Bedrägligt om yttrandefriheten

Dan Ekholm skriver en mycket bedräglig ledare i ÖT 25/3 under rubriken "Yttrandefrihet handlar om att tala sanning till makten". Det han skriver kan låta mycket bra vid en första genomläsning, men där finns sådana påståenden som i själva verket makulerar hela begreppet "yttrandefrihet" om och när man skrapar lite djupare på det som påstås.

Ekholms huvudtes är det han inleder med, nämligen att "den starka yttrandefriheten missbrukas ibland på sociala medier", och detta motiverar han med olika utsagor. De grönas ordförande Maria Ohisalo har t.ex. sagt att "Yttrandefrihet kan inte användas för att tysta ner eller utesluta andra. Hatretorik och förföljelse är ägnat att begränsa yttrandefriheten för dem som blir mål för andras yttrandefrihet." Historieprofessorn vad Yale i USA, Timothy Snyder har sagt att "Det finns ett syfte med yttrandefriheten och det är att säga sanningen till makten". Och så kommer det som möjliggör det centrala missgreppet i Ekholms resonemang. Han skriver att Snyder "påpekade att yttrandefriheten allt oftare missbrukas till att sprida lögner och blir en kloak för att få säga obehagliga saker om andra". Ekholm fortsätter sedan att citera Snyder: "Det [är] inte talet som är fritt, det är personen som är fri som ska våga uttala sanningen. Han kallar det för positiv yttrandefrihet att få utmana makten med sanningen. Att få häva ur sig vad som helst utan statliga begränsningar är negativ yttrandefrihet."

Så, var landar vi om vi försöker se vad Ekholm egentligen säger? Vi kan börja med att konstatera att han, baserat på det Snyder sagt, uppenbarligen efterlyser någon form av statliga begränsningar på vad som får sägas. Snyder påstår att han inte efterlyser förbud, men hur kan samhället göra det han är ute efter utan att implementera något form av förbud att säga vissa saker? Nå, det går förstås inte. Enligt den föreslagna modellen ska givetvis det som är sant få sägas, men hur blir det de gånger vi inte med hundra procents säkerhet kan säga vad som är sant? Eller, och det är ännu viktigare, de gånger vi är oeniga om vad som är sant och vad som inte är det? Vem ska avgöra vad som får sägas i sådana fall? Jag har svårt att se något annat än att Ekholm med sin ledare öppnar för något som faktiskt kan beskrivas som någon form av statligt sanningsministerium som har att ta ställning till vad som får sägas och vad som inte får sägas baserat på vad som UPPFATTAS vara sanning och osanning. Eller kanske han förespråkar att media ska få denna roll? Det skulle vara intressant att veta vad han egentligen är ute efter här.

Hur som helst är det svårt att förstå annat än att han menar att det måste finnas någon form av stark reglering på detta område. Detta blir tydligt när han låter Ohisalo komma till tals och säga det hon säger om hattretorik och förföljelse? Tänk vad bekvämt! Det enda som behöver göras för att tysta ner ohavliga röster är att stämpla dessa som spridare av "hatretorik och förföljelse" eller, ännu enklare, att hävda att det de säger är osant. Då skulle de alltså inte omfattas av yttrandefriheten.

I slutet av ledaren kommer sedan det mest obehagliga av allt det obehagliga Ekholm skriver. Han lyfter fram sådana som vill "sprida lögner om de svaga" och som därmed, enligt Ekholm, "missbrukar sin yttrandefrihet".  Ser du vad som sker här? Eller hellre: Vad som kan ske på basen av det resonemang Ekholm driver? Ge någon grupp status av "de svaga" och stämpla allt som kan tänkas sägas som berör dessa som lögn, och vips missbrukar de som säger det som stämplats som lögn sin yttrandefrihet. Och då - håll i dig nu! - är det, i större skala, som när Putin invaderar Ukraina!

Nu ska ingen förstå detta som att jag menar att det är ok att säga vad som helst om vem som helst. Det finns de som är verkligt svaga i vårt samhälle och som har fått utstå mycket i form av lögner som spridits. Sådant är givetvis inte ok, men det går helt enkelt inte att bevara yttrandefriheten om vi går in för något sådant som Ekholm skisserar upp. Det finns redan lagar som reglerar förtal. Dessa kan användas för att begränsa dylika lögner. Det vi däremot inte kan och inte får göra är att på förhand slå fast att vissa saker inte får sägas. Gör vi så har vi inte längre någon yttrandefrihet utan då är vi faktiskt framme vid något som kan sägas motsvara det George Orwell beskrev i sin bok 1984.

Det Jan Myrdal sade blir nämligen bara mer och mer aktuellt i vårt samhälle idag: Om vi förbjuder lögnen kommer också sanningen (förr eller senare) att tystas. Först, enligt den föreslagna modellen, det som skrivs och sägs på sociala medier och i diskussioner människor emellan, men om vi ger oss in på den vägen kommer också förr eller senare vad som kan sägas åt makten att bli begränsat. Jag har svårt att se att yttrandefriheten kan delas på det sätt som Snyder, och Ekholm, föreslår. Nej, antingen har vi yttrandefrihet eller så har vi inte det.

 

Pausa demokratin?

