fredag 19 maj 2017

Om vänsterspöket


Ett känt filmcitat (är det någon som vet vilken film?) lyder: "Djävulens största vinst var att övertyga världen om att han inte finns." Det ligger en del i detta, men man kan förstås diskutera om detta är hans störst vinst. Men på ett principiellt plan finns det en stor sanning i detta citat. (I filmen rörde citatet inte heller någon andlig potentat.) Om någon kan övertyga människorna om att något inte finns/inte längre existerar/inte är något hot blir detta något desto farligare. Förutsatt alltså att det existerar.

Kennet Myntti skriver i gårdagens ledare i ÖT (Vänsterspöket skrämmer oss), apropå Nils Torvalds presidentkandidatsambitioner, att "Kommunistspöket är inget vi behöver vara rädda för i dagens högervridna värld". Vad gäller ledarens huvudtes håller jag med honom: Även om Nils Torvalds sannolikt var kommunist på 60-talet är han knappast längre vad vi kunde kalla kommunist, varför han mycket väl kunde bli SFP:s kandidat för presidentposten. Åtminstone vad ankommer denna sak. Sedan är det förstås upp till de som kan tänka sig att rösta på SFP att välja sin egen kandidat. Det blandar jag mig inte i.

Men hur är det nu med kommunismen, vänstern överlag och "dagens högervridna värld". Är kommunismen något hot idag? Finns det överhuvudtaget längre något sådant som kommunism och kommunister? Jag vet faktiskt inte. Eller säkert finns det, men de som ännu vågar kalla sig själva för kommunister är nog för få för att vara något hot mot något eller någon och sitter nog alltför långt inne i någon skrubb någonstans för att kunna tas på allvar. Men vänsterideologin lever och mår, och det är nu vi kommer in på detta med principen bakom citatet jag inledde med.

Myntti skriver givetvis utgående ifrån sin egen verklighetsuppfattning och så som han ser på samhället. Problemet här är bara det att vi människor tenderar att vänja oss vid sådant tankegods vi umgås med, och det som var extremt på, låt oss säga 60-talet, ses mycket långt som salongsfähigt idag. Nils Torvalds hörde till radikalvänstern på 60-talet. Idag är mycket, men givetvis inte allt, av det som 60-talets radikalvänster stod för legio. Så det som har hänt är att det kanske inte är Torvalds utan det samhälle som han lever i som har ändrat färg. Den röda färg som på 60-talet fick honom att se radikal ut och stå i bjärt kontrast till det blåa Finland smälter idag i mångt och mycket väl in i det Finland vi nu ser runtomkring oss. Ett Finland som alltså är bra mycket rödare idag än det var på 60-talet.

Så kommunismen må vara mer eller mindre död och begraven, men vänsterideologin lever som sagt kvar. I högönsklig välmåga dessutom. Ja, detta så till den grad att i själva verket alla våra politiska partier idag är mer eller mindre vänster. Eller "socialliberala", som det så fint heter. ÖT och Kennet Myntti står med båda fötterna i denna vänsterideologi, och därför ser han inte hur fel det blir när han skriver om "dagens högervridna värld". Någon sådan värld finns nämligen inte. Ekonomin går inte runt på högeraxeln, utan tvärt om har många av 68-vänsterna radikala krav idag implementerats i vårt samhälle. Om du inte tror mig kan du försöka räkna ut hur mycket av den genomsnittlige finländarens inkomster som går åt till olika skatter och jämföra med hur situationen såg ut på 60-talet. Inkomstöverföring och utjämning är de två ord som bäst beskriver dagens ekonomiska system, och det finns inget "högervridet" i detta.

Jag vågar till och med påstå att Lenin skulle skratta högt om han skulle kunna se hur Finland fungerar idag. Hans, och framför allt hans efterföljares, problem var att få folket att jobba när staten tog alla frukter av det de producerade. Därför blev produktiviteten låg och det kommunistiska samhället förblev fattigt. Idag tar staten så gott som alla frukter av det vi producerar, men man får oss att tro att vårt arbetes frukter hamnar i våra egna fickor. Därför jobbar vi oss nästan fördärvade. Som sagt, Lenin skulle skratta högt.

Vänsterideologins största vinst är att dess företrädare har fått oss att tro att den är död.

Men alla har inte gått på det.

6 kommentarer:

  1. Den här texten borde publiceras i ÖT, så att Myntti sku kunna läsa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. #Markus. Efter Pridesommaren håller nog ÖT koll på den här bloggen. De vågar knappast annat. Om inte Myntti läser så läser någon som berättar åt honom.

      Radera
    2. Markus. Tack för din kommentar! Jag misstänker att texten är både för lång och för obekväm för att ÖT skulle ta in den. Dessutom borde den omarbetas en hel del för att passa som insändare, så jag tror att jag avstår från att försöka. Det finns så mycket annat intressant att sätta tiden på... Sedan kan det ju hända att anonym 19:15 har rätt.

      Ps. Det tog ett tag innan jag insåg vem du är... :)

      Radera
  2. Din insikt är rätt Kristian, har jag på känn. :) Hur kom du till den? Vore trevligt att hälsa på dig i juni (kanske 10.6.) då jag rör mig åt ditt håll, om det passar in i ditt dagsschema?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Markus. Genom erfarenhet. Egen och andras. Ja, det vore trevligt att träffas, om det lyckas. Vi brukar säga att en minkfarmare måste bo på farmen i juni, så det kan vara lite knepigt med tiden. Men ta gärna kontakt (via e-post, adressen hittas i samband med min blogger-profil) när det närmar sig så får vi se om vi får det att lyckas!

      Radera
  3. Och ändå har vi det ganska bra här i Finland jämfört med många andra ställen....

    SvaraRadera