söndag 11 november 2012

Reklam för det söndrade?



Allt sedan Gudrun Schyman skanderade ”Död åt familjen” (var det på en Almedalsvecka?) för ett antal år sedan har jag förbluffats – om än inte förundrats – över det motstånd, för att inte säga hat, som kärnfamiljen tycks frammana hos vissa människor. Redan det faktum att det finns fungerande kärnfamiljer tycks innebära ett rött skynke för dessa, och i och för sig är detta inget att förundras över. Guds ord gör klart varifrån detta hat mot alla Guds goda ordningar kommer. Djävulen vill riva ner, slakta och förgöra, och det att människor får leva i trygga familjeförhållanden är förstås något han därför måste motarbeta.

I fredagens ÖT citerades en ledare från Västra Nyland i vilken en Camilla Lindberg spydde galla över en leksakskatalog som hon hade fått i sin postlåda inför julkommersen. Hon ondgör sig över en bild av ett dockhus med en pappa, mamma och två barn. Så skriver hon: ”Så ska det tydligen se ut om man fråga leksakstillverkarna. Ser man till vårt samhälle så är verkligheten en annan. Den här familjeidyllen är få förunnade och sällan en företeelse som ligger i människans hand att bestämma. Livet kan förändras på ett ögonblick. En mamma eller en pappa kan dö i vilken familj som helst. I andra fall kanske familjen upplöses av andra orsaker.”  Så längt Västra Nyland.

Det finns mycket man skulle kunna säga om detta. Visst kan föräldrar dö, men det är inte den största orsaken till att kärnfamiljen upplöses – och det vet nog Camilla Lindberg också. Det är ”de andra orsakerna” som är den stora boven i dramat. Och här, oavsett vad Camilla Lindberg än må säga, ligger nog orsaken ”i människans hand”. Mera om detta nedan. Först ska vi ändå konstatera att varje skilsmässa är en tragedi, speciellt om det finns barn med i bilden. Och visst kan en skilsmässa i några få fall vara det mindre onda, det ska inte förnekas. Men varför skulle en leksakstillverkare behöva göra reklam för/med hjälp av det söndrade äktenskapet bara för att detta är en verklighet för många i dagens samhälle? Är det inte bättre för alla att det normala, goda och eftersträvansvärda framhålls?

Jag så innerligt trött på detta som man ofta hör, också här, att ”det inte var någons fel, vi bara växte ifrån varandra”. Det finns nämligen alltid en orsak till att ett par ”växer ifrån varandra”. Det kan börja med att man brutit sig in i sitt äktenskap och inlett det utan Guds välsignelse (utan vigsel, alltså) – redan detta är en stor orsak till att många äktenskap går i kvav. Detta är förstås inte ett argument som dagens människa förstår och erkänner, men det skulle vara oerhört intressant att se en undersökning över hur stor del av de äktenskap och äktenskapsliknande parförhållanden som inletts med vigsel som slutar med skilsmässa – i jämförelse med de förhållanden som inletts med att man bara ”fullbordat äktenskapet” utan föregående vigsel.

Sedan kommer vårt habegär in i bilden och som en följd av för stora krav på hus, bil och sommarställe tvingas både mannen och kvinnan jobba heltid. Dessutom jagar feminismen ut kvinnorna ur hemmen i förtid efter barnens födelse. Jag måste säga att jag inte förstår hur ett äktenskap kan fungera i de fall där båda jobbar heltid och hemmet och allt som hör dit ska skötas på den lilla fritid som blir över. När sedan egoismen kommer med i bilden och båda därutöver ännu ska hinna med alla möjliga fritidssysselsättningar utanför hemmets väggar – ja då är det inte konstigt att man ”växer ifrån varandra”.  

Visst är det enklast att skuffa ansvaret ifrån sig och säga så som Camilla Lindberg att ”familjeidyllen är få förunnade och sällan en företeelse som ligger i människans hand att bestämma”, men faktum är att en skilsmässa alltid är ett beslut som tas av de inblandade. Dessutom, och ännu viktigare i sammanhanget, är att vägen fram till denna skilsmässa även den består av många små, och ofta felaktiga, beslut. Det första steget mot lägre skilsmässosiffror är att vi skulle inse detta. Och börja ta ansvar för de små beslut vi fattar i vardagen – och ännu hellre: Börja göra de rätta besluten. Kanske ett dockskåp med en mamma, en pappa och två barn kunde visa oss i rätt riktning? Åtminstone kan det visa oss på att det finns fungerande kärnfamiljer och även uppmärksamgöra oss på att denna institution är den bästa tänkbara tillväxtplatsen. För både barn och vuxna.

Så låt bilden av kärnfamiljen vara kvar i leksakskatalogen! Våga göra reklam för det hela, rätta och goda och ersätt det inte med bilder av det söndrade äktenskapet. För det skulle vara ett byte som alla förlorar på.