Demokrati är inget perfekt statsskick, det vet vi nog alla. Ett bra exempel på det fick vi här i Finland när Sipiläs regering lyckades med det närmast omöjliga att balansera statens budget men sedan fick ordentligt på pälsen i följande riksdagsval. Centern har inte ännu heller hämtat sig från detta. Så nej, demokrati är inget perfekt statsskick, men det är det bästa vi har att tillgå. Eller om vi säger som Churchill (var det visst): Demokratin är det minst dåliga styrelseskicket. Detta inte minst för att det ger minoriteter ett relativt starkt skydd. 

Vi som lever i ett fritt och demokratiskt land glömmer lätt bort att under 1/6 av alla länder på jorden är fullvärdiga demokratier idag. Över 1/3 av alla länder har en direkt auktoritär regim. Tyvärr verkar det som att även här hos oss finns det starka tendenser att nedvärdera det demokratiska styrelsesättet, inte minst som ett resultat av det klimathetsande (och klagande över att inget sker) som media ägnar sig åt. I Sverige har i dagarna presenterats den nyaste SOM-undersökningen, och den ger vid handen att endast 18% av svenskarna säger ett direkt och absolut nej till att "pausa demokratin" i vissa frågor. Endast 18%! Klimatfrågan torde vara den mest signifikanta i detta sammanhang.

Detta innebär, omvänt, alltså att 82% av svenskarna skulle vara beredda att ge upp demokratin och demokratiska principer i vissa frågor. "Pausa demokratin" som undersökningen kallar det. Detta är förstås fullständigt fruktansvärt. Saken är nämligen den att att det inte finns något sådant som att "pausa demokratin". Antingen har man demokrati eller så har man det inte. Om man redan en gång ger bort demokratin är den förlorad och kan svårligen återinföras. 

Detta är ändå inte ägnat att förvåna. Så som media, speciellt i Sverige, har klimathetsat de senaste åren krävs det ett väldigt starkt demokratipatos för att stå fast och inte vara beredd att pruta på demokratiska värden i just klimatfrågan. 

Som sagt är det framför allt när det kommer till minoriteters ställning och rättigheter som demokratin är i särklass bland styrelseskick. I en diktatur, om det sedan skulle handla om en klimatdiktatur eller en kriminalitetsbekämpande diktatur, är det alltid minoriteterna som får ta den hårdaste smällen. Diktaturer tolererar nämligen aldrig någon opposition utan de som motsätter sig makten hamnar alltid i kläm. Mer eller mindre. 

Jag vill tro, positiv som jag är, att svenskarna helt enkelt inte har tänkt igenom vad det innebär att "pausa demokratin". Både när det gäller vad en "paus" innebär för demokratins framtid och vad ett annorlunda styrelseskick (exempelvis en diktatur) skulle innebära för den minoritet som är av annan åsikt. Förhoppningsvis tror jag inte för gott om svenskarna här.  

Idioti!

EU har som bekant initierat ett förbud mot försäljning av nya person- och paketbilar med förbränningsmotor från 2035. En tid såg det ut som om detta förslag trots allt skulle stöta på patrull, men tyvärr har motståndet malts ner och allt tyder nu på att förbudet kommer att träda i kraft. (Att jag och några till påpekar att EU inte har fullmakt att besluta om en sådan sak noteras tyvärr inte alls.) 

Det finns många problem med detta förbud. Det allvarligaste är det samma som vidlåder i princip alla klimatpolitiska beslut - man tar ett beslut som styr utvecklingen i en viss riktning utan att först se till att det finns realistiska möjligheter att ersätta sådana saker som förbjuds. Detta samma problem kan ses t.ex. inom energiproduktionen och inom drivmedelssektorn där kraven på utblandning av bränslen med biodrivmedel (det så kallade distributionskravet) implementeras trots att det råder brist på sagda biodrivmedel vilket gör att priserna på bensin och framför allt diesel kommer att rusa i höjden.

Idag ses elbilen som det som ska rädda klimatet och därför strävar alla beslut som görs inom transportsektorn till att byta ut förbränningsmotoriserade bilar mot elbilar. Detta utan att ha en plan för hur elbilarna ska räcka till (brist på batterimaterial) och utan att ha rett ut huruvida en elbil verkligen är mera klimat- och miljövänlig än en bil med förbränningsmotor. Nya uppgifter under bara de senaste dagarna ger vid handen att många elbilar skrotas bara efter en kort tid i användning eftersom det helt enkelt blir för dyrt att byta ut ett redan lite skadat batteri. Det har också visat sig att oförsiktighet i samband med däckbyte på en elbil kan göra att bilen blir inlöst - och skrotad. Eftersom en elbil ger upphov till mycket mera CO2-utsläpp vid tillverkning - och därför måste köras så och så mycket innan dess klimatpåverkan blir mindre än hos en bensin- eller dieselbil - innebär detta att sådana elbilar i själva verket är klart större klimatbovar än bilar med förbränningsmotor. 

