS, där det ibland fanns intervjuer med någon "kändis", och i anslutning till intervjun fanns en liten ruta med några korta frågor. Favoritdryck, favoritmat och så den där frågan jag svarade på för egen del i inledningen av den här texten: Vad gillar du INTE?

Jag ogillar lögn och lögnaktig propaganda. Ja, ogillar är i själva verket ett allt för svagt ord. Jag avskyr lögn och lögnaktig propaganda. Det kanske allra värsta är sedan när dessa lögner sprids och blir trodda och det sedan, i något skede, leder till att lögnen segrar över sanningen. I vår värld idag sker detta tyvärr med jämna mellanrum. Det "jämlika äktenskapet" är ett exempel på en sådan lögn som gnuggats in i människors medvetande så till den grad att den till sist segrade över sanningen. Och det finns många flera liknande exempel.

I morse fick jag en länk över WhatsApp som ledde till en enkät på en webbplats i Irland. Frågan var: Borde pälsfarmning förbjudas i Irland? Detta är ett bra exempel på en fråga där lögnen och den lögnaktiga propagandan skördar lagrar idag. Över 80% av de som deltog i enkäten var av den åsikten att pälsdjursfarmning borde förbjudas i Irland. (Eller heter det på Irland?) I kommentarfältet under enkäten kom sedan de "initierade" kommentarerna. "Pälsen tas av minkarna medan de ännu lever." "Minkarna lever sina liv skräckslagna i små burar och avlivas sedan på ett grymt sätt genom att en metallstång förs in i dem från analöppningen till munnen, varpå de elektrifieras så att skinnet inte skadas." "Minkarna avlivas inför ögonen på de andra minkarna som blir skräckslagna av att se detta." "Korna får en snabb död i motsats till minkarna som plågas till döds."

Som pälsdjursfarmare, och som en människa som avskyr lögn och lögnaktig propaganda, blir jag väldigt betryckt av att läsa dylikt skräp. För ja, det är lögn. Allt är lögn. Men en lögn som upprepas tillräckligt ofta och med tillräcklig emfas blir lätt misstagen för sanning. Och människorna blir lurade.

I dagens medielandskap, och framför allt med dagens sociala medier där människorna kan stänga in sig i sina likasinnade bubblor och inte utsättas för någon annan input än sådan som bekräftar det de redan tror sig veta blir sanningen lätt ett offer. Lögnen avgår allt för ofta med segern. Det här är oerhört tragiskt. Vill vi faktiskt leva i en värld där lögnen segrar och där den som ropar högst och mest får rätt?

Och visst. Just i den här frågan talar jag i egen sak. Men kom ihåg att det innebär att jag faktiskt vet vad jag talar om. Jag avlivar ca 5000 minkar och 2000 rävar varje år. (I år blir det troligtvis lite mindre.) Jag har gått på kurs och är certifierad för detta. Inte en enda gång har jag flått en levande mink. Jag har heller aldrig avlivat någon enda mink med el. Jag vet också att både minkar och rävar avlivas direkt ur deras habitat. Avlivningsprocessen tar för en räv ca 20 sekunder och för en mink lite längre. Alltså från det de är i sin egen trygga bur till de är döda. 20 sekunder! (I rävens fall inträder dessutom medvetslösheten redan efter ca 10 sekunder.) Där finns helt enkelt inte tid för någon stress att tala om! När det gäller kor och grisar, som även de i normala fall får en smärtfri död, talar vi ändå om helt andra tidsrymder.   

Jag avskyr lögnen och lögnaktig propaganda. Och det värsta är när lögnen och den lögnaktiga propagandan segrar. Men tyvärr lever vi idag i en värld där detta sker. Alltför ofta.

Hela Svenskfinlands radiokanal?

Jag har slutat lyssna på Radio Vega, och Extrem har jag aldrig lyssnat på annat än någon kort stund i misstag när jag inte vetat vad jag fått in för kanal. Nå, det här är knappast någon överraskning för någon. Emellertid läser jag nyheter på Svenska Yle på nätet och blir med jämna mellanrum censurerad när jag kommer mig för att skriva någon kommentar. Den som har följt med här på bloggen en tid vet om det här också och att jag tycker mig ha insett att Yle, och Svenska Yle i synnerhet, är ett skattefinansierat propagandainstitut för rödgrön värdeliberalism i allmänhet och regnbågsfrågor i synnerhet. 

Idag publicerades listan på sommarens sommarpratare i Radio Vega på Svenska Yles webbplats. Varje år när det har skett har jag med en ständigt otillfredställd förväntan gått igenom listan och hoppats hitta någon konservativ kristen, värdekonservativ politiker eller annars bara konservativ tänkare. Men icke. År efter år uppfylls nog regnbågskvoten. Så också i år, för övrigt. Sedan har det varit värdeliberaler i långa banor. Även ett par liberala kristna - det senare också i år. Men år efter år lyser de konservativa med sin totala frånvaro. Speciellt gäller detta givetvis konservativa kristna.

