Hjärntvätt och förvirring i Sverige

Det är oerhört skrämmande hur omfattande hjärntvätten i Sverige, speciellt i akademiska kretsar, tycks vara. 18-åriga gymnasisten Klara Rakic hade blivit inbjuden till en valdebatt på Stockholms universitet som representant för det konservativa partiet, och i debatten framhöll hon det självklara påståendet att det finns två kön. Detta har lett till en veritabel häxjakt i vilken alla politiska partier på universitetet som vill vara politiskt korrekta och "progressiva" tydligen behöver delta. Det cirkulerar ett antal namnlistor på nätet på vilka hundratals studenter har satt sina namn för att protestera mot Rakic. Detta har tydligen sedan också lett till att diverse organisationer har pressats att ta avstånd från Rakic som beskylls för att använda sig av en "transfobisk retorik".

Hjärntvätt var alltså ordet. Det är förstås en självklarhet att det bara finns två kön. Antingen har en människa två X-kromosomer och då är det fråga om en kvinna, eller så har människan en X- och en Y-kromosom, och då är det fråga om en man. Svårare än så är det inte. (Den ytterst lilla del av människorna som faktiskt har en kromosomstörning kan vi lämna utanför denna diskussion. Inte minst för att det oftast är deras eget önskemål.) Tilläggas kan också att dessa kromosomer finns i varje cell i människans kropp, och kromosomerna ljuger inte även om människan tycks kunna bringas till stor förvirring när det gäller könet. Hjärntvätt var alltså ordet. Behöver jag tillägga att denna förvirring (som tycks ha drabbat en stor del av befolkningen – inte bara den (hittills) lilla del som är förvirrade över sitt eget kön) har potential att orsaka oerhört mycket lidande för många människor?

Därför är det viktigt att vi, likt Klara Rakic, är beredda att stå upp och försvara den självklara sanningen att det bara finns två kön. Inte tre. Inte fem, och sannerligen inte 70. Det är också viktigt att sådana som hamnar in i den värdeliberala mangeln, som denna Rakic nu har gjort, får stöd av andra som ännu inte har drabbats av samma förvirring som en stor del av speciellt svenskarna tycks ha gjort. För vad det är värt får denna text stå här som ett stöd för henne.  

Om historiechauvinismens styggelse

Jag har en del nyhetsmedier jag följer regelbundet på nätet, bl.a. Österbottens Tidning, Svenska Yle, Iltalehti och Aftonbladet. För det mesta kan man lita på mainstreammedia, men det lönar sig alltid att komplettera med andra (i vanliga fall mindre pålitliga) alternativa mediekanaler. Som t.ex. Oikea Media och Fria Tider. Det är också alltid intressant att läsa kommentarer under de olika nyhetsartiklarna där sådana finns. Ibland kan dessa bredda förståelsen av en nyhet, och ibland blir jag bara arg av att läsa dem. Speciellt sådana gånger när kommentarlämnaren uppvisar stora brister i allmänbildning eller när det är tydligt att personen i fråga har blivit påverkad av olika former av propaganda och allvarligt vilseledd. En annan sak som gör mig oerhört frustrerad är den vanligt förekommande historiechauvinismen som kan sticka fram sitt fula tryne i dessa kommentarfält (och vissa gånger t.o.m. i själva artikeln).

Denna historiechauvinism går i korthet ut på att gångna tiders människor på alla sätt var underlägsna oss som lever idag. Vi vet, vi kan och vi bemästrar. I motsats till dessa medeltidsmänniskor, eller ännu värre, järnåldersmänniskor som inte visste, inte kunde och inte bemästrade. Denna historiechauvinism är inbyggd i själva den grundsten i vår världssyn som går under namnet evolution. Vi som lever nu är utvecklingens krona. Allt har blivit bättre, större, och vackrare. Mera utvecklat, helt enkelt.

Men det här är en lögn. Visst har vetenskapen tagit stora steg framåt. Och visst vet vi idag mera om många olika saker än vad människorna för 100 eller 1000 år sedan visste. Men det är verkligen inte det samma som att människorna för 100 eller 1000 år sedan skulle ha varit dummare än vi är idag. Saken är i själva verket precis den motsatta. Många livsnödvändiga saker som människorna kunde för 100 eller 1000 år sedan har numera fallit i glömska. Mycket av det vi i vår oerhört specialiserade tid kan och vet idag är sådant som inte är livsnödvändigt. Sätt en högutbildad datanörd från idag och en bonde från för 100 år sedan ensamma ute i skogen med var sin kniv och lite rep och hälsa på dem igen efter t.ex. en månad. Vem av dem tror du har klarat sig bättre?

