Flummologi

I diskussionerna inför ärkebiskopsvalet i Sverige gick diskussionens vågor höga. Kandidaterna beskylldes för att vara otydliga i sin bekännelse till centrala kristna trossatser, och att sväva på målet när det gäller förhållandet mellan den kristna tron och andra religioner. När jag har tagit del av en del inlägg i denna diskussion och bekantat mig med vad som verkligen sades i utfrågningarna kan jag inte annat än förundra mig över hur oerhört otydlig och svävande det går att vara – och allt detta för att inte stöta sig med någon eller något. För det är väl ändå det som detta handlar om? Alternativet, alltså att kandidaterna flummade för att de inte vet hur det ligger till med dessa saker, är väl nog bara ont förtal. Eller?

Men faktum kvarstår dock. En motsvarande mängd flummande och hummande får man leta efter! Och detta flummande och hummande begränsar sig inte bara till ärkebiskopskandidaterna, utan deras stödtrupper gör sig också skyldiga till samma flummande och hummande. Jag läste idag Fredrik Modéus veckogamla ledare i Kyrkans Tidning där han på fullt allvar påstår att ”Teologi inte är ja eller nej” och att ”Religionsteologi inte är ja eller nej”. (För övrigt, vad är ”religionsteologi”?)

Jag har för mig att jag har läst någonstans om någon som sade att ”Ert ja ska vara ja och ert nej ska vara nej”, men det kan ju hända att ledarskribenterna i KT inte läser samma böcker som jag gör. Men hur som helst är detta nog höjden av flum! ”Flummologi”, kunde man kanske kalla det. Det är en välskriven ledare, men jag får nog intrycket att Modéus har tappat kontakten med verkligheten. Vi som ännu (försöker) leva kvar i denna verklighet och som tvingas kämpa med frågor om kvinnliga präster, könsneutrala äktenskap och frågan om den dubbla utgången – vi vet att det finns ja, och att det finns nej. Och att det är just teologin som ska avgöra om det ska vara ett ja eller ett nej. För övrigt misstänker jag nog att Frerik Modéus, när han konfronteras med dessa konkreta frågor, inser att han också använder orden ”ja” och ”nej”. Men det kan ju hända att han inte bygger dessa svar på teologiska argument. Detta skulle för övrigt kunna förklara mycket av det som gått/går galet i SvK (och även i kyrkan här i Finland) idag. Alltså att man inte utgår från teologin när man säger sina ja och sina nej.

Nej, länge leve flummologin! Då kan alla få vara med, och allas åsikter ryms med. Förutsatt att man inte börjar hävda att det finns ja och nej inom teologin, alltså. För då, har praxis utvisat, får man inte vara med.