Det är vanligen så här det går när förändringar - som anses vara bra för att de ser bra ut på ritbordet - införs i alltför snabb takt. Det sätt som EU just nu agerar med stark styrning på många områden på basen av vad som ser bra ut på ritbordet men som inte har prövats i verkligheten kan komma att stå oss väldigt dyrt. Om de beslut som tas t.ex. gör att jordbruket körs ner eller att bilparken byts ut till stora kostnader och det sedan visar sig att förändringen ledde till en ohållbar situation är det inte bara att återgå till det gamla. Det kan visa sig att vi står där utan livsmedel eller en fungerande bilpark. 

Men huvudsaken är att vi just nu kan inbilla oss att vi gör något bra, eller hur? Låt vara att kraschen sedan kommer när det visar sig att vi köpt grisen i säcken. Men det är framtidens problem! Vi kan åtminstone lura oss att tro att vi gör något bra och så ha ett (inbillat) rentvättat samvete.

Länk till intressant sida

Jag skrev för en tid sedan om Sofie Staras märkliga luggande av Sebastian Lassilas intressanta insändare i ÖT. En kommentator ville att jag skulle publicera hela Lassilas insändare i stället för att bara länka till den eftersom länken ledde in bakom ÖT:s betalmur. Nu är det förstås så att man inte kan publicera andras texter utan lov, men jag frågade Sebastian om det är ok att jag gör det och fick lov att göra så. Emellertid finns hans text redan på nätet – i en lite längre version dessutom, så i stället för att publicera texten här länkar jag till den webbplatsen där alla fritt kan läsa hans text. Och inte bara hans text, utan på den relativt färska webbplatsen Konservativ.fi finns en hel rad intressanta texter skrivna av diverse konservativa samhällspåverkare av olika kaliber. Bekanta dig gärna med den sidan!

 

Valrelaterad vandalism och medias tystnad

Det är snart riksdagsval, och knappast någon har kunnat missa de många valplakat som satts upp på var och varannan lyktstolpe. Media har också rapporterat om en del vandalism mot dessa plakat, dock inte mer än förr. Åtminstone inte så som jag bedömer det. Att vandalisera ett valplakat är ett brott, och även om det kanske görs i ungdomligt oförstånd är det olagligt. 

Trots att dylik vandalism är otrevlig, och olaglig, finns det betydligt värre exempel på valrelaterad vandalism. Sådant som kanske inte har setts under de senaste årens valkampanjer. I Åbo har t.ex. en bil med valreklam i bakfönstret vandaliserats genom att alla fönsterrutor slogs sönder på den. Anmärkningsvärt nog är det endast Sannfinländarnas egen nättidning som rapporterar om detta brott.

Jag undrar i mitt stilla sinne om ett dylikt brott skulle ha tillåtits passera utan den minsta kommentar i mainstreammedia ifall det skulle ha varit fråga om t.ex. en bil med De grönas valreklam i bakfönstret? Eller något annat vänsterparti. Ser du, narrativet som ska hållas fram och försvaras är att det är (extrem)högern som är våldsam och brottsbenägen. Inte vänstern. 

Det här är kanske ingen stor sak, men jag noterar att medias tystnad passar väl in i den stora bilden.  

Staras halmgubbar mm

Sofie Stara förnekar sig inte. Igen en gång levererar hon en propagandastinn ledartext som på ett utmärkt sätt visar hur grönvänstern resonerar. I sin text ställer hon upp en rad halmgubbar som får stå för vad vi som förespråkar en balanserad syn på klimatarbetet anser. Stara skriver: "Vilken är den sänkta levnadsstandard, som de som ser hot från klimatåtgärder men inte ger några förslag på hållbara lösningar, menar att vi lever med som ett resultat av den gröna omställningen? Är det förbjudet att äta kött? Förbjudet att flyga? Måste vi arbeta 14 timmar om dygnet? Lever vi i mörker och kyla utan el, tvättar vi våra lakan och hemvävda kläder i kar med lut och förvarar vi vår mat i jordkällare? Äter vi mest potatis, gröt och kål?"

Givetvis är det inte förbjudet att äta kött eller att flyga. Men det har ingen heller påstått! Men den reduktionsplikt som om ett drygt halvår fullt ut kommer att drabba speciellt oss som bor på landsbygden kommer att höja kostnaderna för att t.ex. ta sig till jobbet. Vi kan ju som bekant inte ta metro eller ens bussen. Vad säger Stara om det? Vidare: Det EU-direktiv som redan om några år kommer att, om det står fast, orsaka finländska husägare en (onödig) kostnad på 21 miljarder euro kan göra att en del av oss inte har råd att bo kvar i våra egnahemshus. Vad säger Stara om det? Sedan inte att förglömma de radikala inskränkningar i äganderätten som behovet att stärka kolsänkorna kommer att kräva. Vad säger Stara om det? 

Det går att ställa upp halmgubbar som inte har något med verkligheten att göra (åtminstone inte ännu). Men gör man så ägnar man sig inte åt journalistik eller ens åt opinionsbildning utan det man gör när man beter sig som Sofie Stara gör i sin ledartext är inget annat än att bedriva propaganda. Förhoppningsvis klarar ändå de flesta av att se igenom hennes plumpa försök att klä propagandan i journalistiska kläder. 

