Läsvärd insändare!

Det är inte ofta jag blir på bra humör när jag läser tidningen i dessa dagar. På farsdag, t.ex. hade ÖT (och VBl?) en artikel om två män som bodde tillsammans och som ville ”skaffa barn” men inte får göra det eftersom de finländska adoptionslagarna inte tillåter extern abort för homosexuella par. Det var en snyfthistoria och en extrem partiinlaga och som sådan synnerligen motbjudande.

I onsdags, däremot, hade Gunborg Sundqvist en insändare i samma tidning som gjorde mig på bättre humör! I den säger hon, med anledning av farsdagens artikel, att ”enligt min åsikt har inte vuxna rätt att ha barn utan barn har rätt att ha föräldrar. Människan blev skapad till man och hustru och fick som sådana möjlighet att alstra barn, så var det tänkt från början. Om man nu väljer ett annorlunda förhållande, då måste man också acceptera att detta förhållande inte kan alstra barn. Då är det inte heller meningen att ett sådant förhållande ska ha barn. Då tycker jag att det är bättre att man skaffar en hund eller katt att slösa sin ömhet på. För ett oskyldigt barn har rätt att få ha föräldrar som består av både mamma och pappa.”

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Tack Gunborg! Men säg den glädje som varar för evigt. Redan dagen efter, alltså i går, skrev Henrik Othman en hel ledare på samma tema – och gick emot det som sades i insändaren som jag citerade ovan. En av hans teser, liksom ”sambopojkarnas” (som Sundqvist kallade dem) är att det finns barn som far illa i helt vanliga familjer. Alltså finns det inga garantier för att kärnfamiljen är bättre för barnen. Alltså borde också homosexuella få adoptera. Nu vill jag emellertid opponera mig mot detta sätt att argumentera. Detta är helt enkelt inget giltigt argument! Helt enkelt därför att det att det som är rätt kan missbrukas/bli fel aldrig gör att det som är fel/mot naturen blir rätt.

Sundqvist fångar pudelns kärna när hon konstaterar att ”om man nu väljer ett annorlunda förhållande, då måste man också acceptera att detta förhållande inte kan alstra barn”. Att detta ska vara så svårt att förstå idag? Att våra val per automatik utesluter vissa möjligheter. Men dagens människa vill både kunna äta kakan och ha den kvar. Men om man far på en resa, t.ex. då kan man inte vara hemma samtidigt. Om man gifter sig och får barn, då kan man inte leva singelliv på samma gång. Liksom man inte kan få barn (med sin partner) om man lever i en samkönad relation. Skaparen har helt enkelt ordnat det på detta sätt. Själva naturen fungerar på detta sätt. Men nej, det här vill man inte förstå och acceptera. Men det är tacksamt att det finns människor, som Gunborg Sundqvist, som tar sig tid att påminna oss.

Nu ska jag ändå säga detta: Jag är så liberal att jag anser att var och en får inrätta sina liv så som de själva vill. Om detta inte skadar någon annan människa. MEN. Då ska man också vara beredd att ta de konsekvenser detta för med sig och vara beredd att leva med dem - och inte gnälla över att man inte får det som ens val per definition förvägrar en.  

Ja, så till sist, till mina ”humanistiska och `liberala´” läsare: Om man inte vill erkänna Skaparen går det att ta bort meningen ovan (”Skaparen har helt enkelt ordnat det på detta sätt”) och bara läsa meningen efter. Och argumentationen håller ändå. För vi har faktiskt, som Bo Giertz konstaterade för länge sedan, naturen på vår sida i denna fråga.