9 kommentarer:

  1. "Är det inte bättre för alla att det normala, goda och eftersträvansvärda framhålls?", vem har sagt/säger att detta är ett normalt tillstånd?? Vore också intressant att se hur många av dessa Guds välsignade äktenskap som är lyckliga äktenskap, dessa äktenskap som håller ihop för barnens skull är väl knappast sunda, lyckliga äktenskap, är det så man bör leva sitt liv?? (det är inte så långt nämligen.) Att guds välsignade äktenskap "håller" bättre än ovälsignade förhållanden köper jag inte för 2€, med detta argument. Äktenskap föder endast krav på lycklighet och perfekthet.
    I min mening föds problemen i samma veva som man ingår äktenskap, i många fall, naturligtvis inte i alla fall. Invecklat, dyrt och jobbigt för alla parter sen när skillsmässan är ett faktum!
    /Jonas

    SvaraRadera
  2. Fredrik. Menar du, på fullt allvar, att dagens melodi med samboförhållanden och halvhjärtade äktenskap med bakdörren öppen skulle vara "normalt"? Sådana förhållanden är fullständigt förödande för det goda samhället emedan de skapar oro och misär för alla inblandade - speciellt då för barnen. Jag kan inte förstå denna extrema egoism som du ger uttryck för i din kommentar. Hur skulle det vara om du skulle försöka se detta ur en annan synvinkel än din egen?

    Men förvisso kan jag förstå dig om du har jobbiga erfarenheter (av förhållanden med bakdörren öppen) och inte har sett hur oerhört välsignat det kan vara med ett lyckligt äktenskap och en fungerande kärnfamilj. Det är en oerhörd tragedi att det finns människor idag som inte får ha egen erfarenhet av detta och som i sin närhet inte har fått se exempel på ett fungerande äktenskap. (Nu säger jag förstås inte att detta gäller dig, jag vet ju inte ens vem du är.) Men denna rotlöshet, osäkerhet, kärlekslöshet och framför allt egoism är nog, befarar jag, ett större hot mot dagens samhälle än den ekonomiska krisen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mattias Granroth, Jakobstad13 november 2012 kl. 07:56

      Ibland funderar jag Kristian om du är verkligen tror på allt du skriver själv. Att ett välsignat äktenskap är bättre än ovälsignade förhållanden!! Jag skrattar. Det måste vara bittert för dig att inse att världen aldrig kommer att bli sådan som du vill ha den. Inom dagens familjediskussion finns inget rätt eller fel, det finns de som antingen fungerar eller inte fungerar och det har verkligen inte med Gud att göra.

      Radera
    2. Mattias, som kristna ser vi fram emot en ny himmel och en ny jord där Guds vilja sker lika mycket på jorden som i himlen, till skillnad från nu.

      Världen kommer alltså att bli precis som vi vill ha den. Ingen anledning för bitterhet mao.

      Radera
    3. Until The Light Takes Ous13 november 2012 kl. 22:24

      Jorden är ca 4600 miljoner år gammal. Och att världen kommer att bli som ni vill ha den så får ni nog vänta ca 4600 miljoner år ännu!

      På tal om himmelen så får du nog specificera vad du menar med himmelen? molnen eller?..

      Radera
  3. Mattias Granroth, Jakobstad14 november 2012 kl. 21:07

    Jag skulle vilja Kristian att du skulle erkänna att Bibelns ord är föränderliga. Just som GT, där finns hur mycket skit som helst. Varför ska det inte efterlevas? Kan du inte ärligt erkänna att det helt enkelt inte går att efterleva idag, 2012? Sälja dottern som slav, dräpa barn, jobb på söndag, bränna djur som offer osv. Allt detta står att läsa. Bibeln måste läggas in i sin rätta kontext. För 2000 år sedan var det säkert helt okej. Varför ska vissa saker tas bokstavligt när andra saker tas med en nypa salt?

    SvaraRadera
  4. Mattias. Jag skrev om detta under den senaste tråden, tydligen läste du det inte. Jag ids inte upprepa mig, utan då får gå tillbaka och läsa där.

    Bibelns ord är oföränderliga, eviga. Men de ska, precis som du skriver, läsas i sin rätta kontext. Denna kontext är INTE dagens värld och dagens (föränderliga!) värderingar, utan den rätta kontexten är förstås det bibliska budskapet som helhet. Skriften förklarar skriften, och det till synes dunkla ska läsas med hjälp av det klara.

    Detta i all korthet, jobbet kallar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kristian. Jag är "bara" 24 år gammal. Jag är inte kristen (men nog från en kristen bakgrund vilket kanske påverkar mina tankar). Jag håller helt med dig om vad du skriver, fast utan Gud som referens. Jag tror inte heller att man bara växer ifrån varandra. Tar båda äktenskapet på allvar och vill kämpa för det, ställer upp för varandra, kan vara flexibla och kan sätta den andres behov först någon gång ibland behöver det inte sluta med att man skiljer sig. Känslor är något man måste jobba på och man kan utvecklas tillsammans om man ser till att göra det. Jag kommer att gifta mig och om min blivande man kommer att vara lika fokuserad på vårt äktenskap (och vår familj) som jag kommer att vara så kommer vi aldrig att skilja oss.

      Radera
    2. Tack för en trevlig kommentar! Jag tror att du och din blivande man har goda förutsättningar att lyckas med ert äktenskap. Jag önskar er båda all lycka och välsignelse i ert kommande äktenskap!

      Radera