En bra sak finns det dock med hennes text. Hon ger stor uppmärksamhet åt Sebastian Lassilas utmärkta och mycket läsvärda insändartext (med rubriken "Vem kan stoppa klimathysterikerna?"). Om du inte har läst den ska du absolut göra det! Notera speciellt det han skriver om att Parisavtalets koldioxidminskningar står för knappt en procent av det som skulle krävas för att hålla temperaturförhöjningen vid 1,5 grader. Det, om något, borde öppna våra ögon för vad vi ännu har att vänta i form av panikartade klimatåtgärder - om klimathetsarna får som de vill.

Bedrövelse x2!

Jag läste idag på SVT:s sidor att det inte är ovanligt att barn som indoktrinerats av vår klimathetsande media får panikattacker före de ska börja sova. Det här är bara så bedrövligt. Det är en sak att vuxna människor hetsar upp varandra och skapar panik, men låt nu åtminstone barnen vara i fred för detta elände! Men icke. Dessutom noterar jag att SVT, som alltså presenterade denna nyhet, samtidigt är en av de värsta klimathetsarna och därigenom själv en del av orsaken till att barn drabbas av dessa panikattacker. Man skulle hoppas att det skulle finnas ens lite självkritik inbäddat i artikeln. Men icke det heller. Sjukt, säger jag bara. 

Sedan såg jag att Helsingfors universitets teologiska fakultet promoverar åtta hedersdoktorer i början av juni. Döm om min förvåning när jag såg att Greta Thunberg är en av dessa. Tala om att devalvera värdet på hedersdoktoratet! Skulle det vara första april skulle jag tänka att detta är ett synnerligen dåligt försök till aprilskämt, men vi kan inte ens sätta det på det kontot. Men det är intressant att fröken Thunberg tydligen har gjort anmärkningsvärda insatser på teologins område vid sidan av hennes vanliga syssla att uppmana till upplopp och sabotera diverse samhällsfunktioner. Jag måste tyvärr bara ha missat vilka dessa insatser är... 

Ännu om kallelsen och utkorelsen

Vi hade en fin mötesserie i Esse i helgen, och det var anmärkningsvärt hur låg medelåldern på mötesdeltagarna var. Jag hade förmånen att få predika i gårdagens möte, och jag hade valt att utgå ifrån aposteln Petrus "andliga testamente", mer känt som andra Petrusbrevet och speciellt det avsnitt där han håller fram att Jesus inte är någon myt (och den kristna tron inte är någon saga) utan att det han och de andra apostlarna förkunnar är sådant som verkligen har hänt.

Efter mötet blev jag ännu att reflektera över de ord av Petrus jag behandlade i slutet av min predikan. I texten skriver den åldrige aposteln: "Var därför desto ivrigare, bröder, att befästa er kallelse och utkorelse. Gör ni det ska ni aldrig någonsin falla, för ni får en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike."

Jag ställde frågan: Hur ivrig är du att befästa din kallelse och din utkorelse? Efter det konstaterade jag att det här är lite krångliga ord, men att det handlar om att se till att vi lever i trons gemenskap med Herren Jesus Kristus. Det handlar om att aldrig någonsin gå bort från honom och tro lögnen i stället för sanningen. Och det här är viktigt, så oerhört viktigt. Detta eftersom vi idag lever i en värld som på så många områden är bedragen av lögnen och av Lögnens fader, Djävulen. Vi lever mitt i denna av lögnen förförda värld. Och det bästa Djävulen vet är när han lyckas förföra och lura ett Guds barn att tro lögnen. Att tro att Jesus bara är en myt och att kristendomen är en saga.

Det jag sedan blev att fundera på har att göra med inget mindre än dopet. Vårt dop. I dopet bekände nämligen Gud sig till oss, till dig och mig. Dopet handlar inte om att vi bekänner oss till Gud – åtminstone inte i första hand. Det handlar inte ens om att dopprästen överlämnar oss åt Gud. Det absolut viktigaste som händer i dopet är att Gud bekänner sig till oss. Han binder sig själv till oss. Märk väl detta: Det är Gud som handlar i dopet. Inte vi.

Där har vi kallelsen och utkorelsen! När Petrus uppmanar oss att vara ivriga att befästa vår kallelse och utkorelse handlar det alltså om att se till att vi hålls kvar i dopets nåd. Gud överger oss inte! Han går inte bort ifrån oss. Om det band som knöts i dopet ska brytas är det vi som måste göra det. Vi kan välja att gå bort från Gud. Det är aldrig han som går bort ifrån oss de gånger bandet mellan den döpte och den som handlade i dopet bryts.  

Den fria och öppna ingången till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike finns alltid där för oss om vi vill. Han förvägrar oss den inte om vi inte väljer att förvägra oss själva den, och det ska vi ta oss i akt för att göra! Och som sagt ska vi inte låta någon lura oss bort ifrån den med lögnaktiga ord om Jesus som en myt och den kristna tron som en saga.

Det här är så oerhört viktigt. Så viktigt att allt annat bleknar i jämförelse. Låt dig inte luras! Det är evigheten det handlar om! Jesus - han som levde och dog för dig – han uppstod från de döda och han lever, och det är ett faktum. Han är din Frälsare och din Herre. Du och jag, vi får leva i trons gemenskap med honom. Redan här och sedan för alltid där. Vi ska inte låta någon lura oss bort från detta med lögner om att det handlar om myter och sagor!

