”Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.” (Rom 3:28)
Ordet ”rättfärdig” är ett ord som dagens sekulariserade
människa inte förstår sig på. Det finns helt enkelt inte i hennes ordförråd.
Jag hörde en gång en bra förklaring på detta ord. Den är inte helt uttömmande,
men den säger vad ordet handlar om. En rättfärdig människa är en människa som
är färdig att på rätt sätt möta Gud.
I den här förklaringen finns det också många saker som
dagens sekulariserade västerlänning ställer sig frågande, eller direkt
avvisande inför också, men den här förklaringen kan ändå hjälpa oss att förstå
ordet. Om man menar att det inte finns någon Gud, ja, då hjälper förstås inte
heller denna förklaring. Eller om man menar att det kanske finns en Gud, men
att han inte har något med oss människor att göra, att han kanske, på sin höjd,
har startat upp detta projekt, men att han sedan har lämnat oss åt oss själva
och att vi aldrig kommer att möta honom, ja, då har man också problem med denna
förklaring. En människa som är ärlig kan också ha problem med denna förklaring.
En sådan människa vet, innerst inne, att hon har gjort sådant som en helig och
ren Gud inte kan acceptera – och då inser hon att hon aldrig kommer att bli
sådan att hon kan vara färdig att på rätt sätt möta Gud.
Det här är det samma som vi ser i GT och vid de tillfällen när
människorna hamnade in i Guds närhet. Mose vid den brinnande busken och på
berget när Guds härlighet drog förbi. Jesaja i templet när dörrtrösklarna
skakade av Guds härlighet. Och så vidare. Bibeln säger att Gud är en förtärande
eld, och att ingen (syndig) människa kan se Gud och leva. Och så är det. Bibeln
säger det, och om vi är fullständigt ärliga så inser vi det samma mer eller
mindre av oss själva. Vi duger inte. Vi har gjort galet, vi har syndat, och som
syndare kan vi inte komma inför Gud. Inför Helige, Levande Gud, Gud den
fruktansvärde, kan vi inte klara oss. Vi förgås, helt enkelt.
Så hur kan någon då mena att vi kan bli färdiga att på rätt
sätt komma inför Gud? Det finns ett oerhört härligt ord i den vers vi just
läste. Vi ska ta det en gång till: ”Vi hävdar att människan förklaras
rättfärdig genom tro, utan laggärningar.” Det är ordet ”förklaras” jag tänker
på. Judarna på Jesu tid, och speciellt då fariséerna, hade gjort upp ytterst
noggranna föreskrifter om hur en människa skulle leva och bete sig i varje
enskild och upptänklig situation för att inte på något sätt bryta mot Guds lag.
De räknade nämligen med att de genom att fullgöra lagen till punkt och pricka
skulle kunna bli rättfärdiga och så kunna komma inför Gud. Paulus, själv en
före detta farisé, skjuter ner detta med en gång strax före vår text. Lagen är
inte någon framkomlig väg för oss människor. Det enda den kan åstadkomma är en
medvetenhet om syndens verklighet. Och så en fullständig förtvivlan och en
insikt om att det inte går. Att vi inte klarar av det. (3:20) Så på den vägen
kan vi människor inte bli rättfärdiga. Den vägen är stängd för oss.
Men så kommer detta härliga ord in i bilden. Människan
förklaras rättfärdig. Utan laggärningar. Utan att tvingas fullgöra lagen till
punkt och pricka – alltså något som vi människor inte klarar av. Bibeln säger
oss att det bara finns en som har klarat av att leva ett helt och fullt
rättfärdigt liv och så, på egen hand, klarat av att förtjäna Guds gemenskap och
närhet. Jesus Kristus. Denna Jesu rättfärdighet får vi del av, den tillräknas
oss, och så kan Gud förklara oss rättfärdiga. Inte för att vi är det i oss
själva, utan för att Jesus är det.
Lagens väg var inte framkomlig för oss människor. Därför
måste Gud öppna en ny väg för oss, nämligen trons väg. Därför heter det här:
”genom tro”. Inte vilken tro som helst, utan tron på Jesus och hans
rättfärdighet och hans fullkomliga offer på korset och det ”saliga byte” han
därmed möjliggjorde och åstadkom, nämligen det att han tar vår synd och det
straff vi har förtjänat och vi får hans rättfärdighet och den krona och
segerkrans han förtjänat. Genom tron tillräknar Gud oss denna Jesu
rättfärdighet. Vi förklaras rättfärdiga. Färdiga att på rätt sätt möta Gud.
Inte för att vi skulle vara rena och felfria, utan för att Jesus är det. ”Vi
hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.”
Aamen! Må dessa Ord bära frukt och verka det som Gud vill. Såsom det varit i det glada budskapets tidevarv; från städer till byar och från byar till städer har budskapet vandrat; Glädjens; Herren Jesus har gjort det+!!!
SvaraRaderaVårt bästa hopp om salighet är syndernas förlåtelse i Jesu Namn som innefattar allt som Fadern och Anden, Vattnet och Blodet vill för människans frälsning. Lyckliga vi som fick höra det just i välfärdens tid, även om välfärden söver de flesta och gör likgiltiga för nöden så att vi älskar världen och dess skatter mera än Guds väg. Tack för all exempel på Lydnad och omsorg och förbön och rediga dåd som jag hört och sett "tedanifrån ja e heim" och runtomifrån världen säger torsten nils ulrik