Vilken slutsats kan man dra av detta? Att det inte finns några konservativa människor i Svenskfinland? Nej, vi finns nog. Vi är t.o.m. betydligt flera än regnbågsmänniskorna, vågar jag påstå. Men vi får tydligen inte synas och höras. Inte på Radio Vega, åtminstone. Den enda slutsatsen jag kommer på som kunde tänkas äga giltighet är att Svenska Yle och Radio Vega helt enkelt INTE VILL vara hela Svenskfinlands radiokanal. Regnbågsmänniskornas radiokanal. Givetvis! (Och det går inte att ta miste på viljan att sprida propaganda för deras sak heller.) De värdeliberalas radiokanal. Förstås! Men de värdekonservativa, och speciellt de konservativa kristna, de ska varken höras eller synas. Radio Vega är inte deras radiokanal. Radio Vega är inte vår radiokanal.

Men vi förväntas nog betala för eländet.

En galen värld!

Vi människor kan vara grymma. Jag läste just en nyhet på Iltalehti som berättade om två isländska fiskare som fick en Grönlandshaj i sitt nät. Grönlandshajar kan, by the way, bli så gamla som 500 år. Männen kapade stjärtfenan av hajen och släppte den tillbaka i havet för att möta en långsam och säkerligen plågsam död. Som djurvän blir man illamående av att läsa dylika nyheter, men samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera lite över de reaktioner/kommentarer detta sjuka dåd gav upphov till under nyheten på Iltalehtis webbplats. Där finns mycket fördömanden, många rent av hatiska kommentarer och sådana som önskar livet ur de två fiskarna. Och ja, jag kan förstå att man kan vara arg. Det blir jag också när jag läser en dylik nyhet. Men ändå. Proportionerna är nog lite galna här.

Jag läste en annan nyhet på nätet, en nyhet som handlade om aborter. I texten citerade skribenten ett avsnitt ur Päivi Räsänens bok om abort, och där berättades om hur ett aborterat barn levde och låg och kämpade för att andas i "åtminstone tio minuter" efter ingreppet. Sjukhuspersonalen fick täcka över barnet med ett lakan för att inte tvingas se på dödskampen. Där berättas också om en läkare som hittade en annan läkare som stod, likblek, och lutade sig mot en vägg. Den första läkaren frågade om allt var ok, på vilket den likbleke läkaren svarade att han just utfört en abort med sugmetoden (där barnet sugs ut ur livmodern i delar), varpå ett lösslitet ben hade ramlat ur maskinen ner på golvet. Han konstaterade att: "Vi arbetar som bödlar!"

Proportionerna, var det alltså. Människor går, riktigt nog, i taket för att en haj blivit plågad till döds. Men samtidigt anser en stor majoritet av folket (säkert också många av de som skrivit arga kommentarer på Iltalehti) att det på det stora hela är helt i sin ordning att riva ihjäl en liten, oskyldig människa eller att låta ett litet barn ligga och försöka kämpa för att hålla fast vid livet efter en abort, säkert med stora plågor, för att sedan till sist dö.

Det är en galen värld vi lever i.

När idiotin får styra

Ja, jag är klimatskeptiker. Men jag har ändå inget emot att vi så småningom överger de fossila bränslena. Redan när jag var liten skrämde Barnjournalen oss med att tala om att oljan kommer att ta slut inom trettio år, eller vad de nu sade. Kanske det var ännu mindre än trettio år. Men nu har över trettio år gått, och ännu finns det olja. Men i vilket fall som helst kan det nog vara både miljövänligt (i bästa fall) och indikera en viss framförhållning att fasa ut oljeanvändningen. Men det viktiga här är att detta görs på rätt sätt. Först kommer de nya innovationerna, sedan tar vi bort oljan och de andra fossila energikällorna. Inte tvärtom. För då blir det kris. Men när idiotin får styra går det just så här - då blir det kris. 

I Sverige har idiotin fått styra. (Ursäkta alla svenska läsare!) Jag misstänker starkt att den nya regeringen här i Finland kommer att gå på samma linje. Men nu var det alltså Sverige det skulle handla om. SvD och SR rapporterar om att det håller på att bli elbrist i Sverige, speciellt i södra Sverige. Varför det? Jo för att regeringen har chockhöjt klimatskatten på el som är producerad på fel sätt. Detta har lett till att EON har beslutat att stänga ner elproducerande kraftverk som de bedömer inte längre kommer att vara lönsamma. När dessutom allt mer av trafiken och uppvärmningen ska ske med el riskerar Stockholmsområdet att få stora problem med elnätet. Kapaciteten räcker helt enkelt inte till.

