Snabba ryck!

Hur kunde det gå så här? Och så här snabbt? Det är nu drygt 40 år sedan homosexualitet avkriminaliserades i Finland (1971) och drygt 30 år sedan man slutade klassificera det som en sjukdom (1981). För drygt 10 år sedan upphörde det att vara straffbart att ”uppmuntra till homosexualitet” (1999) och år 2001 antogs lagen om registrerat partnerskap. Sedan dess har det i rask takt blivit förbjudet att på något sätt ”diskriminera” homosexuella och transsexuella. Detta har sedermera kommit att innebära att ”det nya frälset” har inrättats – idag kan t.ex. en arbetsgivare inte avskeda en homosexuell person eftersom denna kan gå till rätten och få uppsägningen upphävd och/eller få en saftig ersättning. Oberoende av vad arbetsgivaren hade för orsak att sparka personen i fråga kan han eller hon alltid dra ”diskrimineringskortet”. Och få rätt.  

Sedan har vi hela hen-diskussionen – som jag inte går in närmare på här och nu. Så ska vi ha könsneutrala äktenskap – och kyrkliga vigslar. Och fortsättning följer. I dagens ÖT kunde vi läsa nyheten om att Förbundet för mental hälsa och förbundet för sexuellt likaberättigande Seta har gått ut med uppgifter om att ”försök att bota homosexuella kan utgöra ett allvarligt hot mot klienternas hälsa”. Dessa båda föreningar hävdar att ”behandlingar som strävar efter att hela en persons sexuella läggning är oetiska och en kränkning av den homosexuellas rättigheter.” Vidare hävdas att ”behandlingarna ger en falsk bild av heterosexualitet som den bästa och i vissa fall den enda acceptabla och normala läggningen.”

Seta, och nu tydligen också Förbundet för mental hälsa, upplyser folket och bildar opinion. Och se hur bra de har fått det ställt för sig! Om någon, t.ex. på ÖT:s webbplats under denna nyhet, skulle få för sig att gå i svaromål mot det som hävdas, ja då tas genast kommentaren bort emedan den bryter mot både lagen om skydd mot diskriminering och tidningens kommentarregler. På detta sätt säkerställs att endast den ena sidan av saken kommer fram i offentligheten – och så blir diskussionen därefter. Ensidig, vinklad och synnerligen fientlig till alla oss som vill stå på den gamla grunden. Och på detta sätt bildas opinion. Och så tilltar farten på det sluttande planet.Hur ska man, i denna situation, kunna föra en sansad, saklig och balanserad diskussion i denna sak - t.ex. när kyrkan om någon tid kommer att börja behandla kyrklig välsignelse av samkönade och kyrklig vigsel av de samma - när bara den ena sidan har tillgång till det offentliga rummet och möjlighet att göra sin röst hörd? Svar. Det går helt enkelt inte. Och så ska det tydligen vara, eftersom "man" då kan säkerställa att resultatet av hela processen blir det rätta. Suck!

Få se hur länge det dröjer innan det blir straffbart att trycka biblar och läsa vad Guds ord säger om utlevd homosexualitet?