Jag vet inte om det är våren, de två månaderna med 60+ arbetstimmar i veckan, de fullständigt horribla kommentarerna på min senaste text (Ekot ljuder) eller bara utvecklingen i kyrka och samhälle i allmänhet – eller en kombination av alla dessa – som gör att jag känner mig så oerhört uppgiven just nu. Vad har det tagit åt människorna!?! Jag frapperas av den fullständiga blindheten för vad som är rätt och vad som är fel, vad som är naturligt och vad som är onaturligt och den oerhört generösa inställningen till den propaganda- och lögnflod som sköljer över oss dag ut och dag in och som gör att vanligt folk tycks vara glada och fullständigt tillfreds med att bli grundlurade. Uppgiven var ordet.
Men samtidigt får vi väl konstatera att detta egentligen
inte borde komma som någon överraskning. Det är ju faktiskt förutsagt att
kärleken ska kallna hos de flesta, att sanningen ska förtrampas och att ett
enormt avfall ska komma att ske. Dessutom gäller ju fortfarande orden om att om
en blind leder en blind faller båda i gropen. Men likväl är det jobbigt att
tvingas stå mitt i allt detta och se hur människorna låter sig bedras. Villigt
och glatt, dessutom, som det synes.
Det värsta är väl ändå att de kyrkliga ledarna; biskoparna
och beslutsfattarna, tycks vara drabbade av precis samma förvillelse. Där som
sanningen och Guds uppenbarade vilja borde vara i högsätet, tillåts
människomeningarna och tidsandan också styra. Och så försnillas det dyra
andliga arv som vi har fått ta emot av tidigare generationer. Detta arv var givetvis
inte helt och hållet ofördärvat när det nådde oss heller, men den takt med
vilket det har fördärvats under de senaste några åren är väl nog i det närmaste
utan jämförelse i vår kyrkas historia.
Vad ska vi göra i denna situation? Ja, för det första gäller detta att vi ska se till att vi inte blir smittade av den sjuka som har
drabbat världen och även kyrkan och som tyvärr finns överallt runt omkring oss och
som ingen därför är helt opåverkad av. Syndens makt att bedra oss människor är
idag så oerhört stark, och det är så väldigt lätt hänt att vi dras med. Detta
gäller idag kanske framför allt sättet vi ser på pengar och på våra ägodelar –
där är smittan sådan att vi så oerhört lätt drabbas av den. Det välstånd vi
idag lever mitt i är en stor välsignelse, men det kan också lätt bli oss till
fall och därmed förkväva det andliga liv som vi har fått del av.
Vi behöver läsa Guds ord, sätta tro till ordet och leva ut
Guds ord. Detta är det första. Sedan tror jag att den kristna gemenskapen,
liten eller stor, kommer att bli allt viktigare. En gemenskap där vi får vara
oss själva och där vi får lyfta fram våra problem, våra tillkortakommanden och
sådant som plågar oss och få hjälp och stöd när världen, synden och den onde
drar i oss och försöker få oss på fall. Så tror jag också att vi, i denna tid,
allt tydligare behöver markera en gräns mot avfallet från Guds ord och hans
uppenbarade vilja. Vi behöver säga till när biskopar, kyrkliga beslutsfattare, kyrkliga
organisationer och vanliga präster går utanför, och emot, Guds ord och vilja.
Samhällets utveckling kan vi knappast hejda eller göra något
åt, men i kyrkan och framför allt i den lokala församlingen finns det ännu en
möjlighet att säga ifrån och kanske få någon att tänka till vad de håller på
med och vad som håller på att ske. Om, och när, vi gör detta får vi säkert räkna
med en viss kostnad. Vi kan uppfattas som gnällspikar, vi blir garanterat
baktalade och ljugna på och vi kommer att bli beskyllda för att skapa
splittring. Men det får vi ta. Det som mest av allt behövs just nu är vanliga
kristna som vill och vågar agera motkraft mot den utveckling som rasar fram på
väg mot katastrofen. Som vill och vågar vara annorlunda. Som vill och vågar gå
utanför lägret och bära den smälek som hör till lärjungaskapet. (Hebr.
13:11-13) Hur är det, vill du vara med i detta?
Jo, i hörnstenens beskydd. Ja i Bibelordets levande beskydd. Den Hörnsten och det bibelord som de stötte sig på när de avföll och den Hörnsten som helt skall söndersmula den som den faller på.
SvaraRaderaDet är gott att inte göra synden lovlig fast man syndat flera ggr än man kan räkna så tycks det vara så att även jag får se ": det enda jag vet det är att nåden räcker att Kristi blod min synd min skuld betäcker. Då är det lätt att vara öppen med bekännelsen också av synder som jag helst skulle ha dolt för offentligheten.
