Faktabaserad politik?

Jag hade fel, hur konstigt det än låter. Antti Rinne fick ihop en regering, och de fem partierna klarade av att komma överens om ett regeringsprogram. Nå, jag lade ju faktiskt in en brasklapp och konstaterade att politik faktiskt är det möjligas konst. Vilket nu alltså är bevisat. Ännu en gång. Men jag misstänker nog ändå att det finns en del slitningar bakom den polerade ytan, och de kompromisser som alla (främst de gröna och V) har tvingats göra kommer nog, vill jag tro, att ännu göra sig påminda. Vi ska komma ihåg att både de gröna och V har en historia av att slänga fast dörren bakom sig med en högljudd smäll på vägen ut när de inte får som de vill. Så jag lever ännu på hoppet att det här bygget inte blir så långvarigt.

Givetvis finns det bra saker i regeringsprogrammet. Det behöver förstås sägas. Men det negativa överväger nog, är jag rädd. Eller kanske rättare sagt: Det finns några stora problem som överskuggar det positiva. Dessa problem kan lyftas fram mot bakgrund i det som sägs i programmets löftesdel under den fjärde punkten: "Vi förbinder oss till en faktabaserad politik ..." Det jag vill säga är alltså att dessa problem i regeringsprogrammet, tvärt emot vad den kommande regeringen lovar, INTE baserar sig på fakta.

Det mest avgörande problemet har förstås att göra med ekonomin. Utgifterna ökar med 1,2 miljarder och inkomsterna ökar med 0,7 miljarder. Glappet mellan utgifterna och inkomsterna anses överbyggas genom att sysselsättningsgraden ska öka till 75%. Detta samtidigt som många av de åtgärder som finns i regeringsprogrammet kommer att MOTVERKA en höjd sysselsättningsgrad. Det här brukar på finska kallas för "toivotaan, toivotaan-politik". Den kommande regeringen bygger alltså sin politik på hoppet att det blir så som de räknar med. Föga faktabaserat, om någon frågar mig.

Sedan har vi klimatåtgärderna. Bränsleaccisen höjs kraftigt och målet tycks vara att få de finländska hjulen att i allt högra grad gå på el i stället för på bensin och diesel. Detta trots att det inte finns några seriösa elektriska alternativ, särskilt inte i sådana prisklasser som gör att de skulle vara överkomliga för de breda befolkningslagren. Och framför allt trots att elbilarna har visat sig vara större klimatbovar än dieselbilarna – något som alla låtsas som att inte är fallet. Faktabaserat? Nej, verkligen inte.

Sist men inte minst ska den kommande regeringen också förnya den så kallade "translagen". Också här är regeringens avsikter på kollisionskurs med fakta. Faktum är nämligen att det finns män (XY) och så finns det kvinnor (XX). Sedan finns det en ytterst liten procent människor som faktiskt har ett kromosomfel vilket gör att de kunde tänkas vara målgrupp för en translag. Men när denna translag ska förnyas är det givetvis inte dessa som är i blickfånget. Nej, den nya translagen ska stiftas för att tillgodose människor som fått för sig att de "sitter fast" i fel kropp. Igen en gång: Detta är inte fakta. Detta är något helt annat, och jag har flera gånger påpekat att när det gäller något annat fall där en människas huvud kommer i konflikt med hennes kropp (t.ex. när hon fått för sig att hon är en katt) är det huvudet som behandlas. Denna nya translag kommer att cementera ett handlingsmönster som är fakta-, förnufts- och naturvidrigt.  

Men Antti Rinnes regering ska alltså bedriva faktabaserad politik. Jag tillåter mig själv att småle, som det brukar heta. Eller det skulle jag göra om det inte vore fråga om så allvarliga saker.