Nåväl. Men det som stör mig allra mest är ändå denna nedvärdering av gångna tider och gångna tiders människor. jag läste just en artikel på Iltalehti om månen som försvann under en månförmörkelse år 1110. (Det var en intressant artikel!) En kommentator tyckte han behövde utså inte så lite historiechauvinism, så han konstaterade att "På den tiden förstod människorna inte ens att titta upp mot skyn". Saken är nog den motsatta. På den tiden förstod människorna att se upp mot skyn. Jag undrar om kommentatorn skulle klara av att hitta hem med hjälp av stjärnorna? Knappast. Sannolikheten att en slumpmässigt utvald människa skulle ha lyckats med det år 1110 är mycket, mycket större.

Jag lyssnar gärna på den svenska podden "Historiepodden". (Tack till min hustru för att ha tipsat mig om den!) För några dagar sedan lyssnade jag på ett avsnitt om Göbekli Tepe. (Jag kan rekommendera det! Speciellt om du, som jag, inte hade hört om Göbekli Tepe innan.) De arkeologiska utgrävningarna på denna plats kommer att i grund förändra hur vi ser på vår tidiga historia. Här har arkeologerna hittat sådana saker som absolut inte borde få ha funnits vid den tiden. De två herremännen vid spakarna på Historiepodden redogjorde för olika förklaringar som har förts fram för detta faktum, och föga förvånande har det föreslagits att utomjordingar hade kommit ner till jorden och hjälpt de stackars outvecklade och inkompetenta människorna att få till stånd detta underverk. För de kunde ju absolut inte ha åstadkommit det själva!

Igen: Ett oerhört elakt fall av historiechauvinism. Men det blir så när det i själva grundväven av dagens världsåskådning finns denna tanke om utveckling. Också på historiens område skapar detta tankemonster oreda och förvirring. Det är så tragiskt.

Pest eller kolera?

Ett gammalt talesätt säger att en människa som står inför ett val mellan två dåliga alternativ har att välja mellan pest och kolera. När Coronapandemin slog till stod alla världens länder inför ett val med bara dåliga alternativ. Det var inte ett val mellan pest och kolera, utan ett val mellan pest och ekonomisk stagnation, i värsta fall en kollaps. Som vi vet valde de flesta länder att försöka "flatten the curve" genom att stänga ner samhället. Detta ledde samtidigt till allvarliga ekonomiska följder som vi ännu inte har sett annat än början av. Detta har emellertid gjort att smittspridningen har begränsats och antalet dödsfall har hållit på en mycket lägre nivå än vad det skulle ha varit utan denna nedstängning. Detta har också gett sjukvården möjlighet att, åtminstone någorlunda, klara av anstormningen av patienter och läkarvetenskapen tid att utveckla både medicin och vaccin mot viruset. Enligt vissa uppgifter finns det redan fungerande vaccin på flera håll som bara väntar på godkännande för att användas samt även mediciner som tar kål på viruset i människokroppen. 

Allt detta är givetvis positivt och något som har gjort/kommer att göra det lättare att behandla framtida coronapatienter. Men nu börjar de flesta politikers tålamod tryta. Nedstängningen av samhället blir fruktansvärt dyrt, och speciellt sådana politiker som har val att se fram emot inom en nära framtid börjar känna att det bränner under fötterna. Inom EU har redan en del restriktioner hävts, liksom i Kina. I USA (Nebraska var först ut) likaså. Problemet är att genast detta sker börjar igen smittspridningen att öka. Idag rapporteras att detta har skett i Tyskland (bara dagar efter att restriktionerna har blivit lättare), i Wuhan i Kina (en vecka efter det samma) och i Nebraska ökade antalet nya fall med 57% efter bara några dagar av lyfta restriktioner. Då kan vi samtidigt notera att ytterligare 42 stater i USA kommer att följa Nebraskas exempel att öppna upp samhället.

Det är fullständigt självklart att en öppning av samhället kommer att leda till ökad smittspridning. Frågan är bara hur dramatisk denna ökning kommer att vara och om det igen kommer att bli nödvändigt att stänga ner samhället för att inte sjukvården ska bli överbelastad. En annan fråga är förstås om detta byte av strategi kommer att leda till att vi väljer både pesten och koleran. Den nedstängning vi har haft har redan ödelagt stora delar av ekonomin - utan att någon kan säga hur stor del. T.ex. i USA har andelen arbetslösa ökat till närmare 15% sedan samhället stängdes ner. (Från rekordlåga 3,5% före nedstängningen.) Nu finns det, när samhället igen öppnas, en risk att vi dessutom ändå får en kraftig coronapandemi som kan komma att skörda miljoner offer.