Och när man bara har "normal" synd o skam så är det lättare att göra som jag gjort. Men man måste sätta press på dom fula fiskar som "gömmer sig" under "nådens ord" men som skurkat på på sätt mot små eller stora...med list lust eller våld. Leve Bibelns Ord i allas vår Kristna ande om dom mutilerar eller stjäl "bokstaven av oss", amen amen Amen i Jesu Kristi Namn säger torsten nils ulrik ångrande bekännande förlåtelsemottagande varje stund
Enda sedan urminnes tider har domedagsprofeterna varit populära, vi tycks alltid leva i den yttersta tiden och domedagen är bara runt hörnet, vi lever i sodomi och bröder dödar bröder, ja stunden den är inne.
SvaraRaderaSkrämseltaktikerna funkade förr, då var man rädda för er men nu håller er fackla på att slockna och nytt ljus lyser över oss, sanningens ljus.
Markus du tror att det Ord och Ljus som Kristian och andra talar om är något mellanmänskligt.
SvaraRadera"Gudsfruktan är vishetens begynnelse" Frukta Gud och håll hans bud är summan av all kunskap" Guds Bud är att Tro på Jesus(från Nasaret") och det glada budet om syndernas fölåtelse och att leva i omvändelse och lydnad efter Guds vilja uppenbarad i den heliga skrift!"
Markus markus markus; det är inte inomvärldslig skrämseltaktik: Det är Guds Ord och Tron som talar och ditt ljus är nog vänligt och glatt tills ni finner att ert ljus var "Upplysningens natt. JESUS Kristus är Världens Ljus; Han och INGEN annan¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤+!¤¤
Markus. I en sak har du, förmodligen, helt rätt. Ljusstaken håller på att flyttas. Förhoppningsvis inte ännu, och inte helt och hållet, men processen har garanterat inletts. Eller åtminstone finns det med i Herrens framtidsplaner. Kanske, jag vet förstås inte. Men den möjligheten finns alltid.
SvaraRaderaMen det nya ljuset du talar om är INTE sanningens ljus, och när man granskar det ens lite närmare så ser man att det inte ens är något ljus utan att det de facto är det kompaktaste mörker. Nyhedendomens mörker som lämnar människorna i gudlöshetens hopplöshet och meningslöshet. Det är helt bedrövligt hur bra vi människor är på att lura oss bort från det som är gott och välgörande för oss!
Finns ett citat av Caesar som förklarar detta väldigt enkelt, "fere libenter homines id quod volunt credunt" - Människor tror i huvudak vad dom vill tro.
RaderaSå vi kommer tillbaka till dethär att det man tror på vill man såklart också vara sant, men det att man tror att det är sant ökar ju inte sanningshalten nämnvärt förutom i ens eget huvud, detta gäller ju förstås båda vägarna, både för dig och mig, Det är ju det som är så underbart, sannignen blir ju på så sätt subjektiv vilket är en illusion i sig eftersom det inte finns något sådant som subjektiv sanning, och eftersom jag ser religion som en subjektiv projektion av människans längtan till ordning och mening i livet så kan den heller inte vara sann, objektivt sett, för dig kan den vara hur sann som helst och om du är av den åsikten att det gynnar dig så är det fritt fram för dig att tro, det blir intressant att se vem av oss som har rätt när vi dör, kanske ingen av oss har rätt.
Markus. När det gäller den kristna tron går det faktiskt att kontrollera vissa uppgifter, ja egentligen de flesta av de centrala uppgifterna. Den kristna tron är nämligen, i motsats till de flesta andra av de stora religionerna, en historisk religion i ordets verkliga bemärkelse. Historiska händelser är alltid objektiva i den meningen att antingen har de hänt, eller så har de inte hänt. (De blir, som du också konstaterar, inte sanna eller falska för att någon tror att det är så. När vi så här i efterskott ser på historiska händelser (i allmänhet) får vi dock alltid lov att tala i termer av sannolikhet, eftersom vi inte har egna upplevelser att tillgå av det som påstås ha skett, utan historiskt källmaterial av varierande kvalitet. När det gäller den kristna trons grunder, alltså de historiska händelserna, finns det en växande insikt om att sannolikheten är relativt god för att det faktiskt har gått till så som Bibeln säger.
RaderaFör min del kan jag sedan lägga till att jag INTE skulle vara en kristen om jag inte skulle vara övertygad om sanningen i de bibliska berättelserna.