Vårvinterdagar i Esse

Evangeliföreningens norra distrikt ordnar de traditionella vårvinterdagarna i Esse 18-19.3.2023. Alla är välkomna med att delta i undervisningen och gemenskapen!

Lördag 18.3 kl. 19 i församlingshemmet.
Magnus Dahlbacka, David Lövsund. Evangelicum, Niklas Lindvik, barnprogram med Malena Ahlskog och Elin Ahlskog.

Lördag 18.3 kl. 21 ungdomssamling i församlingshemmet.
Tanja Forsblom, Ida Edman.

Söndag 19.3 kl. 10 i Esse kyrka.
Högmässa. Albert Häggblom, Mikaela Malmsten-Ahlsved.

Efter högmässan serveras lunch i församlingshemmet.

Söndag 19.3 kl. 13 i församlingshemmet.
David Pettersson, Kristian Nyman. Essepojkarna.

Om kulturkriget

Det pågår ett kulturkrig i USA. Detta har frambringats av att woke-vänstern har flyttat fram sina positioner och börjat bedriva en allt aggressivare kamp för att skapa om samhället i en värdeliberal riktning. Detta syns framför allt i skolorna, men även på arbetsplatserna, i domstolarna och på sociala medier med cancelkulturen som det kanske mest framträdande draget.  

Det är intressant hur vänstermedia i USA (och följaktligen också här där vår media okritiska kopierar det vänstermedia i USA skriver) vill få det att se ut som att det är högern som bedriver detta så kallade kulturkrig när verkligheten är den motsatta. Det är woke-vänstern som är på krigsstigen och högern, med de hela tiden krympande möjligheter som finns (och det krympande utrymmet som erbjuds), försöker försvara de värderingar som har byggt västvärlden. 

Ett av de senaste, och mest avskyvärda, försök att svartmåla vanliga människors motstånd mot den svallvåg av orenhet som woke-vänstern låter skölja över skolvärlden står vicepresident Kamala Harris make, Doug Emhoff, för när han drog paralleller mellan Hitlertysklands utrotning av judarna och det som pågår i skolsalarna i USA där bekymrade föräldrar motsätter sig skolornas utveckling till hbtq-hjärntvättningsinstanser. Emhoff talade om den splittring som finns i USA och det "hat" som syns när man går på föräldramöten i skolorna. 

Det är sällan man ser det så här tydligt hur woke-vänstern försöker flytta skulden för kulturkriget på de som blir attackerade i stället för på de som utför attackerna. Och parallellen till holocausten är givetvis att gå alldeles för långt. Speciellt som Emhoff i samma andetag talar om splittringen i USA. På vilket sätt menar han att splittringen blir mindre av att beskylla oroliga föräldrar som protesterar mot en skadlig utveckling i skolorna för att drivas av samma hat som drev judeutrotarna i 40-talets Nazityskland?  

---

Det är oerhört viktigt att vi klarar av att se bakom det som rapporteras i nyhetsmedia idag. Om vi inte gör det kommer vi att blir bedragna av nyhetsförmedlare som ljuger för oss och som försöker ge oss en falsk bild av verkligheten. Nyheten om De Santis på Svenska Yle (som jag länkade till ovan) är ett bra exempel på hur vänstermedia arbetar idag.

Bankkris i klimathetsens fotspår

Den som följer med nyhetsflödet har knappast kunnat missa att tre amerikanska banker har gått omkull den senaste veckan. Marknadsexperterna har försökt lugna oss genom att försäkra oss om att detta endast handlar om ett begränsat fenomen som inte kommer att få några följder för finanssystemet överlag. Sedan får vi höra att den stora schweiziska banken Credit Suisse är i akuta problem – och igen en gång är det alternativmedia som är först ute med nyheten. (Bara som en liten randanmärkning.) Detta samtidigt som börserna faller och speciellt bankaktierna över så gott som hela linjen är i kraftig gungning.

Vad är det riktigt som pågår?  

Den orsak som har angetts till de amerikanska bankernas fall är det höjda ränteläget. Bankernas placeringsverksamhet har helt enkelt inte räknat med och förberett sig på kraftigt höjda räntor, och när räntorna stiger har bottnen gått ur placeringsverksamheten. Och i dagens känsliga finansiella klimat blir följderna så här drastiska. Finanssystemet klarar helt enkelt inte av höjda räntor.

Det vi kan se här är följderna av en lång rad extremt dåliga politiska och ekonomiska beslut. Det var många som varnade för att räntehöjningar inte är något fungerande redskap för att mota en inflation som bygger på förhöjda energikostnader. (Jag var en av dem.) Avsikten med att höja räntan är att kyla ner en överhettad ekonomi som går på övervarv, men det vi sett det senaste året är inte en överhettad ekonomi på övervarv utan en kostnadsökning som beror på höjda energipriser. I en sådan situation biter inte räntehöjningar alls på samma sätt eftersom prishöjningarna drabbar vanliga konsumtionsvaror som människorna inte kan välja att lämna bort av kostnadsskäl.

Energiprisernas ökning beror i sin tur långt på politiska beslut orsakade av den klimathets som är dagens metaideologi i västvärlden. Media och ansvariga politiker har beskyllt Ukrainakriget för energikrisen och även om kriget givetvis har bidragit är det inte själva orsaken. Nej, orsaken till energikrisen är de politiska beslut som har fattats för att "rädda klimatet".

