Lögnen avslöjad!

Propagandamaskineriet har fungerat. Nu är samhället uppenbarligen så långt omprogrammerat att man menar sig kunna överge den lögn som först öppnade dörren och gå vidare.

Detta är mina primära reaktioner efter att ha läst intervjun i ÖT med Matilda Tudor och Mian Lodalen angående deras nyutkomna bok ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk”. Lögnen, den som dessa två damer kallar ”en medveten strategi från hbtq-rörelsens sida”, handlar om att få människorna att tro att homosexualiteten är medfödd. Detta var, menar de, en nödvändig strategi för att ”vinna legitimitet”. Orden ”vinna legitimitet” betyder i detta fall, på ren svenska, att lyckas lura människorna. Underförstått: Om homolobbyn inte skulle ha använt sig av denna lögn skulle denna fråga aldrig ha fått det genomslag den har fått. Människorna skulle helt enkelt inte ha låtit sig luras.

Men nu tycks alltså propagandan ha gripit omkring sig och lyckats dupera så breda samhällslager att det är dags att överge denna initiallögn. Varför? Jo för att kunna ta nästa steg. Nu när hbtq-frågorna och hbtq-människorna har blivit allmänt accepterade och dessutom i flera sammanhang förmått erhålla en särställning och därmed framstår som något av ”det nya frälset”, ja då är tiden mogen att gå vidare. Eftersom homosexualiteten inte är medfödd så är det fullt möjligt att ändra sin sexuella orientering från att vara heterosexuell till att bli homosexuell. En sådan utveckling ska nu alltså bejakas och gynnas. (Men ve den som vågar antyda att utvecklingen kan gå i den andra riktningen! I så fall ska man kalla på Uppdrag granskning och den olycklige som vågat uttrycka denna heresi mot detta ofelbara dogma ska uthängas, upphängas och fråntas alla sina rättigheter.)

Nå, detta borde inte komma som någon överraskning för någon. Guds ord säger klart ut att de som lever på fördärvets väg gärna lockar andra med sig. Jag har sällan, eller egentligen aldrig, sett eller hört detta fenomen så tydligt som det av allt att döma framförs i Tudors och Lodalens bok.

Men det intressanta här är alltså detta med att dessa två nu alltså öppet erkänner att påståendet att homosexualiteten är medfödd är en ”medveten strategi”. I klartext alltså en lögn. Samt att dessa två nu av allt att döma menar att frågan nu har ”vunnit [sådan] legitimitet” att det går att gå vidare till nästa steg. (I klartext: Att så många människor nu har blivit så grundlurade att de inte längre kommer att reagera när lögnen avslöjas.) Den stora frågan är nu: Hur är det med dig som nu läser detta? Hör du till dem som är så grundlurade att du inte ens nu inser att hela detta propagandaprojekt vilar på en stor lögn, eller vaknar du till insikt om vad som har skett/håller på att ske när lögnens dimmor nu på detta sätt (åtminstone tillfälligt) lättar?  

Farbror Paulus och Guds ord, del 2

I den senaste texten var jag inne på det som Paulus skriver i 1Thess. 4, hur han gör klart att det han (som apostel) skriver, det skriver han ”på Herrens vägnar”, alltså i Herrens ställe. Paulus låter oss veta att det han skriver, det är lika mycket Guds ord som om Jesus själv skulle ha uttalat det. Orden Paulus sedan slutar med tycks kanske, vid en första anblick, vara lite konstiga. ”Därför, den som avvisar detta avvisar inte en människa, utan Gud som har gett er sin helige Ande.” Vad menar Paulus med detta sista, och vad har det för relevans här i detta sammanhang? Jag vill hävda att det handlar om det samma som Johannes får skriva ner i sändebrevet till församlingen i Efesus i Upp. 2:5. ”Om du inte omvänder dig... skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.”

Det finns ingen kristendom, ingen kristen tro, utan Guds helige Ande. Det är han som skapar och upprätthåller tron hos oss människor. Utan honom kan det helt enkelt inte finnas någon tro kvar. Om Gud väljer att flytta bort sin ljusstake, sin Andes närvaro, ja, då dör tron ut. Detta gäller i enskilda människors liv, såväl som i församlingars, kyrkors och länders liv. Om Gud drar bort sin helige Ande dör allt andligt liv ut. Så fungerar det.