Skulle det inte ha varit bättre att välja EN strategi och hålla sig till den i stället för att välja båda och så få de negativa följderna av båda dessa vägar? Eller har den tid vi har vunnit genom nedstängningen av samhället gjort att medicinvetenskapen har fått den tid den behöver för att rädda oss från en katastrof? Framtiden lär visa hur det blir med den saken.

Om falsk religion

Jag hittade en intressant podd på issues.etc häromdagen. Programvärden Todd Wilken intervjuade Matt Walsh (från "The Daily Wire") över temat "Hur kristendomen kapitulerat inför kulturen". Där ingick ett avsnitt som är nog så aktuellt. Jag översätter:

TW: Matt, varför uppmanar du homosexualitetsbekräftande kristna – som Jane Hatmaker och många andra – att, som du säger, sluta låtsas och erkänna att de inte längre är troende kristna?

MW: När du tar dig an Guds ord kan du inte välja ut de bitar du gillar och kasta bort andra bitar som du inte gillar. Om du gör så skapar du i själva verket din egen religion. Det har du förstås all rätt att göra, men om du skapar din egen religion så är det du har skapat inte kristendom. Det är i själva verket något helt annat. Så vad denna religion än är så kan du ge den ett namn och säga: Detta är min religion!

När vi läser Bibeln ser vi att den består av många olika böcker och av många olika stilar, och vi kan inte läsa hela Bibeln på samma sätt. Det finns t.ex. delar som är poesi, och de delarna kan vi förstås inte ta bokstavligt. Men när vi kommer till de delar som talar om homosexualitet, eller om moraliska frågor överlag, ser vi enkelt att dessa passager inte ska förstås bildligt. Utifrån sammanhanget ser vi att de ska förstås bokstavligt. Så om du, som en kristen, påstår att dessa avsnitt inte ska tas på allvar säger du samtidigt att Paulus har fel när han talar om detta. Ja, att Bibeln har fel när den talar om detta. Det du då säger är att Bibeln innehåller fel, ja än värre, att den innehåller moraliska fel. Då kommer frågan oundvikligen: Om Bibeln har fel angående denna moraliska fråga, i vilka andra frågor har den också fel? Det är fullständigt uppenbart att om vi börjar underkänna vad Skriften säger på ett område kommer till sist hela byggnaden att rasa ihop. Det du då blir kvar med är din egen religion. Det är inte kristendom.

Så långt Todd Wilken och Matt Walsh. Jag har varit inne på detta samma tema flera gånger tidigare här på bloggen, och det slutar aldrig förvåna mig hur kyrkliga ledare som vill fria till världen/den kultur vi lever i säljer ut den tro de är satta att försvara. Den religion de då kommer att bekänna kan förstås påminna mycket om kristendom, men den är i själva verket något annat. Apostlarna är väldigt tydliga med att vi bör ta avstånd från sådana som beter sig på detta sätt (Se t.ex. 2 Joh. 9:11 och 2 Tim.3:5) och därmed kommer att bekänna en annan tro än den som har "överlämnats åt de heliga" (Jud. 1:3).

Nu behöver vi förstås vara medvetna om att alla kan fela. Men det är stor skillnad om man går emot Guds ord på någon punkt av okunskap eller oaktsamhet än om man gör det avsiktligt och i uppror mot Herren och hans bud. I det förra fallet korrigerar man sin hållning när man blir förmanad, i det senare gör man det inte utan framhärdar i sitt avfall och låter sig själv bli förhärdad. Det är det senare vi behöver vara aktsamma på och sådana så kallade kristna vi behöver ta avstånd ifrån.

Tyvärr hör största delen av våra biskopar och en inte liten del av vår kyrkas präster till den senare gruppen. Det här gör att det är en svår balansgång vi tvingas till om vi vill vara kvar inom kyrkan. Denna balansgång kommer bl.a. till synes i att vi inte kan delta i vilka gudstjänster och möten som helst om vi vill vara trogna uppmaningarna i Guds ord och inte riskera vår andliga hälsa. Så här borde det förstås inte få vara, men situationen är tyvärr vad den är.

I vår kyrka idag finns det många olika religioner. Tyvärr är de som bekänner sig till sina egna religioner inte alls så villiga att erkänna detta och därför faller det på dig och mig att bedöma deras bekännelse och samtidigt bedöma vem vi kan ha andlig gemenskap med och vem vi inte kan ha det med. För att göra det lite enklare finns det ett par frågor som kan fungera som "lackmus-test". Todd Wilkens intervju med Matt Walsh visar på den idag kanske tydligaste av dessa.

