Om yttrandefrihet om om att bränna heliga skrifter

Journalisten Wolfgang Hansson lyft för en tid sedan fram en oerhört intressant frågeställning i en kolumn på Aftonbladet. Rubriken på hans text lydde: "Yttrandefriheten har ett pris - är svenskarna beredda att betala?" 

I kolumnen lyfter han fram hur koranbränningarna i Sverige ökar risken för terrorhot och äventyrar svenskarnas säkerhet i muslimska länder och att det givetvis minskar Sveriges chanser att bli Natomedlem. Den fråga Hansson ställer är som sagt oerhört intressant: Är svenskarna beredda att betala detta pris för yttrandefriheten?  

Hansson säger det egentligen inte rakt ut, men han tycks vara för att det bör införas ett förbud mot att bränna Koranen i yttrandefrihetens namn. Hans kolumn slutar med orden: "I Ukraina dör tusentals människor för att försvara sin frihet. Hur många svenskar är beredda att dö för att Paludan och en kristen irakier ska få bränna koranen?"

Problemet med detta resonemang är att det ställer upp felaktiga premisser. Visst. Paludan och den kristne irakierna är en del av detta, men det handlar inte bara om dem. Ja, egentligen handlar det mycket lite om dem. Det är bara så att dessa två just nu har hamnat i blickfånget. 

I själva verket handlar det om allas vår yttrandefrihet. Om vi, eller i detta fall Sverige, ger efter för påtryckningar och inskränker yttrandefriheten för att blidka extrema element ger vi oss in på en väg som kan, och jag säger bara att det kan, leda till ytterligare inskränkningar av yttrandefriheten. Om vi nu motiverar en inskränkning i yttrandefriheten för att öka säkerheten kan vi givetvis göra det samma igen när nästa kris uppkommer. Hur låter t.ex. detta resonemang: Yttrandefriheten har ett pris, är vi beredda att betala det? Om vi tillåter människor att säga att homosexualitet är synd kommer detta att leda till att många människor blir kränkta. Är vi faktiskt villiga att betala ett sådant pris för yttrandefriheten? (Detta var nu bara ett, aktuellt, exempel. Du kan säkert själv komma på flera.) 

I detta sammanhang är det svårt att förbigå citatet av Benjamin Franklin: Det samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet förtjänar varken eller och kommer att förlora bägge".

I Finland är det inte tillåtet att bränna Koranen offentligt. Och inte Bibeln heller - även om jag misstänker att det förra skulle ge högre straff än det senare. (Enligt det som har kallats den marxistiska maktläran...) Vi har nämligen en hädelseparagraf i vår strafflag. Jag är tveksam till om denna paragraf är bra, men eftersom vi har den (och den nu knappast kommer att avskaffas) får vi leva med den. 

Dock anser jag det vara fullständigt idiotiskt att bränna heliga skrifter, vilka det än må vara. Att göra så vittnar bara, menar jag, om brännarens intellektuella tillkortakommande. För att inte tala om att det är fullständigt kontraproduktivt. Ett eldande av Koranen får den muslimska pöbeln som demonstrerar mot bränningen att se både sansad och rättfärdigad ut. 

Det som däremot kan, och bör, göras - och som är både intellektuellt och imagemässigt fungerande - är att utmana och ifrågasätta Koranen genom att lyfta fram dess tillblivelse och historia. Enligt Islam har Koranen en förlaga i himlen och har i tiderna nedtecknats (av den med största sannolikhet illiterate) profeten Muhammed och påstås därmed vara ofelbar och ha gått genom historien i oförändrad form. Sanningen är förstås en helt annan. Koranen är ett sammelsurium av med varandra oförenliga idéer hämtade från många olika källor, den är osammanhängande och i princip omöjlig att förstå. Koranen har uppkommit genom att flera aktörer har redigerat texten, och den skenbara oföränderligheten i texten har uppstått genom att kalifen Othman i ett avgörande skede i Koranens tillkomsthistoria beordrade att alla konkurrerande textversioner skulle brännas. 

Detta är emellertid något mera intellektuellt krävande, varför man inte kan förvänta sig att t.ex. en Rasms Paludan ska klara av att göra detta. Emellertid får man frukta att ifall det i Sverige införs ett förbud mot att bränna Koranen kommer nästa steg vara att även ett framlyftande av för Koranen, och därmed för alla muslimer, pinsamma fakta kommer att förbjudas. 

Yttrandefriheten har förvisso ett pris. Men frånsteg från yttrandefriheten har också ett pris. Ett pris som kan visa sig vara mycket, mycket högre än det pris vi tvingas betala för bibehållen yttrandefrihet. Är vi verkligen säkra på att vi är beredda att betala det priset?