Ukraina

Den uppmärksamme har kanske noterat att jag inte har kommenterat händelserna i Ukraina och på Krim trots att de har varit huvudnyhet i alla media de senaste tre veckorna. Orsaken härtill är att jag har en stark känsla av att det är något som inte stämmer här. Något som är allvarligt på tok. Och då talar jag inte om att tiotals demonstranter kallblodigt sköts ner av myndighetsstyrkorna eller att Ryssland av allt att döma har ockuperat Krim tvärt emot gällande internationella lagar och bestämmelser.

Nej, det som jag inte får att gå ihop är att två broderfolk nu står på randen till vad som kan bli ett våldsamt krig som har potential att bli en verklig världsbrand och det faktum att västmedia utmålar Ryssland och Putin som skurken i soppan.

Nå, nu kan det givetvis hända att, som vissa nyhetsinslag vagt låter påskina, att Putin helt har tappat förståndet. Jag förnekar inte att detta är en reell möjlighet. Den som har följt med vad jag har skrivit tidigare vet att jag inte anser att Putin är att lita på. Tanken var att jag skulle skriva en hel serie om Ryssland och om Putin, men av olika orsaker blev det med en text. Då. Det som gällde då, och som jag tänkte lyfta fram, gäller ännu idag i minst lika hög grad som då, så kanske det kommer en eller par texter till så småningom.

Nå, nu tror jag ändå inte att den nu aktuella krisen beror på att Putin skulle ha tappat förståndet. Snarare handlar det vi nu ser om hur olika media i väst och i Ryssland skriver. Ja, du uppfattade mig rätt. Jag anser att denna kris långt är mediaskapad. Media i väst fokuserar på Ukraina och Ukrainas självklara rätt att bestämma själv i sina inre angelägenheter, medan rysk media av allt att döma fokuserar på tryggheten för Ukrainas rysktalande befolkning. Något som Putin också starkt har betonat.

Media i väst har, vågar jag påstå, bedrivit en väldigt ensidig rapportering av vad som sker och har skett i Ukraina. Om vi skulle försöka se balanserat och opartiskt på de senaste 15 årens händelser i Ukraina så, menar jag, går det inte att komma ifrån det faktum att landets politik är ett fullkomligt kaos. Ledande politiker har stridit sinsemellan så det har stått härliga till, beskyllningar om landsförräderi (med Ryssland som det givna spöket bakom kulisserna) har duggat tätt, en presidentkandidat blev av allt att döma utsatt för ett mordförsök av en av sina konkurrenter, oppositionspolitiker har satts i fängelse på tvivelaktiga grunder. Regeringar har avsatts med jämna, och täta, mellanrum. Korruptionen flödar och det som är beslutat och klappat och klart en dag är glömt nästa dag. Kaos var ordet!

Till detta kommer sedan det att pöbeln drar ut på gatorna och tvingar landets parlament att avsätta den folkvalde presidenten som hals över huvud får gå i landsflykt för att överleva – ja, då är det inte konstigt att Ryssland och Putin menar sig vara tvungen att agera för att säkerställa att den rysktalande minoriteten i landet inte blir utsatt för hämndaktioner. Ryssland har ju faktiskt under de senaste 15 åren alltid utmålats som den stora fienden, och den i landsflykt jagade presidenten var de facto rysslandsvänlig. Det skulle inte vara konstigt om de nya makthavarna skulle se sin chans och klämma åt ”förlorarna” lite till. Observera nu att jag på inga villkor försöker försvara Rysslands och Putins agerande – speciellt inte om de faktiskt genom denna kris försöker annektera en del av Ukraina. Jag försvarar inte utan jag försöker förstå, och jag hoppas att du inser skillnaden.

Det jag skulle önska nu vore att media ens skulle försöka ge en mera balanserad bild av vad som håller på att ske. För detta är INTE så svartvitt som vi har blivit ledda att tro, och Ukraina och den ukrainska ledningen är inte den helt oskyldiga parten i denna kris. Som ett litet tankeexperiment kan du försöka komma ihåg att USA ofta och gärna har gripit in i olika länder där den folkvalde ledaren har störtats på olika sätt för att igen sätta denne vid makten. Vad tror du, hur stor är chansen att USA kunde tänka sig att göra det samma i Ukraina idag?