Med bakgrund i detta kan vi rätt förstå de ord Paulus avslutar avsnittet i 1Thess 4 med. Dessa ord är en allvarlig varning. Om vi struntar i de föreskrifter Herren ger oss genom Paulus, om vi struntar i Guds ord – då finns det en reell risk att Gud drar bort sin helige Ande från oss och våra sammanhang. Han som ger oss sin Ande (som Paulus påpekar) kan också välja att sluta göra det. Och då slocknar tron. Då flyttas ljusstaken.

Jag har länge funderat och spekulerat i vilka följder det kan få om och när vi, som bär det kristna namnet och t.o.m. har det främsta av alla kristna symboler i vårt lands flagga, vänder oss bort från Herren och förkastar hans ord och hans uppenbarade vilja. I vardagligt tal brukar man tala om vilka ”Guds straff” som kunde tänkas komma över oss i sådana fall. Till exempel när vi stänger våra hjärtan och våra gränser för utsatta människor som kommer med inget annat än sina tomma händer och ingenstans har att ta vägen. Eller när vi gör det lagligt att kallblodigt mörda de allra oskyldigaste och försvarslösa bland oss, alltså de ännu ofödda barnen. Eller när vi börjar välsigna och sammanfoga till äktenskap sådant som Herren kallar synd och som han aldrig avsåg att skulle sammanfogas i äktenskap.

Nå, nu gillar jag inte riktigt detta tankesätt – alltså att Gud sänder direkta straff för brott mot hans ordningar. Jag skulle hellre då kanske tala om och resonera i termer av vilka otrevliga följder Gud kunde tänkas tillåta drabba oss om och när vi vänder oss bort från hans ord och hans goda ordningar. Detta för att straff hänger samman med dom, och den slutliga domen, då allt uppenbaras och allt krokigt en gång kommer att rätas ut, den sker inte här i tiden. Men helt klart menar jag att man kan, och bör, räkna med att upproret mot Guds ordningar får följder även här i tiden. Kanske inte direkt som en dom, men kanske snarare då som en förlust av Guds beskydd. I linje med detta har jag spekulerat i huruvida t.ex. olika skolskjutningar och olyckor kunde tänkas vara sådant vi har dragit över oss när vi nonchalerar och förkastar Guds goda vilja och hans bud. Det är, menar jag ännu, inte alls omöjligt att det är så att detta är följder av vår olydnad. Följder av att vi har vänt Gud, hans ord – och därigenom också hans beskydd – ryggen. Men detta är givetvis bara spekulationer.

Så slog det mig en dag att det absolut värsta som kan drabba oss, det värsta tänkbara följden på (eller, om du så vill, straffet för) vår olydnad, det är inte någon olycka eller någon galning som skjuter vilt omkring sig på någon skola – även om detta är nog så fruktansvärt. Nej det absolut värsta som kunde hända skulle vara att Gud skulle dra bort sin helige Ande. Om han gör så, då kommer också tron att försvinna. Om han gör så, då innebär detta att ingen längre kommer att komma till tro på evangeliet. Om Gud drar bort sin helige Ande, då döms vi alla till evig förtappelse – och detta är det absolut värsta som kan drabba en människa, ett land och ett folk. Utan Guds Ande finns det inte längre någon väg över från döden till livet, ingen väg från mörker till ljus. Då innebär det att ett andligt mörker sänker sig över oss, vår kyrka och vårt land. Ett mörker helt annorlunda än det mörker vi nu ser sprida sig. Annorlunda därför att det i detta mörker inte längre finns ens några små ljusglimtar, som det ju ändå finns i dag.  

”Därför, den som avvisar detta, avvisar inte en människa (alltså Paulus) utan Gud, som har gett er sin helige Ande.”

Den som idag har en position i församling, kyrka eller i samhälle där det finns någon form av makt eller inflytande skulle göra klokt i att allvarligt begrunda dessa ord. För detta är verkligen inget att leka med.

