För 70 år sedan...

Igår var det 70 år sedan Auschwitz befriades och de nazistiska grymheterna blev uppenbara för hela världen. Media har uppmärksammat detta på ett tacknämligt sätt. När jag har tagit del av vad som har skrivits och sagts om förintelsen är det två saker som jag har kommit att tänka på. För det första detta med hatet mot judarna och det judiska folket. Jag undrar, uppriktigt och på fullt allvar, hur en människa som inte räknar Bibeln som Guds ord förklarar varför just detta lilla folk ska behöva utsättas för detta grymma och fullständigt besinningslösa hat. Behöver jag då påpeka att judeförföljelser inte var något som började med Hitler och nazismen och att dessa inte gick i graven med det tredje riket? Judeförföljelserna började långt, långt tidigare och är ännu idag en realitet på alltför många håll i vår värld.

För den som läser Bibeln, och speciellt Uppenbarelseboken, blir det fullständigt klart varför judarna alltid har varit hatade. Guds folk kommer nämligen alltid att vara en nagel i ögat på denna världens furste. Det må sedan vara det gamla förbundets folk eller det nya. Sedan har vi också Uppenbarelseboken där vi får se hur judarna och vi kristna faktiskt väldigt långt är i samma situation när det gäller detta hat. Här sägs det, så tydligt det bara kan sägas med de bilder som används, att vi är förbundna med varandra, vi kristna och judarna. Vi är syskon i den meningen att vi har samma ”mor”. När det gäller lidandet och förföljelserna gäller detta: Judarna först och vi sedan. Läs gärna Upp. 12 i sin helhet! Där talas om ”kvinnan” som har fött ett barn som ska styra folken med järnspira. Denna kvinna som hade fött barnet blir förföljd av draken, men hon får en fristad i öknen där draken inte kan skada henne. När draken inser att han inte kan skada kvinnan går han i sitt raseri bort för att strida mot ”de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd”. Är det någon annan än jag som ser 1900-talets historia träda fram från Bibelns blad?

Den andra saken som jag kom att tänka på gäller detta med förintelsen. Jag läste en artikel på Iltalehti, och i kommentarfältet under artikeln var det flera som på fullt allvar talade för att förintelsen aldrig har ägt rum. Det gavs också länkar till fullständigt bedrövliga sidor på nätet som driver denna förintelseförnekelse. Flera kommentatorer efterlyste också, som en reaktion på detta, en lagförändring i Finland så att det också här skulle bli olagligt att förneka att förintelsen har ägt rum. Nu ska jag säga detta så tydligt jag bara kan: Man måste vara fullständigt blind, eller alternativt hjärntvättad, för att på allvar mena att judeutrotningarna under Hitler inte har ägt rum. Med detta sagt vågar jag ändå säga att jag motsätter mig en sådan lag. Man kan nämligen inte lagstifta bort dumheten och blindheten. Inte ens när den, som i detta fall, är självvald. En sådan lag skulle dessutom kunna fungera som en Pandoras ask. Om vi går in för att stifta lagar och bestämma vilka åsikter som får uttalas och vilka som inte får uttalas kan vi snart komma att ha en situation där t.ex. en del religioner kan komma att bli förbjudna. Eller vissa partier. Eller något annat. Vad som helst. Vi kan helt enkelt inte gå in för att förbjuda människor att vara idioter. Detta om inte annat så för att vi människor inte kan komma överens om vad som är idiotiskt och vad som inte är det. Men för det mesta brukar dessa idioter avslöja sig själva när de konfronteras med fakta. Det är ju åtminstone en liten tröst i bedrövelsen.