Sedan måste jag säga att en mening i det du skriver undandrar sig min förståelse. Förklara gärna vad du menar när du skriver att "eftersom jag ser religion som en subjektiv projektion av människans längtan till ordning och mening i livet så kan den heller inte vara sann, objektivt sett"
Det där låter synnerligen märkligt. En felskrivning i hastigheten, kanske?
"För min del kan jag sedan lägga till att jag INTE skulle vara en kristen om jag inte skulle vara övertygad om sanningen i de bibliska berättelserna."
RaderaJag kan på samma sätt svänga på ditt resonemang genom att ta bort ett ord två gånger.
För min del kan jag lägga till att jag SKULLE vara kristen om jag SKULLE vara övertygan om sanningen i de bibliska berättelserna.
Samma sak gäller dom andra religionerna som finns eller diverse olika saker som människan har och kommer att hitta på. Vi skiljer oss fundamentalt endast på en liten punkt du och jag Kristian, jag kommer antagligen aldrig att konstatera att det sätt som jag ser på livet är det enda rätta då du igen aldrig antagligen kommer att konstatera att din tro är falsk oberoende slutresultatet.
Människan är speciell jämfört med andra varelser, vi är medvetna om vår existens, djuren är säkert också medveten om sin existens på någon plan men dom är bundna till det dom är, t.ex. en hund är en hund och följer dom mönster hundar följer då igen människan har friheten att göra sina egna beslut utifrån vissa givna referenser, som t.ex erfarenhet, kunskap, mål osv.
Vi lever i en värld utan ordning, tänk att allt som händer leder till något annat, att jag överhuvudtaget föddes, att min far föddes, ja tom. att min farfar föddes för hade han inte fötts så hade inte heller min far fötts och jag skulle inte sitta här och skriva, än mer osannolikt är det ju då man tänker på befruktningen, tänk att vi alla har vunnit vårt race, tänkatt min farfar inte dog vid fronten eller att min pappa träffade min mamma överhuvudtaget osv, hur kan det finnas ordning i ett sådant kaos? Slumpmässiga händelser efter slumpmässiga händelser, dag efter dag, år efter år.
Varifrån kommer vi, vad händer efter döden, värför finns vi, värför finns blommorna, värför finns träden, värför finns havet, värför finns myrorna, värför har pojkarna snopp men inte flickorna, du som har små barn så för dig är säkert dessa frågor bekanta och det är med barnens ögon och med barnets öppna sinne man leds in på frågan värför allt måste ha ett svar, hur kommer det sig att människan vill ha ett svar på allt, allt måste katogirseras i sin rätta box, har man inte ett svar eller kan man inte kategorisera ett objekt så kommer det ett vakum som måste fyllas med något och det är här religion kommer in, religion ger ett enkelt svar på dom flesta frågor, iaf. på en viss nivå, gud skapade allt, när vi dör kommer vi till himlen, vi finns för att Gud vill att vi skall finnas osv. Väldigt enkelt och tomrummet fylls med "Guds ande", vi känner oss inte vilsna, vi har funnit en mening i detta kaos som heter Livet, men om man inte känner sig vilsen fastän man inte har fyllt tomrummet med Gud, gudar är bara ett alternativ av många och Gud är bara ett alternativ av många Gudar, sen kan vi spekulera om "historiska fakta" gällande diverse olika religioner och pratar vi kristendom så tycker jag såhär och du på ett annat sätt och båda påpekar att "fakta" finns, någon av oss har rent teoretiskt rätt frågan är bara hur man vill tolka "historisk fakta" och vetenskaplig fakta.
Gud är en upplevelse, upplevelser är subjektiva, det är inget svart på vitt, du upplever Gud som den enda rätta, jag upplever gudar som mytologiska fenomen präglad av den tid vi lever i.
Markus. Jag ska kommentera, kort, en liten sak du skrev. "Vi skiljer oss fundamentalt endast på en liten punkt du och jag Kristian, jag kommer antagligen aldrig att konstatera att det sätt som jag ser på livet är det enda rätta då du igen aldrig antagligen kommer att konstatera att din tro är falsk oberoende slutresultatet."
RaderaDet sista som du här skriver om mig är lösa antaganden från din sida - antaganden som faktiskt är ganska nedsättande. Jag tror för att den kristna tron är sann. Skulle den inte vara det skulle jag inte tro.
Ulrik. Det jag inte skrev ut, men som givetvis fanns i mina tankar när jag skrev min text var detta med att leva i nåden. Tack för att du lyfte fram den! Utan Guds frälsande och upplivande nåd är det ute med oss. Men Gud vare tack att nåden finns, att den gäller ännu idag och att den räcker till!
SvaraRadera