Det som nu återstår att se är om denna kedja av usla beslut även kommer att störta hela banksektorn, och därmed världsekonomin, i totalt kaos. Med tanke på den mängd dåliga beslut som har gjorts fram till denna punkt kan förhoppningarna om att det nu skulle fattas goda beslut som kunde rädda situationen knappast vara stora. Men hoppet är, som bekant, det sista som överger människan.

Som jag visat ovan är det klimathetsen och de fullständigt galna energipolitiska beslut som frammanats av klimathetsarna som ligger bakom även dagens bankkris. Detta är emellertid inget du kommer att få läsa om eller höra om i mainstreammedia. Klimatmålen och klimatarbetet är en alldeles för helig ko för att något sådant skulle tillåtas. Men det att de verkliga orsakerna tigs ihjäl förändrar givetvis inte verkligheten. Som aldrig annars heller.

 

  

 

Klimathetsande propaganda

"Förhoppningsvis är det snart passé att som Teemu Selänne hävda att klimatåtgärder är kommunistfasoner", inleder Sofie Stara en av de bedrövligaste ledare hon skrivit den senaste tiden. Hon fortsätter med att hävda att " det är politikernas och näringslivets uppgift att se till att vi ska vilja göra det (leva det liv vi är vana vid) och att klimatneutralitet ska bli kostnadseffektiv."

Detta skriver hon samtidigt som EU-parlamentet röstat igenom ett direktiv som kräver att, om det förverkligas så som det är skrivet, en och en halv miljon finländska bostäder kommer att tvingas till dyra renoveringar inom tio år till en uppskattad kostnad av 21 miljarder för att förbättra energieffektiviteten.

Givetvis kan man ha åsikter om det Wagyu-kött som Selänne åt i protest mot "statens kommunistfasoner" genom vilka de vill blanda sig i vad vi sätter på våra tallrikar. Liksom om Teemu Selänne och hans åsikter. Det hör till i en demokrati att få vara av olika åsikter och även att uttrycka dessa. Men att, som Stara, kalla klimathetseriets kommunistfasoner för "offentlig styrning" och vifta bort protesterna mot dessa som "förhoppningsvis snart blir passé" är att segla under falsk flagg. Liksom även att, som hon gör, helt försumma att erkänna medias inblandning och roll i det som pågår.

Staras ledare är ett typexempel på den klimatpropaganda vi utsätts för just nu. Kommunistfasoner kallas "offentlig styrning", äganderätten (till skog och mark) ifrågasätts, kostnaderna för samhälle och näringsliv negligeras och fokus sätts på tänkta (läs: fantiserade) framtida ekonomiska möjligheter samtidigt som det alltid behöver finnas med åtminstone en liten dos skräckvisioner om vad som händer om vi inte lyckas begränsa temperaturökningen till 1,5 grader.

Stara, och en stor majoritet av den vänstervridna pressen, vet vad de håller på med. Om vi dag ut och dag in utsätts för denna klimathetsande propaganda kommer vi över tid att bli tillräckligt marinerade så vi inte förstår att kämpa mot de kommunistiska mål som onekligen finns bakom klimathetseriet. Jag vet inte hur länge Cato den äldre malde på med sitt "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras", men till sist tog det skruv och romarna begav sig ut för att förstöra Karthago.

Det ska bli mycket intressant att se hur bostädernas energieffektivitetsdirektiv kommer att behandlas. Både av media och av våra folkvalda politiker. Faktum är nämligen att både vår riksdag och vår regering har motsatt sig denna dårskap, men likväl har vi nu att ta ställning till ett tvingande EU-direktiv som går tvärt emot denna av riksdag och regering uttryckta vilja. Behöver jag igen påpeka att vi aldrig har gett EU någon fullmakt att bestämma över dessa saker?

Givetvis kan man, om man följer samma sätt att tänka som Stara gör, få också dessa 21 miljarder att se "kostnadseffektiva" ut – om vi alltså räknar in de ekonomiska påföljder EU (igen en gång) kan tänkas sätta på oss ifall vi inte gör som EU vill. Om böterna uppgår till 23 miljarder och kostnaderna för de åtgärder som krävs "bara" uppgår till 21 miljarder är åtgärderna givetvis att betrakta som både kostnadseffektiva och lönsamma. På samma sätt fungerar detta med kolsänkorna som Stara skriver om i sin ledare. "På lång sikt blir det på alla vis dyrare för alla att inte uppfylla kraven", skriver hon. Och så är det förstås. Förutsatt att vi stillatigande accepterar de spelregler EU vill tvinga oss in i.

Alternativet är givetvis att vi helt enkelt inte accepterar det. Då behöver vi varken betala böterna ELLER göra de onödiga och kostsamma (21 miljarder) renoveringarna. Men har våra politiker tillräckligt med skinn på näsan för att göra så?

Sofie Stara och hennes likasinnade kolleger kommer knappast att gå i främsta ledet i denna kamp mot EU:s idioti.