Farbror Paulus och Guds ord

Idag finns det en oerhört populär villolära – faktiskt en av de mest förödande som är i rörelse just nu – som säger att vi ska hålla oss till det som Jesus säger emedan det är rätt, riktigt och Guds ord, medan det Paulus skriver i sina brev, det är sekundärt och mera av hans egna uppfattningar än av Guds ord. Därför kan vi ta det Paulus skriver med en nypa salt, eller helt enkelt strunta i det. Det senare är ju givetvis bekvämast för den som vill vara tidsanpassad och gångbar i denna världens fina salar och sammanhang.

Men faktum är att den kristna kyrkan alltid har sett annorlunda på detta – allt ifrån Paulus och de andra apostlarna. Detta ser vi mycket tydligt bl.a. i 1Thess. 4. Paulus skriver här att: ”Ni vet väl vilka föreskrifter vi har gett er från Herren”. Ordet ”från” är i den grekiska grundtexten ordet ”dia”, som kan översättas just så här, alltså ”från”, men kanske ännu hellre med ordet ”genom” eller ”på [Herrens] vägnar”. ”I Herrens ställe.”  Det Paulus säger här är alltså inget mindre än att det han skriver är Herrens eget ord. Han talar, som apostel, på Herrens vägnar. I stället för Herren. Paulus talar i sina brev med en lånad auktoritet, alltså inte i sitt eget namn och i sin egen auktoritet, utan han talar i Jesu namn och på hans vägnar. Därför är det Paulus skriver lika bindande och lika giltigt som om Herren själv skulle ha skrivit eller sagt det. Detta understryks sedan, efter de föreskrifter Paulus listar, av de ord han avslutar detta avsnitt med. ”Därför, den som avvisar detta, avvisar inte en människa (alltså Paulus) utan Gud, som har gett er sin helige Ande.”

Kunde detta sägas tydligare? Knappast. Det blir alldeles tillräckligt klart att det som Paulus skriver i sina brev är lika bindande som de ord Jesus själv har talat i evangelierna. För alla som vill se det, vill säga. Men som sagt är mycket av det som Paulus skriver, bl.a. om de populära stridsfrågorna i dagens kyrka, av sådan art att vi så oerhört gärna vill komma bort ifrån det. Tidsandan här i vår del av världen säger ju något helt annat än det som Paulus skriver, och de i kyrkans ledning som vill anpassa kyrkan och hennes lära efter denna tidsanda hamnar därför snart på kollisionskurs med det som Paulus skriver – och dessa ledare vill därför gärna hitta vägar runt Paulus och hans många gånger obekväma budskap. Därför blir en självvald blindhet här ett ytterst bekvämt förhållningssätt.

Och så får denna villolära stor spridning. Men Paulus ytterst allvarliga varning står kvar: ”Den som därför avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.” Nu kan man ju fundera vad ordet ”detta” står för här – om det handlar om Paulus auktoritet eller om de föreskrifter han ger, men i praktiken kommer det ju inte att vara någon skillnad. När man avvisar det ena avvisar man samtidigt det andra.

Kärleken driver oss

Jag får en del kritik för att jag, enligt kritiken, allt för ofta skriver texter som i en form eller annan behandlar ett enda ämne. Alltså homosexualiteten. På köpet kommer då ofta också insinuationer om att orsaken till att jag skriver om denna fråga är att jag själv på något sätt skulle ha ett eget intresse av själva saken. Jag antar att detta är ett sätt att försöka förringa det jag skriver. Dessutom får man anta att dessa insinuationer bottnar i en mer eller mindre allmän praxis, introducerad av människor/organisationer som driver på denna fråga i samhälle och kyrka. Detta kan jag sluta mig till av det faktum att dessa insinuationer förekommer i princip överallt på nätet där denna sak debatteras. ”Stämpla debattören så behöver ingen ta honom på allvar!” De flesta som använder detta ”argument” är säkert inte ens medvetna om detta spel i kulisserna, men inte desto mindre finns det där. Nå, vara hur det vill med detta, lågt är det i vilket fall som helst.

