Domsöndag 2020

När jag börjar skriva den här texten är klockan exakt 19:00. Vore det inte för Corona-pandemin och de restriktioner som föreligger skulle vi just nu inleda våra domsöndagsmöten i Kållby bönehus. Dessa har hållits oavbrutet varje domsöndagshelg sedan 1932, men i år blev det alltså inga möten. Bönehusets hundraårsjubiléum, som infaller i år, blir inte heller firat p.g.a. pandemin. Det här är givetvis väldigt tråkigt, men oberoende av om vi kan samlas eller inte sitter Jesus på tronen och han kommer snart att komma tillbaka för att hålla dom och ta sin församling till himlen.

Jag tänkte att det kunde vara på sin plats med en liten betraktelse här på bloggen, dagen till ära, och i denna betraktelse vill jag stanna inför en del av andra årgångens episteltext från det härliga uppståndelsekapitlet, 1 Kor. 15. (Verserna 24-27)

Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den siste fienden berövas döden all makt, ty allt har han (Fadern) lagt under hans fötter.

Vi lever just nu i den tid som föregår den situation när Jesus överlämnar riket åt Fadern. I den här texten framgår det att Jesus också i denna tid regerar, men det blir också klart att detta är en tid av kamp mellan Jesus och fördärvsmakterna. Men, kanske någon undrar, vann inte Jesus över dessa makter i sin död och uppståndelse? Ja, det gjorde han, så i den meningen är kampen slut. Men kampen pågår likväl så länge döden har kvar sin makt. Efter Golgata har döden ingen makt över Jesus, men dess makt över oss människor står kvar. Men om Jesus har besegrat fördärvsmakterna, kan vi ännu fråga, hur kan kampen då ännu pågå? Svaret på den frågan är att den kamp som pågår är en kamp om oss människor. I våra liv är döden ännu en mäktig fiende, en fiende som ständigt står på lur och som en dag kommer att drabba oss var och en.

Domsöndagens budskap är att Jesus har segrat, och att han en dag kommer att stå där som segrare när strecket dras för tiden. Fram till dess pågår kampen om oss människor, också om dig och mig. Jesus erbjuder oss alla sin seger över synd, död och djävul, men tyvärr vill inte alla ta emot denna härliga gåva. Frågan om varför vissa väljer att stå ensamma i den hopplösa och ensidiga kampen mot döden är en gåta som endast Gud vet svaret på. Jesus är den ende som har besegrat döden, och den ende som någonsin kommer att klara av att segra i denna kamp. De av oss som försöker ta kampen på egen hand kommer oundvikligen att förlora. Men det oerhört glada budskapet är att Jesus vill skänka oss, dig och mig, sin seger. Vår synd blir hans synd, och hans seger över döden blir vår seger i det saliga byte han erbjuder oss.

Jesus kallar dig att komma till honom för att få del av hans seger över synden, döden och djävulen. Det är vår enda chans att vara på den segrande sidan i den strid som pågår. En dag, kanske ganska snart, kommer din kamp att ta slut. Antingen genom att Tiden tar slut eller genom att din tid tar slut. Och ja, det finns faktiskt två yttersta dagar: Den allmänna och din privata. Endast Gud vet vilken av dessa som kommer först. Men vi vet att en av dem kommer först, och om du inte har låtit Jesus ta, och vinna, din strid före den dagen är inne kommer du att stå på den förlorande sidan. Oundvikligen och oåterkalleligt.

Så varför kämpa mot hans kallelse? Det är dumt, ja rent av självdestruktivt, att göra det. Det är nämligen bara dig själv som du skadar genom att inte svara JA! på Jesu kallelse. Allt är färdigt! Alla dina synder, hur stora och svarta du än tycker att de är, ÄR förlåtna. Så varför envisas med att bära dem själv? Du klarar inte av att göra det. De kommer att dra ner dig och förgöra dig. De kommer att innebära att den kroppsliga döden blir en dörr till den eviga döden. Men låt Jesus ta dina synder på sig! Han har redan sonat dem på korset, så varför envisas du då med att gå och bära på dem? Låt honom ta dem av dig! Då blir den kroppsliga döden, när du en dag möter den, att bli en dörr, inte till den eviga döden utan till en härlig evighet och en evig härlighet!

Domsöndagens budskap är att Jesus har segrat, och att han en dag kommer att stå där som segrare när strecket dras för tiden och döden till sist berövas sin makt också över oss människor. Var kommer du att stå då? Tillsammans med Jesus på  den vinande sidan, eller på den andra sidan? Valet är ditt, för när Jesus kallar dig har du möjlighet att välja. Du har nåtts av hans kallelse förut. Nu kanske du nås av den igen. Du har inga garantier för att det blir flera gånger. Amen!

 

Om hjärtat mig fördömer och köttet gör besvär, den trösten jag ej glömmer, att Gud dock större är, att nåden väger mera än all min uselhet – och pris vare Lammet för det!

Så må då Satan rasa och världen hjälpa till. Jag skall för dem ej fasa, det går som Herren vill. Guds ord behåller segern, och alla segrar med som står uti Frälsarens led!

Nu glad jag hemåt ilar i Jesu dyra namn, och snart jag salig vilar i fridens sälla hamn. Men under pilgrimsfärden så här på barnavis jag sjunger min Frälsares pris!

(SH 351, 3-5. Text av Nils Frykman)