 

Total skandal i USA

 Det har hänt stora saker i USA de senaste dagarna, men som vanligt när det är fråga om sådant som ser dåligt ut för woke-vänstern tiger vår media om det hela som muren. Troligtvis (igen en gång) för att vänstermedia i USA (ännu) inte har rapporterat så mycket om saken och vår media, som alltid, går den lätta vägen och mer eller mindre kopierar det vänstermedia i USA skriver om. 

Det som hände var att talmannen i USA:s kongress, Kevin MacCarthy, sett till att media (Tucker Carlson och hans team) fått tillgång till 40 000 timmar övervakningsfilm från vad som hände i Kongressbyggnaden den 6/1 2021. Dessa filmer visar att intrånget inte alls var så våldsamt som vänstermedia, och den showartade J6-kommittén påstått. Bl.a. ses på videomaterialet hur polisen i princip guidar den s.k. "Qanon-shamanen" runt i byggnaden under hela den tid han befann sig där. 

Intressant nog har det, efter Carlsons program där han avslöjade lögnerna om Capitolium-intrånget, visat sig att J6-kommittén inte alls fick se dessa övervakningsfilmer. 

Det här är givetvis inget mindre än en total skandal, men det blir värre. Mycket värre. Efter Carlsons program gick nämligen senatens demokratiske ledare Chuck Shumer ut med krav på Rupert Murdoch (Fox-kanalens ägare) att han bör sparka Tucker Carlson p.g.a. detta avslöjande - "för demokratins skull".

Märker du vad som händer här? För "demokratins skull" ska den mediekanal (och det program) som ger amerikanerna insyn i vad som verkligen hände 6/1 2021 tystas ner. 

Det här är så oerhört att jag saknar ord. Jag låter i stället Mollie Hemingway på The Federalist sammanfatta vad detta handlar om: “We are in a complete information war, and we have many powerful people on the left — politicians and agencies — that are trying to suppress free debate ... They’re fighting against the one social media company that is giving non-leftists even a little bit of a chance to discuss things. They are dangerous, and they are very scared and angry right now.” 

På svenska: "Vi befinner oss i ett fullständigt informationskrig, och vi har många mäktiga personer på vänsterkanten – politiker och myndigheter – som försöker undertrycka den fria debatten ... De kämpar mot det enda sociala medieföretaget som ger icke-vänstern till och med en liten chans att diskutera saker. De är farliga, och de är väldigt rädda och arga just nu."

 

Om valet och klimathysterin

För en knapp vecka sedan publicerade Aftonbladet en mycket belysande artikel om energiproduktionen i Kina. Under fjolåret godkändes i landet en utbyggnad av koleldad energikapacitet med 106 gigawatt. Detta innebär, om all denna kapacitet verkligen skulle byggas ut, att Kina under 2023 kommer att bygga motsvarande två nya kolkraftverk i veckan. Ja, du läste rätt. Två kolkraftverk i veckan! 

Meanwhile in Finland: Partierna strider inför valet om hur vi ska kunna späka oss själva och vår ekonomi ytterligare för att få till ännu bättre siffror när det gäller våra koldioxidutsläpp. Iltalehti har t.ex. idag publicerat en artikel gällande partiernas syn på trafikutsläppen och bränslepriserna. Läs den gärna! (Den är på finska, tyvärr.) Speciellt på vänsterkanten (de gröna) seglar man högt i det blå utan någon som helst markkontakt. Det blir fullständigt klart att ifall vi fortsätter med en sådan regering vi har idag kommer vår konkurrenskraft att ytterligare sänkas och den vanlige finländarens börs att tömmas ännu grundligare. Allt för att blidka klimathysterikerna. 

Detta samtidigt som beslutsfattarna i Kina garanterat sitter och småler när de ser hur vi skjuter oss själva i foten.

Riksdagsvalet närmar sig!

Det är vanligt att beskriva val som "ödesval" för att skapa rubriker och intresse för valet. Denna gång är det emellertid, av flera orsaker, faktiskt skäl att använda denna beskrivning. Dels håller den galopperande skuldspiral som den nuvarande regeringen, delvis utan egen förskyllan men dock, har försatt oss i på att äta upp landets ekonomiska framtid. Dels är vi i käftarna på en metaideologi som, om den får fortsätta dominera, kommer att dra ner hela västvärlden i både kaos och ekonomisk härdsmälta. Jag talar givetvis om klimathetsen och alla dess avknoppningar. 

Jag har förstås inga större förhoppningar om att det på allvar ska bli någon kursändring (och om det skulle bli det skulle omvärlden förmodligen reagera så kraftigt att vi skulle hamna i samma grupp av länder som Ungern och Polen med de ekonomiska följder det skulle få), men åtminstone finns det en möjlighet att med sin röst protestera mot den riktning samhället utvecklas. 

Jag är medlem i Kd, och därför är det naturligt för mig att rösta på en Kd-kandidat. Det finns flera bra sådana, och jag uppmanar alla som läser detta att bekanta sig med dessa. (Givetvis finns det bra kandidater också på andra listor, men som Kd-medlem rekommenderar jag förstås att du börjar där...) 

På bloggen "Samtid och framtid" presenterar sig en god vän till mig som siktar på en plats i riksdagen. Bekanta dig gärna med hans blogg!

