lördag 22 april 2017

Allvarlig kompetensbrist i högsta förvaltningsdomstolen


Igår berättade Iltalehti om hur högsta förvaltningsdomstolen i Finland återbördat ett avgörande i en asylansökan till Helsingfors förvaltningsdomstol för nytt avgörande. Den 29-årige iranske mannen hade i den lägre rättsinstansen beviljats asyl på den grunden att han i Finland konverterat till den kristna tron och att han därför riskerade förföljelse och t.o.m. döden ifall han skulle ha sänts tillbaks till Iran. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att detta beslut bör omprövas eftersom den lägre rättsinstansen inte tillräckligt noga undersökt äktheten i den iranske mannens omvändelse.

Är det någon annan än jag som tycker att detta börjar få rent parodiska drag? Ska, och kan, en domstol avgöra äktheten i en människas omvändelse? Givetvis inte, och alla som vet och förstår vad detta handlar om inser också att detta heller inte är nödvändigt. Men det förstår inte högsta förvaltningsdomstolen. Uppenbarligen finns det således en allvarlig kompetensbrist i nämnda domstol.

Det avgörande i detta fall är nämligen inte äktheten i mannens omvändelse, utan det allt avgörande är det faktum att mannen har mottagit det kristna dopet. Om och när denna man tvingas återvända till Iran kommer mullorna inte att fråga honom hur allvarligt menad hans omvändelse är/var. De kommer att fråga honom om han mottagit det kristna dopet, och när han svarar ja är saken avgjord. Det är synnerligen allvarligt, och en mycket grov försummelse av högsta förvaltningsdomstolen, att inte hålla sig informerad om hur dessa saker fungerar. Det är nämligen en människas liv vi talar om här.

Samtidigt är det inte så konstigt att högsta förvaltningsdomstolen inte är medveten om dopets innebörd och dess betydelse. I detta speglar domstolen bara folkets okunskap. Det är nämligen tyvärr så att den vanlige finländaren inte heller har förstått hur oerhört avgörande och stor sak det kristna dopet är. Vi förstår inte att uppskatta dopet, inte ens för egen del, och det finns som sagt en utbredd okunskap om vad dopet innebär och hur betydelsefullt det är. Här finns det rum för stora förbättringar – och dessa förbättringar kan faktiskt åstadkommas med mycket enkla medel. I år firar vi 500-årsjubiléet av reformationen. Då kunde, förslagsvis, alla döpta finländare sätta tio minuter av sin dyrbara tid på att läsa vad reformatorerna skrev om dopet. T.ex. i den Augsburgska bekännelsen eller, om man kan tänka sig att sätta lite mera tid på saken, i Luthers stora katekes. Åtminstone kunde man förvänta sig att medlemmarna i högsta förvaltningsdomstolen skulle göra det. Detta kunde åtgärda den allvarliga kompetensbrist de lider av.

15 kommentarer:

  1. I Augsburska bekännelsen heter det att dopet är nödvändigt för saligheten. Det uttalandet är uppenbart felaktigt också enligt den lutherska kyrkan själv, eftersom man nog menar att till exempel rövaren på korset nog blev salig. Trovärdigheten hos bekännelseskrifterna kan väl då inte vara särdeles hög eftersom sådana uppenbara felaktigheter tillåts?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan. Menar du på fullt allvar att Gud i sitt handlande skulle vara bunden av våra bekännelseskrifter? Gud har bundit oss till dopet och gett oss en uppmaning att döpa, och så långt är allt klart: Dopet är nödvändigt för saligheten. Men Gud är givetvis inte bunden av det han har sagt att vi ska göra, eller hur? Han är suverän, och han kan föra in människor i sitt rike även om vi av någon anledning inte hinner döpa dem.

      Radera
    2. Varför kan man inte då helt enkelt skriva att Gud uppmanar oss till att döpa? Om det är det man menar. Att skriva att dopet är nödvändigt har inte samma betydelse. Uttrycker man sig så kan rövaren på korset omöjligt bli salig.

      Radera
  2. Jan Bergman. Dopet är nödvändigt till saligheten såsom Guds ordinarie instrument som verkar den nya födelsen och förenar oss med Kristus och den genom honom förvärvade frälsningen. Enligt Guds i Bibeln uppenbarade vilja handlar han med oss människor genom yttre medel. Att dopet är den nya födelsens bad (Joh. 3:3,5, Tit. 3:5) är dessutom den odelade gamla kyrkans enhälliga uppfattning. Vi bekänner ett dop till syndernas förlåtelse. Sedan kan Gud i sin allmakt naturligtvis verka tron på extraordinära sätt såsom under förföljelser där döpandet kan vara omöjligt. Vad rövaren på korset beträffar så hade Jesus inte ännu instiftat det nytestamentliga dopet. Däremot blev rövaren frälst genom de ord som Jesus talade på korset. Mvh Marko Sjöblom

    SvaraRadera
  3. "Sedan kan Gud i sin allmakt naturligtvis verka tron på extraordinära sätt såsom under förföljelser där döpandet kan vara omöjligt."
    Håller vi med om det, blir det en uppenbar motsägelse om vi samtidigt säger att dopet är nödvändigt.

