Orättvist!?

Idag firar vi inom den västliga kristenheten det vi i de nordiska kyrkorna kallar Domsöndag. Fokus är denna söndag på det glädjefyllda budskapet att Kristus ska komma tillbaka för att hålla dom och för att ta de sina till sig. Huvudtexten för domsöndagen är texten om fåren och getterna i Matt. 25:31-46, en text som ofta missförstås så att man tror att den anger våra gärningar som grund för frälsningen. 

Vid en första genomläsning är detta kanske inte så konstigt. Där talas det om att besöka de sjuka, mätta de hungrande, ge de törstande att dricka, att ta emot främlingen och att kläda de nakna. Goda gärningar, helt enkelt. Getterna, alltså de som hamnar på fel sida, blir dömda för att de inte har utfört dessa gärningar, medan fåren - de som sägs ha gjort detta - får gå in i sin Herres glädje efter domen. Så det är kanske inte så konstigt att detta ses som en problematisk text och en text som går stick i stäv med resten av NT som talar om frälsning av nåd allena. 

Men när vi läser lite noggrannare ser vi att Jesus trots allt inte ens här ställer fram gärningarna som grund för frälsningen. Vi ska nämligen mycket noggrant notera dels fårens och getternas reaktion på Jesu dom, dels Jesu motivering till att domen blir som den blir. Båda grupperna blir överraskade. "När?", frågar de alla. När gjorde vi detta, frågar fåren, och getterna ställer den motsatta frågan, alltså: När gjorde vi inte detta? 

Båda grupperna blir alltså överraskade. Fåren vet att de har missat här. De har verkligen inte alltid gjort det som Jesus efterfrågar. Getterna vet också att det är något galet här. De har ju visst gjort detta. De har förstås inte gett kläder åt alla nakna, besökt alla fängslade eller gett mat åt alla hungrande (vem kan göra det?), men de HAR ju gjort det allt detta. Tydligen inte sällan heller, av deras reaktion att döma. 

Men då ska vi se på Jesu motivering - en motivering som vid en första anblick kan synas vara fruktansvärt orättvis. Åt fåren säger han: "Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig." Getterna igen får höra: "Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig."

Alltså: Fårens tillkortakommande räknas inte. För dem räknas bara det de HAR gjort. Men när det gäller getterna räknas INTE det de har gjort, bara det de har missat att göra. När vi ser detta tänker vi förstås att detta är oerhört orättvist. Varför bedöms inte de två grupperna på samma grunder? Svaret kan bara vara ett: För att gärningarna INTE är grund för frälsningen! 

Grunden för fårens frälsning är Jesu försoningsverk. På denna grund har de sedan byggt sina liv, och därför har också deras gärningar betydelse. Ja, här finns till och med mer än så. Inom teologin talar vi om Kristi aktiva lydnad, alltså en fullkomlig laguppfyllelse som tillräknas dem som tror. Detta alltså så att Jesu fullkomliga uppfyllande av Guds lag räknas de troende tillgodo. Således: "Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig." Tillkortakommandena, och de finns och är inte få, räknas således inte. 

Getterna däremot har förkastat Jesus försoningsverk. De har inte byggt sina liv på den enda grund som håller utan i stället tvingas de stå inför Guds domstol med sin egen bristfälliga laguppfyllelse. Och den räcker förstås inte till. Därför orden "Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig." 

Är detta orättvist? Visst är det! Men bara om det är våra gärningar som är grund för frälsningen. Men våra gärningar är alltså INTE grunden för vår frälsning. De är grund för en fällande dom, ja, men för alla de som tror gäller inte gärningarna, utan där gäller Guds nåd och Jesu fullkomliga frälsningsverk. 

   

   

Mer om medias totala blindhet

Det blir snart presidentval, och det märks. Då talar jag förstås inte om det finländska presidentvalet som, måste jag medge, ter sig lika spännande som den årligen återkommande älgvandringen. Nej, jag talar givetvis om presidentvalet i USA, som nu när vi har begått misstaget att bli Nato-medlem, också berör oss i allt högre grad. 

Det är oerhört beklämmande att valet igen ser ut att stå mellan en bufflig åldring som har svårt att hålla sig till sanningen och en halvdement dito som knappt vad vad som är sanning. Igen: Borde inte ett land med 300+ miljoner innevånare klara av att vaska fram bättre kandidater? Tydligen inte. 