Ärans teologi och korsets teologi

"Många människor har blivit frälsta sen coronaviruset kom, har läst om italienska läkare som var ateister och helt utan hopp och saknade friden, runt omkring dem dog massor med människor i Corona och flera av deras kollegor hade dött och de visste att de antagligen själva inte heller skulle överleva, men så kom en gammal pastor dit på sjukhuset och läste ur Bibeln för de döende människorna och det ledde till att dessa läkare kom till tro och de fick uppleva frid mitt i alltihopa!
Även vanliga italienare är öppna för att höra evangeliet och kommer till tro och även i Kina har många blivit frälsta! I USA så är Bibelhyllorna tomma på Walmart för folk köper Bibeln som aldrig förr och sidor på nätet som handlar om Bibelns profetior om yttersta tiden har aldrig varit så välbesökta!"

Cecilia 

"Cecilia. Ok, vad hände sedan? Fick läkaren magiska krafter och botade alla sjuka? Återuppstod alla de döda och dansade ut på gatorna? Eller, var allt bara en illusion om att nu kommer dom till himlen?"

Q

Jag tar mig friheten att copypasta två kommentarer från helgens diskussioner här på bloggen. Den första andas hopp och vill visa på positiva följder av Coronavirusepidemin, medan den senare är ute efter att förlöjliga och håna. Men det var inte därför jag klistrade in kommentarerna. Jag gjorde det för att dessa två kommentarer genomsyras av två helt olika teologiska grundsyner (eller i det senare fallet kanske inte ens det, men vi kan säga att den senare kommentaren innehåller spår av en viss teologisk grundsyn.) Samtidigt vill jag visa på ett, vad som tycks vara, allmänt missförstånd. Nämligen det missförståndet att Guds ingripande alltid sker/måste ske med buller och bång och med helanden och under. Detta felaktiga sätt att förstå Guds ingripanden är tyvärr inte begränsat till vilseledda och rabiata ateister som "Q", utan det finns också kristna människor som menar att Herren manifesterar sig på detta sätt. Detta främst bland det som tidigare kallades för "framgångsteologi" och idag kanske främst finns inom det som i den engelskspråkiga delen av världen kallas för "The New Apostolic Reformation".

I lutherskt teologiskt språkbruk kallas detta för "ärans teologi", alltså en förståelse av Gud som går ut på att han finns i det mäktiga, ärofulla och underbara. Och visst är Gud allt detta, men här i tiden syns hans verk mycket sällan i det mäktiga och underbara, utan snarare i det som i världens ögon inte ser ut för något. Vi brukar därför tala om att den kristna teologin är en "korsets teologi". När Kristus segrade över synd, död och Djävul gjorde han det inte genom att manifestera sin makt, ära och härlighet så som vi människor gärna vill se den, utan han triumferade i och med sin korsdöd. Genom det som i världens ögon såg ut som det ultimata misslyckandet.  

Denna korsets teologi går sedan igenom hela den kristna närvaron i världen genom historien. Den kristna tron manifesterar sig inte i ära och härlighet (även om det alltid finns en vilja och en strävan från människors sida  att göra också detta), utan i svaghet och i föga ärofylld tjänst för medmänniskorna. Eller för att ta det konkreta exemplet ovan: Herren manifesterar sig inte i tiden genom att göra stora och härliga under (dessa är, när de sker, undantag, inte regel) utan genom att möta människor som är hårt ansatta av sina synder, sin oro och sina plågor och ge dem frid genom tron på den uppståndne Herren Jesus Kristus. Han gör det genom att möta människorna där de finns och lyfta dem in i sitt rike och skänka tröst genom hoppet om uppståndelse och evigt liv.

Detta är korsets teologi. En teologi som ger tröst och hopp mitt i en trasig och ofullständig värld. En teologi för den människa som lider under sin synd och som vet att hon inte kan ta sig i kragen och frälsa sig själv genom att leva ett bättre liv. En teologi som inte är beroende av under och tecken 24/7 men som gläds i och litar på Guds ords löften. En teologi som inte står och faller med vår framgång eller bristen på den samma utan som bär också i det mörka och det svåra. En teologi som håller hela livet och ända in i döden. En teologi med Kristi kors och hans offerdöd i centrum. Det är korsets teologi.