Jag har vid ett flertal tillfällen konstaterat att jag inget hellre skulle vilja än att aldrig mera skriva ett enda ord i denna fråga. Men eftersom jag här på bloggen skriver om sådant som ligger ”Nära mitt hjärta” kommer jag att tvingas återkomma till detta gång på gång. Observera nu då att det INTE är homosexualiteten som ligger nära mitt hjärta, utan kampen mot den propaganda- och förförelsekampanj som pågår i samhälle och kyrka och som hela tiden infekterar allt flera människor, situationer och sammanhang. Det värsta med denna kampanj är att hand i hand med det faktum att människor blir förförda till ett skadligt tänkesätt, och i förlängningen till ett ytterst skadligt leverne, också går ett avfall från synen på Bibeln som Guds ord. Detta är ju, om man ser nyktert på saken, fullständigt naturligt. Om man ska lura människor bort från Skaparens goda vilja måste man först få bort övertygelsen om att vi kan veta vad hans vilja är också på sexualitetens område.

Jag brukar säga att jag här på bloggen aldrig agerar utan endast REagerar. Detta så att jag skriver om det jag läser och ser omkring mig. I dag behöver man inte vända många blad i vilken tidning som helst innan man stöter på denna homopropaganda i en eller annan form. Media har idag gjort sig själv till homolobbyns villiga bandhund och gör högljudd reklam för frågor och saker som alla sunt tänkande människor bara för några år sedan förstod att inte tala om ens i lönndom.

Sedan finns det ännu en viktig, kanske den viktigaste, orsak till att jag ständigt behandlar denna sak. Jag stötte på detta i en kommentar på Dag Sandahls blogg, och jag klistrar in några ord därifrån här. Signaturen HH skriver (jag har ”putsat” språket en aning): ”Alla bekännelsetrogna vet att det gäller att stå stark där tron angrips, och det är ju här den nu angrips. Tidigare var det ämbetet, och där har de flesta fallit. Nu är det äktenskapet, och vare sig du vill tro det eller ej är det i botten det kristna äktenskapet som angrips. Ännu finns några försvarare. Ännu tidigare var det synen på aborter, en kamp som förlorades till närmare 100%. Nu verkar krafter för att "abortera" fullvuxna foster.”
   

Fredrik Sidenwall skriver, i linje med detta, i sin bok ”Kampen för tron” att vi inte får välja våra strider. Vår kallelse är att vara trogna Herren och hans ord i de strider som utväljs åt oss. Precis så är det. Idag är det i denna fråga striden rasar, och som kristna är vi kallade att stå upp för Guds ord – vilket i förlängningen innebär att vi står upp för människan, människans väl och människovärdet. Detta är givetvis något som ”homolobbyn” inte inser och erkänner, men faktum är att den utveckling som nu redan är långt gången kommer att leda till oerhört mycket lidande för människor som fastnar i dessa bedrägliga lögner. Kärleken till människan gör att vi inte kan, och inte får, tiga när lögnen på detta sätt regerar.

Folkhemmet idag

Skandalavsnittet av ”Uppdrag granskning” som kommer att visas i SVT i övermorgon bör, menar jag, sättas i ett större sammanhang och ses utifrån de ytterst allvarliga strömningar som just nu tycks vara väldigt starka i vårt västra grannland. Läs ordentligt, en gång till, motiveringarna till att man – i detta fall UG:s ansvarige utgivare Nils Hansson - bryter mot alla hävdvunna journalistiska principer när man far fram med bedrägeri (låtsades vilja ha själavård för sin brottning med homosexualitet) och i lönndom bandade dessa själavårdssamtal för att sedan klippa och klistra i materialet och publicera det för att påverka den allmänna opinionen i önskad riktning.

”Det krävs ett allvarligt missförhållande för att kunna motivera [användandet av] en dold kamera. Vi fann att det kravet var uppfyllt i det här fallet. Som ansvarig utgivare vägde jag allmänintresset mot den eventuella skada eller obehag metoden skulle vålla.” Vidare säger en reporter på UG (Ali Fagan) att ”missförhållandena i den granskade själavården är så pass allvarliga att den använda metoden är befogad”.