Men till det som rubriken talar om. Jag läste Anna Souranders ledare i ÖT, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hennes text ekar, som vanligt när vår mainstreammedia skriver om USA, precis det som vänstermedia i USA skriver. Det värsta är ändå det hon skriver om att Trump, om han skulle vinna valet, "öppnar för att använda justitiedepartementet och federala polisen i jakten på politiska motståndare". Detta är tydligen, enligt Sourander, något alldeles oerhört. 

Men vänta nu... Detta är ju PRECIS vad Biden-administrationen gör just nu, alltså bussar Justitiedepartementet och FBI på sina politiska motståndare. Läs: Trump. Men enligt Sourander är detta tydligen inget problem - det är däremot ett så stort problem att det förtjänar en ledare när Trump, i spansk media, talar om möjligheten att göra det samma.

Det går knappast att beskriva detta som annat än en total blindhet. 

 

Tacksamt!

Igår kom så, helt väntat, den friande domen från hovrätten i åtalet mot Päivi Räsänen och Juhana Pohjola. Jag skrev "helt väntat" eftersom något annat än en friande dom var fullständigt otänkbart och skulle ha inneburit att det Finland vi har vant oss att leva i med ens skulle ha upphört att existera. Men som det nu är räddades vårt land från vad som knappast kunde beskrivas som något annat än en omvandling från ett demokratiskt land med yttrandefrihet och åsiktsfrihet till ett mer eller mindre totalitärt land där den så kallade Woke-kulturen skulle ha regerat även på rättsväsendets område (och inte bara som hittills inom media). 

Som jag skrev i en kommentar igår finns det givetvis inte några vattentäta skott mellan media och andra områden av samhället, och det som media driver idag blir vanligtvis lag i morgon. Men som sagt, ännu en gång överlevde det fria och demokratiska Finland. 

Men det är skrämmande hur vissa röster, både inom media och från regnbågsrörelsen, nu går ut med att detta domslut driver Finland i fel riktning. Jag kan inte begripa hur dessa människor tänker. De vill av allt att döma ha ett land där yttrandefriheten är kraftigt begränsad och där demokratiska processer urholkas genom att samhällsdebatten begränsas kraftigt. Nå, om vi vill se något positivt i dessa uttalanden så är det väl det att dessa instanser härmed har avslöjat sig om de mörksens krafter de är.  

Vad var det jag sade?

Den här gången kan jag bara inte låta bli att sätta den här rubriken. För några dagar sedan gick nämligen Washington Post och Der Spiegel ut med uppgifter att det är Ukraina, och inte Ryssland, som låg bakom sprängningen av gasledningarna Nordstream 1 och Nordstream 2 och namngav dessutom de i krigsledningen som planerade attacken. Jag spekulerade, när det begav sig, i olika alternativ gällande vem som kunde tänkas ligga bakom sprängningen (och alla utom ett alternativ är givetvis felaktigt), men jag konstaterade att logiken säger att det INTE är Ryssland som ligger bakom. Varför spränga en gasledning där man själv sitter på stängkranen? 

Jag begriper givetvis varför, speciellt media, ville skylla på Ryssland. Det skulle ha passat som hand i handske i svartmålandet av landet och hjälpte som sådant till att skapa en svartvit och lättgrepplig bild av omvärlden och av kriget. "Ryssland = ond, Ukraina = god". Men verkligheten är sällan, eller snarare aldrig, så svartvit. När nu dessa uppgifter har läckts och Ukraina, av allt att döma, står där som skyldig till sprängningen, är det därför inte konstigt att media och diverse krigsanalytiker svettas en aning. Och det inte bara för att deras alltför snabbt framförda beskyllningar har visat sig vara falska utan för att det blir allt svårare att uppehålla den förenklade bilden av vad som pågår. 

Med detta sagt förstår jag Ukrainas agerande här. Landet har anfallits och är i krig och sprängningen kan ses som en krigshandling. Låt vara att denna krigshandling har skett på andra länders territorium och drabbade främst tyska intressen. Sprängningen stoppade effektivt en stor rysk inkomstkälla. 

Men det vi behöver lära oss av detta är framför allt att det aldrig lönar sig att kasta logiken överbord. Inte ens när det gäller krig och krigspropaganda. Eller kanske snarare så att vi får säga att särskilt inte när det gäller krig och krigspropaganda. Ja, och att det kan löna sig att inte svälja allt som media hävdar.  

Sjukt i kvadrat

 Den 27/3 i år skedde en skolskjutning i Nashville i USA. Skjutningen skedde i en kristen skola och skjutaren var en transsexuell kvinna som i dådet kallblodigt mördade sex personer, tre barn och tre vuxna. 

