torsdag 5 februari 2015

133 år


Finlands vargstam har vuxit från ca 150 vargar till knappa 250 på bara ett år. (I februari 2014 fanns det 145-155 vargar i landet, och i december samma år 220-245 vargar.) Man kan ju fråga sig vad orsaken till denna extrema ökning är. Den största ökningen har skett i östra Finland där stammen i princip har fördubblats på bara ett knappt år. Här kan man förstås misstänka att de vargflockar (4-8 st) som rör sig fram och tillbaka över östgränsen kan ha råkat befinna sig på olika sidor av gränsen vid de olika räkningstillfällena vilket kan ge en lite skev bild av stammens storlek. Men ändå. Ökningen är av sådan storlek att man knappast kan använda annat än ordet alarmerande om den. Jag misstänker ju nog att den största orsaken till denna alarmerande ökning av vargstammen beror på att myndigheterna på allvar har tagit itu med tjuvjakten och skärpt straffen för denna.

Jord- och skogsbruksministeriet har föreslagit en skyddsjakt på 29 individer per år, men detta förslag har haft våldsam motvind. Speciellt på riksdagstrappan i Helsingfors. Med tanke på hur kraftigt vargstammen har ökat på bara ett år är en skyddsjakt på 29 vargar per år allt för liten, men som sagt inte ens detta kan en del djurskydds- och djurrättsorganisationer acceptera. Så nu befinner vi oss i en situation där ingen riktigt vet vad som ska hända. Det enda vi vet är att vargstammen av allt att döma ökar i det närmaste exponentiellt.

Jag retar mig oerhört på att människor och organisationer som finns i huvudsak innanför Ring 3 ska blanda sig i landets rovdjurspolitik. Det är vi som bor på landsbygden - och som tvingas leva med dessa livsfarliga rovdjur - som borde ha den ensamrätten. Varför ska en människa som bor innanför Ring 3, där det inte finns några fyrfotade vargar, överhuvudtaget blanda sig i denna sak?

Vargen är livsfarlig, speciellt när den rör sig i flockar, och speciellt för mindre barn. Argumentet som har framförts här är att vargen inte har dödat någon människa i Finland på 133 år, och på ytan låter detta som ett bra argument. Det man då tyvärr glömmer bort är att vargen i princip utrotades ur landet efter de senaste dödsfallen, och att det inte fanns varg i landet på nästan 100 år. Icke existerande vargar äter som bekant inga barn. Det är först nu som vargstammen börjar närma sig den storlek när den börjar vara ett hot mot människan - eller åtminstone mot små människor. Man får lätt det intrycket att dessa vargvurmare lever i något form av (själv)bedrägeri som går ut på att vargen har blivit mera civiliserad under dessa 133 år. Så är ju emellertid inte fallet. En varg är alltjämt en varg, och en vargflock, varav det idag finns 27 st i landet, är fortfarande ett reellt hot. Också mot människan. Nå, det här talet om vargens civilisering är kanske ändå att överdriva. Det som däremot bevisligen har hänt är att det har skett en stor förändring, speciellt bland de människor som engagerar sig i alla former av djurrättsaktivism (och dit räknar jag också att demonstrera mot skyddsjakt), i synen på både djur och människa. För 133 år sedan fanns det garanterat inga människor i Finland som ansåg att vargen har rättigheter som till och med kan tillåtas inskränka på människans rättigheter. Sådana människor finns idag, och de blir allt flera. Det att denna grupp växer är, anser jag, ett ännu större hot mot livet på landsbygden än vargen någonsin har varit och någonsin kommer att bli. Redan nu ser vi också att denna grupps inflytande har ställt till med mycket elände.

Det finns nämligen redan idag områden i landet där föräldrarna tvingas föra sina barn från det egna hemmets trappa till skoltrappan och där barnen inte får röra sig fritt ute i naturen. Helt enkelt för att riskerna är för stora med vargflockar som stryker mer eller mindre runt husknutarna. Är det så här vi vill att det ska vara? Med en allt för liten (eller - om vargvurmarna får som de vill - ingen) avskjutning kommer stammen att fortsätta sin exponentiella tillväxt och då är det bara en tidsfråga innan vi igen får läsa om barn som har blivit rivna av vargen. I Finland. På 2010-talet. Med denna tillväxt av vargstammen kan 133 kanske bli 135 eller upp emot 140, men knappast mera än det. Sanna mina ord!

11 kommentarer:

  1. Det hela påminner om den franska revolutionen. Genast nationalförsamlingen försökte lagstifta om något så stormade aktivistgrupperna in och tvingade den, genom hot och skrän, att ändra sig och ta tillbaka sitt lagförslag.

