måndag 26 januari 2015

Protoevangeliet



När de två första människorna valde den egna viljan framför Guds vilja och därmed syndade och som en följd av det blev förvisade från Guds närhet och den paradisiska tillvaro de dittills hade levat i förändrades deras liv på ett ögonblick. De hade haft allt. Glädje, frid, salighet, fullständig tillfredställelse och framför allt full och fri tillgång till Gud själv. Men nu förbyttes allt detta härliga mot det elände som synden och dess följder innebär. Vi, Adams barn, som är födda i synd och som aldrig har upplevt annat än ett liv i det elände som synden och dess följder ger, vi kan inte förstå hur hemskt det här måste ha varit. De hade jämförelsens möjlighet. Eller kanske det innebar inte så mycket en möjlighet som en förbannelse. Ja, det var nog en förbannelse. Det att veta vad de hade haft, och samtidigt se det elände de nu tvingades leva i och veta att detta är vad som väntar dem så länge de lever. Aldrig mera denna förlorade härlighet. I stället ett slit i sitt anletes svett för att få mat för dagen, sjukdomar, åldrande och sedan detta fullständigt onaturliga – döden.

Adam och Eva visste vad syndens förbannelse innebar. Men. De fick med sig en sak från paradiset som de måste ha värdesatt mera än något annat. Löftet. För när Gud fördrev dem från lustgården gav han dem samtidigt ett löfte. Löftet om ”Kvinnans säd som ska söndertrampa ormens huvud”. Det här var allt de hade. Ett kort och smått vagt löfte. Men med en klar innebörd: En dag ska Gud ge Eva en son som kommer att återställa det som de två förstörde. Som kommer att ge mänskligheten igen det som gick förlorat. Detta löfte hade de med sig. Mitt i det elände de numera levde i. Vi kan förstå att det här var något som de värdesatte. Dessa några få ord. De höll dem som den största skatt, de levde för och av dessa ord, detta löfte. En dag ska det komma en Son till Eva som kommer att rätta till det som blivit fel. Detta löfte gav de sedan vidare till sina barn, till deras barn och barnbarn. Detta löfte kom att bli och vara den dyraste släktklenod som Adams fallna släkte hade att bära med sig genom århundradena.

Det började med detta. Sedan lyfte Gud så småningom lite till på den slöja som dolde den plan han gjort upp, det försoningsverk som han hade i beredskap. Lite åt gången gav han människorna, Adams fallna släkte, kunskap om hur detta skulle gå till. Abraham fick löftet om en Son genom vilken alla folk skulle bli välsignade. Abraham fick en son, men det var först många generationer senare som denne verklige Löftet Son skulle födas. Genom Mose fick folket bilden om offerlammet som skulle offra sig för att rädda folket, liksom också bilden av kopparormen som skulle hängas upp på trä för att alla som såg honom skulle bli helade. Gud uppenbarade genom historien mera och mera av hur detta frälsningsverk skulle gå till i vilket han skulle reparera den skada som Adams och Evas synd hade ställt till. En liten uppgift här, en liten uppgift där. Var denna Son skulle födas. In i vilken släkt. Vad hans namn skulle vara. Att han skulle segra genom att lida och dö. Och så, när Guds tid var inne föddes ett litet barn i ett anspråkslöst stall. Just där som Gud hade uppenbarat att han skulle födas. I Betlehem, i Juda stams land. I Jesus uppfylldes alla de profetior Gud genom århundradena hade gett till sitt folk om denne löftets Son, denne kvinnans säd som skulle söndertrampa ormens huvud. Och precis som var förutsagt blev Jesus förkastad och övergiven, utlämnad till att dö för att Guds folk skulle bli helat, för att frälsning från alla synder skulle vinnas och en evig rättfärdighet upprättas.

Detta är nu den verklighet vi lever i idag. En verklighet där alla löften ÄR uppfyllda. En verklighet där fördärvsmakterna synden, döden och djävulen har berövats sin absoluta makt över mänskligheten. En verklighet där alla som vill höra Guds milda herderöst kan göra det och vända om och bli räddade. En verklighet där Guds nåd är det enda som verkligen betyder något. Faktum är att detta är verklighetens sanna natur. Allt annat är bara skuggor och skuggbilder. Allt det som vi människor så gärna sätter vår lit och vår förtröstan till - allt det är sådant som en gång kommer att förgå och försvinna. Verkligheten är Kristus och det liv han har fört in i världen. Detta liv som vi alla, av nåd, få ha del i och av. Verkligheten är den att Gud har gripit in i världen, i historien, och själv gjort det rakt som vi människor har gjort krokigt och förstört. Detta är den yttersta verkligheten. Gud vare tack för löftena och framför allt för löftenas uppfyllelse! 