Denna, liksom alla andra, skolskjutningar är förstås fruktansvärd och ingen kan eller vill förstås tänka sig hur svårt de drabbade och deras familjer har kommit att lida som en följd av detta dåd. Men med detta sagt går det inte att gå förbi de speciella förhållanden (och följder) som vidlåder just denna skolskjutning. 

Skytten, som alltså var en transsexuell kvinna, utförde dådet i anslutning till något som har kallats "Death Day" och som, enligt de som menar sig veta vad detta handlar om, går ut på blodig hämnd för de oförrätter som transsexuella människor har utsatts för. Detta har dock givetvis tonats ned i media eftersom media (enligt den marxistiska maktläran) förväntas stå på de förtrycktas sida. Alltså ska inget, eller så lite som möjligt, negativt skrivas om just denna grupp av människor. 

Vidare lämnade skytten efter sig något som svårligen kan ses som något annat än ett manifest. Detta manifest har emellertid undanhållits allmänheten med motiveringen att det kunde vara förödande ifall innehållet i manifestet blev känt. Det har spekulerats i att manifestet innehåller sådant som skulle kunna stämpla skolskjutningen som ett hatbrott mot vita kristna - alltså sådana som förväntas förtrycka i stället för att vara offer för förtryck. Sådant får förstås inte ges offentlighet eftersom detta kunde tänkas rubba den marxistiska maktläran och dess schablonmässiga uppdelning i förövare och offer. 

Nåväl, inget kan gömmas undan i all evighet. Nu i dagarna har tre sidor i manifestet offentliggjorts, och föga överraskande visade sig spekulationerna vara helt korrekta. I de delar av manifestet som offentliggjorts talas det om både "Death Day" och finns grovt rasistiskt och kristofobiskt material. Vilket alltså innebär att skolskjutningen var ett klart och tydligt hatbrott. Riktat mot vita kristna, och inte bara vita kristna utan vita kristna BARN. 

Om någon har tvivlat på förekomsten av denna marxistiska maktlära med dess uppdelning av människor i förövare och offer och den avgörande betydelse denna maktlära har på vårt samhälle och på media är det dags att sluta tvivla nu. Så här oerhört vridet är vårt samhälle faktiskt. 

Och ja, märkligheterna slutar förstås inte där. Den stora frågan nu, sedan dessa tre sidor av manifestet har offentliggjorts, handlar inte om hatbrottet i sig eller om varför vissa typer av hatbrott måste gömmas undan eller bortförklaras utan om hur det kan komma sig att hemlighållningen av manifestet inte höll. 

Detta är sjukt i kvadrat.

 

Om Djävulens lögner

 "Djävulen hatar barn. Därför vill han ha så lite som möjligt av dem på vår jord." Citatet går tillbaka på en amerikansk pastor och en föreläsning om postmodernism som finns att lyssna på via länken. (Kan rekommenderas för den som behärskar engelska!) Sanningen i påståendet torde stå alldeles klart när man ser på vår värld idag och de lögner som regerar på så gott som alla livets områden. Mord på barn i livmodern motiveras med en massa lögner, liksom klimathysterin. Ingen borde dock vara överraskad eftersom Djävulen i Bibeln även går under namnet "Lögnens fader".

Jag kom igen en gång att tänka på citatet jag inledde med när jag läste en artikel på ÖT som talar om generation Z och klimatångesten. Där intervjuas två unga kvinnor, Mette och Filippa, och de berättar öppenhjärtligt om bl.a. sina konsumtionsval men även om den klimatångest som en Lapplandsresa orsakat och om livsvalet att inte "skaffa" barn. På grund av klimatlögnerna. 

Ingen skugga bör falla över dessa två unga kvinnor. jag respekterar dem för att de ställde upp på en dylik intervju. Det krävs en hel del mod att göra det, nämligen. Men jag tycker synd om dem eftersom de så tydligt fallit offer för de lögner som grasserar i dagens värld. Visst. Det är ett gott miljöval att välja bort en resa med flyg. Men att göra det för att man har klimatångest visar hur djupt lögnerna går. För att sedan inte tala om valet att inte föda barn p.g.a. dessa lögner. 

Vi kan tala hur mycket som helst om vårt ansvar för kommande generationer, men vi får absolut inte glömma att vårt absolut största ansvar för kommande generationer är att se till att det finns kommande generationer. Djävulen hatar oss människor, och framför allt hatar han barn. Han fröjdas garanterat varje gång någon går på lögnerna och väljer att offra kommande generationer på klimathysterins altare. 