    SvaraRadera
  4. Jan, nu blandar du ihop två begrepp som bör hållas isär. Du använder begreppet "nödvändigt" på ett sätt som det används i filosofin och inte i den bemärkelse som det har i den kristna trosläran, alltså som ett redskap i bibeltolkningen. Dopet är nödvändigt från vår mänskliga sida (vi får alltså inte betrakta det som mindre viktigt och slarva med det Mark. 16:15-16). Däremot kan vi inte utgå ifrån att detta dopets nödvändighet skulle begränsa Guds allmakt i den bemärkelsen att Gud i sitt agerande inte skulle kunna avvika från den sedvanliga ordningen (Det ovannämnda bibelstället framställer dopet som nödvändigt men inte absolut nödvändigt, om man uttrycker saken med hjälp av den s.k.nyaristoteliska begreppsappsraten). Vi bör dock följa det som Gud i sitt ord tydligt säger och inte spekulera i onödan. Vill till sist fråga av dig: Vad är det som gör, att du funderar på detta dopets nödvändighet? Mvh Marko Sjöblom

    SvaraRadera
  5. Enligt Jesus skall vårt ja vara ja och vårt nej vara nej. På samma sätt som ett ja är lika mycket ja som ett "absolut ja" är "nödvändigt" lika nödvändigt som "absolut nödvändigt". Eller är det teologiska språket ett slagts nyspråk där begreppen ges helt andra betydelser än de vedertagna?

    SvaraRadera
  6. Du hänvisar till Markus 16: Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Inom logiken talar man om tillräckliga och nödvändiga villkor. Det som här uttrycks som ett tillräckligt villkor har man i Augsburgska bekännelsen gjort till ett nödvändigt villkor. En allvarlig förvrängning av bibelordet. Falsk lära med andra ord.

    SvaraRadera
  7. Jan Bergman. Inom teologin har man i alla tider lånat språk och begrepp från filosofin. På motsvarande sätt gör man också inom andra områden. (Tex ordet fundamentalism har åtminstone tre olika betydelser). I den medeltida teologin vars tankegångar finns bakom Augsburgska bekännelsens lära om dopet gjorde man en skillnad mellan olika typer av begreppet "nödvändigt". Man talade om "absoluta nödvändigheten" och om den "ordinarie nödvändigheten". Dopet hör till den senare kategorin, fast man kan diskutera huruvida sådana begrepp är bra eller inte. naturligtvis kan Dopets nödvändighet till frälsningen är inte någon luthersk upptäckt utan härstammar från den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen. Vi bekänner "ett dop till syndernas förlåtelse". I korthet: Dopet är en engånshändelse och ett verk av Gud. Det förenar oss med Kristus och den frälsning som Han har berett åt oss samt föder oss på nytt. Det är egentligen meningslöst att diskutera dopets behövlighet eller nödvändighet utanför frågeställningen kring dopets betydelse i allmänhet. För mig är saken mycket enkel och klar: Eftersom vi behöver en nyfödelse, syndernas förlåtelse och gemenskap med Kristus behöver vi också dopet som ger oss alla dessa saker. Sedan är det förstås upp till var och en huruvida man vill se frälsningen i Kristus som "behövligt" eller "nödvändigt". Tillägger ännu att talesättet om dopets nödvändighet i stället för dess behövlighet understryker dopets stora värde och är inte menat att lägga tilläggsvillkor för frälsningen eller för att försvåra dess ernående. Mvh Marko Sjöblom

    SvaraRadera
  8. I Orwells bok 1984 kör man med flera nyanser av begreppet jämlik. Våra teologer kör med flera nyanser av begreppet nödvändig. Ni vill att våra politiker skall läsa bekännelseskrifterna och lägga sig till med samma typ av nyspråk? Bevare oss!

    SvaraRadera
  9. Eller var det kanske i Djurfarmen där grisarna var jämlikast?

    SvaraRadera
  10. Jan. Marko ställe en mycket relevant fråga till dig i sin kommentar 02:19. Varför frågar du detta? Jag kunde precisera frågan: Frågar du för att du letar svar eller för att du letar problem? Tyvärr syns det mig som om det är det senare som gäller, och detta t.o.m. så att du vänder och vrider på ämnet, och blandar ihop olika saker, för att få det till att vara ett problem. Det är det givetvis inte, men för den som vill göra en sak till ett problem brukar det vanligen lyckas. Om inte annat så för en själv.

    SvaraRadera
  11. Jag frågar ingenting. Jag bara konstaterar att bekännelseskrifternas författare använder ett inkonsekvent språkbruk. Orsaken till att lutherska teologer vrider och vänder på formuleringarna för att försvara dem beror på att man upphöjt dessa skrifter till någon form av heliga skrifter. Det är otänkbart att erkänna att de skulle vara behäftade med några brister.

    SvaraRadera
  12. Jan Bergman.

    Om teologerna strävade efter logisk koherens i sina högtflygande spekulationer, skulle det inte finnas någon teologi längre...

    Humanisten

    SvaraRadera
  13. Jan Bergman. Egentligen saknar det betydelse huruvida våra tjänstemän läser just lutherska bekännelseskrifter eller inte. F.d.muslimer som har konverterat till kristendomen riskerar livet helt oberoende av om de har blivit döpta i den lutherska kyrkan eller i en frikyrkoförsamling. I vilket fall som helst är det dopet som är den avgörande gränsen. Jag tänker inte diskutera dopläran längre eftersom du inte svarar på min fråga och eftersom inget teologiskt svar tycks duga. Säger endast att de svar som jag gett bygger på omfattande teologisk forskningsslittetatur i den medeltida logiken (även om språkbruket naturligtvis kan låta konstigt i våra öron). Att du jämför terminologin inom en etablerad akademisk disciplin med Orwells ironi om det totalitära nyspråket visar i mina ögon, att du främst saknar förmågan eller viljan till saklig teologisk diskussion. Mvh Marko Sjöblom

    SvaraRadera