Märker du vad som sker här? Någon, i detta falla vissa personer i ansvarsställning på SVT, bestämmer vilka personer och förhållande som är acceptabla och vilka som inte är det. Man väljer ut en grupp människor som, menar man, är sådana/beter sig på sådant sätt att de inte längre ska skyddas av vanliga journalistiska regler. Dessa människor är det så fritt fram att misskreditera, hänga ut och demonisera. Idag är det präster som anser att Bibelns ord angående homosexualiteten ännu är aktuella för dagens människor och att det som Bibeln säger är det bästa för oss människor. Vem står näst i tur? Vilken är nästa ”missförhållande” som ska granskas? Vilken är nästa grupp människor som dessa  massmediernas domstolar anser vara så avskyvärda att de inte längre skyddas av vedertagna (journalistiska) regler?

There is something rotten in the kingdom of Sweden. Som jag skrev inledningsvis bör detta sättas in i och ses ur ett större perspektiv. Överlag tycks idag det samhälleliga klimatet i Sverige vara sådant att det, och de, som majoriteten inte tolererar, det, och de, ska inte åtnjuta de rättigheter och det skydd som samhället garanterar (har garanterat) alla sina medborgare. Till demokratin hör – eller rättare sagt: har hört – det att alla ska få göra sin röst hörd. Yttrandefriheten har gällt för alla människor och för alla politiska partier. Alla har haft rätt att ansöka om – och få tillstånd – att demonstrera för det de anser vara viktigt. Alla har haft rätt att, i religionsfrihetens namn, tro som de själva behagar och också låta detta synas i de val man gör i livet. Givetvis så länge dessa val inte blir till skada för någon annan.

Detta gäller av allt att döma inte längre i Sverige. Nu tänker jag närmast på den valrörelse som har föregått gårdagens EU-val och den massiva proteströrelse som framför allt Sverigedemokraterna har utsatts för. På många håll har Sd:s valmöten störts av demonstranter. Vissa gånger högljutt och t.o.m. våldsamt, andra gånger genom att demonstranterna helt enkelt har stigit upp och vänt talarna ryggen när dessa skulle framföra sitt budskap. Svenska kyrkan har också deltagit i dessa protester genom att ordna gudstjänster (!) och motdemonstrationer i samband med Sd:s valmöten. I Jönköping ringde kyrkklockorna för att varna folket för fara när en grupp nazister skulle hålla en (av myndigheterna godkänd) parad i staden. Vanliga människor störde sedan paraden genom att blockera vägen för de tågande.

Jag gillar inte nazisterna. Verkligen inte. Och Sd har en del saker i sitt partiprogram som jag inte heller gillar. Liksom jag inte heller gillar de påstådda kopplingarna partiet, och vissa personer i ledningen, har till olika nazistiska organisationer. MEN. Till demokratins spelregler hör att alla ska ha rätt att få bära fram sitt budskap. Alla ska ha rätt att ha sina åsikter och att få ge uttryck för dem. När dessa rättigheter upphävs, ja, då är demokratin i allvarlig fara.

Det som nu har skett i Sverige, och som jag menar är det större perspektivet här, är att media (med de ”röda” tidningarna i spetsen) har uppviglat svenskarna mot vissa personer, rörelser och företeelser – givetvis i toleransens och medmänsklighetens namn – och därmed skapat ett klimat där man både kan och får, ja där det t.o.m. anses önskvärt, att dessa personer, rörelser och företeelser motarbetas, hängs ut och tystas ner. Fråntas sina demokratiskt grundade rättigheter, helt enkelt.

Det är mot bakgrund av denna ”klimatförändring” i det svenska samhället vi bör se också detta skandalavsnitt av ”Uppdrag granskning”. Idag är det Sveriges (ytterst få) nazister, Sverigedemokraterna och nu också bibeltrogna präster som fråntas sina rättigheter. I morgon flyttas gränserna fram ytterligare. Frågan är hur länge det dröjer innan svenskarna fås att tro att det vore bäst att samla ihop dessa monster på noga avgränsade områden så att de inte lyckas sprida sina ondskefulla läror och teser ytterligare. Koncentrera dem, helt enkelt. Till olika läger, kanske?

Så går det nämligen när demokratin sätts ur spel och någon, vem det än vara må, börjar bestämma vem som är så avskyvärd att vanliga regler inte längre gäller för dem. I toleransens namn, givetvis. Men ändå.