Men det är så här det blir när media hela tiden tutar ut dessa Djävulens lögner på, som sagt, så gott som alla livets områden. Vi marineras konstant i dem, och det är därför inte konstigt att så gott som alla av oss går på åtminstone en del av dem.

 

Negativt med den gröna omställningen

 Jag läste för någon dag sedan en mycket tankeväckande artikel på Svenska Yle. Den gick under rubriken "Mänskligheten blundar för konsekvenserna av den gröna omställningen", och handlade om hur den gröna teknologin som behövs för att ersätta fossil energi till stora delar är bedrövlig. Artikeln fokuserar dock enbart på den del av den gröna omställningen som byggs på utvinning av mineraler - och som sker i sådan takt att vi snart kommer att ha utvunnit allt som finns och sedan står där utan dessa mineraler. 

Det är tacksamt att Svenska Yle på detta sätt lyfter fram baksidorna med den gröna omställningen. Eller en av baksidorna, det finns nämligen flera. 

Jag har flera gånger lyft fram en annan baksida av denna gröna omställning. Då talar jag alltså om problemet med allt för snabba samhällsomvandlingar som gör att människor/grupper av människor riskerar att hamna i kläm. Stora och snabba samhällsomvandlingar innebär förstås både risker och möjligheter. Om vi t.ex. ser på Sovjetunionens kollaps så gav denna stora samhällsomvandling möjligheter för sådana som förstod att hålla sig framme att uppnå stora rikedomar. Men samtidigt innebar denna kollaps också att många människor hamnade i kläm och rasade ner i djupaste fattigdom och misär. Samma möjligheter och risker föreligger givetvis också med den gröna omställningen. Om än denna samhällsomvandling kanske inte är lika snabb som Sovjetunionens kollaps var. 

Men det är som sagt bra att Svenska Yle lyfter fram problemen med denna omställning. En annan bra sak med sagda artikel är att det i den lyfts fram problematiken med vår konsumtion. Man behöver inte vara någon klimathysteriker för att förstå att det sätt på vilket vi idag konsumerar är ett problem. Vi har nämligen blivit så oerhört fartblinda när det gäller våra konsumtionsvanor. "Slit-och släng" brukar dagens konsumtionssätt kallats, och det är en bra, om än dock en aning inadekvat, benämning på vår kultur idag. Saken är nämligen den att det inte ens sker så mycket slitande. Speciellt inte när det gäller kläderna vi ständigt köper. 

Men detta gäller förstås inte bar kläderna. Det gäller, som nämns i artikeln, kanske framför allt teknologin. 

Här har vi mycket att jobba på. Som sagt, även om vi inte omfattar klimathysterin. 

 

En hatt är en hatt

Sällan stöter man på så bedräglig hbt-propaganda som i ÖT för några dagar sedan. "Nyheten" handlade om en paneldebatt som ordnats delvis i Vasa svenska församlings regi och där udden var riktad mot kyrkan och en biblisk syn på sexualitet. Det är helt tydligt att vi nu är i den situationen att den sista bastionen som vågar (och kan) ta upp kampen mot normnedbrytningen på sexualitetens område ska attackeras och misstänkliggöras också i våra trakter. Då talar jag alltså om kyrkan och våra församlingar.

Det synnerligen bedrägliga i artikeln (förutom att propagandan givetvis fick stå helt oemotsagd) är - igen en gång - attacken mot distinktionen mellan synden och syndaren. Lisen Sundqvist, som var en av paneldeltagarna, säger: "En människas identitet är inte ihopklistrad av olika delar som man kan plocka bort vid behov. Ingen väljer sin sexualitet. Därför har uttrycket "älska syndaren, men hata synden" förvillat henne. Sexualiteten är ingen löstagbar del. Allt jag gör är en homosexuell handling. Vi måste komma bort från att dela upp människan i olika sfärer."

Detta är alltså synnerligen bedrägligt, helt enkelt för att det låter så bra. Alla som har ens lite otur när de tänker kommer därför att gå på dessa lögner. Notera pluralisformen! 

Den första lögnen går ut på att här blandas friskt ihop olika saker och dras över samma kam. En människas identitet är givetvis en helhet, det är helt sant och riktigt. Men det betyder inte automatiskt att alla delar av denna identitet skulle vara rätta och sanna. Acceptabla, om vi så vill. För ja, när vi talar om detta ur ett kristet perspektiv (som det görs i artikeln) behöver vi ha med Guds ord och hans vilja i diskussionen. Och Guds lag förbjuder faktiskt vissa saker och dömer ut dessa som synd. Notera nu mycket noggrant: Detta gäller alla människor, inte bara sådana som räknar sig själva som hbt. Och detta utan att människan för den skull skulle förkastas. 