11 kommentarer:

  1. På tal om synd så såg jag ett anonymt citat som jag tyckte bra, enligt artikeln var det en pastor som sa detta:

    "There is simply nothing we can do about [the rise of atheism] but accept the imevitable and hope they do not treat Christians the way Christians have treated them"

    SvaraRadera
  2. Fast årstiden nu inte är den rätta på våra breddgrader så är du nog du Kristian ute å seglar igen :)

    "I stället ett slit i sitt anletes svett för att få mat för dagen, sjukdomar, åldrande och sedan detta fullständigt onaturliga – döden."

    Du påstår att döden är onaturlig? vad är mer naturligt än att allt levande dör nån dag?

    Vi vet ju alla att vi dör en dag och då är livet slut. Med alla menar jag att alla innerst inne vet att vi dör.

    Vi behöver inte fantisera att vi sitter på en molnkant med molngubben och höra på harpa i evighet (låter mer som ett helvete). Ingen vet vad som sker, fortsätter livet på nåt sätt är det ju bara bonus :)

    Jag var själv på en begravning i helgen och undrade faktist varför alla kristna gråter när en person dör. Jag själv grät för det var en kär person som jag aldrig återser mera.

    Hen som är kristen borde ju jubla när hen kommer till himmelriket, paradiset väntar ju och man får återse alla nära och kära (även de t.ex som blivit utsatt för övergrepp av sina föräldrar) lite ironi...

    En sak som jag kom att tänka på, var vi har lite associationer till vetenskap ang begravningsceremonin. När prästen säger att av jord är du kommen jord skall du åter bli tänkte jag osökt på det faktum att vi uppbyggda av atomer från avlägsna galaxer, och efter döden återgår vi till ett annan sammansättning atomer.

    Eflop

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eflop,
      Undrar vad är det du egentligen kommenterar i ditt raljerande inlägg.Inget annat än dina vanideer o mantran!(molngubbar)talande ormar o brinnande buskar fanns inte denna gång med i texten,börjar du bli glömsk?!

      Radera
    2. Håller helt med Eflop här. Finns inget onaturligt med döden som uppenbarligen hör till allt levande. Årstiderna, med t.ex löven som vissnar och dör varje höst för att ge plats för nya nästa vår, kan tjäna som jämförelse. De ser vi som en fantastisk del av skapelsen så varför inte människan i dess "nuvarande" form? Födelse, liv och död. Det är bara när folk har svårt att acceptera sin egen dödlighet som man börjar famla efter idéer om evigt liv.

      Radera
  3. Till dej föregående kommentar vill jag säga att jag skulle vara mycket,mycket nöjd om jag skulle få en sån bra plats på andra sidan att jag får höra harpans toner ,absolut inget helvete. Jag tror också att vi inte skulle tröttna på dess toner. Om vi får komma in i Himmelska bröllopssalen då tror jag att ingen klagar utan vi höjer glädjerop till Herren. Må Herren förbarma sig över oss så att ingen är borta den dagen då namnet ropas opp i himmelen. Ta vara på tiden, den är kort

    SvaraRadera
  4. ursäkta, det var inte ole sandlin som jag kommenterade ,det va kommentar klockan 19,43

    SvaraRadera
  5. till anonym 21:11

    Hör du till nån av dessa judiska stammar kan det hända att du kommer in som en av de 144 000 på den yttersta dagen. Om du inte hör till nån av dessa judar, så brinner du för evigt.


    12,000 from the tribe of Judah,
    12,000 from the tribe of Reuben,
    12,000 from the tribe of Gad,
    12,000 from the tribe of Asher,
    12,000 from the tribe of Naphtali,
    12,000 from the tribe of Manasseh,
    12,000 from the tribe of Simeon,
    12,000 from the tribe of Levi,
    12,000 from the tribe of Issachar,
    12,000 from the tribe of Zebulun,
    12,000 from the tribe of Joseph,
    12,000 from the tribe of Benjamin.

    Eflop

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eflop läser slarvigt. Ta om och läs ordentligt!

      Radera
    2. Jag läste det du skrev om att du ville komma in i "himmelska bröllopssalen".

      Om du hör till nån av judestammarna och har molngubben stämplad i pannan så är du en av de lyckliga som får höra på harpan för evigt ;)

      "Upp.14:1 ”Sedan såg jag Lammet stå på Sions berg, och tillsammans med Lammet stod 144 000 människor, som hade Lammets namn och hans Fars namn skrivna på sina pannor."

      Sök fram tuschpennan ;)

      Eflop

      Radera
    3. Eflop. Du läser verkligen väldigt slarvigt! De 144 000 är en "förstlingsfrukt", står det, och på det andra stället där denna skara nämns (Kap. 7) kommer det direkt på dessa verser en vers (7:9) som du borde läsa också! :)

      Radera
    4. Precis det här som är farligt med bibeln, man läser det man vill se och reagerar därefter. Kommer den dagen då någon kan få ihop allt rätt, kunna tolka bibeln rätt till 100%, kanske hen blir helgonförklarad eller idiotförklarad, eller så blir hen som Kristian, lycka till! H Typen

      Radera