    Det visade sig att en församling som skulle representera "hela landet" var extremt sårbar för organiserade kriminella element

    SvaraRadera
    Svar
    1. Christoffer. Intressant input! Hos oss hålls ändå den skränande hopen på utsidan, men å andra sidan får de större uppmärksamhet där tack vare media. Så vem vet vilken situation som är bättre...

      Radera
  2. Det påminner om "sälfrågan". Det var inte jakten som var ett hot mot balansen i skärgårdarna utan det var miljögifterna. Men de som fått skolning och tittat på Waltdisneyparaden till Julafton, ja, det trodde sig veta. hälsar ulrik f

    SvaraRadera
  3. Men en sak vill jag säga Kristian. När det gäller landet i stort så är landsbygdens folk lika mainstream-sekulära som storstadsborna och vi kanske alla är förtjänta av att frukta Skaparen Guds den Allsmäktiges skickelse när Han låter rovdjurens antal tillataga i något land. De mänskliga rovdjuren döljer sig ofta bakom ett trevligt medelklassleende. ulrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulrik. Sant. Därför skrev jag också om att det innanför Ring 3 inte finns några fyrfotade vargar... :)

      Radera
  4. Och min syn är också: Den industrialiserade och skolade men andligt oskolade (västerländska) mänskligheten har vida mer än vad människans rättigheter skulle medge överträtt sin roll som Guds söner och döttrar.
    Förödelse och elände följer överallt där vi riktigt fått samla vårt tavara och "komma ut" till att vara "skapelsens kronor".
    Ändå: Genom Tron blir de som frälses från vår tid befriade från den synden också, mutta veljet sanon: Lite måtta får det vara för oss vilddjursryttare och skökomedlöpare som vi är i kanske oxå¨i bästa fall är hur mycket vi än hävdar dött tvåregementeslära.. hälsn Ulrik

    SvaraRadera
  5. Kristian. Jag har aldrig förstått vargdebatten. Vem kan vara rädd för varg? på riktigt. Ingen av oss har ens sett en varg i naturen. Kanske för 100 år sedan när alla nu urbaniserade människor bodde i skogarna hände det sig att nån unge blev vargmat, men nu när alla ungar sitter i taxi och skolbussar finns det ingen orsak till oro för vargen eller björn. Det som bekymrar en anti teist som mig är att antalet barn som på riktigt (inte genom nån inbillat vargattack) omkommer varje år. Läs mera här =>

    https://www.unicef.fi/tiedotus/uutisarkisto/2014/unicef-iloitsee-lapsikuolleisuus-laskee-ennatysnopeasti/

    Eflop

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eflop. Varför menar du att den ena omsorgen nödvändigtvis behöver utesluta en andra? Jag tycker du tänker onödigt svart-vitt nu... :)

      "Vem kan vara rädd för varg? på riktigt." Jag anser att människan ska kunna röra sig fritt ute i naturen utan att behöva vara rädd att bli attackerad av varg eller björn. Om vi vill plocka bär, för att ta ett exempel, kan det inte finnas några stora vargflockar runt knutarna - i så fall blir nog bären oplockade. För att sedan inte tala om att barnen behöver kunna gå till skolan utan att vara rädda för att bli attackerade. För, precis som jag skrev, vargen har inte blivit annorlunda eller mera civiliserad under dessa 133 år. Snarare har den blivit farligare emedan den numera inte räds människan på samma sätt som förr.

      Radera
  6. Gällande exponentiell tillväxt: Har någon lagt märke till hur stor EK anser att den årliga invandringen till Finland borde vara för att vi skall ha arbetskraftresurser ifall jobb skulle finnas (ca 34000 personer).
    Kan någon säga mig till vilket ungefärliga statistiktal dessa siffror korrelerar???+
    För övrigt gällande mina ord och frågor så säger jag parafaserande med Pauli ord: De är sanna, myndiga och stränga enligt min Tro, men på jorden är jag själv en liten oren syndare. Mvh Ulrik Fagerholm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulrik. Utan att veta ett exakt svar på din fråga antar jag att det handlar om hur stor procent av befolkningen man räknar med att behöver vara i jobb (och betala skatt) för att den offentliga ekonomin inte ska gå på minus. Här kan vi (igen) konstatera att ingen arbetskraftsinvandring skulle behövas ifall vi inte skulle ha ägnat oss åt någon fosterfördrivning...

      Radera
    2. Rätt svarat. Det är ledsamt. u

      Radera