Det Sundqvist alltså gör här är att hon låter sin egen agenda (som givetvis går ut på att allt på sexualitetens område bör accepteras) diktera vad som får gälla av det kyrkan lär på basen av Guds ord. Uttrycket att "älska syndaren men hata synden" måste då sägas vara förvillande. Trots att det, i en kristen kontext, alltså är allt annat. Om något är detta oerhört befriande! Denna förenklade förklaring av den bibliska synen på synden och på människan är i själva verket ett glatt budskap som, rätt förstått och rätt tillämpat, kan hjälpa till att befria oss människor från syndens träldom. Men så alltså inte om Sundqvist får bestämma.

Sedan till den andra lögnen i citatet ovan. Sundqvist säger att "allt jag gör är en homosexuell handling." 

Nej, det är det förstås inte. Som jag skrev i rubriken: En hatt är en hatt. Oberoende av om den bärs av en homosexuell människa eller en heterosexuell människa är en hatt bara en hatt. Det finns inga heterosexuella hattar eller några homosexuella hattar. Men jag förstår mycket väl varför sexualiteten på detta sätt måste blandas in i precis allt. Det handlar om acceptans. Sexualiteten måste blandas in i precis allt för att tvinga fram acceptans. 

Låt mig förklara. Jag har inga problem med att t.ex. låta mig betjänas av en homosexuell butikskassa eller en homosexuell frisör. Människans sexuella inriktning spelar ingen roll för mig om tjänsten som utförs är till belåtenhet. Och om jag inte, i samband med tjänsten som utförs, påtvingas något mer. De flesta människor är, likt mig, sådana att de gärna lever och låter leva. "Don´t ask, don`t tell", liksom. Och det fungerar! 

Men så får det alltså inte vara enligt hbt-tillskyndarna. Sexualiteten måste kletas på precis allt. På så sätt innebär det att jag anlitar en homosexuell kassaperson eller en homosexuell frisör samtidigt att jag accepterar allt som har med den människans sexualitet att göra. Jag tvingas acceptera det, och om jag vägrar stämplas jag som homofob. 

Här skapas ett problem som inte borde vara något problem och så frammanas lidande och elände där sådant mycket enkelt kunde undvikas. Men för hbt-lobbyn är det viktigaste inte att samhället och vardagen fungerar så bra som möjligt utan att Saken förs framåt. Och då måste precis allt sexualiseras. Också hattarna.   

 

Om medias vilsenhet

Ishockeyvärlden är i sorg. Det som många gånger nästan har hänt hände nu slutligen när den amerikanske ishockeyspelaren Adam Johnson fick en skridsko mot sin hals och avled av sina skador. 

Detta är förstås oerhört tragiskt. När man ser på en video av händelsen ser man dessutom att det knappast var fråga om en olycka utan att skridskon som skadar Johnsons hals är där den är mer eller mindre med avsikt att skada. Till saken hör att spelaren, vars skridsko gjorde skadan, är känd för att ha gjort både det ena och det andra i rinken. (Bl.a. överfall på domare.) Nå, det sägs att en undersökning av händelsen pågår, och vi får hoppas att det - om det visar sig att det var fråga om ett avsiktligt försök att orsaka skada (om än inte död) - den skyldige får sitt straff. Detta helt oberoende av andra faktorer.

Men det finns andra faktorer här. Faktorer som, förhoppningsvis, inte påverkar utredningen av det skedda men som nog påverkar hur media har agerat. Adam Johnson var nämligen vit och mannen, vars skridsko gjorde skadan, Matt Petgrave, var färgad. Media kallar händelsen en "olycka", men man kan med fog fråga sig om samma rubricering skulle användas om skon, så att säga, skulle ha varit på den andra foten.

Det vi ser här är den marxistiska maktläran i full funktion - och hur media antingen spelar med antingen fullt medvetet om vad som pågår eller på grund av rädsla för att stämplas som rasister. 

Detta är en av de stora orsakerna varför vi bör vara oerhört försiktiga med att tro på vad som sägs i media. Media är nämligen idag så starkt påverkad av ideologi att det allvarligt påverkar också nyhetsrapporteringen - inte bara ledarsidornas texter.