Det är fullständig idioti att bete sig på detta sätt. Räkningen för samhället kommer att bli enorm. Bara bristerna i nätkapaciteten beräknas kunna komma att orsaka förluster för samhället på 150 miljarder kronor. Till det kommer sedan de kostnader som genereras av att företag inte kan expandera, och i värsta fall stänga ner och flytta produktionen till andra länder där idiotin inte får styra på samma sätt. T.ex. har brödtillverkaren Pågen tvingats lägga en utvidgning av sin fabrik i Malmö på is eftersom elbolaget inte kan garantera att de skulle få all den el de skulle behöva för att driva den förstorade fabriken. Detta fick Pågens vd Anders Carlson Jerndal att tala om Sverige som ett U-land. Det kan mycket väl hända att han där talade mera sant än han vet om. Med dylik idioti härskande i maktens korridorer kommer Sverige, och många andra länder, att krascha rent ekonomiskt. Men kanske det ännu inte är för sent att lägga om kursen?

Faktabaserad politik?

Jag hade fel, hur konstigt det än låter. Antti Rinne fick ihop en regering, och de fem partierna klarade av att komma överens om ett regeringsprogram. Nå, jag lade ju faktiskt in en brasklapp och konstaterade att politik faktiskt är det möjligas konst. Vilket nu alltså är bevisat. Ännu en gång. Men jag misstänker nog ändå att det finns en del slitningar bakom den polerade ytan, och de kompromisser som alla (främst de gröna och V) har tvingats göra kommer nog, vill jag tro, att ännu göra sig påminda. Vi ska komma ihåg att både de gröna och V har en historia av att slänga fast dörren bakom sig med en högljudd smäll på vägen ut när de inte får som de vill. Så jag lever ännu på hoppet att det här bygget inte blir så långvarigt.

Givetvis finns det bra saker i regeringsprogrammet. Det behöver förstås sägas. Men det negativa överväger nog, är jag rädd. Eller kanske rättare sagt: Det finns några stora problem som överskuggar det positiva. Dessa problem kan lyftas fram mot bakgrund i det som sägs i programmets löftesdel under den fjärde punkten: "Vi förbinder oss till en faktabaserad politik ..." Det jag vill säga är alltså att dessa problem i regeringsprogrammet, tvärt emot vad den kommande regeringen lovar, INTE baserar sig på fakta.

Det mest avgörande problemet har förstås att göra med ekonomin. Utgifterna ökar med 1,2 miljarder och inkomsterna ökar med 0,7 miljarder. Glappet mellan utgifterna och inkomsterna anses överbyggas genom att sysselsättningsgraden ska öka till 75%. Detta samtidigt som många av de åtgärder som finns i regeringsprogrammet kommer att MOTVERKA en höjd sysselsättningsgrad. Det här brukar på finska kallas för "toivotaan, toivotaan-politik". Den kommande regeringen bygger alltså sin politik på hoppet att det blir så som de räknar med. Föga faktabaserat, om någon frågar mig.

Sedan har vi klimatåtgärderna. Bränsleaccisen höjs kraftigt och målet tycks vara att få de finländska hjulen att i allt högra grad gå på el i stället för på bensin och diesel. Detta trots att det inte finns några seriösa elektriska alternativ, särskilt inte i sådana prisklasser som gör att de skulle vara överkomliga för de breda befolkningslagren. Och framför allt trots att elbilarna har visat sig vara större klimatbovar än dieselbilarna – något som alla låtsas som att inte är fallet. Faktabaserat? Nej, verkligen inte.

Sist men inte minst ska den kommande regeringen också förnya den så kallade "translagen". Också här är regeringens avsikter på kollisionskurs med fakta. Faktum är nämligen att det finns män (XY) och så finns det kvinnor (XX). Sedan finns det en ytterst liten procent människor som faktiskt har ett kromosomfel vilket gör att de kunde tänkas vara målgrupp för en translag. Men när denna translag ska förnyas är det givetvis inte dessa som är i blickfånget. Nej, den nya translagen ska stiftas för att tillgodose människor som fått för sig att de "sitter fast" i fel kropp. Igen en gång: Detta är inte fakta. Detta är något helt annat, och jag har flera gånger påpekat att när det gäller något annat fall där en människas huvud kommer i konflikt med hennes kropp (t.ex. när hon fått för sig att hon är en katt) är det huvudet som behandlas. Denna nya translag kommer att cementera ett handlingsmönster som är fakta-, förnufts- och naturvidrigt.  

Men Antti Rinnes regering ska alltså bedriva faktabaserad politik. Jag tillåter mig själv att småle, som det brukar heta. Eller det skulle jag göra om det inte vore fråga om så allvarliga saker.