Hur diktaturer föds

Jag har plötsligt mycket lättare att förstå hur en diktator kan ta över i ett tidigare demokratiskt samhälle. Tidigare hade jag svårt att begripa hur t.ex. Hitler kunde ta över makten i Tyskland, men med denna coronakris har det visat sig hur oerhört lätt det är att lura ett helt folk och få dem att tro att det som är dåligt är bra. Det enda som behövs är en större kris och en fungerande propagandaapparat som har monopol på nyhetsförmedlingen.

Igår skrev jag om undersökningen som visar att största delen av finländarna är nöjda med regeringens coronaåtgärder. Detta trots att de till stora delar är en nästintill fullständig katastrof och i sig har gjort att vi befinner oss i den bedrövliga situation som vi befinner oss i. Men minnet är så oerhört kort, och i tider av kris (må vara att den långt är självförvållad) och när man har en lojal media som stöder makthavarna och deras fumliga åtgärder är det tydligen möjligt att åstadkomma sådana opinionssiffror.

I Sverige är situationen mångfalt värre. Statsepidemologen Anders Tegnell hyllas idag (enligt ÖT) i alla tonarter och det har tryckt upp tröjor med texten "Tegnell for president" och "All makt åt Tegnell vår befriare!". Detta trots att Sveriges linje i Coronakrisen, som också är Tegnells linje, har varit en om möjligt mycket större katastrof än den finländska linjen. I artikeln uttalar sig Tegnell och säger att han "har svårt att uppleva hyllningarna som smickrande", men att de ändå kan ha en positiv effekt: "Det är väldigt viktigt för det ger oss möjlighet att få den strategi vi har på plats att fungera på det fantastiska sätt som den har fungerat."

Notera speciellt de sista orden i citatet ovan. Jag frågar: På vilket sätt har den svenska strategin fungerat på ett "fantastiskt sätt?" Dödstalen är mångdubbla de i resten av Norden. Man lyckades inte hålla smittan borta från äldreboendena. Åldringar dör av kvävning utan att få tillgång till sjukhusvård eller ens syrgas (som kunde rädda många av de som nu ligger i dagar och sakta kvävs till döds). Sverige är ännu oerhört långt från någon tänkt flockimmunitet. Dessutom menar ekonomer att den finländska ekonomin kan komma att klara Coronaepidemin bättre än den svenska.

Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att Tegnells ord är ren och skär propaganda. Propaganda som största delen av det svenska folket sväljer med hull och hår.

Som sagt: I ljuset av det som just nu händer är det inte alls svårt att förstå hur en diktator kan ta makten i ett demokratiskt system. Det enda som behövs är en kris och en media som fungerar som propagandaspridare. Något som vår mainstreammedia tycks vara hur villiga som helst att ställa upp på. Det är synnerligen beklämmande att se hur det här fungerar.  

Blinkers

Det har blivit ganska mycket filmtittande här hos oss under den här tiden när samhället har varit nedstängt. Jag hittade den lokalt producerade filmen "Blinkers" på Yle Arenan, och eftersom den är filmad i trakten och det figurerar en del kända ansikten i den kunde jag inte låta bli att se den. Jag borde kanske ha låtit bli. På fullt allvar så har "Plan 9 from Outer Space" fått en konkurrent! Eller det var min åsikt ända tills jag insåg att "Blinkers" är en parodi på action- och splatterfilmer. När jag insåg det förändrades min syn på filmen i grund.

Det är oerhört modigt att försöka sig på ett sådant grepp! Det finns förstås saker som kunde förbättras, framför allt kunde det framgå tydligare att det faktiskt rakt igenom är fråga om en parodi. Som det nu är blir det inte så tydligt förrän i de avslutande scenerna. Men när man inser det (om inte förr så när sonen till styrelseordföranden blir kluven i två delar...) faller alla bitarna på plats. Allt från det otroligt tunna manuset, den o e r h ö r t styva dialogen till den många gånger fruktansvärt överdrivna bakgrundsmusiken (som dränker dialogen vid ett flertal tillfällen) – allt är en parodi! När jag insåg det insåg jag också varför filmen kan få en sexa i IMDB-betyg.

"Blinkers" finns på Arenan ännu ett drygt halvår, så det finns gott om tid att se den för den som vill se en lokalproducerad parodi med mycket blod. Jag kan kanske inte rekommendera den (speciellt inte för den som ogillar dåliga splatterfilmer), men om du inte har något annat att göra och vill se en lokalproducerad parodi och kanske få en del skratt så varför inte? Men om du ser den: Kom ihåg att det är en parodi, annars fastnar nog skrattet i halsen. Eller så kan du välja att se "Lilla huset på prärien" på Arenan i stället. När jag tänker efter så kan jag nog rekommendera att du gör det. Det tror jag vi ska göra.