Om självcensur och krypande för Islam

Islam är en svärdets religion. Det fick vi lära oss redan i högstadiet på 80-talet. Jag vet inte om dagens skolelever får lära sig detta, men det skulle inte förvåna om också detta är något som vår självcensur har dragit fram med rödpennan över. Men även om så skulle vara fallet förändrar det givetvis inte det faktum att Islam ÄR en svärdets religion. 

Det som har förändrats sedan 80-talet är att många muslimer har lämnat den muslimska världen och invandrat till väst. Detta har på många sätt förändrat vårt förhållningssätt till Islam - inte minst när det gäller självcensur och även när det gäller hur rättsväsendet behandlar islam. 

Jag skrev för en tid sedan om den österrikiska kvinnan som höll två föreläsningar om Islam i vilka hon kallade en man som har sex med en nioårig flicka för vad han är. Hon använde alltså på p-ordet. Detta borde hon inte ha gjort eftersom det som gäller för alla andra män uppenbarligen inte gäller för Muhammed. Och det som gäller för alla andra religioner idag inte längre gäller för Islam. Kvinnan dömdes för detta, och hennes överklaganden, ända upp i Europadomstolen för mänskliga rättigheter, förkastades. I motiveringarna till förkastandet sades bl.a. de ytterst avslöjande orden att domen "served the legitimate aim of preserving religious peace in Austria." Avsikten med domen var alltså att "bevara den religiösa freden i Österrike" - och detta vara enligt människorättsdomstolen helt legitimt. Alltså att döma en kvinna för förtal när hon sade sanningen, och det endast för att säkerställa att Österrikes muslimer inte skulle ställa till med upplopp.   

Det anses alltså idag rätt att inskränka våra mänskliga rättigheter (yttrandefriheten) för att "bevara den religiösa freden". I klartext handlar alltså detta om att vi lägger oss platt inför hotet om muslimskt våld. Tyvärr är detta inte det enda exemplet på denna undfallenhet och detta krypande för islam. I Sverige är det lagligt att bränna religiösa skrifter. Detta har den senaste tiden skapat feta rubriker och ett Svenskt utrikespolitiskt problem i.o.m. att den danske uppviglaren Rasmus Paludan passade på att bränna Koranen offentligt utanför Turkiets ambassad. Detta var förstås extremt ovist, men alltså fullt lagligt. Nu har dock den svenska polisen bestämt att det är förbjudet att bränna Koranen. Men endast Koranen - t.ex. Bibeln får fortfarande brännas. Orsaken till denna fullständigt ologiska hållning är förstås uppenbar: Hotet om muslimskt våld. 

För några dagar sedan nådde nyheten om att en nederländsk muslimsk man stämmer Rasmus Paludan på 44 miljoner euro för att han har "orsakat ett otryggt samhällsklimat för allmänheten" över nyhetströskeln. Denna stämning är givetvis fullständigt galen eftersom det INTE är Paludan som har orsakat det otrygga samhällsklimatet utan detta har orsakats av de muslimer som reagerar med våld och hot om våld på Koranbränningen, men det ska bli intressant att se om det svenska rättsväsendet vågar (och överhuvudtaget klarar av att) se verkligheten för vad den är. Det skulle inte alls förvåna om domstolen väljer att (igen) krypa för Islam. 

Förvisso kan det kosta att göra det som är rätt. Men det är något som hör till om man vill värna om ett fritt och öppet samhälle. Det var visst Benjamin Franklin som konstaterade att ett samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet förtjänar varkendera och kommer att förlora bägge. 

Frågan är om vi inte redan är där.

Ny djurskyddslag

 Riksdagen godkände idag den nya djurskyddslagen. Detta är något vi har väntat på länge, länge. Lagen var klar för godkännande redan för fyra år sedan, men den förföll när Sipiläs regering föll. Detta var ett stort bakslag eftersom det myckna arbete som gjorts med lagen då mer eller mindre gick upp i rök. Men vad jag förstår är den lag som nu godkändes ändå helt ok och ganska långt i samklang med den lag som hade förberetts för fyra år sedan. Utan att känna till alla detaljer i lagen tror jag ändå att vi som håller djur ska klara av att leva med lagen som sådan.

Men när man läser Svenska Yles nyhet om lagen och dess godkännande är det en sak som sticker kraftigt i ögonen. I artikeln sägs att "Den nya propositionen baserade sig på den tidigare propositionen, men vissa ändringar gjordes bland annat utifrån regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering". 

Här undrar åtminstone jag om detta verkligen kan stämma. (Men det gör det förstås eftersom politik är det möjligas konst.) Ändringar har alltså gjorts, inte på basen av de utlåtanden som experter har gjort, inte på basen av vad som är bäst för djuren eller på basen av vad som är bäst för djurhållare - och i synnerhet inte baserat på etologisk kunskap/vetenskap utan på basen, just det, utifrån regeringsprogrammet. Ideologi framom vetenskap, med andra ord. Men det är förstås bra att Svenska Yle inte försöker skönskriva det som hände utan håller fram hur galet detta blev.

Det är förstås så här det fungerar, men ingen kan väl påstå att detta gynnar någon. Varken djur eller djurhållare. Men man har åtminstone följt regeringsprogrammet. Suck.