Om historiechauvinismens styggelse

Jag har en del nyhetsmedier jag följer regelbundet på nätet, bl.a. Österbottens Tidning, Svenska Yle, Iltalehti och Aftonbladet. För det mesta kan man lita på mainstreammedia, men det lönar sig alltid att komplettera med andra (i vanliga fall mindre pålitliga) alternativa mediekanaler. Som t.ex. Oikea Media och Fria Tider. Det är också alltid intressant att läsa kommentarer under de olika nyhetsartiklarna där sådana finns. Ibland kan dessa bredda förståelsen av en nyhet, och ibland blir jag bara arg av att läsa dem. Speciellt sådana gånger när kommentarlämnaren uppvisar stora brister i allmänbildning eller när det är tydligt att personen i fråga har blivit påverkad av olika former av propaganda och allvarligt vilseledd. En annan sak som gör mig oerhört frustrerad är den vanligt förekommande historiechauvinismen som kan sticka fram sitt fula tryne i dessa kommentarfält (och vissa gånger t.o.m. i själva artikeln).

Denna historiechauvinism går i korthet ut på att gångna tiders människor på alla sätt var underlägsna oss som lever idag. Vi vet, vi kan och vi bemästrar. I motsats till dessa medeltidsmänniskor, eller ännu värre, järnåldersmänniskor som inte visste, inte kunde och inte bemästrade. Denna historiechauvinism är inbyggd i själva den grundsten i vår världssyn som går under namnet evolution. Vi som lever nu är utvecklingens krona. Allt har blivit bättre, större, och vackrare. Mera utvecklat, helt enkelt.

Men det här är en lögn. Visst har vetenskapen tagit stora steg framåt. Och visst vet vi idag mera om många olika saker än vad människorna för 100 eller 1000 år sedan visste. Men det är verkligen inte det samma som att människorna för 100 eller 1000 år sedan skulle ha varit dummare än vi är idag. Saken är i själva verket precis den motsatta. Många livsnödvändiga saker som människorna kunde för 100 eller 1000 år sedan har numera fallit i glömska. Mycket av det vi i vår oerhört specialiserade tid kan och vet idag är sådant som inte är livsnödvändigt. Sätt en högutbildad datanörd från idag och en bonde från för 100 år sedan ensamma ute i skogen med var sin kniv och lite rep och hälsa på dem igen efter t.ex. en månad. Vem av dem tror du har klarat sig bättre?

Nåväl. Men det som stör mig allra mest är ändå denna nedvärdering av gångna tider och gångna tiders människor. jag läste just en artikel på Iltalehti om månen som försvann under en månförmörkelse år 1110. (Det var en intressant artikel!) En kommentator tyckte han behövde utså inte så lite historiechauvinism, så han konstaterade att "På den tiden förstod människorna inte ens att titta upp mot skyn". Saken är nog den motsatta. På den tiden förstod människorna att se upp mot skyn. Jag undrar om kommentatorn skulle klara av att hitta hem med hjälp av stjärnorna? Knappast. Sannolikheten att en slumpmässigt utvald människa skulle ha lyckats med det år 1110 är mycket, mycket större.

Jag lyssnar gärna på den svenska podden "Historiepodden". (Tack till min hustru för att ha tipsat mig om den!) För några dagar sedan lyssnade jag på ett avsnitt om Göbekli Tepe. (Jag kan rekommendera det! Speciellt om du, som jag, inte hade hört om Göbekli Tepe innan.) De arkeologiska utgrävningarna på denna plats kommer att i grund förändra hur vi ser på vår tidiga historia. Här har arkeologerna hittat sådana saker som absolut inte borde få ha funnits vid den tiden. De två herremännen vid spakarna på Historiepodden redogjorde för olika förklaringar som har förts fram för detta faktum, och föga förvånande har det föreslagits att utomjordingar hade kommit ner till jorden och hjälpt de stackars outvecklade och inkompetenta människorna att få till stånd detta underverk. För de kunde ju absolut inte ha åstadkommit det själva!

Igen: Ett oerhört elakt fall av historiechauvinism. Men det blir så när det i själva grundväven av dagens världsåskådning finns denna tanke om utveckling. Också på historiens område skapar detta tankemonster oreda och förvirring. Det är så tragiskt.