Om Luther, svärmeandar och Guds ord

”Den helige Ande kommer med det predikade Ordet, han renar hjärtana genom tron och föder nya rörelser i oss. Därför är det stor skillnad mellan oss och Ordets fiender och förvanskare. Genom Guds nåd kunna vi ur Ordet bilda oss en säker uppfattning och ett säkert omdöme om hur Gud är sinnad mot oss, om alla lagar och läror, om vårt liv och andras. Papister och svärmeandar däremot ha intet säkert omdöme om någonting. Ty de sistnämnda förvanska och förvända Ordet, och de förra förfölja och häda det. Men utan Ordet kan man icke ha något säkert omdöme om någonting.”

Luther i Stora galaterbrevskommentaren, 4:6a

Idag är det populärt att mena sig veta att Gud accepterar både det ena och det andra, t.o.m. tvärt emot det han säger i sitt ord. Kvinnor menar sig vara kallade till prästämbetet, den allmänna opinionen i kyrka och samhälle menar att Gud och kyrkan bör välsigna det som Guds ord kallar synd, människor har ”frid med gud” trots ett liv i synd och förnekelse. T.o.m. kyrkans ledning och biskoparna svävar på målet när det gäller att säga vad som är rätt och fel eftersom detta kunde stöta människorna och eventuellt riskera deras kyrkomedlemskap – och de skatteintäkter deras medlemskap genererar.

Men hur är det riktigt? Kan vi människor alls veta vad Gud anser om det ena eller det andra? Kan vi ha säker kunskap om vad som är rätt och vad som är fel? Kan vi veta om vi är frälsta och får vara Guds barn, eller måste vi gissa oss till dessa saker? Är vi utelämnade åt antaganden och har vi överhuvudtaget annat att gå på än våra känslor när det gäller dessa saker? ”Det känns rätt, alltså är det rätt”, tycks vara dagens populära trosbekännelse.

Visst kan vi veta. Gud har inte lämnat oss människor i ovisshet. Han har gett oss sitt ord, Bibeln, som är en säker källa till kunskap om dessa saker. Vi är inte utelämnade åt våra känslor, vår egen förnimmelse av vem Gud är, vad han vill med oss och vilken vår eviga destination är. Vi har fått Guds ord, Bibeln, för att vi ska kunna veta. För att vi ska kunna ha säker kunskap om vem och vad vi människor är, hurudan Gud är, varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Vidare har vi fått en källa till kunskap om vad som är rätt och vad som är fel. Själva Skaparen, han som vet hur vi människor fungerar eftersom han själv har skapat oss, han säger i sitt ord vad som gäller. Som skapare har han dessutom den rätten att definiera vad som är rätt och vad som är fel.

När det är på detta sätt, då ska vi inte i uppror eller förnekelse – eller i försök till självbedrägeri – hävda att det Gud säger i sitt ord inte skulle gälla. Vi ska inte försöka ändra svart till vitt och tvärtom. Visst är det obehagligt att ställas inför det faktum att vi har gjort felval i våra liv och att en del, eller mycket, av det vi håller på med står under Guds dom och hans vrede. Men när vi ställs inför denna dom ska vi inte förhärda oss och fortsätta på vår egen väg utan ödmjuka oss inför Gud och hans ords dom och låta honom omvända oss. Och farmför allt ska vi tro att Guds nåd gäller – för den är ju faktiskt Bibelns huvudbudskap. ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1Joh. 1:9)

Så får vi börja på nytt, rena och rättfärdiga, himmelen värdiga – på den rätta vägen och i rätt riktning. Med Guds ord som ljus på vår väg.

"Men utan Ordet kan man icke ha något säkert omdöme om någonting."

(Inledningsandakt på Kvällspredikan i Ytteresse bönehus 18/11 2012)